Winning Ground - Kapitel 9
- Det är ju underbart! Det kommer du klara lätt sa Eric och log stort
- Det är bra att du ser det så på ett sätt, men det finns två problem till sa jag och såg ner i golvet
- Vadå? Det är väl ingenting som inte går att lösa? sa Eric och pussade på min kind
- Skolan ligger i USA och jag måste stanna i 3 år ifall jag blir intagen......
Erics Perspektiv
- Skolan ligger i USA och måste stanna i 3 år om jag blir antagen sa Nina
- I USA?! sa jag förvånat
- Ja, men kom ihåg att jag inte har fått något erbjudande ännu sa Nina
- Det förstås, men vad kommer du göra om du faktiskt får det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta började slå
- Jag vill stanna men samtidigt vill jag göra det här. Men jag vill inte bestämma någonting om det inte blir något sa Nina
- Då ska vi inte prata om det mer. Vad sägs om att prata om det här istället? sa jag och la min hand runt hennes nacke och vi började kyssa varandra
Jag la mig över henne och vi fortsatte att kyssas och även fast jag inte vet om hon kommer åka eller stanna så kommer jag göra varje dag till den bästa tillsammans med Nina.
- HALLÅ? Nina, jag är hemma igen ropade Ninas pappa från hallen
- Kommer, nå är du beredd att träffa min pappa? sa Nina och log
- Absolut, han kan ju inte vara värre än din styvpappa sa jag och skrattade
- Haha, nej, han är helt fantastiskt sa Nina och gav mig en kyss innan vi gick ut till köket
- Där är du ju. Oh, hejsan sa Ninas pappa och log mot oss
- Pappa, det här är Eric. Eric det är här min pappa Fredrik sa Nina
- Trevligt att träffa dig Eric. Så det är du som stulit min dotters hjärta? sa Fredrik och skrattade
- Kanske det. Det är jätte trevligt att få träffa dig också sa jag och log
- Jag köpte familjepizza, du kanske vill stanna och äta med oss? sa Fredrik
- Ja, om det inte är till för mycket besvär så sa jag och log
- Jo, det är nog det, köttbullarna ligger där om du vill ha sa Fredrik och såg allvarligt på mig
- Han skojar Eric, pappa har den humorn sa Nina och skrattade
- Haha, okej. Jag blev faktiskt lite orolig där ett tag sa jag och skrattade
- Var inte det. Varsågod och sitt sa Fredrik och jag satte mig på stolen bredvid Ninas
- Så, berätta för mig, hur träffades ni? sa Fredrik och skar upp pizza bitar
- På fotbollsmatchen, som jag gick med Pontus på och jag krockade med Eric två gånger sa Nina och log
- Jaha, det sa klick alltså? sa Fredrik
- För mig, men Nina var lite svår flirtade sa jag och log mot Nina
- Va? Det var tvärtom sa Nina och skrattade
- Haha, var det så? Det minns jag inte sa jag och skrattade
Nina knuffade till mig lite och skrattade. Vi hade det jätte roligt och Fredrik frågade massor av saker och jag försökte svara så gott jag kunde. Jag såg hur nära Nina stod sin pappa och jag önskar jag och hon också kan bli så nära varandra men det kommer nog aldrig bli så om hon väljer att åka till USA. Eller, vad håller jag på med? Hon har inte fått ett erbjudande ännu och jag sitter redan och tänker att hon ska åka. För det kan hon väl inte göra. Eller?
Lite senare - Ninas Perspektiv
Jag hade haft det jätte roligt ikväll. Jag hade totalt glömt bort det där om att jag kan få ett stipendium till den där skolan. Pappa och Eric verkade komma jätte bra överens och dom hade pratat fotboll nästan hela middagen. Men efter att jag och Eric varit på mitt rum och myst i minst 1 timme så knackade pappa på min dörr och sa att det började bli sent.
- Det kanske är bäst att jag går hem då sa Eric och reste sig från sängen
- Måste du det? sa jag och gick upp bakom Eric och la mina armar runt hans midja
- Ja, det börjar bli sent. Men vi ses väl imorgon? sa Eric och pussade mig på pannan
- Det är klart vi gör. Men jag kommer sakna dig massor sa jag
- Och jag kommer sakna dig också sa Eric och gav mig en kyss till innan vi gick ut till hallen
Eric tog på sig skorna och gav mig en sista kyss innan han gick ut genom dörren och jag gjorde lyckohopp i hallen. Pappa kom ut från vardagsrummet och såg roat på mig.
- Han gör dig glad ser jag sa pappa och skrattade
- Ja, det gör han verkligen sa jag och log
- Har du berättat om stipendiumet? sa pappa
- Ja, men jag har inte fått det och sen måste jag tänka innan sa jag
- Jag förstår det. Men vad som än händer så är han en bra kille sa pappa
- Skönt att någon säger det. Mamma och Rickard var inte så positiva över det sa jag
- Det är fel. Men du får bo här nu och hälsa Eric att han får komma så ofta han vill sa pappa och log
- Tack! Du är bäst pappa! Men jag måste gå och sova nu. Ska träffa Leila imorgon sa jag
- Okej, god natt gumman. Tack för en rolig kväll sa pappa och log
- Tack själv. Sov gott pappa! sa jag och gick in till badrummet för att göra mig i ordning
Jag gick sen in till mitt rum och tog på mig min pyjamas och kröp ner under täcket. Jag tittade en extra gång och log när jag fick se bilden av Eric. Jag var verkligen lyckligt lottad som fick vara med Eric. Jag la ner mobilen och vände mig om och somnade.
Nästa dag - Leila och Nina fikar - Erics Perspektiv
Jag hade precis gjort klart skivan och jag var så sjukt nöjd med den. Men nu var jag på väg från studion och jag tog en promenad. När jag gick förbi The Espresso House så fick jag syn på Nina och hennes kompis Leila. Jag gick fram till dom och la mina händer över Ninas ögon.
- Gissa vem? sa jag och log mot Leila
- Hmm... Mikael Persbrandt kanske sa Nina och skrattade
- Fel. Hej snygging sa jag och tog bort händerna
- Hej bästaste killen! Kom du får sitta här sa Nina och reste sig upp
- Bara om du sätter dig här sa jag och drog ner Nina i mitt knä
- Haha, vad söta ni är tillsammans sa Leila och skrattade
- Han är den som är söt sa Nina och gav mig en puss på kinden
- Nej, det är du som är den söta sa jag och log
- Kommer du på matchen idag? sa Leila till Eric
- Självklart. Jag skulle aldrig vilja missa Ninas stora match sa jag och log mot Nina
- Och jag kommer spela ännu bättre när du är där sa Nina och log
- Isåfall borde jag stå på planen tillsammans med dig sa jag och skrattade
- Om du ännu kunde göra det sa Nina och log
- Fast det är väl idag som talangscouten kommer? sa jag
- Ja, fast egentligen önskar jag att han inte kom för då skulle jag inte behöva åka ifrån dig sa Nina
- Det förstås. Men vi får se hur det går först sa jag och gav henne en kyss
Nina hade rätt. Skulle inte han komma skulle Nina inte behöva göra valet att åka till USA i 3 år. Jag vet att det kanske låter egoistiskt men jag klarar mig inte utan Nina i 3 år. Allting kan hända under tre år det är väl därför som jag är rädd att hon blir antagen. Men det finns bara ett sätt att veta om hon kommer in och det är matchen.
Senare på eftermiddagen - Eric och Nina kelar efter matchen - Ninas Perspektiv
- Förstår du hur bra du var? sa Eric och la sina händer runt mina höfter
- Tack. Men jag kunde inte sluta tänka på stipendiet. Men jag hörde många heja rop från någon på läktaren sa jag och skrattade
- Ja, det gjorde jag med. Vem kan det ha varit? sa Eric och skrattade
- Det är det bästa med att du är här. Att få stå och kela med dig efter matchen och höra dina heja rop under sa jag och gav honom en passionerad kyss
- Excuse me, I'm sorry for interrupting but are you Nina? sa en man i 40-
- Yes, I'm Nina. Who are you? sa jag och s
- Oh, I'm sorry. My name is Alexander Winter and I'm a talentscout from USA sa Alexander
- Ok, I heard that you would come. Nice to meet you sa jag och såg förvånat på Eric
- Good, I saw you playing. You have talent I think you can come very far in this sport sa Alexander
- Are you serious? sa jag chockat och tryckte Erics hand hårt
- Yes, and I wanna ask you if you would like to come to the USA and play at our school? sa Alexander
- You kidding right? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- No, I'm not. Do you want a scroller ship or not?..........
Detta är kapitel 9 av Winning Ground. Jag vet att det inte blev världens roligaste kapitel men jag hoppas ni ska gilla det ändå. Igår hann jag inte skriva klart det efter huvudvärk och åska. Men har ni känt det som att fingrarna nästan domnar när ni skriver ibland eller är det bara jag? Konstig känsla iallafall. Men imorgon kommer kapitel 10 av Winning Ground och då kommer ni bl.a. Få veta Vad Nina svarar? Om hon svarar ja, kommer kärleken hålla? Och vad händer när Nina försöker prata med sin mamma? Och självklart kommer det vara mer kärlek och mer kärlek än någonsin också. Men jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 10 kommer alltså imorgon :)
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kommentarer
Josefin säger:
Helt underbart kapitel!!!!<3
Nadja säger:
Gud så jätte bra!!!! Hoppas ändå på ett sätt att hon säger nej för typ alla andra noveller har personen svarat ja om det varit ngt sånt!
Emelie säger:
Så jävla bra asså!!! Jag håller me Nadja, hoppas på ett sett att hon säger nej.
Trackback