Miss Unknown - Kapitel 13
- Jag är så glad att du lever sa jag och log stort
- Tack. Men vem är du? Och vad gör du här? sa Hanna och såg trött mot mig
- Du vet väl vem jag är eller hur? Du skojar nu eller hur? sa jag
- Nej, jag känner inte dig. Vem är du? sa Hanna igen
Hannas Perspektiv
Jag försökte få upp mina ögonlock men det kändes som en av dom jobbigaste ansträningarna jag behövde göra. Men när jag hörde röster omkring mig så öppnade jag dom sakta och jag såg mig sakta om i rummet. Jag såg en man stå vid fotändan och en kille som satt bredvid sängen.
- ÅH Hanna du lever sa Eric och kramade om mig
- Hej Hanna! Jag heter Igor och är din läkare. Du har varit med om en olycka när du var på en gymnastisk tävling sa Igor
- Va? Vart är jag? sa jag och såg chockat på killen(Eric alltså)
- Du är på sjukhuset. Du har haft en liten blödning i hjärnan men du kommer bli helt återställd. Har du ont någonstans? sa Igor
- Huvudet värker något frukansvärt sa jag
- Jag ska ordna något åt dig för det sa Igor och han började gå ut och jag vände mig mot killen
- Jag är så glad att du lever sa killen(Eric) och log stort
- Tack. Men vem är du? Och vad gör du här? sa jag och såg trött mot killen(Eric)
- Du vet väl vem jag är eller hur? Du skojar nu eller hur? sa killen(Eric)
- Nej, jag känner inte dig. Vem är du? sa jag igen
- Jag är Eric, din pojkvän sa killen som heter Eric
- Jag har ingen pojkvän så du måste mista dig sa jag och slöt sakta ögonen igen innan jag såg mot honom
- Men vi har varit i USA tillsammans sa Eric
- Nej, det har vi inte. Jag har inte varit i USA på ett år, men jag ska åka dit om några veckor sa jag
- Älskling, det har redan hänt. Jag var där tillsammans med dig sa Eric
- Det kan du inte varit. Försöker du skrämma mig? sa jag och drog tillbaka min hand
- Självklart inte men vad är det sista du minns? sa Eric
- Att jag var i skolan. Jag vet inte mer, men det är april månad iallafall sa jag och såg på Eric
- Så du minns inget mer? sa Eric och såg ledset på mig
- Nej, men du är inte min pojkvän iallafall. För jag känner dig inte. Jag är ledsen.sa jag och tog min hand mot hans kind lite försiktigt
- Jag måste gå ut lite sa Eric och gick ut från mitt rum
Samtidigt i sjukhuskorridoren - Erics Perspektiv
Det här händer inte. Hon minns verkligen inte vem jag är. Tjejen jag älskar vet inte vem jag är. Jag lutade mig mot korridorsväggen och kanade sedan sakta ner mot golvet. Jag la mitt huvud i mina händer och kände hur tårarna började rinna. Jag såg hur folk gick förbi mig och när Igor, Hannas läkare kom fram till mig så reste jag mig snabbt upp igen.
- Vad är det som händer här ingentligen?! sa jag
- Pga av hennes blödning i hjärnan så har hon tappat minnet sa Igor
- Hon tror att det är April sa jag
- Ja, och det är ganska vanligt att man får minnesluckor vid en sån här kraftig smäll sa Igor
- Men kan hon inte minnas igen? sa jag
- Det vet man aldrig. Antingen så kommer hennes minne tillbaka succesivt eller så är det borta för alltid sa Igor
- Så hon kanske aldrig kommer minnas mig? sa jag
- Jag är ledsen, men du kan visa henne bilder, platser, prata med henne så kan hennes minne komma tillbaka succsesivt sa Igor
- Okej, Men kan jag komma tillbaka imorgon? sa jag
- Det går jätte bra sa Igor
Jag gick sedan ut till bilen igen. Jag satte mig i bilen och stirrade bara rakt ut igen. Folk undrade nog om det var något fel på mig men det gjorde så ont i mig. Jag slog till ratten flera gånger och jag kunde inte göra annat än att tänka på det som just hänt. När hon öppnade sina ögon och såg på mig så fanns det ingenting. Det var alldeles tomt i hennes blick. Hon kände verkligen inte igen mig. Jag startade sedan bilen och åkte till Hannas familjs lägenhet. När jag parkerat bilen så sprang jag snabbt upp för trapporna och ringde på.
- Hej Eric. Vad är det som har hänt? Du ser helt förstörd ut sa Hannas mamma
- Hanna har vaknat. sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Va? Men hur är det med henne? sa Hannas mamma
- Hon....hon känner inte igen mig sa jag och då kunde jag inte hålla tillbaka tårarna
- Men lilla vännen, kom in sa Hannas mamma och släppte in mig
Vi gick in till vardagsrummet och jag torkade mina tårar. Det gjorde så ont i mig för jag såg bara hennes blick framför mig. Hannas mamma och pappa satte sig framför mig och sen kom även Issa och Nicklas in.
- Så, vad menar du med att hon inte kände igen dig? sa Hannas mamma
- Hon har minnesförlust sa jag
- Har hon vaknat? sa Issa
- Ja, tidigare idag. Men hon minns ingenting som hänt efter April sa jag
- Har hon tappat 5 månader!? sa Nicklas
- Ja, hon frågade till och med vem jag var sa jag
- Jag är ledsen för er skull Eric. Men vad säger läkaren? sa Hannas pappa
- Att hennes minne kan komma tillbaka successivt, men inget är säkert sa jag
- Jag vill åka och hälsa på henne sa Issa
- Vi följer med dig. Eric vill du åka med? sa Hannas pappa
- Nej, jag åker hem till mig. Jag sa att jag skulle komma dit imorgon sa jag
- Okej, ska vi hälsa henne något? sa Issa
- Nej, det är ingen idé, hon vet inte vem hon får hälsningen från ändå sa jag och reste mig upp från soffan
Jag skyndade mig att ta på mig skorna och min munkjacka för att sedan springa ner till bilen och åka hem. När jag sedan kommit hem så satte jag mig framför datorn. Jag letade redan på alla bilderna jag hade från när jag och Hanna varit i USA. Jag kom nämligen ihåg vad läkaren hade sagt om att Hannas minne kan komma tillbaka om man visar bilder och det är vad jag ska försöka göra nu. Och jag kan inte göra något annat än att hoppas på att det hjälper.
Senare på sjukhuset - Hannas Perspektiv
Jag hade sovit i flera timmar och min huvudvärk hade inte försvunnit det minsta. Men jag kunde inte sluta tänka på den där killen. Han var väldigt söt faktiskt. Men det var samtidigt väldigt skrämmande att han sa att vi var tillsammans. Jag har ju aldrig träffat honom innan.
KNACK KNACK KNACK
- Kom in ropade jag och såg mot dörren
- Hej gumman. Vi hörde att du vaknat sa mamma
- Hej. Jag har saknat er sa jag och fick kramar av mamma,pappa,Niklas och Issa
- Eric berättade att du fått minnesförlust sa mamma
- Eric? Ja, han som var här förut sa jag och log
- Eric är din pojkvän gumman. Ni har varit tillsammans i 4 månader sa pappa
- Nej, det har vi inte. sa jag
- Vet du vad det är för månad just nu? sa Issa
- April sa jag och log
- Lägg till 5 månader sa Niklas
- Varför ljuger du för? sa jag och såg på Niklas
- Eric hälsar sa Issa
- Varför då? sa jag
- För att han älskar dig sa Issa
- Konstigt att han älskar mig, vi har ju faktiskt aldrig träffats sa jag
- Vi ska nog gå gumman. Men vi kommer tillbaka imorgon sa pappa och gav mig en kram
- Tack för att ni kom sa jag
- Det behöver du inte tacka för. Vi älskar ju dig gumman sa mamma och gav mig en puss på pannan
- Älskar er också sa jag och log
Dom gick ut genom dörren igen. Av någon anledning så gjorde det ont i mitt hjärta när dom sagt att den här Eric älskar mig. Men jag förstod inte varför. Jag minns ju inte honom äns så varför mår jag då så dåligt varje gång någon nämner hans namn? Lite senare kom en sköterska in och gav mig lite medicin och sen var det bara att försöka somna.
Nästa dag - Eric kommer till sjukhuset - Erics Perspektiv
Jag hade skrivit ut massor av bilder på mig och Hanna och nu var jag tvungen att försöka få henne att minnas mig. Jag knackade först på dörren och när jag hörde hur Hanna ropade att jag kunde komma in så gick jag in. Jag hade tagit med mig en ros till henne och jag gav henne den.
- Tack. Vad gulligt av dig sa Hanna och log
- Hur mår du? sa jag
- Det är bättre men det gör fortfarande ont i huvudet. sa Hanna
- Men du minns mig fortfarande inte? sa jag och satte mig på stolen bredvid Hannas säng
- Nej, men det finns något över dig som gör att du känns bekant sa Hanna
- Okej, men kommer du ihåg lite mer nu? sa jag och log
- Ja, jag minns lite av det som hände i Maj eftersom alla sagt att det är augusti just nu sa Hanna och skrattade
- Va bra. Men jag har lite bilder till dig sa jag och gav henne bilderna
- Tack sa Hanna och såg förvirrat på bilderna
- Det här är bilder från när vi var i USA tillsammans sa jag
- Hur kommer det sig att jag kysser dig när jag aldrig träffat dig? Jag förstår inte sa Hanna
- För att vi är tillsammans. Minns du verkligen inte det här? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag önskar jag gjorde det Eric, men jag gör verkligen inte det sa Hanna och jag såg hur hennes ögon vattnades
- Jag älskar dig så fruktansvärt mycket och jag hatar att se dig såhär sa jag och torkade en tår som rann ner för Hannas kind
- Önskar jag kunde säga det till dig med. Men bilderna är fina sa Hanna och log
-Men det här kanske får dig att minnas mig sa jag och reste mig från stolen och böjde mig sedan ner över henne och kysste henne. Det var då jag kände hur Hannas händer la sig på mina och jag önskar inget mer än att hon minns mig nu.
Detta är kapitel 13 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska gilla det och förlåt att det inte kom igår som jag sagt att det skulle göra men mitt sabla internet ger sig i mellan åt och därför har jag inte hunnit få klart kapitel 13 förens nu :( Men hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 14 som kommer ikväll får ni veta den spännande fortsättningen. Då får ni bla. veta om Hanna minns Eric efter kyssen? Varför ringer Hanna Eric när han är på gymmet? Och vad är det ingentligen Hanna berättar för Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 14 som kommer ikväll :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 12
- Hanna, snälla! Vakna sa jag och höll hårt i hennes hand
- Hon måste till sjukhuset sa mannen
- RING AMBULANSEN NÅGON! skrek jag och jag var helt livrädd att hon inte skulle vakna igen.
Erics Perspektiv
Jag kunde inte fatta att det här händer henne. Jag satt vid henne sida hela tiden tills ambulansen kom och dom knuffade undan mig. Hennes föräldrar stod kvar och hennes mamma valde att följa med i ambulansen med Hanna.
- Eric, du kan åka med oss om du vill? sa Hannas pappa
- Ja, om det är okej med er? sa jag
- Självklart sa Hannas pappa och vi skyndade oss ut i bilen för att åka efter ambulansen
- Vet någon vad som hände? sa Niklas
- Nej, hon stannade bara upp och hon såg faktiskt dålig ut i morse sa Hannas pappa
- Men varför stoppade dom inte henne om dom såg det? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Jag vet inte Eric. Men hon kommer klara det här. Det behöver inte vara något allvarligt sa Hannas pappa
- Hon slog i huvudet i en tjock träbom, hur kan det inte vara allvarligt?! sa jag
- Eric, jag försöker bara behålla lugnet, jag är lika orolig som du sa Hannas pappa och stannade sedan bilen när vi kommit fram
Jag hoppade snabbt ur bilen och sprang det fortaste jag kunde till intensivvårdsavdelningen och mötte Hannas mamma.
- Vart är hon? sa jag
- Dom tog in henne direkt. Dom ska röntga henne direkt och se om hon har några inre skallskador sa Hannas mamma
- När får vi veta något? sa jag
- Så fort dom har undersökt henne sa Hannas mamma
- Alltså om det händer henne något så vet jag inte vad jag gör sa jag och kanade ner för väggen
- Eric, se på mig. Ingenting kommer hända Hanna. Hon kommer kämpa. Det lovar jag dig. Snart kommer vi få se Hanna le igen sa Hannas mamma och satte sig på huk framför mig
- Jag hoppas du har rätt, för jag älskar henne så det värker i bröstet sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Hon kommer klara det sa Hannas mamma igen
- Har ni hört något? sa Hannas pappa och kom springandes mot oss
- Ingenting än sa Hannas mamma
Hannas föräldrar och Niklas gick till väntrummet för att vänta. Jag reste mig sedan upp och gick in till dom andra i väntrummet. Men jag kunde inte sitta still utan jag gick bara fram och tillbaka. Efter att vi fått vänta i 1 timme så kom äntligen läkaren ut. Mitt hjärta slog hur hårt som helst när han kom fram till oss.
- Är det ni som är Hanna Laklies familj? Sa läkaren
- Ja, hur är det med henne? Sa jag fort
- Hon har en liten blödning i huvudet efter smällen mot bommen och hon ska åka in på operation snart och hennes högra knä är också skadat sa läkaren
- Kommer hon klara sig? Sa Hannas mamma
- Det är för tidigt att säga. Hon är medvetslös just nu och hon kommer åka till operationen nu sa läkaren
- Men kommer hon klara sig!? Sa jag
-Eric lugn! Sa Hannas mamma
- Som jag sa det vet vi inte än. Sa läkaren igen
- Men vet ni varför hon svimmade? Sa Nicklas
- Det kan vi inte svara helt säkert på men det troligaste är överansträngning sa läkaren
- Överansträngning? Sa jag
- Ja, om hon haft mycket omkring sig så kan det ha gett utslag i att hon svimmat sa läkaren
- Okej. Men när får vi gå in till henne? Sa jag
- Vi föreslår att ni åker hem så ringer vi när operationen är klar sa läkaren
- Jag stannar här sa jag
- Eric, det kanske är bäst att vi åker hem sa Hannas pappa
- Jag stannar här sa jag och satte mig ner
- Okej, jag ringer er när operationen är klar sa läkaren och gick ut ifrån väntrummet.
Hannas familj gav mig varsin kram innan dom åkte hem igen. Jag satt kvar ensam och jag la mig till och med mellan två stolar och somnade. Jag märkte inte äns att en sköterska kom och la en filt över mig. Men jag sov ett par timmar tills jag kände att någon tog på min axel.
- Eric? Operationen är klar. Hanna ligger på rum 341. Men hon är fortfarande medvetslös och dom närmaste dygnen kommer vara kritiska sa läkaren
- Men gick inte operationen bra? sa jag
- Operationen gick bra men en blödning i hjärnan är allvarligt och vi kan inte säga om hon kommer klara sig det är därför dom närmaste dygnen är kritiska sa läkaren
- Men får jag gå in till henne? Sa jag
- Ja, men som jag sa är hon medvetslös och har slangar och bandage runt huvudet och knät sa läkaren
- Okej. Men jag går in ändå sa jag och gick till rum 341.
Jag gick ner mot rummet där Hanna låg. När jag öppnade dörren och fick se Hanna ligga där så var det som att någon slog mig hårt i magen. Jag gick fram och satte mig i stolen som stod bredvid hennes säng. Hon hade ett stort plåster på huvudet och dom hade rakat bort en bit av hennes hår. Hon hade en slang ner i halsen och hennes knä var ihoplindat. Jag kunde inte förstå att det var min Hanna som låg där.
- Hanna, hur kunde du vara så dum att du inte berättade att du mådde dåligt? sa jag och höll i hennes hand
- Om du hör mig så måste du vakna snart för jag saknar dig sa jag och gav henne en kyss på pannan
Jag satt kvar i säkert 2 timmar innan hennes mamma och pappa kom in. Dom hade också pratat med läkare om Hannas tillstånd. Det märktes att dom tyckte det var jobbigt för dom också att se sin dotter ligga där. Dom stannade i tre timmar och sen var besökstiden slut men jag ville inte gå därifrån.
- Jag är ledsen men du måste gå nu sa sköterskan
- Men jag vill stanna lite till sa jag
- Det går tyvärr inte. Du får komma tillbaka imorgon istället sa sköterskan
- Kan jag inte få sova här? Hon är min flickvän sa jag
- Jag är ledsen men sånna är reglerna. Gå nu sa sköterskan igen
- Vadå ska du kasta ut mi? Sa jag
- Nej. Men du kan komma tillbaka direkt i morgon bitti igen sa sköterskan och tittade till Hannas resperator
- Men tänk om hon vaknar och jag inte är här? sa jag
- Den chansen är nog väldigt liten är jag rädd. Vaknar hon ringer vi sa sköterskan
- Okej, jag åker men ring mig om något händer sa jag
- Det gör jag sa sköterskan och vi gick ut från Hannas rum
När jag gick ut från sjukhuset och ner till min bil så kunde jag inte sluta tänka på Hanna. Tänk om hon inte klarar sig? Jag ångrar att jag tänkte att hon var för ung för nu finns risken att jag aldrig mer få träffa henne om hon inte klarar sig.
Jag vet inte vad jag gör om hon inte klarar det här. Jag satt bara i bilen och tittade ut genom fönstret en stund innan jag körde hem till lägenheten. Jag gjorde mig i ordning och jag kollade mobilen och såg att Tomas ringt mig 5 gånger men jag orkade inte ringa upp. Jag borstade bara snabbt mina tänder sen tog jag av mig kläderna och somnade.
1 vecka senare - Erics Perspektiv
Jag hade varit hos Hanna på sjukhuset i en vecka nu. Hon hade börjat andas lite själv men behövde fortfarande syre tillsättning så hon hade en slang till näsan nu men slangen i genom munnen/halsen hade dom tagit bort. Hon var på bättringsvägen men dom kunde fortfarande inte säga när hon ska vakna. Jag hae åkt hit innan jag skulle åka till en intervju senare men jag ville vara här en stund innan.
Jag satt och höll Hannas hand och pratade massor med henne men hon vaknade inte ändå. Jag kunde inte förstå varför hon inte vaknade. Jag ville bara se hennes ögon och se hennes leende igen. Men det verkar som det kommer ta tid.
- Jag måste gå nu gumman, men jag kommer tillbaka i eftermiddag sa jag och gav henne en kyss på pannan innan jag reste mig och gick ut från sjukhuset.
Jag gick ut från sjukhuset och hoppade sedan in i bilen. Jag åkte till tidningsredaktionen där intervjun skulle hållas och dom satte igång nästan direkt efter att jag kommit dit. Jag försökte koncentrera mig så gott det gick men Hanna fanns i mina tankar hela tiden.
RING RING RING RING RING RING
- Ursäkta mig lite sa jag och gick en bit ifrån intervjuaren
- Ja, det är Eric sa jag och svarade
- Hej Eric! Det här är Igor Karlsson, Hanna Laklies läkare sa Igor
- Hej. Har det hänt Hanna något? sa jag
- Hon har vaknat till lite och vi tänkte bara informera er sa Igor
- Jag kommer direkt sa jag och la på innan han hann säga något mer
- Jag måste tyvärr åka. Det är brådskande, men vi var väl klara? sa jag
- Ja, vi får ta bilderna nästa gång sa mannen
- Tack sa jag och sprang det fortaste jag kunde ner till bilen för att sedan åka till sjukhuset
När jag kom fram till sjukhuset parkerade jag snabbt bilen och sprang trapporna upp till Hannas avdelning. När jag kom dit så gick jag snabbt fram till receptionen och dom sa att jag bara kunde gå in för Igor var redan där inne. När jag kom in stod han vid sängens fotände och jag satte mig bredvid Hanna och tog hennes hand.
- Är hon vaken? sa jag och log
- Hon har försökt öppna ögonen flera gånger och jag tänkte att det kanske var bäst om du var här när hon vaknar sa Igor
- Okej, Hanna, gumman. Hör du mig? sa jag och då såg jag hur hon öppnade ögonen helt och hon såg försiktigt på mig
- ÅH Hanna du lever sa jag och kramade om henne
- Hej Hanna! Jag heter Igor och är din läkare. Du har varit med om en olycka när du var på en gymnastisk tävling sa Igor
- Va? Vart är jag? sa Hanna och såg chockat på mig
- Du är på sjukhuset. Du har haft en liten blödning i hjärnan men du kommer bli helt återställd. Har du ont någonstans? sa Igor
- Huvudet värker sa Hanna
- Jag ska ordna något åt dig för det sa Igor och skulle precis gå ut när Hanna vände sig mot mig och såg frågande på mig.
- Jag är så glad att du lever sa jag och log stort
- Tack. Men vem är du? Och vad gör du här? sa Hanna och såg trött mot mig
- Du vet väl vem jag är eller hur? Du skojar nu eller hur? sa jag
- Nej, jag känner inte dig. Vem är du? sa Hanna igen
Detta är Kapitel 12 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och jag vet att det blev mycket Eric i det här kapitlet men jag hoppas ni ska tycka om det ändå :) Kapitel 13 kommer senare ikväll och då får ni bla. veta Varför Hanna inte känner igen Eric? Är allting förstört mellan dom? Kommer Hanna någonsin komma ihåg att Eric är hennes pojkvän? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 13 som kommer ikväll :)
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 11
Men när jag sprungit en bit och kom till träddungen där Eric och jag träffades för flera månader sen och jag log för mig själv. Det kommer alltid vara något speciellt med just den platsen. När jag sprang närmare ett av träden så kände jag hur någon tog tag i min midja och drog in mig bakom trädet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag hade ingen aning om vem det var som dragit in mig bland träden och det gjorde mig faktiskt lite rädd.
Lite tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade kommit fram till VitaBergsparken för ungefär 20 minuter sen och jag gick direkt till träddungen när jag kommit dit. Jag hade ingen aning om hur jag skulle få Hannas uppmärksamhet men när jag såg henne komma springandes så ställde jag mig bakom det trädet som var närmast stigen och när hon precis skulle springa förbi så tog jag tag i hennes midja och drog in henne bakom trädet och jag såg hur rädd hon blev.
- Shit, vad håller du på med? sa Hanna och skrattade
- Jag fick ju inte krocka med dig så det fanns inget annat sätt sa jag och log stort
- Smart där. Men det är bäst om ingen ser oss tillsammans för då skulle mina föräldrar få spel sa Hanna
- Ingen kan se oss nu sa jag och ställde mig framför henne och gick närmare henne
- Ja, nu är vi helt osynliga sa Hanna och skrattade
- Helt osynliga sa jag och lutade mig fram mot Hanna och när våra läppar möttes så var det som att man fick ström i kroppen.
Det var helt fantastiskt och jag kunde gärna stå här i flera timmar, dagar, veckor, månader, år och bara kyssa henne. Hon är verkligen helt fantastisk och jag är så tacksam att jag får vara med henne. Vi släppte sedan varandras läppar och jag såg djupt in i hennes gröna ögon.
- Om jag skulle hamna på en öde ö så lova att dina läppar finns där då sa jag och log
- Inte jag då utan bara mina läppar? sa Hanna och skrattade
- Precis, nej det är klart jag vill ha dig där med söt nöt sa jag och gav henne en kyss på pannan
- Jag måste nog springa hemåt, annars kommer dom nog undra vart jag är, dom vet hur lång tid det tar för mig att springa sa Hanna
- Måste du? Men kan du inte lämna dina läppar här hos mig? sa jag och log
- Kan inte jag få ta dina istället? sa Hanna och lutade sig fram mot mig
- Gärna sa jag och vi kysstes igen
När vi släppt varandras läppar igen så började Hanna gå ifrån mig och jag fick motvilligt släppa hennes hand och hon sprang sedan vidare. Det här utegångsförbudet gör mig galen. Och när det är slut så kommer hon börja skolan och när ska vi hinna träffas då? Då har hon skola, gymnastiskträning och springning. Och jag har massor av jobb också, men jag tänker få det att fungera. Men frågan är bara hur?
2 veckor senare - Hanna och Issa börjar gymnasiet - Hannas Perspektiv
Idag var första dagen i gymnasiet. Issa gick inte i samma skola som mig och det gjorde mig nervös. Jag känner ju ingen på den här skolan. Issa hade ändå kommit förbi mig nu på morgonen eftersom vi kunde ta sällskap en liten bit. Hon satt just nu i köket med Niklas och jag höll på att göra mig klar. Jag tog på mig ett par mörka jeans och en grå stickad tröja. Sen gick jag ut till köket och satte mig framför Niklas och Issa som satt och myste. Jag tog lite yoghurt och flingor till frukost innan vi behövde gå.
- Kan vi gå nu? Sa jag och såg på Issa
- Mm...snart sa Issa och såg på Niklas
- Issa! Nu gärna sa jag och gick ut till hallen efter att jag ställt skålen på diskbänken
- Jag kommer sa Issa och kom ut till mig i hallen
Jag tog på mig mina svarta converse och jag tog sedan min stora truckväska som var full med träningskläder och sen skulle jag också fylla den med böcker såklart men vi hade inte fått dom ännu. Issa skulle gå medialinjen på ett annat gymnasium medans jag skulle gå cirkusskola med inriktning akrobatik. Vi hade gått i 20 minuter och åkt buss i 10 minuter för att komma till skolan. När det var fem minuter kvar så gav vi varann en kram och Issa gick åt ett håll medans jag gick åt det andra hållet.
Pip pip
Jag tog snabbt upp min mobil innan jag gick in till skolan och det var ett sms från Eric. Han hade skrivit " Saknar dig min sötnöt! Ses ikväll! Lycka till första skoldagen! Älskar dig/Eric" och jag log stort när jag läst det och jag skickade ett sms tillbaka med texten "Tack mitt ekorrgos! Lycka till med jobbet. Älskar dig mer/Hanna". Jag gick sedan in till korridoren och jag hade inget skåp än så jag gick till aulan där jag såg att flera andra gick. Jag satte mig sedan på en av stolarna och la väskan under stolen.
- Tjena. Vilken klass ska du börja i? sa killen som satt bredvid mig
- CA1, och du själv? sa jag och log
- Samma här. Då får man alltså se mer av dig i framtiden sa killen
- Ja, kanske det. Hanna heter jag förresten sa jag
- Liam sa killen och log
Efter att vi pratat en stund så kom rektorn in och började prata och berätta om skolan och vilka klasser det blev och sånt där. Det var ganska tråkigt och med tanke på att det var så tidigt på morgonen ska jag vara glad att jag inte somnade.Men när han äntligen var klar så gick jag ut tillsammans med dom andra. Vi hade fått våra skåpnummer och jag gick till mitt skåp och jag hade fått skåpet bredvid Liam.
- Samma klass och skåpet bredvid sa Liam och skrattade
- Ja, tur eller otur kan man säga sa jag och skrattade
- Snarare tur för mig sa Liam och skrattade
- Ja, vi måste nog gå till klassrummet nu sa jag
- Visst. ses där sa Liam och gick sedan före mig till klassrummet
Jag satte upp en bild av mig och Eric i skåpet och när jag sedan stängt igen skåpdörren och skulle gå till klassrummet så krockade jag nästan med två tjejer.
- Såg att du snackade med Liam sa en av dom
- Ja, han verkar väldigt snäll sa jag och log
- Han är min pojkvän så du kan lägga ner det där på en gång sa tjejen
- Jag är inte intresserad, har en pojkvän sa jag
- Jaha, vilken klass går han i? sa den andra tjejen
- Han går inte här sa jag
- Okej, vilken skola han i då? sa Liams flickvän
- Han går inte i skolan sa jag och log
- Hur gammal är han ingentligen? sa den andra tjejen
- 22 sa jag
- Alltså, uuh, det är ganska konstigt sa Liams flickvän
- Ursäkta? Det spelar väl ingen roll? sa jag irriterat
- Vi går sa den andra tjejen och dom såg konstigt på mig
Den här skoldagen började inte bra alls. Nu kommer alla tro att jag gillar äldre killar. Och det blev inte direkt bättre när jag kom in i klassrummet. Alla satt och kollade på mig och jag förstod att dom där tjejerna sagt att min pojkvän är 6 år äldre än mig. Jag satte mig längst bak i klassrummet och det ända jag önskade just nu var att få åka till träningen och sen få vara tillsammans med Eric.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag hade tränat, varit i studion, haft intervjuer och gjort musikvideo inspelningsklipp men nu var jag klar och skulle åka till gymnastik hallen där Hanna tränar gymnastik. Jag var också väldigt nyfiken på hur det gått i skolan. Jag hoppas hon haft det bra och roligt. När jag kommit fram till lokalen så parkerade jag snabbt bilen och den här gången visste jag vart jag skulle gå. Jag gick in till hallen och såg Hanna träna på bomen.
- Hej snygging! Är du redan här? sa Hanna och hoppade ner från bomen och sprang fram till mig
- Ja, men måste lov att säga att din träningsdräkt är vrål snygg sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Tack. Men då ska du se min tävlingsdräkt sa Hanna och la sina armar runt min hals
- Det ser jag fram i mot sa jag och vi började kyssas
- Ursäkta att jag stör men Hanna jag skulle vilja berätta en sak sa Sussie
- Ja, det är okej sa Hanna och log
- Du har inte glömt att du ska tävla i övermorgon va? sa Sussie
- Nej då, men det är ju bara freestyle och bomen sa Hanna
- Ja, men det är bra om du kommer i tid imorgon med sa Sussie
- Jag lovar, men får jag gå nu? sa Hanna
- Absolut sa Sussie och log
- Tack sa Hanna och gick in till omklädningsrummet för att byta om och duscha
Jag gick och väntade ute i receptionen och efter 20 minuter kom Hanna och gav mig en kyss innan vi gick ut till bilen för att sedan åka hem till henne. Jag parkerade snabbt bilen och tog hennes väska i handen och vi gick upp till henne. Vi tog av oss skorna och hängde av oss våra jackor i hallen och när vi precis skulle gå in till hennes rum när hennes mamma kom ut från köket.
- Hej gumman och hej Eric! Hur gick det i skolan idag? sa Hannas mamma
- Åt skogen. Skolan är fantastisk men hela min klass tror att jag gillar äldre killar sa Hanna
- Ursäkta? sa Hannas mamma och såg chockat på henne
- Ja, hela min klass tror det och kollar konstigt på mig sa Hanna
- Men vet dom att du är tillsammans med mig? sa jag och såg på Hanna
- Inte dig bokstavligen, bara att du är 22 sa Hanna
- Oh, då förstår jag sa jag och gav Hanna en puss på kinden
- Du ska se att det kommer försvinna sa Hannas mamma
- Jag hoppas du har rätt sa Hanna
- Det lovar jag att det kommer göra sa Hannas mamma
Vi gick sedan in till Hannas rum och vi la oss ner i hennes säng. Hanna la sig fram för mig och lutade sig mot mitt bröst. Vi låg och tittade på tv och hade det hur mysigt som helst. Men jag fick tyvärr inte sova här eftersom Hanna måste upp tidigt imorgon för att gå till skolan. Ibland så slår tanken mig att det är jobbigt att inte kunna sova tillsammans och andra saker eftersom att Hanna är yngre än mig men den tanken har jag väldigt väldigt sällan.
Några timmar senare....
KNACK KNACK KNACK
- Ja! ropade Hanna
- Klockan är snart elva på kvällen. Hanna har ju skola imorgon och träning sa Hannas pappa
- Okej, det är nog bäst att jag går hem sa jag
- Men kan inte Eric sova över här? sa Hanna
- Inte ikväll gumman. till helgen sa Hannas pappa
- Det är okej gumman. Jag kommer ju till tävlingen i övermorgon och efteråt kan vi fira tillsammans sa jag och lutade mig närmare Hanna
- För mycket för mig sa Hannas pappa och gick ut genom dörren
- Jag hoppas jag vinner så vi får en chans att fira sa Hanna och log
- Det är klart du gör. Men måste gå nu, saknar dig redan sa jag och gav Hanna en kyss
- Saknar dig mer sa Hanna och log
Jag gick ut till hallen och tog på mig min skinnjacka och mina skor. Jag sa hej då till Hanna och gav henne en sista kyss innan jag gick ut genom dörren för att sedan gå ner för trapporna och hoppa in i bilen. Jag log för mig själv när jag körde hem för det kändes som min kropp var sprängfylld av kärlek, fyrverkerier och sockerdricka. Det var en helt underbar känsla.
2 dagar senare - Hanna gör sin sista gren - Hannas Perspektiv
Nu hade jag bara bomen kvar. Jag hade fått första pris i fristående på matta och jag var jätte nöjd. Men jag hade mått ganska dåligt i morse. Jag hade mått illa och känt mig yr. Jag visste inte om det var nervositet eller något annat så jag valde att köra ändå och det hade försvunnit men nu kom min yrsel tillbaka igen.
- Du minns ditt nummer? sa Sussie
- Ja, det minns jag sa jag och log
- Mår du bra? Du ser lite blek ut sa Sussie
- Ja, det är ingen fara med mig sa jag och tittade upp mot läktaren där Eric satt och log mot mig
När det var min tur så kändes det jobbigt. Det kändes som jag såg dubbelt och det var jobbigt. Domarna gav mig klartecken och jag sprang fram mot språngbrädan och hoppade upp på bomen. Jag gjorde ungefär halva programet när mitt huvud började snurra igen. Jag försökte koncentrera mig och när jag skulle göra en bakåtvolt så svartnade allting framför mig och jag kände hur jag ramlade ner från bomen och slog i huvudet i bomen. Mer minns jag inte.
Tidigare - Erics Perspektiv
När Hanna hoppade upp på bomen så var hon så vacker. Men det märktes på henne att något var fel. När hon kört igenom ungefär halva tiden så stannade hon upp och då förstod jag att det var något som var fel. Hon gjorde en bakåtvolt och hon landade på bomen men ramlade sedan av och slog i huvudet rakt i bomen.
- HANNA!!! skrek jag och sprang det fortaste jag kunde ner till Sussie och sjukvårdarna
- Vad heter hon? sa mannen
- Hanna sa jag och satte mig bredvid Hanna
- Hanna? Hör du mig? sa mannen och slog henne lite lätt i ansiktet
- Hanna, snälla! Vakna sa jag och höll hårt i hennes hand
- Hon måste till sjukhuset sa mannen
- RING AMBULANSEN NÅGON! skrek jag och jag var helt livrädd att hon inte skulle vakna igen.
Detta är kapitel 11 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag hade planlagt att få upp ett kapitel till idag men eftersom det här kapitlet blev så långt så hann jag tyvärr inte det. Men kapitel 12 som kommer imorgon(onsdag) kommer innehålla den spännande fortsättningen och då får ni bla. veta Vad som händer Hanna? Hur mår Eric efter olyckan? Och varför blir allting upp och ner vänt när Hanna tillslut vaknar? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 12 som kommer imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 10
Jag hann inte svara på Erics fråga innan jag svarade i telefonen och min pappa skrek nästan i telefonen och nu förstod jag att Nicklas inte sagt att jag sov hos Eric. Jag är så körd......
Hannas Perspektiv
- Jag måste nog åka hem. Pappa var jätte arg sa jag och reste mig från sängen och tog på mig mina shorts
- Va? Varför då? Visste inte dom att du var här? sa Eric
- Jag sa det till Nicklas men han har tydligen inte sagt något till mina föräldrar sa jag
- Varför håller han på såhär?! Så du måste verkligen gå? sa Eric
- Jag är ledsen, men jag kan ringa dig sen så kan vi ses senare sa jag och tog på mig min svarta magtröja
- Mer än gärna sa Eric och drog mig intill sig och gav mig en kyss
- Jag älskar dig sa jag och log
- Jag älskar dig mer snygging sa Eric och skrattade
- Snyggingen är du sa jag och skrattade
PIP PIP
- Okej, nu måste jag verkligen gå sa jag när min mobil pep
- Okej, men lova att ringa mig sen? sa Eric och log
- Jag lovar sa jag och vi gav varandra en sista kyss innan vi gick ut genom dörren
Eric gick mot sin bil och jag gick mot bussen för att åka hem. Jag visste att jag skulle få en stor utskällning av mina föräldrar eftersom min bror inte sagt till mina föräldrar att jag sov hos Eric. Men efter en 20 minuter lång bussfärd så var jag hemma och direkt när jag öppnade dörren så kom både mamma och pappa ut från köket och tittade argt på mig.
- Förstår du hur oroliga vi har varit!? sa mamma
- Jag sa faktiskt till Nicklas att jag sov över hos Eric sa jag och tog av mig skorna
- Det kan du inte gjort, vi har pratat med Nicklas och han sa att du inte sagt något om det till honom sa pappa
- Men det gjorde jag! Jag sa till honom att han skulle säga till er att jag sov hos Eric sa jag igen
- Men det har han inte sagt. Varför kunde du inte bara ringt oss och sagt det då?! sa mamma argt
- Jag trodde väl att jag kunde lita på min bror sa jag argt
- Ja men du får utegångsförbud i 2 veckor för det här sa pappa
- VA!? Du skojar? sa jag chockat
- Nej, det får bli så. Inga vänner, ingen pojkvän och ingen mobil eller dator sa mamma
- Ni kan inte göra så! Det får ni inte, jag sa ju faktiskt till Nicklas sa jag
- Det är så det blir nu Hanna sa pappa och dom gick sedan tillbaka ut i köket
Jag gick snabbt in till Nicklas rum och smällde igen dörren bakom mig. Nicklas nästan flög upp ur sängen. Jag kokade av ilska. Det var nästan som att det rök ur mina öron för jag var verkligen helt sjukt arg.
- VARFÖR SA DU INGET TILL DOM ATT JAG SOV HOS ERIC?! sa jag argt
- Du sa ingenting om att du skulle sova där sa Nicklas och log
- Det gjorde jag visst. Älskar du att förstöra för mig? Jag får inte ha mobil eller dator på 2 veckor. Får inte träffa Eric eller Issa heller. Tack brorsan! sa jag ironiskt
- Du vet om att jag inte gillar honom sa Nicklas och satte sig upp i sängen
- Och därför ska jag få utegångsförbud?! sa jag argt
- Nej, men du sa faktiskt kan du säga till dom, som en fråga sa Nicklas
- Och? sa jag och såg surt på honom
- Det var en fråga helt enkelt och du hörde inte mig säga ja direkt sa Nicklas
- Alltså ibland så hatar jag dig verkligen! Hur kan man vara så elak som du?! sa jag och gick ut från hans rum igen
Jag gick sedan in till mitt rum och jag var så irriterad. Nu kommer jag inte kunna ringa Eric och hur ska jag då kunna berätta för honom att jag fått utegångsförbud? Tänk om han tror att jag undviker honom? Det här kommer inte bli bra alls.
- Hanna, ska inte du vara på gymnastiken snart? sa mamma och kom in till mitt rum
- Jo, men jag trodde inte jag fick eftersom ni gett mig utegångsförbud sa jag
- Gumman, du får gå på gymnastiken och sånna saker men det andra vi sa förut gäller sa mamma
- Tack för det lilla sa jag och reste mig från sängen och började packa i mina träningskläder
Jag la ner en handduk, mina handledskydd, min rosa leopard/zebra randiga gymnastisk träningsdräkt och ett par rosa korta shorts. Jag tränar hos en privat tränare just nu och det är alltid lika roligt att gå dit. När jag hade lagt ner alla mina saker så gick jag ut till hallen för att ta på mig skorna och sedan ta bussen till träningslokalen. Men jag kunde heller inte sluta tänka på Eric. Elaka Nicklas som inte sa till mina föräldrar att jag sov där. Alltså förstör han för mig och Eric så kommer jag aldrig prata med honom igen.
3 timmar senare - Erics Perspektiv
Jag förstår inte varför inte Hanna har ringt än. Hon skulle ju ringa mig redan i morse men det har hon inte gjort. Bara det inte hänt henne något? Jag hade suttit i studion i flera timmar nu och jag hade även haft telefonintervjuer och nu satt jag i studion igen. Men jag kände att jag var tvungen att åka hem till henne för att se att det inte hänt henne något. Jag sa till Jason att jag behövde åka en stund och det var helt okej. Jag skyndade mig till bilen för att sedan åka hem till Hannas lägenhet. När jag kom fram så skyndade jag mig upp för trapporna och ringde på dörren.
- Eric? Vad gör du här? sa Nicklas när han öppnade dörren
- Är Hanna hemma? sa jag
- Nej, hon är på gymnastik sa Nicklas
- Vart ligger hennes gymnastik lektioner? sa jag
- Åk hit sa Nicklas och skrev snabbt ner en adress på en lapp
- Tack. Men varför ger du mig den här? Du gillar inte mig äns sa jag
- Jag har varit hård mot Hanna och jag älskar ju min syster så därför får du den där sa Nicklas
- Tack. Jag måste åka direkt, men tack igen sa jag och sprang sedan ner för trapporna igen
Jag hoppade in i bilen och körde mot adressen som Nicklas gett mig och det tog ungefär 30 minuter för mig att komma dit och när jag kom dit så förstod jag först inte riktigt vart jag skulle. Det var hur stort som helst och jag fick fråga mig fram men till slut kom jag in till en jätte stor sal med sjukt massor av redskap och mattor och stora bassänger med skumgummi kuber i.
- Sådär Hanna, bra där. Men prova att göra lite konster på bomen en gång sa en kvinna i 40-års åldern
- Okej sa Hanna och hon var sjukt duktig på det hon gjorde.
- Ursäkta, men inga obehöriga får vara här under lektionstid sa kvinnan till mig
- Jag söker Hanna sa jag och log
- Eric! Sussie, det är okej sa Hanna och hoppade ner från bomen
- Okej, ta 10 minuters paus sa Sussie och Hanna sprang fram till mig och vi gav varandra en het kyss
- Jag har försökt ringa dig flera gånger men du svarade inte sa jag
- Förlåt, men jag har fått utegångsförbud i 2 veckor sa Hanna
- Va? Varför då? sa jag och såg chockat på Hanna
- För Nicklas berättade inte att jag sov hos dig så jag får inte träffa dig, Issa och jag får inte ha en dator eller mobil sa Hanna
- Men vad händer med oss då? Jag måste få träffa dig sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Jag får gå ut och springa så vi får väl träffas på det sättet eller så får vi ses här eller i smyg sa Hanna
- Det är tur att jag älskar dig så jag går igenom allt det här sa jag och skrattade
- Jag älskar dig mer. Men jag måste nog fortsätta träna nu sa Hanna
- Okej då, men när springer du? sa jag innan Hanna gick tillbaka till Sussie
- Varje dag vid fyra. Men försök att inte krocka med mig den här gången sa Hanna och skrattade
- Ska försöka sa jag och gav henne en slängkyss innan jag gick ut genom dörren och Hanna fortsatte att träna.
På ett sätt kändes det ganska skönt att veta om varför hon inte svarade i telefon men nu förstod jag också vad Nicklas menade med att han inte varit stöttande. Men jag hoppas han ska vara mer stöttande nu. För jag älskar Hanna och jag vill inte att det ska bli mer problem för oss nu.
2 dagar senare - Hanna är ute och springer - Hannas Perspektiv
Jag hade fått övertala mamma och pappa att jag skulle få gå ut och springa även fast jag hade utegångsförbud och det hade dom faktiskt gått med på. Jag hade precis kommit fram till parken och hade precis börjat springa. Det kändes väldigt skönt att få komma ut i friska luften och springa lite. Jag hade inte sprungit hemma i Svergie på flera månader och det här var mycket skönare än att springa i USA för det var det alldeles för varmt helt enkelt.
Men när jag sprungit en bit och kom till träddungen där Eric och jag träffades för flera månader sen och jag log för mig själv. Det kommer alltid vara något speciellt med just den platsen. När jag sprang närmare ett av träden så kände jag hur någon tog tag i min midja och drog in mig bakom trädet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag hade ingen aning om vem det var som dragit in mig bland träden och det gjorde mig faktiskt lite rädd.
Detta är kapitel 10 av Miss Unknown. Tyvärr så kom det bara ett kapitel idag med men funkar mitt internet som det ska så kan kapitel 11 vara uppe imorgon bitti :) Men kapitel 11 som kommer imorgon(tisdag) så kommer ni bla. få veta vad som händer i Hannas nya skola? Hur går det för henne i en gymnastik tävling? Glider Eric och Hanna ifrån varandra pga jobb? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer imorgon(tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 9
Jag kände hur tårarna började rinna och jag kunde inte förstå hur han kunde säga sådär?! Jag bryr mig inte om folk tycker att jag är för ung eller att Eric är för gammal för mig. Han är 22 och jag blir 17 om 1 månad. Varför ska det vara något problem?! Men tänk om han har rätt ändå, tänk om jag är för ung för Eric?.....
Hannas Perspektiv
Jag kunde inte få ut tankarna att Nicklas kanske hade rätt, även om jag inte ville att det skulle vara det så var det sjukt jobbigt. Jag vet ju vad jag känner för Eric men det värsta som han sa var det här med att folk kommer snacka om det. Vad spelar det för roll ingentligen? Men samtidigt så var det något som gnagde inom mig som sa att din bror har rätt.
KNACK KNACK KNACK
- Kom in ropade jag och Eric kom in genom dörren och jag skyndade mig att torka bort tårarna
- Vad är som hänt gumman? sa Eric och satte sig framför mig i sängen
- Det är inget farligt. jag pratade med Nicklas om en sak bara sa jag
- Vadå? sa Eric och satte sig lutad mot väggen och jag lutade mig tillbaka mot honom
- Han tycker att vår åldersskillnad är för stor sa jag
- Varför då? Det spelar väl ingen roll hur gammal eller ung man är sa Eric
- Men han var rädd för att folk skulle snacka om det, det är ändå 6 år sa jag och tittade upp mot Eric
- Än sen om folk snackar? Jag tycker om dig och det är just det som är huvudsaken sa Eric
- Jag vet att det är det som är viktigast men tänk om Nicklas har rätt ändå sa jag
- Hanna, se på mig, det spelar ingen roll för mig hur ung eller gammal du är för, jag har väntat på rätt tillfälle att säga det här men jag älskar dig Hanna. Mer än du tror sa Eric och såg djupt i mina ögon
- Vad sa du? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Jag älskar dig Hanna. Mer än någonting annat och då spelar inte din ålder någon roll sa Eric
- Jag älskar dig med sa jag och jag gav honom en passionerad kyss
Eric reste sig upp från sängen och böjde sig över mig och vi började kyssas passionerat och jag lutade mig bakåt i sängen och han la sig över mig. Vi fortsätte att kyssas och våra händer var nästan överallt. När det till slut hettade till ännu lite till så kom min farfar in i mitt rum utan att knacka.
- Are you trying to give me a heartattack? sa farfar och såg på oss
- Of course not sa jag och log
- First of all no boys on the room and the second thing NO BOYS ON THE ROOM sa Farfar
- Im sorry, im goingin to my room sa Eric och gav mig en snabb kyss innan han sprang ut
- Hanna, i know that your mom and dad are fine with this but try to not do this stuff in front of me sa farfar
- I will think on that. But i need to go and get ready sa jag
- Ok, but i just wanted to say that, and Nicklas said that he wanted to talk to you again sa farfar
- Tell him that i dont want to talk to him sa jag och reste mig från sängen
- Okej, i will tell him that sa farfar och stängde dörren
Jag orkar inte snacka mer med min dumma bror. Han har förolämpat mig tillräckligt mycket idag för att jag inte ska vilja prata mer med honom. Jag gick till garderoben och tog på mig min svarta bikini med silver döskallar på och sen tog jag på mig ett par vita korta jeans shorts och ett vitt linne över. Idag hade jag faktiskt tänkt ta med mig Eric till hollywood walk of fame. Jag hade varit där som liten men nu var det dags för att åka dit igen.
Senare på Hollywood Walk of Fame - Erics Perspektiv
Hanna hade idag tagit med mig till Walk of fame och vi hade tagit massor med bilder på oss och "stjärnorna". Det var faktiskt väldigt häftigt och något man kanske inte drömt om men något man velat göra iallafall en gång i livet helt enkelt. Det var roligt att se folk som var utklädda till massor av artister, figurer från filmer m.m. Men det bästa var ändå att få vara här med Hanna.
- Känns det bättre nu? Jag menar efter bråket med din bror sa jag
- Ja, det känns mycket bättre. Orkade inte vara kvar hemma med honom längre sa jag
- Det förstår jag. Men vad säger du att vi ska göra nu? Hem? sa jag och såg på Hanna
- Det finns faktiskt en sak till som vi kan åka till, vi har ju mindre än en månad kvar här så varför inte, kom sa Hanna och tog min hand
- Vart ska vi? sa jag och log
- Hemlis sa Hanna och vinkade in en taxi och vi hoppade in
- Can you go to Disneyland, California sa Hanna
- DisneyLand? Det riktiga DisneyLand? sa jag
- Jajamän sa Hanna
- Det är riktigt coolt sa jag och gav henne en kyss
Lite senare.....
När vi hade kommit fram till DisneyLand så blev man lite chockad över hur otroligt stort det var. Man kunde ju ana hur stort det verkligen var där men inte att det var såhär stort. Vi hade gått runt och tittat lite, myst, och träffat flera av sagofigurerna. Det var väldigt roligt och Hanna var så söt när hon fick träffa Rapunzel, det är hennes favorit disney figur och hon blev som ett litet barn på julafton när hon fick se henne vilket var så sjukt gulligt.
- Is that your boyfriend? sa tjejen som spelade Rapunzel
- Yes he is sa Hanna och tog min hand
- You are so cute together, you can be the new Rapunzel and Finn Ryder sa tjejen
- Thats really sweet of you sa jag och la mina armar runt Hannas midja
- Its only the truth sa tjejen igen och vi tog även en bild med dom sen
Vi gick sedan en sväng till och åkte lite olika åkattraktioner och jag kan säga att dom här är en miljongånger värre än dom i Sverige. Jag har nog aldrig varit så skakig i hela mitt liv efter att jag åkt klart berg o dalbanorna. Efter några timmar på DisneyLand så åkte vi tillbaka till Santa Monica men innan vi gick hem så tog vi en sväng ner på stranden. Vi gick en strandpromenad och sen satte vi oss ner i sanden.
- Det här har varit en underbar dag sa Hanna och log
- Det har det verkligen, men det bästa på hela dagen var nog när jag sa att jag älskar dig sa jag och log stort
- Och när jag sa att jag älskar dig sa Hanna och vi gav varandra en kyss
- Jag ska bara känna lite på vattnet sa jag och log
- Okej, jag väntar här sa Hanna och log stort
Jag kollade på henne innan jag vände mig om mot havet igen. Jag vet att hon kommer göra något taskigt mot mig, men jag vet inte riktigt vad bara.
Hannas Perspektiv
När Eric vände sig om mot havet igen så tog jag chansen och sprang efter honom och jag hoppade sedan upp på hans rygg och han tog tag i mina ben och sprang ner mot vattnet.
- Ska du bada? sa Eric och försökte kasta av mig
- Ah, nej. hahahaha sa jag och skrattade
- Är du säker? sa Eric och skrattade
- Ja, fast du borde få bada sa jag och precis då kom en våg mot oss och vi ramlade i båda två
- Hahahaha, nu fick i bada iallafall sa Eric och skrattade
- Ja, och du är så snygg i den där wet tshirt looken sa jag och skrattade
- Detsamma sa Eric och gav mig en het kyss
- Jag knappt fatta att det snart gått 2 månader sa jag
- Inte jag heller, men det har varit så värt det sa Eric
- Absolut sa jag och gav honom en het kyss till
Vi gick sedan upp ur vattnet för att sedan gå hem till mitt hus igen. När vi kom hem så tittade min mamma lite förvånat på oss eftersom vi var genom blöta och jag kunde inte sluta skratta när hon såg mot mig. Eric tog snabbt min hand och vi gick till varsitt rum för att byta om. Och när jag bytte om så kunde jag inte sluta tänka på att det varit en fantastisk resa och allting var tackvare Eric.
1 månad senare - Hemma i Sverige hos Eric - Hannas Perspektiv
Jag skulle sova över hos Eric i natt och jag hade sagt det till Nicklas och han lovade att säga det till mina föräldrar men jag tror inte han kommer göra det tyvärr och jag kommer få så mycket skäll för det annars. Vi hade precis gjort oss i ordning för att gå och lägga oss och vi började kyssas passionerat. Jag satte mig gränsle över honom och han tog av mitt linne och jag kysste honom igen. Sen rullade vi runt och han hamnade ovanför mig. Jag la mina händer mot hans bröst för att sedan gå över mot ryggen. Han kysste min hals och sedan hjälptes vi åt att ta av varandra våra underkläder för att sedan ha sex. Det var helt fantastiskt.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder igen och vi låg nu och myste en stund. Eric vände sig sedan om för att släcka lampan och vi gav varandra en passionerad kyss innan jag kröp nära honom och han la sin arm runt min mijda och jag la mig mot hans bröst. Han smekte mig på ryggen innan vi båda somnade.
Nästa morgon - Hannas Perspektiv
Eric väckte mig med en kyss på pannan och han var redan klädd och jag förstod att han var tvungen att åka på jobb.
- Jag måste nog gå då sa jag och log
- Nej, stanna, jag vill det sa Eric och log stort
RING RING RING RING RING RING RING RING
Jag hann inte svara på Erics fråga innan jag svarade i telefonen och min pappa skrek nästan i telefonen och nu förstod jag att Nicklas inte sagt att jag sov hos Eric. Jag är så körd......
Detta är kapitel 9 av Miss Unknown. Förlåt att det bara blev ett kapitel idag men det har gått ganska trögt för mig att skriva idag men jag hoppas få upp två kapitel imorgon(måndag) men annars kommer bara kapitel 10 och då får ni bla. veta vad som händer med Hannas pappa? Varför får hon utegångsförbud? Hur går det för Hanna första dagen i cirkusskolan? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 10 som kommer imorgon(Måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Inget kapitel 9 idag tyvärr :((((
Hej alla underbara och helt fantastiska och amazing läsare!
Jag måste tyvärr berätta att det inte kommer något kapitel 9 ikväll :( Det har inte funnits tid till att skriva klart det eftersom det varit lussebullsbakning och pepparkaksbakning med familjen så tyvärr har det inte funnits tid att skriva klart det men imorgon(söndag) kommer kapitel 9 och får jag tiden så hoppas jag få upp kapitel 10 också men kapitel 9 är säker att den kommer imorgon :)
Tusen tack för att ni röstade om det här med åldersskillnaden och novellen kommer fortsätta som vanligt och inga ändringar kommer ske :) Tack för att ni läser bloggen och jag vet verkligen inte hur jag ska kunna beskriva hur mycket ni betyder för mig och för bloggen! Ni är helt fantastiska och jag är så tacksam att jag får skriva den här bloggen för er alla!
LOVE U ALL SO MUCH!
Kramar Natalie
Miss Unknown - Kapitel 8
När jag kom in så bytte jag snabbt om till ett par korta jeans shorts och en blå magtröja. Jag skyndade mig sedan att bädda sängen och tända massor med ljus och slog även på lite lugn musik. Jag hade nämligen hört att första gången ska vara speciell och det tog jag verkligen på allvar. När jag sedan var klar med allting så väntade jag på Eric och nu var jag nervös. Tänk om inte han var redo? Vad gör jag då?......
1 timme senare - Erics Perspektiv
Andrew hade behövt min hjälp med några saker och Hanna hade redan gått. Men varje gång jag frågat vart hon tog vägen så gjorde han bara nått annat och nu börjar jag ana att något är på gång. Men nu hade jag äntligen fått gå tillbaka till huset. Andrew hade gått till en kompis så han var inte med mig hem. När jag kom in genom dörren så hörde jag musiken och jag stängde dörren efter mig.
- Hanna? Är du hemma? sa jag och Hanna kom ut från sitt rum. Hon hade på sig ett par korta jeans shorts och en mörkblå magtröja
- Gick det bra med Andrew? sa Hanna och kom fram till mig
- Mm...det gick riktigt bra men förstod aldrig varför du gick sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Var tvungen att ordna lite saker. Kom så förstår du sa Hanna och tog min hand
Vi gick in på hennes rum och det var tända ljus i hela rummet och rullgardinen var nerdragen så det skulle bli mörkare i rummet och låten som spelades var "Bellas Lullaby" och det var väldigt romantiskt. Hanna ställde sig framför mig och log.
- Shit vad fint du har gjort sa jag
- Tack, det är för din skull jag gjort det sa Hanna och la sina armar runt min nacke
- Men varför? sa jag och la mina händer mot hennes midja
- För vi har hela huset för oss själva och jag tänkte att vi kunde ha det lite mysigt tillsammans sa Hanna
- Vill du verkligen det här? Jag menar är du säker på att du är redo? sa jag
- Jag har aldrig varit mer redo sa Hanna och lutade sig fram mot mig och våra läppar möttes i en passionerad kyss
Vi kysstes passionerat och jag tog av Hannas tröja och hon tog av mig mitt linne som jag hade på mig. Hon hoppade sedan upp mot mina höfter och jag höll i henne medans hon la sina ben runt min midja. Jag la henne sedan ner på sängen och kysste hennes hals. Hon la sina händer mot min rygg och jag fick gåshud över hela kroppen. Vi hjälptes åt att ta av oss våra andra kläder och vi hade sex. Det var verkligen helt totally amazing.
40 minuter senare - Hannas Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder igen och nu låg vi och myste i sängen. Jag var så glad att jag äntligen gjort det här med Eric. Han låg och tittade mot mig och jag log mot honom. Vi gav varandra en kyss och jag la min arm runt hans midja.
- Jag hoppas du inte kände dig tvingad att göra något du inte ville sa Eric
- Självklart inte, det var ju faktiskt jag som förförde dig sa jag
- HALLÅ!? ÄR DET NÅGON HEMMA?! hörde jag Nicklas ropa
- Skit! Vad gör vi nu? sa jag och såg på Eric
- Jag gömmer mig eller jag vet inte sa Eric och vi fick panik
- Vänta här, jag distraherar honom sa jag och hoppade upp ur sängen och tog på mig mina kläder igen
Jag gick ut till hallen och mina föräldrar stod och tittade på mig. Jag log stort mot dom och Nicklas kollade konstigt på mig.
- Vad är det som är fel på dig nu då? sa Nicklas och skrattade
- Ingenting, jag har väl lite träningsvärk bara sa jag och log
- Efter en musikvideo inspelning? sa Nicklas
- Ja, det är faktiskt mer ansträngande än du tror sa jag
- Var har du Eric någonstans? sa mamma
- Han...öh...han är på sitt rum sa jag snabbt
- Okej, men vi ville bara säga att middagen är klar om 2 timmar om ni vill göra något innan sa mamma
- Okej, tack sa jag och sprang snabbt in till mitt rum igen
När jag kom in så stod Eric i sina jeans shorts och ett svart linne. Jag gick fram och gav honom en lätt kyss och tittade sedan in i hans mörka vackra ögon. Om man kunde drunkna i någons ögon så skulle jag lätt kunna drunkna i Erics ögon.
- Det är inte middag förens om 2 timmar så jag tänkte att vi kanske gå till piren? sa jag
- Absolut, vad är piren för något? sa Eric och skrattade
- Dom har som ett litet tivoli, många fiskar där och sånt där sa jag
- Okej, dit går jag gärna med dig sa Eric och gav mig en kyss
Vi tog sedan varandras händer och gick den 20 minuter långa promenaden till piren. När vi kom dit så gick vi runt på tivolit ett tag och sedan köpte vi en frozen youghurt som vi delade på och satte oss på en bänk och bara tittade ut över havet. Det var vid såna här tillfällen som jag förstod hur lyckligt lottad jag var som fick vara tillsammans med Eric.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Vi hade ätit en fantastisk middag för några timmar sen och nu satt vi och tittade på True Blood. Jag höll mina händer mot Hannas lår och jag kände blickarna från hennes farfar men jag brydde mig inte för jag tycker så mycket om Hanna och det kan inget hindra mig från att göra. När det sedan var slut på avsnittet så gjorde vi oss i ordning för att gå och lägga oss. Hanna och jag gav varanadra en sista kyss innan vi gick till varsitt rum och la oss.
Lite senare....
Jag kunde inte somna ordentligt. Jag gick ut till hallen och jag såg att hela huset var släckt så jag bestämde mig för att gå in till Hanna. När jag öppnade dörren så låg Hanna och sov. Jag smög försiktigt in till henne och la mig bredvid henne. Jag drog upp täcket lite längre upp på henne och hon rörde sig lite. Jag gav henne en kyss på halsen och innan jag skulle gå därifrån så viskade jag i hennes öra: Jag älskar dig Hanna. Jag smög sedan ut från rummet och gick tillbaka till mig och nu var det som att jag äntligen fått säga en av dom sakerna jag längtat efter att få säga till Hanna. Men nu gällde det bara att våga säga det till henne i ögonen.
Nästa morgon - Nicklas vill prata med Hanna - Hannas Perspektiv
När jag hade vaknat för ungefär 20 minuter sen så hade Nicklas kommit in i mitt rum och bett mig komma till vardagsrummet för han ville prata med mig om en sak. Jag gick ut i min pyjamas och dörren till Erics rum var stängd så jag förstod att han låg och sov fortfarande. Men jag gick till vardagsrummet och satte mig i soffan och tittade på min bror.
- Vad ville du prata om? sa jag
- Dig och Eric sa Nicklas
- Jag går sa jag och reste mig från sängen
- Nej, det gör du inte. Jag måste få prata med dig om det här sa Nicklas
- Okej, säg vad du vill säga så kan jag gå sen sa jag
- Det finns en anledning till att jag varit negativ mot dig och Eric. Er ålderskillnad sa Nicklas
- Jaha, vad är det med den? sa jag
- Han är 22 år Hanna, du är 16 snart 17 det är 6 år mellan er sa Nicklas
- Kärleken har INGEN ålder sa jag
- Nej, men det är ändå för stor ålderskillnad sa Nicklas
- Men du är tillsammans med Issa min bästis och hon är med 16 sa jag
- Ja, men jag är inte 22 sa Nicklas
- Nej, du är 20 år och det är bara 4 år men vad spelar det för roll då? sa jag
- Det verkar inte spela någon roll vad jag säger just nu sa Nicklas
- Vet du vad åldern är en siffra, det är ingenting mer än en siffra. Det är en siffra för att man ska hålla koll på livet. Det spelar ingen roll om det är 6 år mellan oss! sa jag
- Ja, du kan ha rätt i det men tänk efter själv. vad tror du folk kommer säga när dom får veta det här? sa Nicklas
- Är det de du oroar dig för? Vad folk ska säga om att jag är tillsammans med någon som är 6 år äldre? sa jag
- Ja, det är klart!!! Fattar du inte vad du håller på med!? sa Nicklas
- Jag tänker vara med honom oavsett vad folk tänker!! sa jag och reste mig upp från soffan
Jag kände hur tårarna började rinna och jag kunde inte förstå hur han kunde säga sådär?! Jag bryr mig inte om folk tycker att jag är för ung eller att Eric är för gammal för mig. Han är 22 och jag blir 17 om 1 månad. Varför ska det vara något problem?! Men tänk om han har rätt ändå, tänk om jag är för ung för Eric?.....
Detta är kapitel 8 av Miss Unknown och jag hoppas ni ska gilla det. Förlåt om det blev lite tråkigt men hoppas ni ska gilla det ändå. Och en fråga tycker ni att Hannas ålder är för låg? För om ni tycker att hon är för ung så kan jag försöka ändra på det. Men det är bara vad ni tycker. Så skriv gärna vad ni tycker om det. Men kapitel 9 kommer imorgon(lördag) och då får ni bla. veta Vad Hanna kommer fram till för beslut om ålderskillnaden? Kommer det någonsin sluta bli problem mellan Eric och Hanna? Vad händer när dom kommer till Sverige igen och folk pratar om dom? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 7
- Är det verkligen du? sa jag och såg djupt in i Erics ögon
När jag hade gått i 20 minuter så såg jag skylten som Hannas mamma pratat om och då skyndade jag på stegen. Jag tog av mig skorna och gick sedan barfota i den varma sanden. Jag gick bortåt mot träningsredskapen och då såg jag henne. Hanna, hon stod och gjorde bakåtvolter i en rosa sport bh med sina rosa korta shorts. Jag log för mig själv när jag såg henne och när hon såg på mig så visste jag inte om jag skulle vinka, springa fram eller bara gå lugnt fram men mer hann jag inte tänka förens Hanna sprang fram till mig.
Det var helt underbart att äntligen få kyssa Hanna igen. Det var också skönt att få veta att vi var tillsammans igen och den här gången ska ingenting få splittra oss. När vi sedan släppt varandra så gick vi till Andrew och Hanna presenterade oss och han blev inte förvånad över att träffa mig så jag förstod att Hanna pratat om mig.
Hans hud var så varm mot min och det var som att själva solen var inom honom och jag blev knäsvag av hans kyssar. Vi gick sedan hem mot min farmor och farfars hus och det här kommer Eric nog ångra. Min farmor och farfar är väldigt hårda när det kommer till killar. Nicklas är en pina när det kommer till det men mina farföräldrar är störst större pina kan man säga. När vi sedan kom in genom dörren så satt min farmor i soffan och hon tittade nyfiket på Eric.
Jag tog sedan Erics hand och vi gick in till mitt rum och jag stängde sedan dörren. Vi la oss sedan ner på sängen och gosade en stund. Det var faktiskt väldigt mysigt men samtidigt var jag lite orolig att min bror eller farmor skulle komma in. Mina föräldrar kan jag hantera men inte min farmor och bror. Men jag hade tur för ingen kom in och jag var väldigt glad att han kom ner hit för att vara tillsammans med mig. Men nu hoppas jag bara att det här ska hålla och att min kära bror inte förstör det här igen.
Detta är kapitel 7 av Miss Unknown och jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev ett ganska tråkigt kapitel men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Imorgon(fredag) kommer kapitel 8 och då får ni bla. veta om det hettar till mellan Eric och Hanna? Vad händer mer i USA? Och vad händer när sommaren tar slut och dom kommer hem till Sverige? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer imorgon(fredag).
- Överraskning. Jag tänker inte låta dig försvinna ur mitt liv sa Eric och log......
2 timmar tidigare - Erics Perspektiv
Jag hade landat för 20 minuter sen och hade precis tagit mina väskor. Jag gick äntligen tag i en taxi och jag hade ingen direkt aning om vart jag skulle så jag sa adressen som Hanna gett mig och han körde till ett hus och stannade utanför.
- Is it here? sa jag och kollade på huset
- Yes, this is the address that you gave me sa taxi chauffören
- Ok, thank you sa jag och betalade för att sedan gå ut och ta mina väskor
När jag sedan tog mina väskor och gick fram till dörren så började jag nästan ångra mig. Tänk om hon nobbar mig direkt och jag måste åka hem igen. Nej, jag ska inte tänka så jag måste tänka posetivt. Jag ringde sedan dörren och när den ena dörren öppnades så fick jag se att det var Hannas mamma.
- Eric? Hej. Vad gör du i Santa Monica? sa Maria(Hannas mamma).
- Hej Maria. Jag kom för att träffa Hanna, är hon här? sa jag
- Nej, tyvärr inte. Hon är på The Muscle beach med Andrew sa Maria
- Okej, vet du hur jag kan ta mig dit? sa jag
- Ja, det är 20 minuters gång avstånd härifrån, du behöver bara följa vägen här tills du kommer ner till stranden och sen ser du skylten ”Muscle Beach” så är du framme sa Maria
- Tack sa jag och log
- Jag kan ta dina väskor under tiden sa Maria
- Tack, det är jätte snällt sa jag och gav henne väskorna
- Jag vet att jag inte har med saken att göra men Hanna saknar dig verkligen sa Maria och ställde ner väskorna innanför dörren
- Jag saknar henne med. Men jag går dit sa jag och gick ner mot The Muscle beach.
När jag hade gått i 20 minuter så såg jag skylten som Hannas mamma pratat om och då skyndade jag på stegen. Jag tog av mig skorna och gick sedan barfota i den varma sanden. Jag gick bortåt mot träningsredskapen och då såg jag henne. Hanna, hon stod och gjorde bakåtvolter i en rosa sport bh med sina rosa korta shorts. Jag log för mig själv när jag såg henne och när hon såg på mig så visste jag inte om jag skulle vinka, springa fram eller bara gå lugnt fram men mer hann jag inte tänka förens Hanna sprang fram till mig.
- Är det verkligen du? sa Hanna och vi såg djupt in i varandras ögon
- Överraskning. Jag tänker inte låta dig försvinna ur mitt liv sa jag och log
- Har du åkt ända hit för mig? sa Hanna och tog min hand
- Ja, jag har mått skit dåligt i 1 månad och till slut orkade jag inte längre, jag var tvungen att åka hit och träffa dig sa jag
- HANNA! Are you coming? ropade en kille till Hanna
- Soon! ropade Hanna tillbaka till honom och direkt tänkte jag på det som Alex och Edin sagt om att hon kan lika gärna ha träffat en ny och det var det som gjorde så ont i mitt hjärta.
- Vad är det? Du ser så ledsen ut sa Hanna och såg på mig
- Jag förstår om jag kommer för sent, med tanke på din nya kille sa jag och såg mot killen
- Va? Menar du Andrew? Okej för det första aldrig i livet och för det andra det är min kusin sa Hanna
- Din kusin? sa jag chockat
- Ja, vänta lite, trodde du att han och jag var tillsammans? Vad får dig att tro det? sa Hanna
- Det var något Alex sa till mig i Sverige. Att allting kan hända under 3 månader och du kan träffa någon annan under den tiden lixom sa jag
- Jag skulle aldrig träffa någon ny och speciellt inte Andrew. Du är den jag vill vara med men när du pratade om att allting kan hända på 3 månader så kände jag bara att du borde få vara fri sa Hanna och la sin ena hand runt min nacke
- Fattar du hur dåligt jag mådde efter att jag sagt den kommentaren? Det var det mest idiotiska jag sagt. Men tror du att det kommer bli du och jag iallafall? sa jag och la mina händer runt Hannas höfter
- Jag behöver inte tro, jag vet att det kommer bli du och jag sa Hanna och gav mig en passionerad kyss
Det var helt underbart att äntligen få kyssa Hanna igen. Det var också skönt att få veta att vi var tillsammans igen och den här gången ska ingenting få splittra oss. När vi sedan släppt varandra så gick vi till Andrew och Hanna presenterade oss och han blev inte förvånad över att träffa mig så jag förstod att Hanna pratat om mig.
- So Eric, are you ready for some training? sa Andrew
- Here? sa jag och såg på träningsredskapen
- Yeah, are you ready? sa Andrew och Hanna log mot mig
- Okay, but only if Hanna helps me sa jag
- Ja, jag kan hjälpa dig sa Hanna och gav mig en kyss till
Hannas Perspektiv
Jag kunde knappt fatta att Eric åkt ända ner till LA för att träffa mig. Men jag var jätte glad och lycklig att han kommit hit och nu skulle vi köra lite träning. Jag hade lovat Eric att hjälpa honom lite och vi hade det faktiskt jätte roligt. Vi körde ringarna och massor av andra. Men medans Eric och Andrew tränade ihop så gick jag till the monkey bars. Som en klätterställning fast man svingade sig fram i mellan dom olika stängerna. Och jag körde två vändor innan Eric kom fram till mig.
- Nu förstår jag varför du kom in på Cirkusskolan sa Eric och log
- Tack, men vill inte du prova? sa jag
- Okej, men skyll inte på mig om jag slår mig sa Eric och tog satts för att kunna svinga sig ordentligt
- Jag lovar sa jag och log och såg på medans Eric körde igenom banan och när han sedan var klar så kom han fram till mig och la sina händer mot mina höfter igen
- Så, kan jag bo hos er? sa Eric och log
- Jag tror det men min farmor och farfar är tusen gånger så hårda som Nicklas med det här med killar sa jag
- Hur hårda? sa Eric och log
- Kom med hem så ska du få se sa jag och la mina armar runt hans nacke
- Okej, men först det här sa Eric och drog mig intill sig för att sedan kyssa mig passionerat
Hans hud var så varm mot min och det var som att själva solen var inom honom och jag blev knäsvag av hans kyssar. Vi gick sedan hem mot min farmor och farfars hus och det här kommer Eric nog ångra. Min farmor och farfar är väldigt hårda när det kommer till killar. Nicklas är en pina när det kommer till det men mina farföräldrar är störst större pina kan man säga. När vi sedan kom in genom dörren så satt min farmor i soffan och hon tittade nyfiket på Eric.
- Hanna, who is this young man? sa farmor
- Grandma this is Eric, my boyfriend sa jag
- Your what? sa farmor och såg chockat på mig
- My boyfriend, and can he stay here? sa jag
- Yes, he can stay in the guest bedroom sa farmor
- Why cant he sleep in my room? sa jag
- Because he is a boy and you are a girl and i know that boys and girls do in your age sa farmor
- Grandma! sa jag och blev generad
- Thats it, Eric you can stay in the guest bedroom sa farmor igen
- Grandma please sa jag
- No, i dont want any teen preganacy in the house sa farmor
- Ok, grandma thats enough sa jag
- Yes, but Eric how old are you? sa farmor och såg på Eric
- He is seventeen sa jag och såg snabbt på Eric
- Eric, how old are you? sa farmor igen
- Im 22 sa Eric och jag såg hur farmor stirrade på oss
- Okej, det blir garanterat gästrummet för dig nu sa jag och skrattade
- Men inget kan hindra oss från att smyga in till varandra sa Eric
- Det har du rätt i sa jag och log
Jag tog sedan Erics hand och vi gick in till mitt rum och jag stängde sedan dörren. Vi la oss sedan ner på sängen och gosade en stund. Det var faktiskt väldigt mysigt men samtidigt var jag lite orolig att min bror eller farmor skulle komma in. Mina föräldrar kan jag hantera men inte min farmor och bror. Men jag hade tur för ingen kom in och jag var väldigt glad att han kom ner hit för att vara tillsammans med mig. Men nu hoppas jag bara att det här ska hålla och att min kära bror inte förstör det här igen.
Nästa dag - Eric och Hanna myser i soffan - Erics Perspektiv
Jag och Hanna satt och kollade på CSI när hennes kusin kom in till vardagsrummet. Jag fortsatte att fläta in mina fingrar i Hannas fingrar men när han satte sig framför oss så kunde man inte riktigt koncentrera sig.
- What do you want Andrew? sa Hanna
- Can you guys help me with a school thing? sa Andrew
- What? sa jag och såg på Hanna och sen på Andrew
- Andrew läser filmvetenskap sa Hanna och log
- Oh, than i understand sa jag och såg på Andrew
- Yeah, so im going to make a music video and i just understand if you could help me with it? sa Andrew
- What did you have in mind? sa Hanna
- Lay all your love on me scene from Mamma Mia the movie sa Andrew
- OH YES OH YES! sa jag och skrattade
- Yes, we can do that sa Hanna och gav mig sedan en kyss
Vi gick för att byta om och sedan var det dags för oss att gå ner till en närliggande strand där vi skulle genomföra musikvideon och det blev hett. Det kändes lite konstigt att få vara så nära Hanna men samtidigt kändes det väldigt bra.
Lite senare - Hannas Perspektiv
Jag kunde inte styra över mina känslor när vi skulle spela in kyss scenen. Det var som att jag nu förstod att jag ville gå längre med Eric. Jag var redo att mista min oskuld helt enkelt. Men problemet är min familj men jag har nog en idé. När vi hade filmat klart så gick jag fram till Andrew.
- Do you know where my parents are? sa jag
- Yes, they are in LA with grandma and grandpa, why do you ask? sa Andrew
- I want do make a little suprise for Eric, so if im going home now can you please distract Eric? sa jag
- I guess, but when is he coming home? sa Andrew
- In 1 hour, and you might want to go to a friend after sa jag
- Oh, i understand, i fix this for you sa Andrew och jag sprang sedan hem.
När jag kom in så bytte jag snabbt om till ett par korta jeans shorts och en blå magtröja. Jag skyndade mig sedan att bädda sängen och tända massor med ljus och slog även på lite lugn musik. Jag hade nämligen hört att första gången ska vara speciell och det tog jag verkligen på allvar. När jag sedan var klar med allting så väntade jag på Eric och nu var jag nervös. Tänk om inte han var redo? Vad gör jag då?......
Detta är kapitel 7 av Miss Unknown och jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev ett ganska tråkigt kapitel men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Imorgon(fredag) kommer kapitel 8 och då får ni bla. veta om det hettar till mellan Eric och Hanna? Vad händer mer i USA? Och vad händer när sommaren tar slut och dom kommer hem till Sverige? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Miss Unknown - Kapitel 6
- Jag vet inte hur jag ska berätta det här men vi kommer inte träffas på 3 månader sa Hanna
- Ursäkta? Varför kommer vi inte ses på tre månader? sa jag och kände hur allting sjönk inom mig
- Jag ska åka till USA med min familj imorgon och vi kommer vara där i 3 månader sa Hanna.....
Erics Perspektiv
- Jag ska åka till USA med min familj imorgon bitti och vi kommer vara där i 3 månader sa Hanna
- Säg att du driver med mig? 3 månader?! sa jag och såg chockat på Hanna
- Min farmor och farfar bor där och annan släkt bor där. Vi har åkt ner dit flera sommrar i rad sa Hanna
- Men varför sa du inget tidigare? sa jag
- Jag ville men jag vågade inte. Jag är jätte ledsen, men jag hoppas vi kan fortsätta när jag kommer hem igen sa Hanna
- Mm...men tre månader är en lång tid sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Okej, jag förstår piken sa Hanna och gick ifrån mig
- Hanna! Vänta! Jag menade inte så ropade jag med det var för sent
Jag slog till ett av träden som fanns där och jag fattade inte att jag sagt som jag gjort. Jag menade inte att det skulle ta slut jag menade bara just det att tre månader är lång tid och nu har jag förlorat Hanna. Jag gick tillbaka till Hanna och hennes familj men hon undvek mig hela tiden.
- Det kanske är bäst att du går, Hanna vill tydligen inte ha dig här sa Nicklas och kom fram till mig
- Du vet inte vad hon vill och inte vill sa jag surt
- Det syns väldigt tydligt att hon inte vill ha dig här sa Nicklas
- Nicklas, jag kan ta det här själv sa Hanna och kom fram till mig och Nicklas gick därifrån
- Jag menade inte det jag sa, jag menar visst 3 månader är en lång tid men jag vill inte att det ska ta slut för det sa jag
- Du hade rätt, 3 månader är en lång tid och mycket kan hända på 3 månader. Var fri och så får vi se vad som händer när jag kommer tillbaka sa Hanna
- Du kan inte mena allvar?! Du kan inte göra slut än sa jag och såg chockat på Hanna
- Jag är ledsen men du sa det först. Tre månader är lång tid, hade vi träffats tidigare så hade det inte varit så tufft att vara ifrån varandra sa Hanna
- Men vi kan klara det, du får inte bara gå sa jag och tog Hannas hand
- Jag är ledsen men det är det bästa för oss båda. Jag är ledsen sa Hanna och smekte försiktigt min kind innan hon gick igen
Det här är den värsta dagen i hela mitt liv. Nu var det kört, jag vill inte missta Hanna och nu är det precis det jag gjort. Jag har förlorat henne och allt för en idiotisk kommentar! Jag stod kvar på skolgården och såg på medans Hanna gick iväg med sin familj. Det var som att någon slagit mig i magen gång på gång och imorgon bitti åker hon till USA i 3 månader! Vad sjutton ska jag göra nu?!!
1 månad senare - Erics Perspektiv
Idag hade det gått en månad sen Hanna åkte till USA. Jag saknade henne så frukansvärt mycket att jag höll på att bli galen. Jag hade sovit dåligt och haft svårt att koncentrera mig på jobbet. Och jag hade pratat om henne i flera veckor och jag tror dom flesta tröttnat på mig nu. Men idag var det dansrep och vi hade kört på i några timmar nu och vi gick för att vila oss lite.
Vi satte oss mot ena väggen och jag kollade min mobil men Hanna hade inte hört av sig. Hon hade skrivit ett mejl dagen efter hon åkt och hon skrev adressen där dom bor och lite annat men ingenting om hon ville bli tillsammans igen. Det var det som var jobbigast.
- Eric, kom igen. Du måste glömma henne sa Edin
- Jag kan inte. Hon betyder så mycket för mig. sa jag
- Men alltså, jag vill inte vara taskig mot dig men hon åker till USA några veckor efter att ni träffats och stannar i 3 månader, det känns inte som hon var så kär i dig sa Alex och såg ner i golvet
- Vad menar du med det?! sa jag och höjde rösten
- Förlåt, men du kan ju inte veta hur det kommer bli när hon kommer hem. Hon kanske träffar någon där nere sa Alex
- Det skulle hon aldrig göra! Hon har känslor för mig det vet jag sa jag
- Ja, det kanske hon har men som du själv sa till henne, 3 månader är lång tid. Mycket kan hända på 3 månader sa Edin
- Jag kan inte vara kvar här! Jag måste åka sa jag och reste mig upp
- Va? Vart ska du?! sa Alex och såg på mig medans jag packade ihop mina saker
- Jag ska till Santa Monica. Jag måste få tillbaka Hanna sa jag och skulle precis gå in i omklädningsrummet när Tomas kom in
- Vad håller du på med? Vart ska du? Dansrepet är ju inte klart än sa Tomas och såg på mig
- Jag måste åka till Santa Monica, L.A. för att få tillbaka Hanna sa jag
- Men det går inte. Singlarna? tidningsintervjuerna då? Hur ska jag lösa det? sa Tomas
- Jag vet inte men jag måste åka och träffa Hanna. Jag mår skit dåligt just nu sa jag
- Okej, jag löser det, åk i väg och ta semster. Jag löser det här åt dig. Hur länge hade du tänkt vara borta? sa Tomas
- 2 månader sa jag och såg på honom
- 2 månader?! Jag kan gå med på det men då får du ha telefonintervjuer ibland sa Tomas
- Det är en deal sa jag och log
- Bra, åk iväg och hälsa Hanna sa Tomas och jag sprang in i omklädningsrummet
Jag la ner mina kläder i väskan och gick sedan snabbt ut till bilen. Jag bokade en resa till L.A. medans jag körde hem till mig och jag hade tur. Det fanns en plats kvar på ett flyg som skulle gå om 3 timmar. När jag kom hem skyndade jag mig att byta om och tog på mig ett par jeans shorts och mitt lila AH linne sen packade jag ner massor med sommar kläder och sen tog jag en taxi ut till Arlanda.
Och när jag sedan checkat in och gått på planet så kände jag hur hårt mitt hjärta slog. Och även fast jag såg fram i mot att träffa Hanna igen men det värsta är om hon kommer bli arg på mig för att jag åker ner dit. Men jag hade 10 timmar på mig att tänka på det nu.
10 timmar senare - Hannas Perspektiv
Jag satt i mitt rum och kollade igenom min mobil och jag tänkte på om jag skulle smsa Eric eller inte men jag kunde inte. Jag hade varit här i en månad just nu och jag mådde inte bra alls. Jag saknade Eric hela tiden och det hela blev inte direkt bättre av att min bror hela tiden var på mig om att det var såhär det skulle sluta. Min farmor och farfar visste inget om Eric och det ville jag inte heller eftersom dom är mer hårda med killar än vad min bror är.
- Hi Hanna, you need to have some fun sa Andrew min kusin som kom in på mitt rum
- What do you mean? sa jag och såg på Andrew
- We can go to the muscle beach sa Andrew
- Ok, that can be fun sa jag och reste mig från sängen
Jag bytte sedan om till en sport bh och ett par korta shorts. The Muscle beach är en strand där många tränar och Andrew brukar träna där och jag valde att följa med honom dit idag för man kunde även träna lite akrobatik där så det skulle faktiskt bli roligt även om det kändes som att hålet inom mig inte läkt än. Vi berättade för min mamma att vi gick dit och när vi sedan gjort det så tog vi en promenad dit och vi körde sedan igång med träningen.
2 timmar senare - Hannas Perspektiv
När jag gjorde lite bakåtvolter så tyckte jag att jag såg någonting. Jag stannade och vände mig sedan om när jag tittade på personen som gick framåt mot mig. Nej, det kan inte vara den jag tror att det är. Den jag tyckte jag såg var Eric men det måste vara något fel på mina ögon isåfall. Jag vände mig mot Andrew igen men det var som att jag inte kunde sluta tänka på personen jag tyckt jag såg så jag vände mig om igen och den här gången såg jag att det var Eric. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville bara springa fram till honom och krama om honom men det blev som att mina ben inte kopplade med hjärnan men till slut sprang jag fram till honom och kramade om honom.
- Är det verkligen du? sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Överraskning. Jag tänker inte låta dig försvinna ur mitt liv sa Eric och log......
Detta är kapitel 6 av Miss Unknown. Det blev lite kortare och kanske lite tråkigare men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 7 kommer imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer i USA? Kommer Eric få bo hos Hanna? Vad är det för musikvideo Eric och Hanna gör? Kommer det nånsin bli hetare mellan dom? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333333<33333
Miss Unknown - Kapitel 5
- Va? Men Nicklas då? sa jag
- Mamma ska prata med honom, men du behöver inte om du inte vill sa Hanna
- Men är det du, och din familj? sa jag och tittade in i hennes ögon
- Ja, vill du komma hem på familjemiddag? sa Hanna
Hannas Perspektiv
- Ja, vill du komma hem till oss ikväll? sa jag och log
- Det är klart jag vill, när ska jag vara där? sa Eric och log
- Klockan sju, går det? sa jag
- Det blir kanon. Men jag måste åka nu om jag ska hinna, men jag åker inte förens jag fått en kyss sa Eric
- Då kanske jag inte ger dig en kyss så stannar du längre sa jag och skrattade
- Smart taktik, men då får jag ge dig smältblicken istället sa Eric och gav mig den sötaste blicken jag någonsin sett
- Okej, du vinner sa jag och vi gav varandra en kyss
- Måste åka nu, men vi ses ikväll klockan sju sa Eric och log
- Längtar redan sa jag och vi släppte varandras händer.
Eric gick åt ena hållet medans jag gick åt det andra. Jag kunde inte sluta titta efter honom. Han var så söt och jag längtade faktiskt tills han kommer hem till oss ikväll även fast min bror är där. Om inte mamma pratat med Nicklas och han inte skärper sig så kommer det här förhållandet bli jobbigt.
Senare på kvällen - Eric kommer till Hanna - Erics Perspektiv
Jag ringde på dörren och när jag hörde steg innifrån lägenheten så började mitt hjärta slå lite hårdare. Hanna öppnade dörren med ett leende och gav mig en kyss och en kram.
- Hej! Välkommen sa Hanna och släppte sedan in mig
- Tack. Vad fin du är sa jag och tog av mig skorna
- Tack, du med sa Hanna och gav mig en kyss till och då hörde man hur Chandler(deras hund) gnydde
- Du minns Chandler antar jag sa Hanna och gosade med honom
- Ja, han är sjukt söt, men inte lika söt som du sa jag och log
- Det är du som är söt sa Hanna och la sina armar runt min nacke
- Men du är sötast sa jag och la mina händer mot hennes höfter
- Hej Eric, välkommen sa Hannas mamma och jag släppte snabbt Hanna och hon kom fram till mig
- Tack, roligt att vara här sa jag och log
- Maten är precis klar, ni är välkommna in till vårat kök sa Hannas Mamma Maria
- Tack sa jag och gick efter Hanna
Jag hälsade på hennes pappa och det blev lite pinsamt eftersom Hanna berättat att han är från USA så trodde jag att han bara pratade engelska så när han helt plötsligt pratade svenska så började Hanna skratta och då kunde inte jag hålla mig heller så vi skrattade båda två. Men Nicklas hade inte sagt hej eller något annat till mig heller. Det var väldigt skönt på ett sätt men samtidigt var det som att han bara väntade på att få säga något till mig.
Vi satte oss sedan ner för att äta middagen och det var verkligen hur gott som helst. Jag kunde inte låta bli att låta min hand hamna under bordet och lägga den på Hannas lår. Hon log mot mig och jag mot henne. Det var som att det blev vår egna hemlighet. Sen när efterätten ställdes fram på bordet så tittade Nicklas argt på mig. Jag visste inte om jag skulle säga något eller bara ignorera honom.
- Så, Hanna berättade att du är hennes kavaljer på balen? sa Maria Hannas mamma
- Ja, det var inget jag tvekade två gånger på direkt sa jag och log
- Det förstår jag. ni är så gulliga ihop sa Jim, Hannas pappa
- Men det är ändå 7 års åldersskillnad på er sa Nicklas surt
- Och? Är man kär så spelar väl ingen hur gammal man är sa Hanna surt
- Inget bråk nu sa Jim
- Jag tycker mycket om Hanna och när jag ser på henne så ser jag ingen åldersskillnad sa jag
- Det förstår vi. Nicklas menade inget illa. sa Maria och såg på Nicklas som muttrade lite
- Mamma, vet du om det kommit något svar från skolan ännu? sa Hanna
- Inte än gumman, men det borde komma snart sa Maria
- Vilken skola? sa jag och såg nyfiket på Hanna
- En cirkusskola. Det är en gymnasieskola fast med inriktning på cirkuskonst sa Hanna
- Wow, jag visste inte att du höll på med sånt sa jag och log
- Jag håller på med akrobatik så det är det jag vill hålla på med, fast jag tror inte jag kommer in sa Hanna
- Det är klart du kommer sa jag
- Det tror vi också på sa Jim och log mot Hanna
- Tack för ert stöd sa Hanna och log
Efter att vi pratat lite till och haft det väldigt trevligt tillsammans förutom en del av Nicklas elaka kommentarer fast bortser man från det så har jag haft det väldigt trevligt. Vi gick sedan in till Hannas rum.
- Taylor Lautner rummet igen sa jag och skrattade
- Vi kan åka till Issas rum, där är det ett rum med dig i sa Hanna och skrattade
- Nej, jag trivs bättre här sa jag och la mina händer mot hennes höfter igen
- Jag med sa Hanna och vi började kyssas passionerat
Vi la oss sedan på sängen och vi fortsatte sedan att kyssas passionerat men när jag la handen innanför Hannas tröja och la min hand mot hennes mage så satte hon sig upp i sängen och jag förstod ingenting. Jag satte mig sedan upp och la min hand mot hennes rygg.
- Förlåt om jag gjorde något fel sa jag
- Det är inte du, det är jag sa Hanna
- Vad menar du? sa jag och såg oroligt på Hanna
- Jag vet inte hur jag ska säga det här men jag är oskuld sa Hanna
- Men gumman, varför vågade du inte säga det? sa jag
- Det kändes pinsamt bara, något jag ville hålla för mig själv sa Hanna
- Då förstår jag, men vi tar det lugnt, sa jag
- Är det säkert? Du vill inte göra slut med mig nu? sa Hanna
- Är du galen?! Det kommer jag aldrig göra sa jag och gav henne en kyss
Vi kelade och gosade en liten stund till innan det var dags för mig att åka hem. Hanna följde mig ut till hallen och jag tog snabbt på mig skorna. Henns hund tittade vaktande på mig och jag visste inte om jag vågade ge Hanna en sista kyss. Men Hanna sa att han inte är farlig så jag gav henne en passionerad kyss innan jag sedan gick ut genom dörren och tog bilen hem. Nu var det jobb i några dagar och sen var det bal och skolavslutning och enligt Hanna skulle det hända något riktigt speciellt då men vad det fick jag inte veta.
1 1/2 vecka senare - Eric och Hanna går på balen - Hannas Perspektiv
Mamma hade precis hjälpt mig att fixa håret och nu hade jag precis fått på mig min balklänning. Den var kort, turkos med små paljettliknande mönster på och hade ett svart band i midjan med en svartrosett. Jag väntade på att Eric skulle komma och hämta mig så jag gick ut till hallen under tiden och då kom pappa ut med ett kuvert i handen.
- Du har fått ett brev från CirkusSkolan sa pappa
- Har du öppnat det? sa jag och såg på kuvertert
- Nej, det är klart jag inte har sa pappa
- Okej, då kör vi sa jag och sprättade upp kuverteret och läste vad det stod
- Vad står det? sa pappa
- Grattis! Du är antagen att bli en av våra elever i höst sa jag och kramade om pappa
- Det är ju fantastiskt!! sa pappa och skrattade
- Det här kommer bli den bästa dagen i hela mitt liv sa jag
RING RING RING RING RING
- Det måste vara Eric sa pappa
- Okej, men vart är Nicklas? sa jag och gick ut till hallen och tog på mig mina skor
- Han är på balen med Issa, det trodde jag du visste? sa pappa
- Han är VAR!? sa jag argt
- Gumman, blir det minsta bråk så ringer du, lovar du mig det? sa pappa
- Ja, jag lovar sa jag och öppnade dörren
- Wow, du ser helt underbar ut sa Eric och tittade på mig
- Du är snyggare sa jag och tittade på Eric som hade en svart kostym på sig
- Ska vi åka? Vad är det där? sa Eric och pekade mot lappen jag hade i handen
- Jag kom in på skolan sa jag
- Grattis gumman! Det är ju helt fantastiskt sa Eric och gav mig en het kyss
- Tack! Men det finns något som är mindre fantastiskt sa jag
- Vadå? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nicke är på balen med Issa sa Hanna
- Och blir det minsta bråk så ringer ni har jag sagt till Hanna sa pappa
- Det lovar vi sa jag igen och gav pappa en sista kram för att sedan åka till balen
Vi åkte till balen och vi fick ta en bild tillsammans som vi skulle få på avslutningen om 2 dagar och det skulle bli helt fantastiskt att få ha en bild från sin bal med Eric Saade. När vi kom in så tittade alla på mig och Eric. Fast mest på Eric tror jag. Jag hade inte sagt till någon förutom Issa att jag och Eric träffades så alla tjejerna blev lite chockade tror jag. Men det var som sagt bara roligt.
Vi dansade och hade det jätte roligt. Men det var samtidigt väldigt jobbigt att se Issa kyssa min bror. Det är såklart roligt att dom är tillsammans men vissa saker vill man helst slippa se och just kyssarna kunde dom väl ändå ha för sig själva. När jag såg att Nicke gick för att köpa något att dricka sa jag till Eric att vänta medans jag pratade med min bror och han gav mig en kyss innan jag gick.
- Varför berättade du inte att du skulle hit? sa jag
- Varför berättade inte du tidigare att du skulle hit med han? sa Nicke
- Du har fortfarande svårt för honom eller hur? sa jag
- Vad tror du?! Det ska bli skönt att slippa se honom i tre månader sa Nicke
- Måste du prata så högt om det där! sa jag argt
- Vet han inte om det?! sa Nicke
- Inte än sa jag
- När ska du berätta det då? sa Nicke
- Efter skolavslutningen sa jag
- Säg inte att jag inte försökte skydda dig från det där sa Nicke och tog sin dricka för att sedan gå tillbaka till Issa.
Jag gick tillbaka till Eric och vi dansade och myste lite till. Men orden från Nicklas värkte inom mig och jag bad till slut Eric om skjuts hem. Jag orkade inte vara kvar och se Eric i ögonen för det jag skulle berätta för honom efter skolavslutningen kommer säkert få vårat förhållande att ta slut. När Eric kört hem mig så gav jag honom en sista kyss innan jag gick upp till mig. Jag orkade inte prata med mina föräldrar så jag borstade tänderna och bytte om till pyjamas innan jag gick och la mig.
2 dagar senare - Skolavslutningen - Erics Perspektiv
Jag satt längst fram i publiken med Hannas föräldrar och släktingar. Det hade varit massor med olika framträdanden och nu var det dags för Hanna. Hon hade på sig en gymanstikliknande dräkt fast lite mer utsmyckad och hon var så sjukt snygg.
- Jag först säga att låten jag sjungit in för det här nummret är till en speciell person sa Hanna och log mot mig
Jag log stort mot henne och när låten "Just the way you are" började spelas så blev jag varm i hela kroppen. När hon började göra olika konster och akrobatiska konster så blev jag sjukt imponerad. Hon var grymt dukigt och jag förstod att hon kom in på skolan. När hon sedan var klar så applåderade vi alla och skolavslutningen fortsatte sedan och när vi sedan skulle möta henne så kom hon fram till mig och jag gav henne en passionerad kyss.
- Shit, vad grym du var! Låten var fantastisk med sa jag och log
- Tack. Det nummret var helt till dig sa Hanna
- Tack. Jag älskade det sa jag och gav henne en kyss till
Efter att vi kyssts en stund så gick hon till sin familj och släkt för att dom skulle gratulera henne och när hon kom tillbaka till mig så tittade hon allvarligt på mig och jag blev nervös.
- Det är något jag måste berätta för dig sa Hanna och vi gick ifrån dom andra
- Vadå? Du verkar så allvarlig sa jag och tog hennes händer
- Jag vet inte hur jag ska berätta det här men vi kommer inte träffas på 3 månader sa Hanna
- Ursäkta? Varför kommer vi inte ses på tre månader? sa jag och kände hur allting sjönk inom mig
- Jag ska åka till USA med min familj imorgon och vi kommer vara där i 3 månader sa Hanna.....
Detta är kapitel 5 av Miss Unknown och jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev ett långt kapitel men jag hoppas ni ska gilla det ändå. Kapitel 6 kommer redan imorgon(onsdag) och då kommer ni bla. få veta vad Eric säger när han får veta att Hanna ska till USA i tre månader? Kommer det ta slut mellan dom? Och varför sticker Eric från ett dansrep? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer redan imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333333<33333
Miss Unknown - Kapitel 4
- SLUTA! skrek jag och sprang fram mot dom och då stack dom därifrån.
Hannahs Perspektiv
- SLUTA! skrek jag och sprang fram mot dom och då stack dom därifrån.
Jag sprang fram till Eric och hjälpte honom upp från marken. Han blödde från läppen och hade lite blod på ögonbrynet. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till honom eftersom det varit min bror och hans kompisar som gjort det här mot honom.
Är du okej? sa jag och såg på honom
Ja, det är bara litet sår på läppen. Så du har en trevlig bror sa Eric och log försiktigt
- Han är överbeskyddande mot mig. Men den här gången har han gått över gränsen sa jag
- Mm...men jag borde nog åka hem sa Eric och såg in i mina ögon
- Du kan följa med mig hem, min bror kommer inte vara hemma på ett tag sa jag
- Är du säker? sa Eric
- Ja, det är ju mitt fel att du blöder sa jag
Eric tog min hand och vi tog en promenad hem till mig. När vi kom in var det släckt i hela lägenheten vilket betydde att mina föräldrar fortfarande var ute. Vi tog av oss våra skor sen bad jag Eric gå in på mitt rum och vänta medans jag gick in till badrummet och tog fram lite sår tvätt. Jag gick sen till mitt rum och Eric som stod och kollade på runt i mitt rum.
- Snygga tapeter, vad kallas dom? Jacob från Twilight? sa Eric och log
- Hahaha, taskigt. Jag gillar Taylor Lautner sa jag och satte mig på sängkanten
- Det syns, men jag gillar ditt rum sa Eric och satte sig bredvid mig
- Tack, ska jag hjälpa dig lite? sa jag och tog fram sår tvätten
- Tack, men varför kom du tillbaka? sa Eric och tittade på mig medans jag tvättade bort blodet
- Jag glömde berätta en sak, men det kanske inte är läge för det just nu sa jag
- Jo, berätta sa Eric och la sin hand på min
- Jag skulle säga att jag tycker om dig. Att jag är kär i dig helt enkelt sa jag och blev röd i ansiktet
- Menar du det? För jag har velat säga det till dig med sa Eric
- Är du kär i mig? sa jag förvånat
- Kan det här bevisa att jag är det? sa Eric och la sin hand runt/mot min nacke och kysste mig
- Ja, det är bevisat sa jag och log
- Men vi kanske måste hålla det hemligt? sa Eric
- Ja, det är nog bäst. Men jag ska prata med mamma så hon kan hjälpa mig med Nicke sa jag och log
- Hoppas det, för jag vill träffa dig så mycket som möjligt sa Eric och flyttade sig närmare mig
- Detsamma. Men det kanske är bäst om du går, jag menar ifall Nicke kommer hem sa jag
- Ja, fast jag tänker inte gå förens jag fått ge dig det här sa Eric och gav mig en passionerad kyss
Vi släppte sedan varandras läppar och Eric strök försiktigt min kind och jag log mot honom. Det här hade jag aldrig trott. För några dagar sen gillade jag inte änns Eric och nu var jag helt hopplöst kär i honom och han kände samma sak för mig. Jag kollade ut genom dörren så ingen hade kommit hem redan men det var tomt. Eric tog snabbt på sig skorna för att sedan ge mig en sista kyss innan han gick ut genom dörren. Den här kvällen kommer jag garanterat aldrig glömma.
Samtidigt hos Eric - Erics Perspektiv
Jag gick snabbt ner för trapporna och gick sedan en promenad för att hämta min bil. Det kändes som att jag svävade på moln. Även fast jag hade ett sår på läppen och ett litet jack i ögonbrynet så brydde jag mig inte om det. Jag hade äntligen fått kyssa Hanna. Det hade jag velat redan första gången jag träffade henne och nu hade jag gjort det och det var helt underbart. När jag väl kom fram till bilen så åkte jag direkt hem. Jag hade flera intervjuer imorgon och studio jobb.
Jag hoppas att jag ska hinna träffa Hanna imorgon också för det skulle vara så sjukt jobbigt om jag inte han träffa henne imorgon. Jag vill så gärna ha fler av hennes underbara kyssar. Hanna, min Hanna helt enkelt.
Lite senare hemma hos Hanna - Hannas Perspektiv
Mamma och pappa hade kommit hem för 1 timme sen och dom hade precis gått och lagt sig. Men jag kunde inte sova förens Nicke kommit hem. Jag ville snacka med honom. Jag satt i köket och läste en bok i mina korta shorts med ett linne med ett Glee tryck på. Pappa hade köpt den pyjamasen till mig i USA för något år sen. När jag hörde hur någon kom in genom ytterdörren så reste jag mig snabbt upp från stolen och gick ut till Nicklas i hallen.
- Hur kunde du?! Hur kunde du gå och slå ner Eric?! sa jag argt
- Du ska inte träffa killar, du kommer bara bli sårad och det vill jag inte ska hända sa Nicklas
- Jag gillar honom och du kan inte hindra mig från att träffa honom sa jag
- Ska vi slå vad!? sa Nicklas
- Du är den dummaste brorsan som finns! sa jag och sprang snabbt in på mitt rum
Jag stängde igen dörren hårt och la mig sedan i sängen för att sova. Jag hatade verkligen min bror när han ska hålla på sådär. Jag tänker inte låta hon förstöra för mig och Eric, det finns inte en chans. Jag släckte sedan lampan efter att ha legat och tänkt en stund för att sedan somna.
Nästa dag - Skoldagen närmar sig sitt slut - Hannas Perspektiv
Jag och Issa stod vid våra skåp för att ta våra saker. Jag skulle gå till mammas jobb efter skolan för att prata med henne om Nicklas. Hon är frisör så det är skönt att kunna gå dit för att prata när man vill. Men jag hade först något jag ville fråga Issa om.
- Hur visste Nicke vart jag och Eric var någonstans? sa jag och såg på Issa
- Jag berättade det, förlåt. Jag hade ingen aning om att han skulle gå efter er sa Issa
- Fattar du att om du inte sagt det till honom så hade Eric inte haft sår i ansiktet nu sa jag argt
- Va? Slog han ner Eric? sa Issa
- Hans vänner gjorde det. Jag kan inte fatta att du sa det till honom. Jag hinner inte prata med dig mer sa jag
- Hanna, förlåt sa Issa och såg ledset på mig
- Jag orkar inte prata mer om det, jag måste gå nu sa jag och tog min väska och gick sen snabbt mot bussen
Jag kunde inte förstå att Issa sagt till Nicke vart jag var. Hon visste ju sen innan hur han är mot mig. Jag önskar man kunde spola tillbaka tiden men det går inte. Men huvudsaken är att jag och Eric är tillsammans nu iallafall. När jag gick av bussen så gick jag snabbt till frisörsalongen där min mamma jobbar.
- Hej gumman! Vad roligt att se dig här. Har du något speciellt på hjärtat? sa mamma och gick tillbaka till sin kund
- Jag måste prata med dig. Om du gillade en kille men din bror inte vill att du ska träffa honom, vad gör man? sa jag och satte mig på en stol bakom mamma
- Jaha, vem är killen Hanna? sa mama och log mot mig
- Eric Saade sa jag och blev generad
- Ursäkta?! sa mamma och vände sig om
- Ja, vi har träffats och nu är vi tillsammans men Nicklas vill inte det sa jag
- Vad har han nu gjort? sa mamma
- Han har varit på Eric om det sa jag och såg ner i golvet
- Jag förstår, men jag ska först och främst prata med Nicklas om det här sen tycker jag du ska bjuda hem Eric på middag ikväll sa mamma
- Säg att du skojar? Nicklas kommer ju bara bli arg sa jag
- Nej, det kommer han inte. Ring Eric nu och bjud hem honom på middag ikväll sa mamma
- Okej jag ska prata med honom, vi ses hemma sa jag och gav mamma en kram innan jag gick ut genom dörren
Jag skickade sms till Eric och frågade om han hade tid att träffa mig i Vitabergsparken och det hade han. Jag gick in till parken och ställde mig i en av träddungarna för att vänta på Eric. Jag längtade verkligen efter att han skulle komma hit och jag hade tänkt på honom hela skoldagen.
Senare i VitaBergsparken - Erics Perspektiv
När Hanna smsat mig så blev jag jätte glad. Jag hade saknat henne hela dagen idag och äntligen hade hon hört av sig. Jag hade precis gjort klart en intervju och sen var det bara lite studio jobb som jag skulle göra men jag valde att åka till parken för att träffa Hanna först. Jag parkerade bilen en bit ifrån parken för att sedan gå dit och när jag såg Hanna stå i en av träddungarna så sprang jag fram och la mina armar runt hennes midja och hon vände sig sedan om mot mig.
- Gud vad jag saknat dig sa jag och log
- Jag har saknat dig ännu mer sa Hanna och log stort
- Det hade varit så mysigt att stå här hela dagen men jag måste tyvärr åka snart sa jag
- Jag förstod det, men det var bara en sak jag ville fråga dig om sa Hanna
- Vadå? sa jag och kysste hennes hals lite lätt
- Min mamma vill bjuda hem dig på middag ikväll, på familjemiddag helt enkelt sa Hanna
- Va? Men Nicklas då? sa jag
- Mamma ska prata med honom, men du behöver inte om du inte vill sa Hanna
- Men är det du, och din familj? sa jag och tittade in i hennes ögon
- Ja, vill du komma hem på familjemiddag? sa Hanna
Detta är kapitel 4 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt om det här kapitlet också blev lite tråkigt men jag lovar att kapitel 5 som kommer imorgon(tisdag) ska bli roligare. Men i kapitel 5 får ni bla. veta om Eric kommer på familjemiddagen? Kommer Nicklas acceptera sin systers pojkvän? Vad är det för något som Hanna berättar för Eric? Och vad händer på balen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 som kommer imorgon(tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333333<33333
Miss Unknown - Kapitel 3
- Så hur gick det med Eric ingentligen? sa Issa
- Jag kan inte fatta att jag säger det här men jag gillar honom. Jag är förälskad i Eric Saade sa jag....
Hannas Perspektiv
- Jag kan inte fatta att jag säger det här men jag gillar honom. Jag är förälskad i Eric Saade sa jag och blev röd i ansiktet
- Åh shit va skönt då slipper jag lyssna på Muse sa Issa och skrattade
- Vad taskig du är, fattar du hur jobbigt det är eller? sa jag och buttade till Issa
- Inte direkt, han gillar dig, du gillar honom, blir pojkvän och flickvän sa Issa
- Du har umgåts för mycket med min bror sa jag och skrattade
- I wish. Men hur är det med din brorsa? sa Issa och log
- Det här är sjukt men han frågade faktiskt efter dig igår sa jag
- Gjorde han? Han är så gullig sa Issa och log stort
- Måste vi verkligen snacka om det, jag behöver ett råd sa jag
- Mitt råd är att du visar Eric att du gillar honom sa Issa
- Inget bättre råd? sa jag och log
- Det där var taskigt, men du borde visa honom att du gillar honom sa Issa
- Om jag gör det, så kanske du borde visa att du gillar Nicke sa jag
- Okej, det är en deal. Du visar för Eric att du gillar honom och jag visar Nicke att jag gillar honom sa Issa
- Deal sa jag och sen hörde vi hur det ringde in till nästa lektion
Jag hoppas jag vågar visa för Eric att jag gillar honom nu. Issa har visserligen rätt i att gillar jag han, han mig så kan man bli tillsammans men det är inget jag tänker på. Vi har ju faktiskt bara tagit en fika ihop och smsat lite det gör oss inte tillsammans direkt. Jag kunde inte sluta tänka på honom under hela lektionen och jag ville bara att skolan skulle ta slut för idag så jag kunde smsa till Eric igen.
Senare efter skolan - Hannas Perspektiv
När jag kom hem så stod Chandler vid dörren och väntade på att få gå ut. Jag gick in till brorsans rum och han låg på sängen och lyssnade på musik.
- Varför har du inte varit ute med Chandler? sa jag lite irriterat
- Men det är väl inte mitt jobb sa Nicke
- Lägg av. Issa kommer snart och Chandler måste ut sa jag
- Men gå själv då! Kom inte hit och var sur sa Nicke
- Åh! DU är så dum! sa jag och drog igen hans dörr hårt
Jag gick sedan ut till Chandler och gav honom en puss på huvudet och tog sedan ner hans koppel. Jag skrev ett sms till Eric att jag gärna ville träffa honom och att jag var i Vitabergsparken och jag hoppas han kommer dit. Jag orkade inte säga till Nicke att jag gick ut med Chandler. Fast det är klart, kommer Issa hit tidigare än mig så har hon ju faktiskt chansen att visa för Niklas att hon tycker om honom.
Senare i VitaBergsParken - Erics Perspektiv
När jag såg smset från Hanna så blev jag jätte glad. Jag hade varit och gjort lite klipp till kommande musikvideor och nu var jag ledig resten av eftermiddagen och kvällen vilket var skönt och jag hade åkt direkt till Vitabergsparken. Jag hade gått en runda men jag såg inte Hanna någonstans men när jag gick en sväng till såg jag henne. Hon stod och kastade en boll till en hund. Jag gick fram till henne och gav henne en kram.
- Du behöver inte vara rädd sa Hanna och kopplade hunden
- Är det din hund? sa jag och klappade hunden
- Ja, han heter Chandler sa Hanna och log
- Chandler? Efter Chandler i Vänner? sa jag
- Ja, faktiskt. Jag har alltid gillat vänner så det fick helt enkelt bli det namnet sa Hanna
- Jag tycker faktiskt att det är gulligt sa jag
- Tack, vill du gå en promenad tillsammans med oss? sa Hanna
- Gärna sa jag och vi tog en promenad med Chandler
Vi gick en lång promenad och jag följde Hanna ända hem. När vi stod där utanför porten så kände jag hur hårt mitt hjärta slog och jag ville bara säga hur mycket jag tycker om henne men jag fick inte fram ett ord av det jag ville säga.
- Issa väntar nog på mig. Men tack för promenaden sa Hanna
- Tack själv, men du skulle inte vilja gå på bio ikväll? sa jag
- Gärna, det vore jätte roligt sa Hanna
- Ska vi mötas utanför bio:n runt sju? sa jag
- Absolut, det blir bra sa Hanna och höll i Chandler
- Vi ses då sa jag och gav henne en puss på kinden innan jag gick tillbaka till min bil
Jag fick gå en liten bit innan jag kom fram till bilen och åkte sedan hem. Jag skulle skynda mig att käka något innan jag skulle möta Hanna och även duscha och byta om så var jag tvungen att skynda mig lite extra men jag längtade och förhoppningsvis så kan jag visa lite att jag gillar henne i biomörkret.
Samtidigt hos Hanna - Hannas Perspektiv
Jag gick upp till lägenheten och när jag släppte in Chandler så fick jag syn på Issas skor. Jag gick in till mitt rum men Issa var inte där. Jag förstod ingenting. Jag gick sedan ut till köket för att äta lite makaroner innan jag skulle göra mig i ordning för att träffa Eric utanför bion. När jag sedan käkat och skulle gå till badrummet så hörde jag hur Nicke pratade med någon i hans rum. Jag kände igen rösten, det var Issa. Jag kunde inte låta bli att vara nyfiken så jag öppnade dörren lite på glänt och då fick jag se Nicke och Issa kyssas. Det kändes som min haka hamnade nere vid fötterna.
Min brorsa och min bästis. Samtidigt som det kändes lite sjukt och konstigt så var det ändå gulligt. Jag stängde sedan igen dörren försiktigt och gick sedan in till badrummet för att ta en snabb dusch. Jag tog lite mascara och läppglans när jag var klar och plattade håret. Sen gick jag in till mitt rum och då satt Issa på sängen. Jag hoppade till av rädlsa för jag hade inte förväntat mig att någon skulle sitta där.
- Shit, vad gör du här? sa jag och tog mig på bröstet
- Jag skulle träffa dig sa Issa och log
- Okej, men jag såg att du var inne hos brorsan nyss sa jag och log stort
- Ja, jag kysste honom sa Issa och log stort
- Grattis. Jag ska faktiskt på bio snart så du kan få vara med brorsan ändå sa jag och tog på mig ett par ljusa slitna jeans shorts
- Jaha, vem ska du på bio med? sa Nicke och ställde sig i dörröppningen
- Ingen, jag ska gå själv sa jag och spände blicken i Issa
- Är det en kille? Den där killen som jag såg dig med ? sa Nicke
- Det har inte du med att göra sa jag
- Du ska inte träffa någon kille sa Nicke
- Låt mig vara sa jag och tog på mig en tunn grön långärmad tröja och gick sedan förbi Nicke och tog snabbt på mig mina skor och smällde igen ytterdörren bakom mig.
Irriterande brorsa! Han har hållt på såhär flera gånger innan och jag har aldrig haft någon riktigt pojkvän och nu när jag faktiskt är väldigt kär så ska inte min idiot till bror förstöra det för mig.
Senare på bion - Erics Perspektiv
Vi hade kollat på halva filmen nu och jag hade tagit Hannas hand. Det var jätte mysigt att få sitta där i biomörkret med henne. Jag önskade att jag kunde visa mer att jag gillar henne men jag ska försöka göra det efter bion också. Det måste få framåt för jag vill ju bara säga till henne att jag är kär i dig men det känns lite tufft också. För tänk om hon inte känner så för mig, då har jag gjort bort mig. När filmen sedan var slut så gick vi ut och ställde oss utanför biografen. Jag tog Hannas hand och log.
- Vill du gå och ta en glass eller något? sa jag
- Gärna sa Hanna och vi gick till Mc´donalds och köpte en Mcflurry med Daim som vi delade på.
Det var jätte mysigt att få sitta och äta från samma glass. När jag såg in i hennes ögon så blev hon röd i ansiktet och det måste betyda något.
- Jo, det här kommer kanska låta konstigt, men niorna ska ha en bal om 2 veckor och jag undrar om du vill gå med mig? sa Hanna
- Som en date? sa jag och log stort
- Som vän kanske? sa Hanna och blev generad igen
- Ja, jag vill gärna gå på balen tillsammans med dig sa jag
- Menar du det? sa Hanna
- Självklart sa jag och tog hennes hand
Vi satt sedan kvar en stund och snackade men sen gick vi ut och skiljdes åt utanför donkan. Jag var lite besviken för att jag inte vågat visa henne att jag tycker om henne men det ska komma. När jag kom till en park en liten bit från donkan så kom det fram tre killar. Den ena var Nicke, Hannas bror.
- Vad vill ni? sa jag och stannade
- Sa inte jag åt dig att lämmna min syster ifred?! sa Nicke
- Jag tycker mycket om henne och du kan inte bestämma vem hon ska träffa sa jag
- FEL SVAR! sa Nicke och gav mig en örfil
Sen kom det fler och fler slag mot mig och jag förstod inte varför. Jag försökte försvara mig men det gick inte. Jag kände blod smaken i munnen nu och jag försökte resa mig men jag orkade inte. Nicke skrek massa saker till mig och jag orkade inte lyssna mer. Han var inte klok. Jag önskade bara att någon skulle komma hit snart.
Samtidigt hos Hanna - Hannas Perspektiv
Varför hade jag inte sagt som det var? Hur korkad är jag ingentligen?! Jag gick tillbaka mot donkan och jag såg inte Eric någonstans. Jag chansade att han gått genom parken och när jag gick genom parken så hörde jag Nicklas röst. Han skrek på någon och jag sprang mot rösten det fortaste jag kunde.
- SLUTA! skrek jag och sprang fram mot dom och då stack dom därifrån.
Detta är kapitel 3 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska gilla det och det kanske blev lite tråkigt men jag lovar att kapitel 4 kommer bli bättre :) Kapitel 4 av miss Unknown kommer imorgon(måndag) och då kommer ni bla.veta Hur Eric mår? Kommer Hanna och Eric visa sina känslor? Vad pratar Hanna med sin mamma om? Och hur blir balen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4 av Miss unknown som kommer imorgon(måndag).
Ännu en gång TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333333<3333333
Miss Unknown - Kapitel 2
Hanna satte sig i min säng och började läsa en tidning och jag tänker inte låta henne missa den här chansen. När hon får lära känna Eric så kommer hon gilla honom lika mycket som alla andra Eric Saade fansen. Jag tryckte på reply och skrev "Jag är Hannas bästa vän. Hon springer alltid en runda i Vitabergsparken varje söndag och går även där varje vardag på eftermiddagarna runt 16.00. Det är din chans att träffa henne. Kram Issa".
Senare nästa dag - Erics Perspektiv
Jag hade kollat på min twitter flera gånger men varje gång hade jag fortfarande inte sett någon tweet från Hanna men när jag kollade nu så såg jag en från någon som heter Issa. Det stod " Jag är Hannas bästa vän. Hon springer alltid en runda i VitabergsParken varje söndag och går även där varje vardag på eftermiddagarna runt 16.00. Det är din chans att träffa henne. Kram Issa". Antingen så är det någon som driver med mig eller så är det sant. Jag kollade snabbt på klockan och hon var halv fyra.
Det skulle ta mig precis en halvtimme att åka till Vitabergsparken och problemet är ju att jag vill träffa henne.Jag gör det, jag åker dit tänkte jag och skyndade mig att byta om till mitt turkosa AH linne och ett par jeans shorts. Jag tog sedan på mig mina svarta street skor och tog bilen till vitabergsparken. Det var nu eller aldrig, jag ska lära känna Hanna, det måste jag göra.
Senare i parken - Hannas Perspektiv
Jag hade precis gjort mig klar för att springa en sväng. Jag brukar göra det på helgerna och just nu stod jag i hallen för att ta på mig mina joggingskor. Jag hade på mig mina korta rosa jogging shorts och ett svart linne. Jag sa hej då till mina föräldrar som satt i vardagsrummet och tog sedan bussen till vitabergsparken. Jag stretchade innan det var dags för mig att springa. Jag hade Muse i hörlurarna såklart och jag var så fokuserad på att springa så jag märkte inte att någon kom fram mitt på gåvägen.
- Aj! sa jag och tog ur mina öronsnäckor
- Förlåt, det var inte meningen sa Eric
- Vad håller du på med? sa jag och kände på min näsa
- Jag är ledsen, men är du okej? sa Eric
- Ja, jag är okej. hej då sa jag och skulle precis gå förbi
- Vänta, jag kom faktiskt hit för att träffa dig sa Eric
- Va? Hur visste du att jag var här? sa jag förvånat
- Din bästa vän Issa skrev det till mig på twitter. Såg du inte min tweet? sa Eric
- Issa visade mig den. Och hon är inte min bästa vän mer sa jag och log försiktigt mot Eric
- Hon skrev tweeten bakom din rygg eller hur? sa Eric
- Ja, det kan man nog säga. Det är jätte smickrande att du vill träffa mig men det är inte besvarat sa jag
- Du känner mig inte änns sa Eric
- Nej, men min bästa vän Issa har dig som sin största idol så jag vet en del om dig sa jag
- Men du känner inte mig som person. Kan vi inte ta en fika iallafall? sa Eric
- Menar du nu? sa jag och kollade in i Erics ögon
- Ja, snälla. Jag vill verkligen lära känna dig sa Eric
- Okej, men vi kan ses på coffee house om 1 timme sa jag
- Det blir jätte bra, vi ses då sa Eric och log
- Det gör vi sa jag och vi gick åt varsitt håll
Jag måste faktiskt säga att det är gulligt gjort att han åker hit för att träffa mig. Missförstå mig inte här, jag har inte några känslor för honom men jag kan inte rå för att det var gulligt gjort ändå. Jag tog min springrunda för att sedan ta bussen hem igen. När jag kom in genom dörren och tog av mig skorna och när jag skulle gå till badrummet så kom min brorsa och tog min arm.
- Gick det bra att springa? sa Nicke
- Ja, det gick jätte bra men jag har lite bråttom sa jag
- Vadå? Vart ska du? sa Nicke
- Jag ska gå ut bara sa jag och försökte gå in i badrummet
- Du har träffat en kille sa Nicke
- Ursäkta? sa jag förvånat
- Du luktar herrparfym sa Nicke
- Jag har väl sprungit förbi någon man heller något sa jag
- Okej, men skulle inte Issa komma hit ikväll? sa Nicke
- Nej, hurså? sa jag och skrattade
- Ingen speciell anledning sa Nicke och skyndade sig in till sitt rum
Säg inte att det är så? Är Nicke intresserad av Issa? Om dom två skulle bli tillsammans så skulle jag såklart bli glad för dom båda men samtidigt jobbigt för det är ändå min bästa vän och min bror. Jag släppte sedan den tanken och skyndade mig att ta en snabb dusch och sen sminkade jag mig lite lätt och gick sedan in till mitt rum och tog på mig ett par vita korta jeans shorts och ett lila linne för att sedan ta på mig en lång svart kofta. Jag tog sedan på mig mina svarta snörsandaler för att sedan ta bussen till fiket där jag skulle träffa Eric.
Senare vid fiket - Erics Perspektiv
När jag såg Hanna komma gåendes så slog mitt hjärta dubbla slag i bröstet. Hon har något som gör att jag blir knäsvag. Hon är så underbar helt enkelt. Men det ända problemet är att hon inte känner något för mig. Jag log stort mot henne och jag gav henne en kram.
- Ska vi gå in? sa jag
- Absolut sa Hanna och vi gick in till fiket
Vi köpte varsin cola och en bulle för att sedan sätta oss vid ett avskildt bord. Vi snackade om massor med olika saker. Jag fick lära känna henne på djupet och hon var mer underbar än jag först tyckt. Jag vill inget hellre än att träffa henne igen.
- Vad heter du mer än Hanna? sa jag
- Vad menar du? mellan namn typ? sa Hanna
- Mer som efternamn sa jag
- Ska du söka upp mig senare eller? sa Hanna och log stort
- Kanske det, men snälla, du vet ju vad jag heter sa jag
- Du är känd, alla vet vad du heter sa Hanna och skrattade
- Okej, det var en korkad replik av mig sa jag och skrattade
- För att du är gullig så kan jag säga det, jag heter Hanna Laklie sa Hanna
- Laklie? Är din mamma eller pappa brittisk? sa jag
- Pappa är från USA så det är därför mitt efternamn är lite annorlunda sa Hanna
- Jag tycker det är fint sa jag
- Tack, förlåt att jag var så avvisande mot dig förut. Du är faktiskt sjysst och rolig sa Hanna
- Tack detsamma. Jag skulle gärna träffa dig igen, vad säger du om att byta mobilnummer? sa jag
- Annars så kanske jag springer in i dig igen istället sa Hanna och log
- Kanske det, men här är mitt nummer, vad är ditt? sa jag och gav henne en lapp med mitt nummer
- Och det här är mitt sa Hanna och gav mig en lapp med sitt mobil nummer på
- Det är inte fejkat va? sa jag och log
- Självklart inte, skulle inte göra så mot dig sa Hanna
Vi satt och fikade en stund till innan vi var tvungna att gå. Hanna hade skola imorgon och jag skulle på jobb. När vi kom ut från fiket så gav vi varandra en kram och jag stod och tittade mot Hanna när hon gick mot bussen. Jag vände mig sedan om och började gå mot min bil när det kom fram tre killar till mig.
- Vad snackade du med min syrra om?! sa en av dom
- Ursäkta, känner jag äns er? sa jag och försökte gå förbi
- Varför gav du min syrra en kram? sa killen igen
- För att vi hade fikat och sa hej då. Jag visste inte äns att du var hennes bror sa jag
- Låt bli henne i fortsättningen! sa killen
- Det bestämmer väl inte du sa jag
- Låt henne vara bara sa killen och dom knuffade till mig när dom gick förbi mig
Vad handlade det där om ingentligen?! Jag brydde mig inte om vad dom sagt. Ingen kan hindra mig från att träffa Hanna igen. Jag gick sedan mot bilen för att åka hem till mig. Och jag kände i kroppen att jag var förälskad i Hanna. Men nu gäller det att visa Hanna det och bara hoppas att hon känner samma sak för mig.
Nästa dag - Hanna smsar med Eric i skolan - Hannas Perspektiv
Vi hade lunchrast och Eric hade börjat smsa mig flera gånger och jag hatar nästan att erkänna det här men jag tycker om honom. Han är söt, gullig, sjysst och jag tror han gillar mig också. Jag satt som vanligt på en av bänkarna på skolgården när Issa kom springandes mot mig och kramade om mig. Jag gömde snabbt mobilen i fickan och såg på Issa.
- Vem smsar du med ingentligen? sa Issa
- Ingen speciell. Jag bara lyssnar på musik sa jag
- Så hur gick det med Eric ingentligen? sa Issa
- Jag kan inte fatta att jag säger det här men jag gillar honom. Jag är förälskad i Eric Saade sa jag....
Detta är kapitel 2 av Miss Unknown. Jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite senare än jag tänkt mig men det blev också längre än jag först trodde så det är därför. Men kapitel 3 som kommer imorgon(söndag) kommer bli minst lika spännande för då får ni bla. veta om Eric och Hanna visar sina känslor för varandra? Vad är det Hanna ser när hon kommer hem? Och vem vill Hanna bjuda på balen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer imorgon(söndag).
Ännu en gång TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333333<3333333
Miss Unknown - Kapitel 1
Hannas Perspektiv
- Hanna! Isabella är här redan och skolan börjar snart! ropade mamma
- Jag kommer, jag skyndar mig så fort jag kan sa jag och tog på mig mina mörka jeans shorts och sen fick jag slänga ner mina matteböcker i väskan.
- Hanna! Skynda dig nu! ropade mamma igen
- Jag kommer sa jag och sprang ut från mitt rum och gav Issa en kram
- Har du försovit dig idag med? sa Issa medans jag tog på mig skorna
- Ja, jag var så trött igår men det är skönt att det är sista skoldagen innan helgen idag med sa jag och log
- Tjejer, ni måste verkligen gå nu sa mamma
- Ja, kom nu Issa sa jag och vi gick ut genom dörren
Medans vi gick till skolan så kunde inte Issa sluta snacka om sin idol Eric Saade. Jag gillade inte honom som hon gör. Visst han är söt och gör bra musik men det finns inget mer där. Men Issa älskar honom verkligen och han skulle ha konsert här imorgon och jag visste att Issa skulle gå och det är nog därför hon inte kan sluta prata om honom. Min favoritgrupp är Muse så vi är ganska olika på just musikfronten. När vi sedan kommit till skolan så la vi in våra böcker i skåpen och gick sedan till första lektionen.
Lunchrasten - Hannas Perspektiv
Jag satt och lyssnade på låten "Undisclosed Desires" med Muse när Issa kom och satte sig bredvid mig. Jag tog av mig hörlurarna och hon skrattade åt mig.
- Varför fortsätter du att lyssna på den där musiken när du kan lyssna på det här? sa Issa och gav mig en av hennes öronsnäckor och det var Eric Saade såklart
- För att Muse är en miljongånger så bra som han sa jag och skrattade
- Det är inte sant Hanna, vet du en sak, jag har en biljett över till Erics konsert imorgon, följ med sa Issa
- Åh, nej tvinga mig inte att följa med sa jag
- Snälla snälla, du kommer älska det jag lovar sa Issa
- Varför tar du inte med någon som gillar honom istället? sa jag och la ner min iphone i fickan
- För du är min bästa vän och jag vet att du kommer älska det sa Issa
- Vad får jag om jag inte kommer älska det då? sa jag
- Jag lyssnar bara på Muse en hel vecka sa Issa
- Okej, det är en bra deal, jag följer med. sa jag och ställde mig upp från bänken
- Ja, och jag lovar att du kommer bli omvänd sa Issa och reste sig från bänken och vi började gå in mot skolan igen
- Men du ska ändå sova över hos mig idag va? sa jag och såg mot Issa
- Självklart, men är din brorsa hemma då? sa Issa och blev generad
- Usch, ja det är han. Det är sjukt att du gillar honom sa jag och skrattade
- Vadå? Han är söt, snygg, gullig och snäll sa Issa
- Men sluta, det är min brorsa vi snackar om här sa jag och puttade till Issa
- Hahaha, vad ska jag snacka om då? Eric Saade? sa Issa och skrattade
- Kom nu så går vi till lektionen sa jag och drog med henne
- Du är så tråkig Hanna sa Issa och skrattade
- Detsamma sa jag och vi fick sedan skynda oss till lektionen
Vi gick sen till lektionen och det var så tråkigt. Men det ska bli sjukt roligt att Issa ska sova över hos mig och hon ser nog mest framimot att jag ska följa med henne på Eric Saade imorgon, vilket jag inte såg fram i mot sådär mycket. Jag följer mest med för att hon är min bästa vän, min bästa vän som är kär i min storebror Niclas. Det är ju gulligt att hon gillar honom men samtidigt är det lite jobbigt, jag menar det är ändå min brorsa lixom. Nej, jag kan inte tänka den tanken äns, det är för mycket helt enkelt.
Senare på kvällen - Hannas Perspektiv
Jag och Issa satt inne på min säng och kollade på första Twilight filmen. Jag har en liten förälskelse på Taylor Lautner och hela mitt rum var tapetserat med bilder av honom och varje gång Issa kom in hit så retade hon mig lite för det men hemma hos henne är det bara Eric Saade på väggarna.
- Kan vi inte gå och kolla vad din brorsa gör? sa Issa
- Nej, nej nej nej sa jag och skrattade
- Va taskig du är. Snälla, det vore roligt bara sa Issa
- Gå du, jag väntar sa jag
- Okej då sa Issa och gick ur sängen och gick sedan till min brorsa
Medans jag väntade på att hon skulle komma tillbaka kom min hund Chandler in. Han är en treårig rottweiler hanne och världens gulligaste. Han hoppade upp i min säng och la sig i mitt knä. Jag klappade honom och kliade honom bakom örat när plötsligt min pappa kom in genom dörren.
- Vart är Issa? sa pappa
- Hon är och snackar med Nicke sa jag
- Jaha, men när hon kommer tillbaka så kan ni väl släcka för ni ska ju på konsert imorgon sa pappa
- Ja, det gör vi sa jag
- Vadå för konsert? sa Nicke som gick förbi min dörr med Issa bakom sig
- Ingen konsert alls sa jag snabbt
- Dom ska på Eric Saade sa pappa
- hahahaha, va? du skojar? Du gillar ju inte äns honom sa Nicke
- Jag följer med Issa sa jag
- Så du gillar honom? sa Nicke och såg flörigt på Issa
- Ja, han är bäst sa Issa och log
- Ja, vi kanske ska göra oss iordning nu sa jag och såg irriterat på Issa
- Självklart sa Issa
- Kom här Chandler sa pappa och tog med Chandler ut från mitt rum
Issa och jag gick sedan för att göra oss iordning för natten. Jag fattar inte hur min brorsa kan stå och vrål flörta med Issa mitt framför näsan på mig. Jag menar, tänk om jag skulle göra en sån sak då skulle han bli sjukt arg. Min bror är väldigt beskyddande mot mig och därför har jag aldrig haft ett riktigt förhållande. Jag har kysst någon kille men aldrig varit tillsammans med någon och det beror nog mycket på min bror tyvärr. När vi sedan var klara så gick vi in till mitt rum och jag släckte lampan direkt för att somna.
Nästa dag - Hanna och Issa går på konsert - Issas Perspektiv
Det var flera tusen fans här och nu väntade vi alla bara på att Eric skulle komma. Hanna var nog den ända här inne som inte var spänd på att det skulle börja. Men jag vet att hon kommer ändra uppfattning efter ikväll. När vi stått och väntat ett tag så började arenan släckas ner och konserten började. Alla stog och vrålskrek när Eric kom ut på scenen, alla utom just Hanna. Hon försökte visa lite glädje men det gick sådär. Det syntes så tydligt att hon inte var så glad att vara här. Men sen började det hända saker.
- Nu ska jag sjunga en låt från mitt första album nämligen "Break of Dawn" och då skulle jag vilja ha en av er bredvid mig här, är det någon som känner sig manad att komma upp? sa Eric och alla skrek och hoppade för att bli vald
- Du där, jag väljer dig sa Eric och pekade på Hannah
- Kom igen gå upp sa jag och en vakt kom för att hämta Hanna och jag kunde inte sluta le åt det.
På Scenen - Erics Perspektiv
När tjejen kom upp på scenen och jag såg in i hennes bruna ögon så var det som att mitt hjärta slog tre extra slag. Jag tog hennes hand och vi satte oss vid flygeln och jag började spela låten. Jag tittade på henne ibland och varje gång jag såg på henne så kunde jag inte sluta le. Det var något med henne som jag inte kunde släppa. När jag sjungit klart låten tog jag hennes hand igen.
- Vad heter du? sa jag och log
- Hanna sa Hanna
- Vackert namn. Vakten hjälper dig ner sa jag när en av vakterna kom fram till oss
- Tack sa Hanna och gick ner med vakten
Konserten fortsatte och när jag gjort klart konserten och jag gick ner backstage så kunde jag inte släppa tjejen. Det var något med henne som jag ville veta mer om. Jag tog en dusch och tog sedan på mig ett par jeans och ett svart linne med min mörk gröna kofta över. Sen gick jag till dansarna och vännerna för att snacka lite.
- Vad tänker du på ingentligen? sa Alex
- Hanna, hon tjejen som kom upp på scenen ikväll sa jag
- Vad är det ingentligen för speciellt med henne? sa Alex
- Jag vet inte, det var någonting med henne som gör att jag inte kan glömma henne. Jag vill ju lära känna henne bättre ju sa jag
- Skriv på twitter då, har du tur så ser hon det ju sa Alex
- Det är faktiskt en riktigt bra idé sa jag och tog upp min iphone och jag skrev " Hanna, som var på scenen med mig ikväll. Om du ser detta så gör en reply". Och nu hoppades jag bara på hon skulle se detta och göra en reply.
Nästa dag - Hanna och Issa sitter vid Issas dator - Issas Perspektiv
Jag och Hanna satt vid min dator och kollade runt på olika saker. Hanna hade inte förståt hur häftigt det var att hon fått komma upp scenen med Eric Saade. Jag var så avundsjuk och hon brydde sig knappt. Men när jag loggade in på min twitter och såg en tweet från Eric Saade så höll jag på att ramla av stolen.
- Vad är det med dig ingentligen? sa Hanna och såg på mig
- Hanna, han har skrivit en tweet till dig sa jag
- Vadå? Vem? sa Hanna och kollade på datorn och läste Erics tweet.
- Och? Jag tänker inte svara iallafall sa Hanna
- Är du galen?! sa jag
- Issa, se på mig, jag är inte intresserad av honom. Därför tänker jag inte svara sa Hanna
- Okej, jag förstår. sa jag och vände mig mot datorn igen
Hanna satte sig i min säng och började läsa en tidning och jag tänker inte låta henne missa den här chansen. När hon får lära känna Eric så kommer hon gilla honom lika mycket som alla andra Eric Saade fansen. Jag tryckte på reply och skrev "Jag är Hannas bästa vän. Hon springer alltid en runda i Vitabergsparken varje söndag och går även där varje vardag på eftermiddagarna runt 16.00. Det är din chans att träffa henne. Kram Issa".
Detta är det första kapitlet av Miss Unknown. Jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det :) Det här var nog bland det svåraste kapitlet jag skrivit, Jag kan inte skriva illa om Eric för han är min stora idol så jag hoppas det blev bra ändå. Sen vill jag också tacka Nadja för att du gav mig idén om det här med konserten :) TUSEN TACK NADJA! Men i kapitel 2 som kommer imorgon(lördag) får ni bla veta. Kommer Hanna och Eric träffas? Varför är Hanna så svår när det kommer till Eric? Och vad säger ingentligen Hannas bror när han förstår att Eric försöker träffa Hanna? Detta och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 2 som kommer imorgon(lördag).
Ännu en gång TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333333<3333333
Info om nya novellen Miss Unknown.
Hej alla fantastiska läsare!!
Nu är det snart dags för den nya novellen Miss Unknown och här kommer lite information om huvudperson förutom Eric och även lite av handlingen. Så jag hoppas ni ska tycka om Miss Unknown och här kommer som sagt lite info.
Hannah Laklie
Hannah är 16 år och går i 9:an och hon bor tillsammans med sin äldre bror Niclas och sina föräldrar. Hennes pappa är från USA och mamman är svensk. Niclas är väldigt överbeskyddande om sin syster och vill inte att hon dejtar killar. Men en dag när Hannah träffar Eric så vänds hennes värld upp och ner. Hon är inte alls intresserad av Eric på det sättet men Eric kan inte sluta tänka på henne och det blir bara värre när Niclas får veta detta. Och vad som händer ja, det får ni veta i Miss Unknown :)
Hoppas ni ska gilla det :) Kapitel 1 av Miss Unknown kommer på fredag :)
Kramar i massor från Natalie