Miss Unknown - Kapitel 6
- Jag vet inte hur jag ska berätta det här men vi kommer inte träffas på 3 månader sa Hanna
- Ursäkta? Varför kommer vi inte ses på tre månader? sa jag och kände hur allting sjönk inom mig
- Jag ska åka till USA med min familj imorgon och vi kommer vara där i 3 månader sa Hanna.....
Erics Perspektiv
- Jag ska åka till USA med min familj imorgon bitti och vi kommer vara där i 3 månader sa Hanna
- Säg att du driver med mig? 3 månader?! sa jag och såg chockat på Hanna
- Min farmor och farfar bor där och annan släkt bor där. Vi har åkt ner dit flera sommrar i rad sa Hanna
- Men varför sa du inget tidigare? sa jag
- Jag ville men jag vågade inte. Jag är jätte ledsen, men jag hoppas vi kan fortsätta när jag kommer hem igen sa Hanna
- Mm...men tre månader är en lång tid sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Okej, jag förstår piken sa Hanna och gick ifrån mig
- Hanna! Vänta! Jag menade inte så ropade jag med det var för sent
Jag slog till ett av träden som fanns där och jag fattade inte att jag sagt som jag gjort. Jag menade inte att det skulle ta slut jag menade bara just det att tre månader är lång tid och nu har jag förlorat Hanna. Jag gick tillbaka till Hanna och hennes familj men hon undvek mig hela tiden.
- Det kanske är bäst att du går, Hanna vill tydligen inte ha dig här sa Nicklas och kom fram till mig
- Du vet inte vad hon vill och inte vill sa jag surt
- Det syns väldigt tydligt att hon inte vill ha dig här sa Nicklas
- Nicklas, jag kan ta det här själv sa Hanna och kom fram till mig och Nicklas gick därifrån
- Jag menade inte det jag sa, jag menar visst 3 månader är en lång tid men jag vill inte att det ska ta slut för det sa jag
- Du hade rätt, 3 månader är en lång tid och mycket kan hända på 3 månader. Var fri och så får vi se vad som händer när jag kommer tillbaka sa Hanna
- Du kan inte mena allvar?! Du kan inte göra slut än sa jag och såg chockat på Hanna
- Jag är ledsen men du sa det först. Tre månader är lång tid, hade vi träffats tidigare så hade det inte varit så tufft att vara ifrån varandra sa Hanna
- Men vi kan klara det, du får inte bara gå sa jag och tog Hannas hand
- Jag är ledsen men det är det bästa för oss båda. Jag är ledsen sa Hanna och smekte försiktigt min kind innan hon gick igen
Det här är den värsta dagen i hela mitt liv. Nu var det kört, jag vill inte missta Hanna och nu är det precis det jag gjort. Jag har förlorat henne och allt för en idiotisk kommentar! Jag stod kvar på skolgården och såg på medans Hanna gick iväg med sin familj. Det var som att någon slagit mig i magen gång på gång och imorgon bitti åker hon till USA i 3 månader! Vad sjutton ska jag göra nu?!!
1 månad senare - Erics Perspektiv
Idag hade det gått en månad sen Hanna åkte till USA. Jag saknade henne så frukansvärt mycket att jag höll på att bli galen. Jag hade sovit dåligt och haft svårt att koncentrera mig på jobbet. Och jag hade pratat om henne i flera veckor och jag tror dom flesta tröttnat på mig nu. Men idag var det dansrep och vi hade kört på i några timmar nu och vi gick för att vila oss lite.
Vi satte oss mot ena väggen och jag kollade min mobil men Hanna hade inte hört av sig. Hon hade skrivit ett mejl dagen efter hon åkt och hon skrev adressen där dom bor och lite annat men ingenting om hon ville bli tillsammans igen. Det var det som var jobbigast.
- Eric, kom igen. Du måste glömma henne sa Edin
- Jag kan inte. Hon betyder så mycket för mig. sa jag
- Men alltså, jag vill inte vara taskig mot dig men hon åker till USA några veckor efter att ni träffats och stannar i 3 månader, det känns inte som hon var så kär i dig sa Alex och såg ner i golvet
- Vad menar du med det?! sa jag och höjde rösten
- Förlåt, men du kan ju inte veta hur det kommer bli när hon kommer hem. Hon kanske träffar någon där nere sa Alex
- Det skulle hon aldrig göra! Hon har känslor för mig det vet jag sa jag
- Ja, det kanske hon har men som du själv sa till henne, 3 månader är lång tid. Mycket kan hända på 3 månader sa Edin
- Jag kan inte vara kvar här! Jag måste åka sa jag och reste mig upp
- Va? Vart ska du?! sa Alex och såg på mig medans jag packade ihop mina saker
- Jag ska till Santa Monica. Jag måste få tillbaka Hanna sa jag och skulle precis gå in i omklädningsrummet när Tomas kom in
- Vad håller du på med? Vart ska du? Dansrepet är ju inte klart än sa Tomas och såg på mig
- Jag måste åka till Santa Monica, L.A. för att få tillbaka Hanna sa jag
- Men det går inte. Singlarna? tidningsintervjuerna då? Hur ska jag lösa det? sa Tomas
- Jag vet inte men jag måste åka och träffa Hanna. Jag mår skit dåligt just nu sa jag
- Okej, jag löser det, åk i väg och ta semster. Jag löser det här åt dig. Hur länge hade du tänkt vara borta? sa Tomas
- 2 månader sa jag och såg på honom
- 2 månader?! Jag kan gå med på det men då får du ha telefonintervjuer ibland sa Tomas
- Det är en deal sa jag och log
- Bra, åk iväg och hälsa Hanna sa Tomas och jag sprang in i omklädningsrummet
Jag la ner mina kläder i väskan och gick sedan snabbt ut till bilen. Jag bokade en resa till L.A. medans jag körde hem till mig och jag hade tur. Det fanns en plats kvar på ett flyg som skulle gå om 3 timmar. När jag kom hem skyndade jag mig att byta om och tog på mig ett par jeans shorts och mitt lila AH linne sen packade jag ner massor med sommar kläder och sen tog jag en taxi ut till Arlanda.
Och när jag sedan checkat in och gått på planet så kände jag hur hårt mitt hjärta slog. Och även fast jag såg fram i mot att träffa Hanna igen men det värsta är om hon kommer bli arg på mig för att jag åker ner dit. Men jag hade 10 timmar på mig att tänka på det nu.
10 timmar senare - Hannas Perspektiv
Jag satt i mitt rum och kollade igenom min mobil och jag tänkte på om jag skulle smsa Eric eller inte men jag kunde inte. Jag hade varit här i en månad just nu och jag mådde inte bra alls. Jag saknade Eric hela tiden och det hela blev inte direkt bättre av att min bror hela tiden var på mig om att det var såhär det skulle sluta. Min farmor och farfar visste inget om Eric och det ville jag inte heller eftersom dom är mer hårda med killar än vad min bror är.
- Hi Hanna, you need to have some fun sa Andrew min kusin som kom in på mitt rum
- What do you mean? sa jag och såg på Andrew
- We can go to the muscle beach sa Andrew
- Ok, that can be fun sa jag och reste mig från sängen
Jag bytte sedan om till en sport bh och ett par korta shorts. The Muscle beach är en strand där många tränar och Andrew brukar träna där och jag valde att följa med honom dit idag för man kunde även träna lite akrobatik där så det skulle faktiskt bli roligt även om det kändes som att hålet inom mig inte läkt än. Vi berättade för min mamma att vi gick dit och när vi sedan gjort det så tog vi en promenad dit och vi körde sedan igång med träningen.
2 timmar senare - Hannas Perspektiv
När jag gjorde lite bakåtvolter så tyckte jag att jag såg någonting. Jag stannade och vände mig sedan om när jag tittade på personen som gick framåt mot mig. Nej, det kan inte vara den jag tror att det är. Den jag tyckte jag såg var Eric men det måste vara något fel på mina ögon isåfall. Jag vände mig mot Andrew igen men det var som att jag inte kunde sluta tänka på personen jag tyckt jag såg så jag vände mig om igen och den här gången såg jag att det var Eric. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag ville bara springa fram till honom och krama om honom men det blev som att mina ben inte kopplade med hjärnan men till slut sprang jag fram till honom och kramade om honom.
- Är det verkligen du? sa jag och såg djupt in i Erics ögon
- Överraskning. Jag tänker inte låta dig försvinna ur mitt liv sa Eric och log......
Detta är kapitel 6 av Miss Unknown. Det blev lite kortare och kanske lite tråkigare men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 7 kommer imorgon(torsdag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer i USA? Kommer Eric få bo hos Hanna? Vad är det för musikvideo Eric och Hanna gör? Kommer det nånsin bli hetare mellan dom? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer imorgon(torsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<333333<33333
Kommentarer
Ellen säger:
Ah jag blev jätte ledsen när don gjorde slut!!! Hoppas Eric får stanna!!! :)<3<3<3<3
Nadja säger:
Så gudans bra!!! Hoppas de blir tillsammans igen!!!
Trackback