saadestorie

 

 

Eric gick mot sin bil och jag gick mot bussen för att åka hem. Jag visste att jag skulle få en stor utskällning av mina föräldrar eftersom min bror inte sagt till mina föräldrar att jag sov hos Eric. Men efter en 20 minuter lång bussfärd så var jag hemma och direkt när jag öppnade dörren så kom både mamma och pappa ut från köket och tittade argt på mig.

 

Jag gick snabbt in till Nicklas rum och smällde igen dörren bakom mig. Nicklas nästan flög upp ur sängen. Jag kokade av ilska. Det var nästan som att det rök ur mina öron för jag var verkligen helt sjukt arg.

 

Jag gick sedan in till mitt rum och jag var så irriterad. Nu kommer jag inte kunna ringa Eric och hur ska jag då kunna berätta för honom att jag fått utegångsförbud? Tänk om han tror att jag undviker honom? Det här kommer inte bli bra alls. 

 

 

Jag la ner en handduk, mina handledskydd, min rosa leopard/zebra randiga gymnastisk träningsdräkt och ett par rosa korta shorts. Jag tränar hos en privat tränare just nu och det är alltid lika roligt att gå dit. När jag hade lagt ner alla mina saker så gick jag ut till hallen för att ta på mig skorna och sedan ta bussen till träningslokalen. Men jag kunde heller inte sluta tänka på Eric. Elaka Nicklas som inte sa till mina föräldrar att jag sov där. Alltså förstör han för mig  och Eric så kommer jag aldrig prata med honom igen.

 

 

Jag förstår inte varför inte Hanna har ringt än. Hon skulle ju ringa mig redan i morse men det har hon inte gjort. Bara det inte hänt henne något? Jag hade suttit i studion i flera timmar nu och jag hade även haft telefonintervjuer och nu satt jag i studion igen. Men jag kände att jag var tvungen att åka hem till henne för att se att det inte hänt henne något. Jag sa till Jason att jag behövde åka en stund och det var helt okej. Jag skyndade mig till bilen för att sedan åka hem till Hannas lägenhet. När jag kom fram så skyndade jag mig upp för trapporna och ringde på dörren.

 

 

Jag hoppade in i bilen och körde mot adressen som Nicklas gett mig och det tog ungefär 30 minuter för mig att komma dit och när jag kom dit så förstod jag först inte riktigt vart jag skulle. Det var hur stort som helst och jag fick fråga mig fram men till slut kom jag in till en jätte stor sal med sjukt massor av redskap och mattor och stora bassänger med skumgummi kuber i. 

 

På ett sätt kändes det ganska skönt att veta om varför hon inte svarade i telefon men nu förstod jag också vad Nicklas menade med att han inte varit stöttande. Men jag hoppas han ska vara mer stöttande nu. För jag älskar Hanna och jag vill inte att det ska bli mer problem för oss nu.

 

 

Jag hade fått övertala mamma och pappa att jag skulle få gå ut och springa även fast jag hade utegångsförbud och det hade dom faktiskt gått med på. Jag hade precis kommit fram till parken och hade precis börjat springa. Det kändes väldigt skönt att få komma ut i friska luften och springa lite. Jag hade inte sprungit hemma i Svergie på flera månader och det här var mycket skönare än att springa i USA för det var det alldeles för varmt helt enkelt.

 

Men när jag sprungit en bit och kom till träddungen där Eric och jag träffades för flera månader sen och jag log för mig själv. Det kommer alltid vara något speciellt med just den platsen. När jag sprang närmare ett av träden så kände jag hur någon tog tag i min midja och drog in mig bakom trädet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog och jag hade ingen aning om vem det var som dragit in mig bland träden och det gjorde mig faktiskt lite rädd.