Winning Ground - Kapitel 10
- Yes, and I wanna ask you if you would like to come to the USA and play at our school? sa Alexander
- You kidding right? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- No, I'm not. Do you want a scroller ship or not?..........
Erics Perspektiv
Jag tittade på Nina och jag kände hur hon klämde min hand och jag måste ha tryckt den minst lika hårt när jag hörde vad talangscouten sagt. Nina tittade blygt på mig och jag nickade bara till svar. Jag vet inte vad det betydde men det var som att det var det ända jag kunde göra.
- No, I'm not. So do you want the scholarship or not? sa Alexander
- Acutely, I know that will come a day when I regret it, but no i don't want it sa Nina
- Oh, can I ask why? sa Alexander och såg på Nina
- I have my family here, and my life is here. And there are others schools sa Nina
- Ok, but call me if you change your mind sa Alexander och gick därifrån
Jag vände mig mot Nina och jag förstod absolut ingenting. Hon hade tackat nej till en av världens bästa skolor för att bli proffs inom sin sport. Jag fattade absolut ingenting. Det var som att det inte gått in i mig att hon sagt nej.
- Du ser chockad ut? sa Nina och log
- Ja, jag fattar inte att du sa nej och varför egentligen? sa jag och drog henne tätt intill mig
- För dig faktiskt. När jag somnade igår kväll och såg på en bild av dig på mobilen och idag på fiket så förstod jag att jag vill ha finns här och det är du sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Du är helt fantastisk! Jag är så glad att du stannar sa jag och lyfte upp Nina och snurrade runt
- Haha! Jag märker det. Men jag måste bara springa och hämta min träningsväska. Väntar du? sa Nina
- Självklart. Jag går ingenstans utan dig sa jag och log
- Bra, och akta dig för ormar sa Nina och gav mig en kyss
- Vad menar du med det? sa jag och såg förvirrat på Nina
- Förklarar sen sa Nina och gick in till omklädningsrummet
Jag stod och väntade medan Nina hämtade sin väska och då kom Katarina fram till mig igen. Jag försökte att inte se på henne och när jag skulle ta upp mobilen för att slippa prata med henne så pratade hon redan med mig.
- Vad tråkigt att Nina åker va? sa Katarina spydigt
- Hon tackade nej. Hon ville inte lämna allt hon har här sa jag
- Vad synd. Jag som hade tänkt att vi skulle lärt känna varandra lite bättre sa Katarina och log flörtigt
- Jag är inte intresserad. Det trodde jag du förstod sa jag och backade undan
- Det kommer du bli. Dom flesta tröttnar på Nina efter ett tag. Det finns ju en anledning till att hon kallas den hemliga boken sa Katarina och började gå därifrån
- Vänta! Vad menar du med det? ropade jag efter henne
- Fråga din fina flickvän istället sa Katarina och gick därifrån
Vad menade hon med den hemliga boken? På henne verkade det som att Nina har tusen hemligheter. Det gjorde mig faktiskt lite nervös fast Nina har ju sagt att Katarina inte är en av dom trevlig här så varför skulle inte hon kunna ljuga om det hon sa? För..nej det kan inte vara så. Det får inte vara så helt enkelt.
Ninas Perspektiv
Jag skyndade mig att hämta väskan och innan jag gick ut från omklädningsrummet så kom Leila och tog tag i min arm.
- Vad gör du? sa jag och såg på Leila
- Jag såg att du stod och pratade med talangscouten sa Leila
- Ja, han frågade om jag ville ha ett stipendium men jag tackade nej sa jag och log
- Är du inte klok?! Varför tackade du nej? sa Leila förvånat
- Det var det klokaste beslutet jag kunde göra. Jag ville inte göra det. Det finns faktiskt bra skolor här i Sverige med om man vill bli fotbollsproffs sa jag och drog åt mig armen
- Var det mest för Eric du stannar eller hur? sa Leila och log
- Ja, fast också för familjen och dig och Pontus förstås. Men mest för honom sa jag
- Har du pratat med Pontus ännu? sa Leila och log
- Nej, och jag vill inte prata med honom idag heller. Men är det okej att jag går för jag måste till Eric. Han väntar utanför sa jag
- Okej, gå du. Ha det så roligt sa Leila och log
- Tack. Det ska jag sa jag och skyndade mig ut till Eric
- Förlåt att du fick vänta. Vill du följa med mig hem? sa jag och log
- Jag vet inte om jag kan egentligen sa Eric och log flöritgt
- Vad hindrar dig? sa jag och skrattade
- Ingenting. Kom så åker vi sa Eric och tog min hand och vi gick till hans bil
Vi hoppade in i bilen och åkte hem till mig. Jag vet att jag antligen inte borde känna såhär men det är någonting med Eric. Han verkade så nere och fundersam mot mig. Jag kan nästan svära på att han pratat med skallerormen Katarina igen. Och egentligen vill jag veta om han gjort det men jag vågar helt enkelt inte. För tänk om han fick veta om mitt förflutna.
Senare hemma hos Nina - Erics Perspektiv
Vi låg i Ninas säng och myste tillsammans. Hennes pappa var hemma så vi försökte att inte väsnas alldeles för mycket. Och jag försökte vara så normal som möjligt för dom där orden som Katarina sagt malde fortfarande i huvudet på mig. Jag kunde helt enkelt inte släppa det. Och jag tror Nina märkte det på mig men jag måste få ut det ur huvudet helt enkelt.
- Har det hänt någonting? Du har varit så tyst sa Nina och såg oroligt på mig
- Nej, jag har bara haft mycket jobb dom senaste dagarna sa jag och log stort
- Är det säkert? För det verkar nästan som det har något med mig att göra sa Nina
- Nej, det har det inte. Jag lovar. Du måste tro mig sa jag och gav henne en passionerad kyss
- NINA! DU HAR TELEFON! ropade Ninas pappa utanför dörren
- Jag kommer. Väntar du? sa Nina och log
- Självklart. Men dröj inte för länge för jag kommer sakna dig annars sa jag och skrattade
- Ja, jag skyndar mig sötnöt sa Nina och gav mig en sista kyss innan hon gick ut till hallen
Hon stängde dörren bakom sig och jag gick upp från sängen och gick runt i hennes rum. Jag tittade mig lite omkring och när jag såg i hennes bokhylla så fick jag se massor av gamla och nya dagböcker. Jag vet att det är fel att kolla sånt men jag ville. Fast jag kunde samtidigt inte. Jag vände mig mot skrivbordet och såg att en av hennes nyaste dagböcker låg på bordet. Den var helt öppen och jag försökte stå i mot kraften att inte läsa den. Jag gick fram mot den för jag ville veta om det fanns någon anledning till att jag skulle oroa mig efter allt som den där Katarina sa.
- Vad håller du på med? sa Nina precis när jag skulle ta upp boken
- Jag väntar på dig. Var det ett bra samtal? sa jag och försökte byta samtalsämne
- Ja, det var ett väldigt bra samtal. Jag har kommit in på en annan fotbollsskola sa Nina och kramade om mig
- Det är ju helt underbart! sa jag och kysste henne
- Ja, fast...kom jag måste prata med dig sa Nina och vi satte oss på sängkanten
- Vad är det som är fel? sa jag och kände hur hjärtat slog
- Jo, den här skolan den kanske gör så att vi inte ses så ofta sa Nina och såg på mig
- Åh nej, ja säg det på en gång så jag får mitt hjärta att stanna sa jag och såg nervöst på Nina
- Jo, skolan ligger......
Detta är kapitel 10 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog tid att få upp det men igår hann jag inte helt enkelt och idag skrev jag hela dagen för att skingra tankarna eftersom jag egentligen skulle sett Eric på Kolmården men det blev aldrig av :( Men kapitel 11 kommer iallafall imorgon( lördag) och då kommer ni bla. få veta vart skolan ligger? (Den ligger inte i ett annat land så oroa er inte. Mer säger jag inte) Vad händer i Göteborg och vad händer i bussen på väg till Kolmården? Hur blir det på nya skolan? Och kommer Ninas förflutna att skrämma iväg Eric? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer imorgon (lördag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 10 kommer först imorgon (Fredag).
Hej alla fantastiska och underbara läsare!!!
Jag har inte haft tid att skriva så mycket på kapitel 10 idag. Det har varit regn hela dagen och jag har varit med en av mina bästa vänner och bara haft en film dag och nu när jag är ensam igen så kommer chansen inte finnas att jag blir klar med det i tid eftersom jag skulle få sitta uppe till kl 03.00 och det orkar jag inte. Så därför kommer kapitel 10 imorgon istället och jag hoppas ni förstår och förlåter mig!
Och till alla som är eller varit i Göteborg och sett på Mr.Saade har haft en underbar kväll och till alla er som ska till Kolmården imorgon får också ha det fantastiskt!
Kramar Natalie
Hata mig inte nu !
Hej alla underbara och fantastiska läsare!
Jag vet att ni kommer hata mig för det här men kapitel 9 kommer inte förens imorgon ( onsdag ). Det är såhär att först i eftermiddags fick jag svår migrän och vilade mig massor. När det släppt och jag skulle skriva så börjar det åskmullra och mina föräldrar vill inte låta mig sitta vid datorn och när det var slut och efter att jag sett på Allsången så var hon för mycket för att jag ska hinna skriva klart kapitlet.
Snälla, hata mig inte och jag hoppas ni förlåter mig för det här. Jag har så dåligt samvete och är jätte arg på mig själv för det här. Förlåt :(
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 8
- Ja, men jag förstår om det är försent. Men jag menade det jag sa förut. Jag tycker väldigt väldigt mycket om dig sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Och jag tycker mycket om dig med. Det var någonting jag skulle säga till dig igår men jag hann inte sa jag och log
- Ja, just det. Vad var det du skulle säga egentligen? sa Nina och log snett
- Det här sa jag och la mina armar runt hennes midja och drog henne tätt intill mig och tog bort en hårslinga från hennes ansikte och våra läppar möttes i en kyss......
Ninas Perspektiv
Vi kysste varandra mer passionerat och jag var så glad att det äntligen var jag och Eric. För det var så jag kände det. Jag och Eric mot hela världen.
- Jag måste nog gå hem nu innan pappa undrar vart jag är sa jag och log
- Måste du det? Jag som ville vara mer med dig sa Eric och log stort
- Det vill jag också. Men vi kanske kan ses senare? sa jag
- Gärna, jag kan komma förbi dig om jag får adressen sa Eric och pussade mig på kinden
- Vågar du det då? Med pappa i huset och allt sa jag och skrattade
- Jag måste få hans välsignelse så det är klart jag törs sa Eric och skrattade
- Haha, det låter som du ska fråga om min hand sa jag och skrattade
- Inte änn i fall. Men jag måste tillbaka till studion. Men jag kommer sen sa Eric och log
- Absolut. Vänta, här är adressen sa jag och skickade över ett sms med adressen
- Tack. Ses sen. Saknar dig redan sa Eric och gav mig en kyss innan han gick mot bilen
Jag log stort för mig själv när jag såg mot Eric och han gav mig en Slängkyss innan han hoppade in i bilen och åkte iväg. Jag gick mot klubbhuset och fick nästan en hjärtattack när Katarina kom fram bakom husknuten.
- Det där kommer aldrig hålla. sa Katarina hånfullt
- Först, vad menar du med det? Och för det andra har du stått och tjuvkikat? sa jag irriterat
- Det gick ju inte direkt att undgå. Sen lovar jag att ta hand om honom när du åker till fotbollsskolan sa Katarina hånfullt
- Va? Vad snackar du om?! sa jag och såg förvånat på henne
- Du har inte hört det. Nästa match kommer det en talangscout från en fotbollsskola för att se på vissa av spelarna och se om dom passar in i deras lag. Du är en av dom sa Katarina
- Du ljuger som du alltid gjort! sa jag och kände hur det sved till i hjärtat
- Du får väl höra från tränaren nästa gång själv då sa Katarina och gick i väg
Jag såg mot henne och jag gick mot bussen. Om hon talar sanning så är det på ett sätt helt fantastiskt men på ett annat sätt fruktansvärt. När jag och Eric blivit tillsammans så kanske jag blir antagen till en fotbollsskola och måste vara borta ett tag. Nej, det går inte men tänk...jag måste prata med pappa.
Lite senare i studion - Erics Perspektiv
Jag hade fått skynda mig in till studion och både Tomas och Jason Gill hade kommit hit. Vad ska jag säga nu tänkte jag och log lite generat istället. Jag hade ju ingenaning om vad J-son sagt att jag var så jag log bara.
- Där är du. Mår du dåligt eller? sa Tomas och såg på mig
- Vad menar du? sa jag och såg på J-son
- Ja, du var ju på herrrummet ett tag sa J-son och blinkade mot mig
- Nej, jag mår bra. Behövde bara vara lite ensam sa jag
- Okej, men vad säger du, har ni mycket kvar på skivan? sa Tomas
- Nej, absolut inte. Det är bara lite mixande kvar sa jag
- Bra, gör det ni ska så ringer jag dig imorgon Eric sa Tomas och gick ut från studion
- Herrrummet? Kunde du inte kommit på något bättre? sa jag och skrattade
- Försök själv får du se. Men berätta hur gick det? sa J-son och såg nyfiket på mig
- Bra, hon hade löst allt och vi kysstes faktiskt sa jag och log stort
- Du skojar? Det är ju grymt ju! Så ni är tillsammans nu? sa J-son och log
- Jag tror det. Jag ska hem till henne senare sa jag och började jobba på datorn
- Jasså, vad ska man sjunga på bröllopet då? sa J-son och skrattade
- Haha, ja du, vad sägs om Vandraren? sa jag och skrattade och mindes när jag sjungit den på min mammas bröllop
- Bra val där. Det kör vi på sa J-son och log stort
- Äh, kom igen nu så jobbar vi så jag kan åka till Nina sen sa jag och skrattade
- Haha. Ja, du förändras då aldrig sa J-son och skrattade
- Varför ska man det? sa jag och log
- Ja, säg det sa J-son och vi fortsatte jobba
Jag ville få allting gjort så fort som möjligt men J-son fick hindra mig flera gånger eftersom det blev fel när jag var lite för ivrig men jag längtade efter Nina. Nu när allting löst sig så ville jag bara vara med henne 24/7. Så därför ville jag få jobbet klart, lite fortare än J-son tänkt.
Samtidigt hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
- Hej gumman. Är du hungrig? sa pappa och stekte köttbullarna
- Sådär, Jag har haft världens bästa och jobbigaste dag sa jag
- Vad har hänt gumman? sa pappa och satte sig på en av köksstolarna framför mig
- Jag har blivit tillsammans med en kille som jag är jätte kär i men problemet är att jag kanske måste åka bort ett tag sa jag och såg ner i bordet
- Men det är ju fantastiskt med killen. Men vad menar du med
- Katarina berättade att det kommer en talangscout och han ska kolla på en del av spelarna och jag är en av dom sa jag
- Men det är ju helt fantastiskt sa pappa och log stort
- Nej, för om jag kommer in så måste jag flytta sa jag och kände hur det sved i mitt hjärta
- Oh, då förstår jag varför du mår dåligt. Men ta inte ut något innan det är bestämt sa pappa och såg allvarligt på mig
- Ja, jag ska komma ihåg det, men pappa, köttbullarna brinner sa jag och såg mot stekpannan och skrattade
- Aaah! Nej! sa pappa och sprang till stekpannan och släckte elden
- Det var länge sen du lagade mat va? sa jag och skrattade
- Haha, ja, det kan man säga. Vad sägs om att äta hämtpizza ikväll? sa pappa
- Absolut. Jag kan gå och handla sa jag och reste mig från stolen
- Nej, sitt du. Jag går, jag är tillbaka om 20 minuter sa pappa och gick ut till hallen och tog på sig skorna och gick ut genom dörren
Jag gick in till mitt rum och började sätta upp affischerna på väggarna när det ringde på dörren och jag sprang fort till dörren och öppnade och det var Eric.
- Hej snygging! Jag har saknat dig sa Eric och gav mig en kram och en kyss
- Och jag har saknat dig. Kom in sa jag och tog hans hand
- Är inte din pappa hemma? Och varför luktar det bränt? sa Eric och såg förvånat på mig
- Pappa är inte så van vid matlagning så köttbullarna brann, men han är ute och köper pizza just nu sa jag
- Okej, vi kanske kan gå in på ditt rum under tiden sa Eric och log flörtigt
- Ja, men det är inte klart ännu sa jag och log
- Det spelar ingen roll. Kom sa Eric och tog min hand och sen gick vi in till mitt rum och Eric satte sig på sängen och jag satte mig i hans knä
- Det är fint. Du har så vackra ögon och jag vill bara kyssa dig nu sa Eric och log
- Va söt du är. Men det är någonting jag måste berätta för dig innan det blir för allvarligt mellan oss sa jag
- Vad menar du med det? sa Eric förvånat
- Nästa match kommer en talangscout för att kolla på några spelare och jag är en av dom. Han ska se om vi passar i en fotbollsskola sa jag
- Det är ju underbart! Det kommer du klara lätt sa Eric och log stort
- Det är bra att du ser det så på ett sätt, men det finns två problem till sa jag och såg ner i golvet
- Vadå? Det är väl ingenting som inte går att lösa? sa Eric och pussade på min kind
- Skolan ligger i USA och jag måste stanna i 3 år ifall jag blir intagen......
Detta är kapitel 8 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen att det inte kom upp igår men jag hade sovit dåligt så behövde nattens sömn. Men jag hoppas det är okej och ändå och att ni ska tycka om det. Kapitel 9 kommer ikväll och då kommer ni bla. få veta Vad Eric säger om det här? Vad säger Ninas pappa om Eric? Vad händer på fotbollsmatchen? Blir Nina intagen till skolan? Och vart åker Nina med Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 9 som kommer ikväll :)
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kapitel 8 blir försenat till imorgon :(
Hej alla fantastiska och underbara läsare!
Jag är jätte jätte ledsen att behöva säga att kapitel 8 inte kommer förens imorgon på dagen någon gång. Och kapitel 9 kommer imorgon på kvällen :) Men har sovit dåligt i tre nätter nu och därför måste jag sova ut så därför blir det försenat.
Jag hoppas ni förlåter mig för det :) Jag skäms verkligen ögonen ur mig för det här så snälla förlåt :(
Kramar Natalie
Winning Ground - Kapitel 7
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan sa Nina och reste sig upp försiktigt
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det finns faktiskt någonting jag vill säga först sa jag och tog Ninas hand
- Vadå? sa Nina och såg blygt på mig
- Det här..........
Lite tidigare - Ninas Perspektiv
Jag hade krupit ner under täcket men jag kunde ändå inte sova. Jag hade egentligen inte tänkt att komma till Eric men det kändes som jag var tvungen att göra det. Jag försökte sova hela tiden men när jag såg att det lyste inne i Erics sovrum så tog jag av mig täcket och gick fram mot dörren och öppnade den och jag såg Eric sträcka sig efter lampknappen.
- Kan inte du heller sova? sa jag och log blygt
- Nej, inte direkt. Men kom in sa Eric och satte sig upp i sängen
- Tack, fast jag kanske inte borde vara här sa jag och satte mig på sängkanten
- Vad menar du? sa Eric förvånat
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan igen sa jag och reste mig försiktigt upp från sängen
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det är faktiskt någonting jag ville säga dig först sa Eric och tog tag i min arm och en del av mig ville dra åt mig den men jag gjorde det inte
- Vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog och jag trodde det skulle banka ur kroppen på mig
- Det här sa Eric och lutade sig fram mot mig och la sin hand runt min nacke och jag fick panik. Jag vet inte varför men jag drog mig undan.
- Förlåt, jag kan inte. Jag går ut igen sa jag och skyndade mig ut från sovrummet och stängde snabbt igen sovrumsdörren
Jag sprang nästan till soffan och la mig ner under täcket igen och jag försökte hålla tillbaka tårarna. Hur kan jag vara en sån jubel idiot rent ut sagt? Han ville kyssa mig och jag drog mig undan. Jag kände mig som en fullkomlig idiot. Jag tycker ju så mycket om honom men rädslan för vad som kommer hända om det blir vi är ingenting jag orkar just nu. När jag hörde hur det lät inifrån sovrummet så vände jag mig snabbt om och somnade.
Samtidigt i sovrummet - Erics Perspektiv
Jag förstod ingenting. Nina hade verkar intresserad först och när jag väl tar steget för att visa henne att jag tycker om henne så drar hon sig bara undan. Det är någonting hon döljer för mig men jag vet inte vad. Jag reste mig försiktigt upp från sängen och gick ut till vardagsrummet men det såg ut som Nina sov och jag smög tillbaka in till sovrummet. Jag la mig ner under täcket igen och tänkte att jag måste reda upp det här med Nina imorgon. Sen somnade jag också.
Nästa dag - Eric pratar med Nina - Erics Perspektiv
Jag satte mig framför Nina som satt i soffan och hon hade varit så stel efter det som hände igår. Jag visste inte själv hur jag skulle prata med henne om det heller men det är nu eller aldrig helt enkelt.
- Förlåt att jag var så konstig igår sa Nina och såg ner på soffan
- Det är jag som ska be om ursäkt. Det var inte meningen att göra dig upprörd sa jag
- Du måste förstå att jag tycker mycket om dig men jag kan inte sa Nina och jag såg hur hon blev ledsen
- Varför kan du inte? Jag förstår inte helt enkelt sa jag och torkade hennes tårar
- Jag har egna problem att lösa först. Det blir bara värre om jag släpper lös mina känslor sa Nina
- Har han hållit på sådär länge? Slagit dig alltså? sa jag och såg oroligt på Nina
- Sen jag var 15. Jag vet aldrig varför men jag vill bara därifrån. Förlåt, det var inte meningen att dra in dig i det här sa Nina ledsamt
- Det spelar ingen roll om jag blir indragen för jag tycker om dig och det är huvudsaken sa jag och la min hand mot hennes kind
- Det går inte. Inte förens jag har löst allt det här. Jag är ledsen sa Nina och reste sig upp från soffan och gick ut till hallen och tog sina väskor och gick ut genom dörren
F*n! Det kommer aldrig bli vi. Jag börjar ge upp hoppet om det nu. Jag reste mig upp från soffan och gick ut till hallen och tog på mig mina röda Nike skor och sprang ner för trapporna och hoppade sen in i bilen och åkte mot studion. Jag behövde skingra tankarna lite. Men det verkade inte spela någon roll vad jag änn tänkte på så kom Nina hela tiden tillbaka.
Senare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag hatade mig själv mer än någonsin just nu. Jag hade nobbat Eric två gånger nu. Det är ett under om han vill vara med mig överhuvudtaget nu. Jag hade inte velat det efter allt jag ställt till med. När jag kom in genom dörren hemma så ställde jag ner väskorna och gick in till mitt rum för att hämta resten av mina saker för nu tänker jag flytta hem till min pappa.
- VART HAR DU VARIT?! skrek Rickard bakom min rygg
- Det har inte du med att göra mer. Jag flyttar ut nu sa jag bestämt och packade ner mina saker
- Vart ska du flytta då? sa Rickard hånfullt
- Min pappa. Min riktiga pappa om du minns honom sa jag argt
- Du ska ingenstans! sa Rickard och tog hårt i min arm
- Det avgör inte du och släpp mig! Rör du mig igen så går jag till polisen förstår du det? sa jag och drog åt mig armen
- Vem skulle tro dig? Men visst. Dra du. Se om vi bryr oss sa Rickard och knuffade till mig och jag flög in i skrivbordet och kände hur det tryckte till i magen
Jag försökte att hindra tårarna från att rinna ner för mina kinder och jag skyndade mig sen att ta det sista och sen tog jag med mig mina väskor och påsar för att ta bussen hem till pappa. Jag hade redan ringt honom och han skulle hjälpa mig med mitt nya rum och allt sånt. Men på ett sätt känns det som det inte spelar någon roll om jag flyttar för Eric kommer iallafall inte vilja prata med mig igen.
Samtidigt i studion - Eric spelar FIFA med J-son - Erics Perspektiv
- Så hur går det med Nina då? sa J-son och spelade
- Ah, nu missade jag ju sa jag och kände hur det sved i mitt hjärta när han nämnde Nina
- Så illa alltså? sa J-son och pausade spelet
- Han har privata problem som hon vill lösa först sa jag och la ifrån mig dosan
- Men du har väl inte gett upp ännu? sa J-son förvånat
- Kanske, jag vet inte hur jag ska göra annars sa jag och försökte att inte visa att jag var ledsen
- Du kan inte vara allvarlig. Kom igen, du måste prata med henne igen sa J-son allvarligt
- Jag kan inte. Jag vill inte lägga någon press på henne sa jag
- Nej, det förstås. Men tänk om den dagen när du vågar göra något åt saken så kanske det är försent sa J-son
- Ja, du har rätt. Men lovar du att täcka upp för mig då? sa jag
- Självklart. Åk iväg och träffa din kärlek nu sa J-son och log stort
Jag log mot honom och sen skyndade jag mig ut från studion och hoppade in i bilen och körde det fortaste jag kunde till Ninas lägenhet och jag sprang så fort jag bara kunde upp för trapporna och ringde på dörren och hennes styvpappa öppnade dörren.
- Är Nina hemma? sa jag
- Nej, hon bor inte här längre tack vare dig sa Rickard argt
- Ursäkta? Hur kan det vara mitt fel? sa jag förvånat
- Sen hon träffade dig så blev hon annorlunda. Och nu flyttar hon. Det är knappst någon annans fel sa Rickard
- Det är snarare ditt fel. Hade du inte slagit henne i 3 år så hade hon kanske stannat sa jag argt
- PASSA DIG NOGA! sa Rickard och gick fram mot mig med arg blick
- Sa hon vart hon skulle? sa jag
- Nej, och det är bäst för dig att du låter henne vara sa Rickard och smällde igen dörren framför mig igen
Jag skakade av både ilska och ledsamhet. När jag gick ner för trapporna så fick jag ett sms och det stod " Möt mig på fotbollsplanen. Kram Nina" och jag log stort för mig själv och sprang ner för trapporna igen och hoppade in i bilen och körde snabbt till fotbollsplanen och parkerade sen bilen utanför. Jag fick se Nina stå där och jag sprang fram till henne direkt.
- Jag är glad att du kom sa Nina och log
- Jag var hemma hos dig men din styvpappa sa att du flyttat sa jag
- Mm..det har löst sig. Jag har flyttat hem till min pappa. Jag ville inte låta han styra mig mer sa Nina
- Det är ju fantastiskt sa jag och log
- Ja, men jag förstår om det är försent. Men jag menade det jag sa förut. Jag tycker väldigt väldigt mycket om dig sa Nina och la sina armar runt min nacke
- Och jag tycker mycket om dig med. Det var någonting jag skulle säga till dig igår men jag hann inte sa jag och log
- Ja, just det. Vad var det du skulle säga egentligen? sa Nina och log snett
- Det här sa jag och la mina armar runt hennes midja och drog henne tätt intill mig och tog bort en hårslinga från hennes ansikte och våra läppar möttes i en kyss......
Detta är kapitel 7 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent idag också men jag har haft mycket att göra idag det är därför. Men kapitel 8 kommer imorgon (måndag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer hemma hos Nina? Vart åker Nina med Eric under turnen? Varför söker Ninas styvbror upp Nina? Och självklart kommer det vara massor med kärlek och mycket mycket mycket mycket mer. Och det får ni redan imorgon ( måndag ).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 6
Jag hade skyndat mig att göra mig klar eftersom jag såg att Katarina gick ut före mig men nu var jag äntligen klar. Jag hade tagit på mig ett par korta mörka slitna jeans shorts och ett vitt linne med texten ” LOVE ME” på och jag öppnade dörren till omklädningsrummet och gick ut från byggnaden men jag stannade tvärt när jag fick se Eric och Katarina tillsammans. Jag såg hur hon la sin hand mot hans arm och mitt hjärta sjönk till botten av kroppen. Det kan inte vara sant.......
Ninas Perspektiv
Det kan helt enkelt inte vara sant att Eric är intresserad av Katarina. Jag visste inte vad jag skulle göra. Helst ville jag gå åt andra hållet men var som att kroppen inte ville lyssna på mig. Jag stod bara stilla och tittade mot dom men när Eric fick syn på mig så tittade jag ner i marken och gick fram mot dom.
- Är du redo att gå? sa jag och såg mot Eric
- Absolut. Det var trevligt att träffa dig Katarina sa Eric och gick därifrån
- Nina, kan jag få växla ett par ord med dig? sa Katarina
- Jag väntar i bilen så länge sa Eric och smekte försiktigt min arm innan han gick mot bilen
- Han är trevlig. Fast det vore ju bättre om han satsade på någon annan sa Katarina
- Vad har du med det att göra egentligen? sa jag surt
- Du, han kanske inte ska behöva bli indragen i din konstiga familj sa Katarina hånfullt
- Hellre det än en familj med ormar sa jag irriterat och började gå därifrån
- Hoppas jag träffar honom igen så jag kan varna honom för dig ropade Katarina efter mig
Jag ville egentligen gå tillbaka och säga henne ett sanningens ord men jag gjorde det inte eftersom jag inte ville låta Eric vänta i bilen. Jag skyndade mig till Eric och hoppade in i bilen. Han log mot mig och sen åkte vi mot bion.
- Vad ville hon? sa Eric och tittade i smyg på mig
- Ingenting egentligen. sa jag och såg ut genom fönstret
- Är det säkert för du verkar lite nere? sa Eric
- Ja, det är säkert. Lite trött efter matchen bara sa jag snabbt
- Okej, det är bara du säger till om det är något sa Eric
- Ja, jag lovar att göra det sa jag och log mot honom
Han körde sen vidare till bion och parkerade bilen och vi gick sen in. Eric rörde min hand ibland och jag vet inte om det var av misstag eller om han menade att göra det oavsett det inte var meningen eller inte. Vi gick in och satte oss. Vi skulle se på "Känn ingen sorg" och jag visste inte hur jag skulle bete mig efter det att Eric visat mer känslor för mig. Eller skulle jag våga visa lite av mina känslor också?
1 timme senare - 59 min kvar av filmen - Erics Perspektiv
Nina hade verkat så konstig, stel sen matchen. Jag antar att det har någonting med den där tjejen att göra. Jag förstod inte varför hon sagt att jag skulle varit Ninas nästa offer och att hon var en mansslukerska. Den bilden har inte jag fått av henne och kommer aldrig få heller eftersom den där tjejen måste sagt fel. Fast jag förstod lite att hon stötte på mig och sen förstod jag också att inte hon och Nina var bästa vänner heller eftersom dom faktiskt tjafsade lite under första mötet med laget.
Jag vet inte om hon märkt av mina gester mot henne. Jag hade försökt ta hennes hand innan vi gick in till bilen, gett henne en puss på kinden och nu i mörket satt jag och tittade mer på henne än filmen. Jag vet inte vad som hände inom mig men jag ville bara visa för henne att jag tycker om henne så jag tog försiktigt hennes hand och jag såg hur hon vände sitt huvud mot mig och jag vände snabbt mitt huvud mot skärmen och tittade på filmen. Jag tittade lite i smyg på henne och jag såg hur hon log. Hon var så söt och jag önskar bara att jag kunde berätta för henne hur mycket jag tycker om henne helt enkelt.
Nästa dag - Nina kollar på twitter hos sin pappa - Ninas Perspektiv
Jag satt hemma hos min pappa och tittade lite på datorn. Jag hade åkt hit igår efter bion för jag orkade inte bråka med mamma och Rickard. Men kvällen igår var faktiskt väldigt bra. Speciellt under bion för då hade Eric tagit min han i bio mörkret och fjärilarna i magen hade hamnat i en orkan och det var som att jag fick stötar genom hela kroppen. Jag hade säkert bara inbillat mig att han skulle vara intresserad av Katarina.
- Vad gör du? sa pappa och ställde sig bakom mig
- Kollar lite på twitter bara. sa jag och log
- Vem är det egentligen som gör att du är så glad sa pappa och log
- Ingen speciell, du kanske får träffa honom så småningom sa jag och skrattade
- Okej, om du säger det så sa pappa och gick därifrån
Jag såg mot pappa och log för mig själv. Jag hoppas faktiskt att Eric och pappa får träffas en vacker dag för han har iallafall ingenting i mot att jag träffar någon till skillnad från Rickard. Han verkar tro att jag är 4 år ibland och behandlar mig som det också. När jag rullade ner på sidan så fick jag se en tweet som Eric skrivit och jag log stort för mig själv. Det stod ” Fantastisk gårdag och förhoppningsvis en ännu mer fantastisk dag idag”. Om jag inte behövde gå hem snart så skulle jag ringt Eric direkt och frågat om han vill ses men det går inte. Hoppas han inte tror jag undviker honom bara.
Senare - Eric ringer på hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag skyndade mig att öppna när det ringde på dörren och jag blev både glad och lite orolig när jag såg att Eric stod där.
- Hej! Vad gör du här? sa jag och såg in mot lägenheten
- Hej! Jag ville bara träffa dig. Får jag komma in? sa Eric och log stort
- Det passar inte så bra just nu tyvärr sa jag och kände hur hjärtat slog när jag hörde stegen innifrån
- Men du lovade mig att visa mig ditt rum sa Eric och såg djupt in i mina ögon
- Jag skulle gärna vilja men sa jag och kände hur Rickard la sin hand mot min axel
- Och vem är den här unge mannen? sa Rickard surt
- Eric. Jag ville träffa Nina sa Eric och såg allvarligt på Rickard
- Det är som Nina sa. Det passar inte just nu sa Rickard bestämt
- Va? Det avgör väl inte du? sa Eric irriterat
- GÅ INNAN JAG BLIR RIKTIGT ARG! sa Rickard och smällde igen dörren
- VAD HÅLLER DU PÅ MED?! skrek jag och såg argt på Rickard
- När började du träffa honom? sa Rickard argt
- Har inte du med att göra. sa jag surt
- Det har jag visst! DU SVARAR MIG NU! sa Rickard och tog tag i min arm
- Släpp mig! Du har ingenting med mitt privatliv att göra sa jag och drog mig loss och Rickards hand flög upp och gav mig en örfil
Jag tog min hand mot min kind och tårarna började rinna och jag sprang in till mitt rum och packade ner alla mina kläder och andra saker som jag kunde få med mig. Sen sprang jag ut från lägenheten och sprang så fort mina ben kunde bära mig.
Senare hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Den där Rickard verkade lite obehaglig faktiskt. Han hade varit så arg och kontrollerande över Nina. Sen när han smällde igen dörren framför mig så ville jag bara öppna och få med mig Nina ut därifrån för jag hörde hur dom bråkade på andra sidan dörren. Men jag åkte hem istället och jag satt i soffan och tänkte på Nina.
RING RING RING RING
Jag reste mig från soffan och gick mot ytterdörren när jag hörde hur det ringde på den. Jag öppnade dörren och Nina såg gråtandes på mig med två stora väskor med sig.
- Vad har hänt? sa jag och såg på Nina
- Vi bråkade och han slog till mig. Jag visste inte vad jag skulle ta vägen. Får jag sova här i natt iallafall? sa Nina och jag såg att hon var röd på kinden
- Det är klart du får. Kom in sa jag och släppte in henne
- Vill du ha någonting? sa jag och vi gick in till soffan
- Nej, det är bra tack. Det var inte meningen att våldgästa dig såhär sa Nina försiktigt
- Det gör du inte. Jag är bara glad att du kom. Du får stanna här hur länge du vill sa jag
- Tack. Ja, jag kanske ska bädda soffan då sa Nina och log
- Ja, det är ju en dag imorgon också sa jag och gick för att hämta sängkläder och vi hjälptes åt att bädda soffan
Nina gick till badrummet och gjorde sig i ordning innan hon kom ut i ett linne och ett par korta shorts som hon sov i och jag gick in till sovrummet. Jag tog av mig mina kläder och la mig ner i sängen men jag kunde inte sova iallafall. Jag kan inte förstå att han slog till henne. Stackars Nina. När jag precis skulle släcka så öppnades sovrums dörren och Nina kom in.
- Kan inte du heller sova? sa Nina blygt
- Nej, inte direkt. Kom in sa jag och satte mig upp i sängen
- Tack. Jag kanske inte borde vara här inne sa Nina och satte sig på sängen
- Vad menar du? sa jag förvånat
- I ditt sovrum menar jag. Jag kanske ska gå tillbaka till soffan sa Nina och reste sig upp försiktigt
- Nej, vänta. Jag vill inte att du går. Det finns faktiskt någonting jag vill säga först sa jag och tog Ninas hand
- Vadå? sa Nina och såg blygt på mig
- Det här..........
Detta är kapitel 6 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det kom så sent men har haft det lite jobbigt idag på kvällen så det är därför helt enkelt. Men imorgon(söndag) ska kapitel 7 komma tidigare. Och ja, jag vet att jag slutade lite taskigt där men jag hoppas det ska betyda att ni blir mer nyfikna. Och det ni kommer få veta i kapitel 7 är bl.a. vad händer mellan Eric och Nina? Vart åker Nina med Eric? Kommer Nina kunna gå hem igen och varför följer Eric med? Och kommer det börja värka kärlek nu? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som kommer imorgon (söndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 5
- Hej, jag har lite bråttom sa jag
- Du ska lämna Nina i fred hör du det?! sa killen argt
- Ursäkta? sa jag förvånat
- DU SKA LÄMNA HENNE IFRED I FORTSÄTTNINGEN!......
Erics Perspektiv
- DU SKA LÄMNA NINA I FRED I FORTSÄTTNINGEN! sa killen igen
- Vad har du med att göra om vi ses är du hennes pojkvän eller? sa jag och knuffade undan killen när han gick närmare mig
- Ja, det är jag faktiskt sa killen och mitt hjärta sjönk till botten
- Vi är faktiskt bara vänner så du behöver inte oroa dig sa jag och gick undan från honom
- Jag hoppas det för Nina är min! ropade killen och jag gick mot bilen och hoppade in
Även fast jag förstod det redan när jag träffade henne på fotbollsmatchen så gjorde det ont i mig. Hon hade redan en pojkvän. Varför hade hon inte sagt någonting? Fast det förstås, jag frågade aldrig heller. Men jag ska fortsätta träffa henne. Jag måste göra det, jag kan inte bara sluta göra det. Hon är alldeles för speciell för att jag ska sluta träffa henne. Jag startade bilen och körde sen iväg mot Friends Arena för att spela in musikvideon till Winning Ground.
Senare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag smög praktiskt taget in genom dörren och tog försiktigt av mig skorna för jag orkade inte bråka med någon idag. Jag såg hur min styvbror Anders satt i soffan och kollade på tv. Jag la in påsen med skorna i mitt rum och gick sen in för att sätta mig bredvid honom.
- Är inte mamma och Rickard hemma? sa jag och såg på Anders
- Nej, eller jo pappa är hemma men Lena är ute sa Anders
- Okej, då går jag och tar mina träningskläder innan jag träffar honom sa jag och reste mig från soffan
Jag kom bara ut till hallen och då stod Rickard där med mina fotbollsskor i handen och hans blick var helt svart. Jag sa ingenting utan bara tittade på honom.
- Kan jag få tillbaka dom? sa jag surt
- Vart har du fått dom härifrån? Dom är väldigt dyra sa Rickard
- Jag har inte stulit dom om det är det du tror. Jag fick pengar av pappa sa jag
- Din pappa? Vet du hur trött jag är på att få höra om honom hela tiden sa Rickard
Jag ska flytta så slipper du höra mer om honom sa jag surt och tog mina skor ur handen på honom och gick in på mitt rum och hämtade mina träningskläder som jag behöver för att träna cheerleading. När jag kom ut från mitt rum skyndade jag mig att ta på mig skorna och skyndade mig ut därifrån. Jag måste prata med pappa om jag kan bo hos honom för jag står inte ut där mer. Sen hur skulle jag kunna ta hem Eric dit med min styvpappa som inte är klok?
Några timmar senare - Eric och Nina spelar FIFA och har mysigt - Erics Perspektiv
Jag hade dukat fram lite frukt, godis och läsk till Nina och mig. När hon hade kommit hit så var hon så otroligt vacker. Hon hade en lång svart kjol och en balchonette med nitar på. Jag förstod varför hon hade en pojkvän, både vacker och så otroligt fin på insidan. Vi hade satt oss i soffan och nu spelade vi FIFA.
- Kom igen nu! sa jag och skrattade
- Jag vinner det här nu. Kolla kolla sa sa Nina och skrattade
- Nej, vänta och se sa jag och försökte göra allt för att vinna över Nina
- Haha, jag vann! sa Nina och gjorde segertecken
- Värdig vinnare. Vad sägs om revange? sa jag och skrattade
- Hmm...vågar du det då? Jag trodde killar hatade att förlora sa Nina och log
- Nu du sa jag och började kittla henne och hon skrattade massor
- Haha! Okej okej, jag lovar att du ska vinna sa Nina och skrattade
- Lovar du? sa jag och såg in i hennes djup blå ögon
- Jag lovar. sa Nina och blinkade sakta och jag kände hur hårt och fort mitt hjärta slog
- Hhmm, ja ska vi fortsätta då? sa jag och reste mig upp från henne direkt
- Absolut. Men är det något som är fel? Du verkar stel sa Nina och såg förvirrat på mig
- Nej, det är ingenting. Vad säger din pojkvän om att du är här? sa jag och bet mig i läppen när jag sa det
- Ursäkta? Vadå pojkvän? sa Nina och såg chockat på mig
- Ja, din pojkvän kom fram till mig tidigare idag och snackade med mig sa jag
- Okej, det är Pontus du menar. Och vi är inte tillsammans. Jag vet inte varför han sa det sa Nina
- Är inte det ganska uppenbart? Han är kär i dig sa jag och bet mig i läppen
- Det kan han inte vara. Vi har känt varandra sen andra klass sa Nina
- Okej, ja, jag kan ju ha fel. Men vad säger du om att fortsätta? sa jag och log
- Med kittlandes eller spelet? sa Nina och log snett
- Haha, spelet tänkte jag mest på. Och apropå fotboll. Det skulle vara roligt att få se ditt rum sa jag och log
- Kanske, jag kanske ska flytta först sa Nina och såg mot tv:n
- Flytta? Vart då? sa jag förvirrat
- Till min pappa. Mina föräldrar är skilda sen länge och jag kommer inte överens med min mammas nya man sa Nina och jag såg hur ledsen hon blev
- Jag förstår. Men du får gärna sova här i natt sa jag och kom på direkt vad jag sagt
- Ursäkta? sa Nina och tittade med stora ögon på mig
- Alltså, om du tycker det är jobbigt att gå hem. Du kan låna min soffa, eller min säng så tar jag soffan sa jag och log
- Vad gullig du är men jag kan inte det. Jag vill inte tränga mig på sa Nina
- Det gör du inte. Det var bara en idé ifall du har det tufft hemma sa jag och log
- Okej då, men bara för i natt isåfall. Och på ett villkor sa Nina och såg ner i bordet
- Vadå? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Att du kommer på våran fotbollsmatch imorgon sa Nina
- Det gör jag mer än gärna. Men först, Soffa eller säng? sa jag och skrattade
- Jag tror jag tar soffan om det inte gör någonting sa Nina och log blygt
- Det är helt okej. Så, ska vi köra igen innan du somnar? sa jag och skrattade
- Haha, ja varför inte sa Nina och skrattade och vi satte igång spelet igen
Vi spelade och jag vann några gånger och även Nina. Fast jag tror det handlade mycket om att hon distraherade mig genom att le och vara så gullig mot mig hela tiden. Men när klockan började bli runt 23.00 så fick hon låna toan för att göra sig i ordning och jag lånade även ut mitt linne till henne. Hon kom in till vardagsrummet och såg blygt på mig.
- Tack igen för att jag får sova här sa Nina
- Självklart. Ja, god natt hoppas soffan är skön sa jag och log
- Det blir jätte bra. Vi ses imorgon. God Natt sa Nina och kröp ner under täcket och jag gick in till sovrummet
Jag tog av mig mina kläder och la mig ner under täcket jag också. Jag hade svårt att somna för jag visste att Nina låg därute. Det kändes ganska konstigt men samtidigt väldigt rätt. Jag vred och vände mig nästan hela natten för jag kunde inte sova och när klockan var runt 01.00 så smög jag försiktigt upp ur sängen och gick in till vardagsrummet. Jag såg Nina sova och jag smög sakta fram och la mig bredvid henne och la min arm runt henne. Och då somnade jag också.
Nästa dag - Nina vaknar - Ninas Perspektiv
Jag vaknade sakta och när jag fick se Erics hand som höll i min så fick jag först en chock men sen kände jag hur mysigt det var. Han måste ha smugit hit under natten. Jag rörde mig inte utan bara log lite för mig själv och när jag kände hur Eric rörde på sig och gick upp från soffan så stängde jag ögonen och låssades sova så han inte skulle förstå att jag känt att han varit nära mig.
30 minuter senare - Ninas Perspektiv
- God morgon. Jag hoppas inte soffan var allt för obekväm sa Eric och log
- Den var jätte bra. Tack ännu en gång för att du lät mig sova här och jag antar att vi ses på matchen sa jag och log
- Absolut. vilken tid var det? sa Eric
- Kl 16.00 sa jag och tog min väska som stod i hallen
- Vi ses då. Fast innan du går. Vad sägs om att gå på en bio efter åt? sa Eric
- Gärna. Men vi ses på matchen. Tack igen sa jag och gick ut genom dörren
- Tack själv. Ses senare sa Eric och jag sprang ner för trapporna
Jag visste vad jag skulle göra nu innan jag åkte hem och det var att åka till Pontus. Jag var väldigt arg på honom för vad han hade sagt till Eric. Varför gör han såhär mot mig? När jag satt på bussen och lyssnade på musik så började jag kanske förstå varför han gjorde såhär mot mig men vi har varit vänner så länge så varför skulle han helt plötsligt vilja göra såhär mot mig?
Några minuter senare - Ninas Perspektiv
- Nina? Vad gör du här? sa Pontus förvånat
- Vad i helvete sysslar du med?! sa jag och knuffade till honom
- Hey, vad sysslar du själv med? sa Pontus förvirrat
- Du sa till Eric att du var min pojkvän och jag vill veta varför sa jag
- Han är inte värd dig. Han kommer bara göra dig illa sa Pontus
- Vad menar du med det? sa jag förvirrat
- Att du inte ska vara tillsammans med honom sa Pontus igen
- Det avgör inte du. Du förstör för mig genom att säga att du är min pojkvän sa jag
- Förstår du inte? Jag tycker om dig sa Pontus och gick fram till mig
- Låt mig vara isåfall. Låt mig vara lycklig. Lämna mig ifred i fortsättningen sa jag och stack därifrån
Jag var inte alls beredd på det där. Men jag hade på något sätt förstått det fast jag inte velat förstå det helt enkelt. Och efter det som hände i natt så tänker jag inte låta någon förstöra det jag och Eric har tillsammans. Hur mycket dom än försöker. Nu väntade bara matchen och en helt underbar kväll med Eric. Hoppas jag iallafall.
Senare på Matchen - Erics Perspektiv
Nina spelade grymt bra och jag hade det riktigt roligt. Jag hade fått övertala Tomas riktigt mycket för att få gå på matchen eftersom vi egentligen hade mer videoinspelning att göra men jag ville gå och därför lät han mig gå. Matchen var snart slut och det stod 2-1 till Ninas lag och jag skrek och hejade på henne hela tiden.
- HEJA NINA!! skrek jag och skrattade
- Det är du som är Eric va? sa tjej bredvid mig
- Ja det är jag sa jag och såg lite förvånat på henne
- Leila, Ninas bästa vän sa Leila och log
- Jaha, då förstår jag. Hon är grym sa jag och log stort
- Ja, det är hon verkligen. Du får säga det till henne sen sa Leila
- Kanske det sa jag och såg på Nina
Jag pratade med Leila lite till och sen när matchen var klar så började folk gå ner och jag skyndade mig fram till Nina och log.
- Får jag ge proffset en kram? sa jag och log
- Jag är ganska svettig. Men det är upp till dig om du vill ta risken sa Nina och log
- Det gör jag absolut sa jag och kramade om henne hårt
- Väntar du här medan jag går och gör mig klar? sa Nina
- Absolut. Försök stoppa mig sa jag och log
- Okej, skyndar mig så fort jag kan sa Nina och kramade mig en gång till och jag pussade henne på kinden
Jag såg mot Nina när hon gick in till omklädningsrummet och jag väntade på henne. Det kom ut massor av tjejer och en av dom stannade framför mig och jag förstod ingenting eftersom jag inte kände henne.
- Så, du är Ninas nya offer? sa tjejen
- Ursäkta? sa jag förvånat
- Pojkvän då. Hon har ju haft Pontus tidigare sa tjejen
- Hon sa att det inte var någonting mellan dom sa jag bestämt
- Oj då, ja, hon är väl helt enkelt en riktig karlslukerska helt enkelt sa tjejen
- Känner du henne väl? sa jag
- Ganska, Katarina heter jag. sa Katarina och log stort
- Eric, trevligt att träffa dig sa jag och såg på Katarina
Detsamma. Men jag tycker du ska passa dig för Nina. Hon är inte alltid så oskyldig som hon ser ut sa Katarina och la sin hand mot min arm och log stort
Ninas Perspektiv
Jag hade skyndat mig att göra mig klar eftersom jag såg att Katarina gick ut före mig men nu var jag äntligen klar. Jag hade tagit på mig ett par korta mörka slitna jeans shorts och ett vitt linne med texten ” LOVE ME” på och jag öppnade dörren till omklädningsrummet och gick ut från byggnaden men jag stannade tvärt när jag fick se Eric och Katarina tillsammans. Jag såg hur hon la sin hand mot hans arm och mitt hjärta sjönk till botten av kroppen. Det kan inte vara sant.......
Detta är kapitel 5 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite senare idag men det blev ett lite längre kapitel så det var därför det tog tid. Kapitel 6 kommer tyvärr inte förens på lördag eftersom jag ska på konserten med Eric imorgon på Skansen. Men som gengäld för det så kommer både kapitel 6 och 7. Det ska jag göra allt i min makt för att dom ska komma upp. Men imorgon (fredag) kommer alltså inte kapitel 6 utan ni får helt enkelt vänta tills på lördag men då kommer ni bla. få veta vad Nina gör? Vad händer på bion? Kommer det någonsin bli någon första kyss? Varför blir Eric utslängd från Ninas lägenhet? och Varför sover Nina över mer och mer hos Eric? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer på lördag :)
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 4
- Förlåt, men jag måste ta det här först sa jag och tog upp mobilen
- Nya pojkvännen eller? sa pappa och skrattade
- Äh, sluta sa jag och gick iväg och såg på displayen
När jag såg att det var ett nummer jag inte kände igen så slog mitt hjärta hårdare i bröstet på mig och jag hoppades att det var den jag tror det är.....
Ninas Perspektiv
Jag tryckte på svara och la mobilen mot örat och jag kände hur munnen blev helt torr och jag visste inte vad jag skulle säga eller ens vad jag heter.
- Hej det är Nina sa jag och svalde hårt
- Tjena! Det är Eric. Hur mår du? sa Eric
- Bra, och du? sa jag blygt
- Kanon. Jo, jag tänkte fråga vad du gör ikväll? sa Eric
- Ingenting speciellt förutom sitter hemma och har tråkigt sa jag och skrattade
- Haha, men då kanske du vill träffa mig på en dejt sa Eric och skrattade
- Gärna, vart och när? sa jag och log mot pappa som väntade på mig
- Kl 18.00 utanför fotbollsplanen sa Eric
- Okej, men varför just fotbollsplanen? sa jag förvånat
- Tänkte vi kunde gå någonstans och käka och sen hem till mig om du vill alltså? sa Eric
- Det är klart jag vill. Vi ses kl 18.00 på fotbollsplanen sa jag
- Bra. Vi ses då. Hej då sa Eric och vi la på
Jag la ner mobilen i fickan på mina jeansshorts och hoppade runt hela gräsmattan och hjulade och gjorde massor av konster i ren lycka sen sprang jag fram till pappa och kramade om honom. Han skrattade först åt mig men sen tittade han lite förvirrat på mig.
- Jag antar att det var ett bra samtal sa pappa
- Det kan man säga sa jag och log stort
- Vill du berätta? sa pappa och såg nyfiket på mig
- Nej, inte ännu. Du får hålla ut lite till sa jag och tog bollen ur hans famn
- Jo! Säg nu. Jag är din pappa sa pappa och log
- Noop, mina läppar är förseglade sa jag och trixade med bollen
- Okej då. Men vad säger du om att spela lite? sa pappa
- Absolut sa jag och vi spelade lite
Jag hade det alltid så roligt med pappa. Ibland kändes det som han inte var bara min pappa utan min bästa vän. Vi kunde prata om allting och hade samma intresse för fotbollen. Men jag vill inte prata om Eric med honom änn. Det kommer bli nog svårt för mig att berätta för mamma och Rickard att jag ska ut ikväll.
Senare på kvällen - Eric väntar på fotbollsplanen - Erics Perspektiv
Jag hade minst 1 miljon fjärilar i magen medan jag väntade på Nina. Hon skulle vara här om 10 minuter nu och ju mer tiden gick desto mer nervös blev jag. Det här var ju våran första officiella dejt lixom. Jag hörde fotsteg och vände mig om och fick se Nina komma i en röd klänning med ett brunt tunt läder bälte i midjan med en svart skinnjacka över med ett par svarta låga converse. Hon var så otroligt vacker.
- Hej! Jag är inte sen va? Jag var tvungen att berätta vart jag skulle först sa Nina och log
- Nej, du är inte sen alls. Det här kommer säkert låten cheesy men du är otroligt vacker sa jag
- Tack. Vad säger du om att åka och äta? sa Nina och såg ner i marken
- Absolut. Kom sa jag och vi gick mot min bil och vi hoppade in
Vi körde mot resturangen där jag bokat bord och jag var minst lika nervös som Nina om inte mer. Jag försökte göra allting för att lugna mina nerver och det funkade ganska bra. När vi kom fram parkerade jag bilen och sen gick vi ur och gick in till resturangen.
- Hej och välkomna. Har ni bokat? sa hovmästaren
- Ja, Saade,Eric sa jag
- Okej, den här vägen sa hovmästaren och visade oss till bordet och gav oss varsin meny
- Tack sa jag och Nina i mun på varandra
- Så, hur länge har du spelat fotboll? sa jag och såg nyfiket på Nina
- Sen jag var 7 år. Jag har alltid tyckt om det och drömmen är att bli proffs på det men det är nog bara en dröm sa Nina
- Varför säger du så? sa jag och såg chockat på henne
- Det är inte lika lätt att som tjej slå sig fram i den här sporten. Men jag vet att vi har en till sak gemensamt sa Nina och log stort
- Vadå? sa jag och kände hur hjärtat slog ännu hårdare igen
- Zlatan. Han är en stor förebild för mig och för dig med antar jag sa Nina
- Du skojar? Det säger du bara för att göra mig glad sa jag och skrattade
- Haha, nej, då ska du se mitt rum. Fotboll, Zlatan och Cheerleading pryder mitt rum och lite bilder av dig mumlade Nina på slutet
- Vad sa du det sista? sa jag och log
- Ingenting speciellt. Ska vi beställa? sa Nina och blev röd om kinderna
- Absolut sa jag och vinkade hit servitrisen
Vi beställde maten och ett varsitt glas vatten för Nina tränar så hårt just nu. Vi satt sen och väntade på maten och under tiden pratade vi om allt mellan himmel och jord. Det var nästan som vi hade känt varandra i flera år. Det gick så lätt att prata med henne och vi skrattade åt precis samma saker. Och under hela middagen så hade jag fjärilar i magen. Det måste ju betyda någonting. eller hur?
Lite senare - Hemma hos Eric - Ninas Perspektiv
Vi satt i Erics soffa och tittade på film. Det var jätte fint hemma hos honom och det kändes som jag fortfarande levde en dröm. Jag började känna mig trött och jag märkte det inte förens jag låg med mitt huvud mot Erics bröst att jag somnat till. Jag nästan flög upp med huvudet och blev generad men Eric bara log mot mig.
- Jag ska nog börja gå hemåt sa jag och hasade mig fram mot soffkanten
- Måste du det? Eller, vi kanske kan ses någon mer dag sa Eric och log
- Gärna, vad sägs om imorgon? Jag ska köpa nya fotbollsskor och då behöver jag ett proffs som dig till smakråd sa jag och skrattade
- Haha, absolut. Men först på eftermiddagen isåfall sa Eric
- Okej, det funkar för mig sa jag och reste mig upp ur soffan
- Bra, jag följer dig till dörren sa Eric och gick med mig till dörren
- Tack för en jätte rolig kväll och tack för att du inte spillde något på mig sa jag och skrattade
- Haha, ja det förstår jag att du är glad för sa Eric och rörde försiktigt min hand
- Ja, alltså tack för ikväll sa jag igen och gick snabbt ut genom dörren
- Tack själv. vi ses imorgon sa Eric och stängde dörren bakom mig
Jag flög nästan ner för trapporna och det kändes som jag svävade på moln. Jag tror faktiskt att jag var kär. Den här kvällen var helt klart den bästa jag varit med om för den var verkligen helt underbara och nästan overklig. Jag hade aldrig haft så här romantiskt förut.
10 minuter senare - Ninas Perspektiv
När jag kom in genom dörren så tittade min mamma och Rickard på mig. Mamma såg arg ut och Rickard såg bara normalt på mig men det kändes som han ville flina åt mig.
- Vart har du varit? Vet du vad klockan är?! sa mamma argt
- Hon är 22.00 vad gör det? sa jag surt
- Du kan väl ringa om det blir sent sa Rickard
- Lägg dig inte i det här du också sa jag argt och gick mot mitt rum
- DU talar inte så med honom sa mamma
- Han är inte min farsa. Jag kom hem vid tio och jag är faktiskt 18 år så lägg ner sa jag och drog igen dörren hårt
- SMÄLL INTE I DÖRREN! ropade Rickard utanför dörren och det kokade inom mig
Jag hade egentligen lust att åka hem till Leila och sova där i natt eller pappa men det skulle bara bli ännu mer bråk om jag gjorde det så jag får stanna här nu. En kväll som varit helt underbar och romantisk slutade med katastrof. Men jag ska se till att morgondagen blir mycket bättre.
Nästa dag - Nina pratar med Pontus med hon väntar på Eric - Ninas Perspektiv
- Jag träffade Eric igår sa jag och log
- Vilken Eric? sa Pontus och såg förvånat på mig
- Eric Saade. Vi hade en dejt och han är helt fantastisk sa jag och log stort
- Dejt? Jaha, så ni är tillsammans nu eller? sa Pontus lite surt
- Nej, verkligen inte. Men han kommer snart sa jag
- Är det han du ska gå och köpa skorna med? Kan han något om det då? sa Pontus irriterat
- Ja, han har spelat fotboll och vet mycket om det sa jag och såg irriterat på honom
- Okej, trodde inte han visste så mycket om det bara sa Pontus och slog till gruset på marken
- Han kommer nu så det kanske är bäst att du går sa jag och såg Eric komma gående
- Visst. Vi ses du kan väl ringa sa Pontus och gav mig en kram och gick därifrån
- Hej Eric! sa jag och kramade honom
- Tjena tjejen! sa Eric och kramade mig tillbaka
- Är du redo att vara smakråd nu då? sa jag och log
- Absolut, kom så kör vi sa Eric och vi gick mot butiken
Senare - Eric och Nina kollar på fotbollskor - Erics Perspektiv
Vi hade varit i flera olika butiker innan vi till slut hittade en väldigt bra med massor av olika fotbollsskor. Nina valde sen ett par nike skor. Dom var rosa och jag minns att Zlatan gjort reklam för dom och det var nog mest jag som envisades med att hon skulle köpa just dom. När vi kom ut från butiken så var jag tvungen att gå tillbaka till studion och Nina skulle hem för hon hade cheerleading men jag skulle komma och hämta henne sen så vi skulle hitta på någonting.
Jag gick mot gatan där jag ställt bilen men då kom det fram en kille och stoppade mig. Jag hade sett honom förut och det var Ninas kompis tror jag eller om det var hennes pojkvän.
- Hej, jag har lite bråttom sa jag
- Du ska lämna Nina i fred hör du det?! sa killen argt
- Ursäkta? sa jag förvånat
- DU SKA LÄMNA HENNE IFRED I FORTSÄTTNINGEN!......
Detta är kapitel 4 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Det kanske blev lite tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 5 kommer imorgon( torsdag ) och då kommer ni bla. få veta vad Eric säger till Pontus? Vem pratar han med utanför en fotbollsmatch? Varför blir Nina irriterad och svartsjuk? Och kommer det hända något mer mellan Nina och Eric eller kommer det bara fler hinder? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 som kommer imorgon ( torsdag ).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 3
Jag skyndade mig att sätta upp håret i en toffs och sen sprang jag också ut på planen och när jag kom fram och fick se vem som stod på planen så trodde jag att mitt hjärta skulle stanna.
- Du skojar med mig.....
Lite tidigare - Erics Perspektiv
- Är det sista laget vi ska till nu? sa jag och såg på Tomas medan vi åkte mot nästa fotbollsplan
- Ja, det är ett lag med 18-19 år gamla tjejer sa Tomas
- Okej, vet du något mer? sa jag och såg på Tomas
- Nej, tyvärr inte. Tänkte du på något speciellt? sa Tomas och såg nyfiket på mig
- Nej, jag bara undrade. Det ska bara bli kul att träffa dom sa jag och tänkte på den där tjejen Nina
Tomas skakade bara på huvudet och körde vidare. Jag hade försökt vara mig själv idag men Nina fanns i mitt huvud hela tiden. Jag förstår så väl att jag inte kommer få träffa henne igen men om jag kunde dra tillbaka tiden till igår så hade jag gjort det och iallafall tagit hennes nummer. När vi kom fram parkerade Tomas bilen och vi hoppade ur. Jag gick mot fotbollsplanen där laget stod och väntade på mig.
- Hej och varmt välkommen Eric! sa tränaren
- Tack. Hej alla sa jag och log
- Hej Eric! sa laget och log stort mot mig
- Vi väntar fortfarande på en person. Oh, här kommer hon visst sa tränaren och jag vände blicken mot byggnaden med omklädningsrummen
Jag tittade på tjejen som kom ut och hade en 10 på tröjan och när hon kom närmare och jag såg vem det var så slog mitt hjärta dubbla slag. Det är inte sant. Hon stannade och tittade lika förvånat på mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Du måste skämta med mig sa Nina och såg chockat på mig
- Känner ni varann? sa en av tjejerna i laget
- Nej, vi har krockat ihop två gånger helt enkelt sa Nina och gick och ställde sig i laget
- Då kan vi börja då. Kom igen tjejer! sa tränaren och dom visade upp lite av sin träning och sånt
Jag försökte se på alla men det var bara en som drog min blick till sig hela tiden. Nummer 10, Nina Matsson. Hon var helt grymt duktig och jag kunde inte sluta le när jag tittade på henne. Tänk att hon spelade med i det här laget. Det börjar nästan kännas som att det var menat att vi skulle ses här igen. Men nu är frågan hur jag ska gå vidare med det jag känner?
Samtidigt på plan - Ninas Perspektiv
Det var så typiskt Katarina att fråga om jag kände Eric. Hon var avundsjuk och det kändes ända ner i marken. Men jag måste erkänna att jag är glad att det var han som kom. Jag ville ju träffa honom igen men jag vet inte hur jag ska våga ta kontakt med honom.
- Då var träningen över! Gå in och duscha nu! ropade tränaren
- NINA! Vänta! ropade Eric och sprang fram till mig
- Ja, det var oväntat att du skulle komma idag sa jag och blev röd om kinderna
- Förstår det. Men vad säger du om att spela lite? sa Eric och log stort
- Nu? sa jag förvånat
- Ja, vad säger du? Jag måste inte åka förens om 30 minuter sa Eric och log
- Är det säkert? Han, ser inte så glad ut sa jag och nickade mot killen som var med Eric
- Tomas? Det är lugnt. Han förstår. Vad säger du? sa Eric igen och la fotbollen framför sina ben
- Okej då, men då måste du vara beredd på det här också sa jag och tog bollen från Eric
- Hey! Nu ska jag visa dig sa Eric och sprang efter mig och vi hade det jätte roligt
Eric var helt sjukt bra på fotboll och han lyckades dribbla bort bollen från mig ibland. Efter att vi spelat ett tag så satte vi oss ner på gräsmattan och precis då satte sprinklersystemet igång och vi fick allt vatten på oss.
- Hahaha! Hade du planerat det här eller? sa Eric och skrattade
- Nej, faktiskt inte. Men nu är det din tur att ha blöta kläder iallafall sa jag och skrattade
- Ja, men jag får nog åka om jag ska hinna byta om nu också sa Eric och log och tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la det bakom mitt öra
- Okej, men innan du går. Här, ifall du vill hitta på något sa jag och gav honom en lapp med mitt telefonnummer på
- Tack. Det kommer jag absolut göra sa Eric och log snett
- ERIC! Vi måste åka! ropade Tomas
- Jag måste åka nu sa Eric och skrattade
- Mm..jag hör det. Men vi ses sa jag och öppnade dörren till omklädningsrummet
- Det gör vi garanterat sa Eric och gick mot Tomas och bilen medan jag gick in till dom andra
- Värst vad du var sen då sa Katarina surt
- Och? Får man inte göra vad man vill för dig eller? sa jag irriterat
- Nej, speciellt inte med honom sa Katarina hånfullt
- Lägg ner! Låt mig byta om ifred nu sa jag och bytte om
- Du, man undrar ju vad han ser i dig sa Katarina och gick ut från omklädningsrummet
- I dig ser han väl en skallerorm sa jag och gjorde mig klar för att gå därifrån
Jag tog min väska och tog bussen tillbaka in till stan. Jag skulle träffa Leila på fiket och jag den här dagen hade faktiskt varit bra. Först trodde jag att jag aldrig skulle få träffa Eric igen och nu fick jag det och dessutom gett honom mitt nummer. Hoppas han vill träffa mig igen och att inte skallerormen Katarina fäller krokben för mig.
Senare - Eric jobbar med J-son i studion - Erics Perspektiv
Jag hade lappen med Ninas telefonnummer i fickan och jag kände så den var där nästan hela tiden. Jag och J-son satt i studion och jobbade på det sista av kommande skivan men jag tänkte mest på Nina. Vi hade haft så roligt idag och jag ville egentligen bara strunta i det här nu och ringa henne men det gick inte.
- Hallå? Är det någon hemma? sa J-son och viftade med handen framför mig
- Va? Sa du något? Sa jag förvånat
- Jorden anropar! Eric Khaled Saade! Hör du mig? sa J-son och skrattade
- Haha, lägg av. Jag är här. Vad sa du för någonting? sa jag och skrattade
- Låt mig gissa, du tänker på en tjej sa J-son och höjde på ögonbrynen
- Nej, det gör jag inte sa jag och blev generad
- Vad heter hon? sa J-son och log
- Nina. Vi träffades på en fotbollsmatch och idag träffade jag hennes fotbollslag sa jag
- Låter som din drömtjej. sa J-son och log snett
- Ja, hon är speciell. Hon gav mig sitt nummer idag. Jag ska ringa henne någon dag sa jag och kände på lappen i fickan
- Nice. Du har henne på kroken alltså sa J-son och skrattade
- Äh, lägg av och fortsätt jobba nu sa jag och skrattade
- Okej, du vara chef sa J-son och vi började skratta båda två
Men han hade faktiskt rätt i en sak, jag hoppades på att jag skulle ha Nina på kroken för hon var något alldeles extra. Hoppas hon tycker om mig också, så som jag tycker om henne.
Ninas Perspektiv
Jag och Leila satt på en uteservering och fikade. Jag hade berättat lite om fotbollsmatchen igår men inte vem jag hade träffat.
- Så, hände det inget mer på matchen? Pontus sa att du spillde cola över dig sa Leila och skrattade
- Riktigt så var det inte. Jag krockade med en person två gånger och andra gången spillde han läsken på mig när vi krockade sa jag
- Okej, vem var det då? sa Leila och log
- Du kommer inte tro mig men det var Eric Saade sa jag och log generat
- VA?! Du skojar? sa Leila och läsken flög ur hennes mun
- Tack för duschen. Och nej, jag skojar inte. Han kom faktiskt till träningen idag med sa jag
- Varför händer alltid sånt här dig? sa Leila och såg avundsjukt på mig
- Vet inte. Kan det vara ödet? Jag gav honom faktiskt mitt nummer idag sa jag
- Du gjorde vadå?! sa Leila chockat
- Jag gav han mitt mobilnummer. Jag vill faktiskt träffa honom igen det var därför sa jag och tog ett bett av kanelbullen
- Tror du han menar allvar med dig då? sa Leila allvarligt
- Varför skulle han inte mena det? sa jag surt
- Förlåt, det var mest av omtanke till dig som jag frågade sa Leila förvånat
- Okej, men vi får väl se om han ringer först. Innan du gör en kontroll av honom sa jag och skrattade
- Bra, men berätta mer. Vad hände? sa Leila och log stort
Jag berättade mer om vad som hade hänt på matchen och träningen idag och det märktes nog väldigt tydligt hur mycket jag tycker om honom för jag kände hur det hettade till i mina kinder varje gång jag tänkte på honom. Men tänk om han inte ringer då? Det kanske bara är en dröm och vad händer om jag vaknar ur den drömmen?
Nästa dag - Nina träffar sin riktiga pappa - Ninas Perspektiv
- PAPPA! ropade jag och sprang fram till min pappa som väntade på gräsplan
- Hej gumman! Vad stor du blivit sen sist. Minst 1 meter extra sa pappa och kramade om mig
- Sluta. Vad säger du om att jag vinner i straffar? sa jag och skrattade
- Haha, tror du ja kom då sa pappa och tog fotbollen och vi gick mot målet
RING RING RING RING RING
- Förlåt, men jag måste ta det här först sa jag och tog upp mobilen
- Nya pojkvännen eller? sa pappa och skrattade
- Äh, sluta sa jag och gick iväg och såg på displayen
När jag såg att det var ett nummer jag inte kände igen så slog mitt hjärta hårdare i bröstet på mig och jag hoppades att det var den jag tror det är.....
Detta är kapitel 3 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Samma sak som igår, det blev väldigt långt och därför kom det lite sent men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 4 kommer imorgon( onsdag ) och då kommer ni bla. få veta vem som ringer? Blir det någon första dejt mellan Eric och Nina? Varför bråkar Nina med sin mamma? Vad säger Pontus till Eric? Vem pratar Eric med efter en av Ninas matcher? Och varför blir Nina svartsjuk? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4 som kommer imorgon (onsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Winning Ground - Kapitel 2
- Tack för krocken! sa jag och gick därifrån
- Nina! Jag hoppas vi krockar igen sa Eric och jag gick med Pontus mot våra sittplatser och jag kunde inte rå för det men jag hoppades faktiskt lite på att få träffa honom igen......
Erics Perspektiv
Det var någonting speciellt med den där tjejen. Hon hade visserligen varit kaxig och lite små sur men det fanns ändå någonting där som jag gillade. Tomas kom fram till mig och la sin hand mot min axel.
- Vad står du och tänker på? sa Tomas
- Nej, ingenting. Ska vi gå till våra platser då? sa jag och såg glatt på Tomas
- Okej, kom sa Tomas och vi gick mot våra platser och vi satte oss ner
När vi satt och tittade på folk som gick förbi så kom den där tjejen igen och satte sig två rader från mig fast på andra sidan av trappan och hon tittade lite på mig och jag log mot henne men hon tittade mest bara på mig tillbaka. Hon var tydligen där med sin pojkvän eftersom hon var där med en kille.
- Eric? Hör du mig? Jag pratar med dig sa Tomas och viftade handen framför mina ögon
- Va? Förlåt, vad sa du? sa jag och slet blicken från tjejen
- Varför går du inte bara fram till henne? sa Tomas och såg förstående på mig
- Vad snackar du om? Jag krockade bara med henne sa jag snabbt
- Okej, men nu börjar matchen iallafall så försök fokusera på den nu om du kan sa Tomas och skrattade
- Haha, ja, det kommer jag kunna göra också sa jag och skrattade tillbaka
1 timme senare - Ninas Perspektiv
Jag skämdes nästan för att jag varit så kaxig mot Eric. Det var inte meningen men jag var bara stressad och hade inte haft det så lätt innan jag kom hit. När jag och Pontus gick mot våra platser gick vi förbi honom och någon annan som jag tror var hans manager. Han hade gett mig ett leende men jag hade bara tittat på honom. Jag vet inte varför jag bara inte kunnat ge honom ett leende för. Ibland blir jag bara så trött på mig själv.
- Vill du ha någonting? Jag kan gå och handla sa Pontus och log
- Nej, det behövs inte. Jag kan gå och köpa en läsk själv sa jag och log stort
- Okej, jag väntar här under tiden sa Pontus och log
- Gör det sa jag och reste mig upp från stolen och gick för att köpa en cola
När jag vände mig om så krockade jag med någon igen och fick hela läsken över mig. Det var verkligen inte min dag. Det var iskallt och jag hade världens blöta fläck på tröjan.
- Oj, förlåt. Det var inte meningen sa Eric och såg ledset på mig
- Alltså, vad håller du på med? sa jag surt
- Det var inte meningen. Jag kan köra dig hem om du vill sa Eric och försökte vara snäll
- Nej, tack. Jag klarar mig ändå sa jag och tog en servett och gick med snabba steg därifrån
Lite tidigare - Erics Perspektiv
När jag såg att tjejen reste sig från sin plats och gick in till kiosken så följde jag efter henne. Jag ställde mig bakom henne i kön och när hon vände sig om mot mig så gick jag fram och krockade med henne igen och hon fick hela läsken över sig.
- Oj, förlåt. Det var verkligen inte meningen sa jag och såg ledsamt på tjejen
- Alltså vad håller du på med? sa tjejen surt
- Det var inte meningen. Jag kan körs dig hem om du vill sa jag och log försiktigt
- Nej, tack jag klarar mig ändå sa tjejen och gick med snabba steg därifrån men jag sprang efter henne
- Vänta! Jag är verkligen ledsen. Kan jag gottgöra dig på något sätt? sa jag
- Ja, låta mig gå och hämta min väska och åka hem. Det är ganska kallt som du kanske förstår sa tjejen
- Ja, det förstås. Men innan du går, Eric heter jag sa jag och sträckte fram handen
- Nina heter jag. Förlåt om jag varit sur mot dig men har haft en jobbig dag bara och den har ju inte blivit bättre direkt sa Nina
- Tråkigt. Men förlåt igen iallafall. sa jag och la min hand mot hennes arm
- Det är okej, jag lovar. Det är nog bäst jag går tillbaka till Pontus. sa Nina
- Jag förstår. Vi kanske krockar någon mer gång sa jag och skrattade
- Kanske det sa Nina och gick tillbaka till sin plats och jag mot min
- Vart tog du vägen? sa Tomas och såg förvånat på mig
- Jag var bara tvungen att sträcka på benen sa jag och log
- Om du säger det så. Var tjejen det också? sa Tomas och skrattade
- Lägg av. Kolla på matchen nu istället sa jag och skrattade
Vi fortsatte att kolla på matchen men min blick kunde inte sluta dras åt Nina. Hon hade något speciellt och jag måste få gottgöra henne för jag förstörde hennes tröja. Men hur ska jag göra det?
Samtidigt två rader ner - Ninas Perspektiv
- Vad har hänt med dig? sa Pontus och såg på min blöta tröja
- En olycka bara. Det är ingenting att bry sig om sa jag och tittade upp mot Eric och log blygt
- Okej, men vill du åka hem? Jag menar för tröjan sa Pontus och log
- Nej, det gör ingenting. Jag klarar mig, nu fortsätter vi bara titta på matchen sa jag och tittade lite
Jag såg nästan hela matchen, eller det som var kvar av den men jag kunde inte sluta titta på Eric. När vi skulle gå så försökte jag se om jag kunde se Eric över allt men jag såg honom ingenstans. Pontus förstod nog inte vad eller vem jag letade efter men jag ville så gärna prata med honom igen men det var nog försent.
Nästa dag - Nina ska till fotbollsträningen - Ninas Perspektiv
Jag var sen till träningen och jag hittade inte min vattenflaska vilket gjorde mig mer irriterad än vad jag redan var. Jag hade tänkt på Eric nästan hela natten och tanken på att jag kanske aldrig mer kommer få träffa honom gjorde ont i mig. Jag smällde i skåpluckorna och då kom min styvpappa in.
- Sluta smäll i luckorna! sa Rickard
- Bry dig inte! sa jag och hällde i vatten i flaskan
- Du pratar inte så till mig! sa Rickard argt
- Lägg ner! Jag har bråttom! sa jag och knuffade undan honom och gick ut till hallen och tog min väska
- Så länge du bor här har jag ansvar för dig! sa Rickard
- Nej, för du är inte min farsa! sa jag argt och öppnade dörren
- DU STANNAR HÄR! sa Rickard
- Låt mig vara! sa jag och smällde igen dörren bakom mig
Jag tål inte min styvpappa. Han försöker alltid kontrollera mig och säger saker om min riktiga pappa. Mina föräldrar är skilda och jag står min riktiga pappa väldigt nära så när mamma träffade en ny man så blev det ganska tufft för mig men jag ska flytta hemifrån så snart jag kan, det lovar jag. Men när jag väl kom till träningen och gick in till omklädningsrummet så hade dom flesta redan bytt om och jag skyndade mig fram till min plats och bytte om.
- Har du hört om att det ska komma en kändis idag? sa Melissa (en vän i laget)
- Nej, vem är det? sa jag och försökte skynda mig på med fotbollskläderna
- Nej, tyvärr inte. Men tränaren sa att vi måste skynda oss ut sa Melissa
- Ja, men du behöver inte skynda dig Nina, den där kändis kommer inte bry sig om dig överhuvudtaget sa Katarina hånfullt
- Inte dig heller. Du vet, flugor är bara irriterande sa jag och knöt skorna
- Haha, det stämmer ju faktiskt sa Melissa och skrattade
- TJEJER! Är ni klara? sa tränaren och kom in
- JA! sa dom och alla sprang ut utom jag
- Nina, varför är du sen? sa tränaren
- Lite bråk hemma bara. Jag kommer om 5 sekunder sa jag och knöt den andra skon
- Okej, skynda dig sa tränaren och gick ut till planen
Jag skyndade mig att sätta upp håret i en toffs och sen sprang jag också ut på planen och när jag kom fram och fick se vem som stod på planen så trodde jag att mitt hjärta skulle stanna.
- Du skojar med mig.....
Detta är kapitel 2 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår men som ni ser så blev det väldigt långt och det var därför jag inte hann få upp det igår. Men jag hoppas det inte gör någonting och att ni tycker om det. Kapitel 3 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bla. få veta vem som står på fotbollsplanen? Vad händer då? Vad berättar Nina för Leila under en fika? Vad är det Pontus säger till Eric? och vem är det som kommer till Ninas fotbollsmatch? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer imorgon ( tisdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<33333
Winning Ground - Kapitel 1
- Men passa då! skrek jag och hoppade mot Katarina men hon försökte göra målet iallafall och missade
- Oj då, hann inte skyttedrottningen fram i tid? sa Katarina och skrattade
- Jag var fri och du kunde inte passa mig?! sa jag argt
- Så du ska kunna bli matchhjälte igen? Glöm din dröm sa Katarina och gick tillbaka till dom andra
Jag sparkade till gruset på grusplanen så det yrde runt omkring mig. Jag och Katarina är inte dom bästa vännerna direkt. Hon ser mig som sin största motståndare inom fotbollen och gör därför allting för att förstöra för mig. Jag gick sen tillbaka till dom andra också och vi fortsatte matchen och när det var klart kom Leila och Pontus fram till mig.
- Du var ju grymt duktig! sa Pontus och log stort mot mig
- Tack! Men irriterat nog så ska Katarina alltid förstöra för mig sa jag
- Ja, det förstås. Men vad säger du om att åka och käka lite? sa Pontus
- Gärna för mig. Nina? sa Leila och såg på mig
- Absolut. Jag måste bara gå och göra mig i ordning först. Väntar ni? sa jag
- Självklart sa Pontus och log
- Okej, jag skyndar mig. Fem minuter sa jag och sprang in till omklädningsrummet
Samtidigt i stan - Erics Perspektiv
Jag hade precis gjort en tv-intervju i Nyhetsmorgon och nu var jag på väg hem för imorgon ska jag göra fler intervjuer och även gå på första matchen på Friends Arena. Jag såg verkligen fram i mot det, eftersom jag älskar fotboll. När jag parkerade bilen och gick upp till lägenheten så tog jag av mig kläderna och hoppade in för att ta mig en dusch. När jag var klar tog jag på mig mina vanliga kläder och slängde jag mig på soffan och vilade mig lite.
Ring ring ring ring ring
Jag tog upp mobilen som låg på soffbordet och svarade.
- Ja, det är Eric sa jag
- Tjena Eric! Det är Tomas. Du har väl inte glömt att videoinspelningen startar snart? sa Tomas
- Nej, självklart inte. Varför frågar du? sa jag förvånat
- Vi ska träffa lite flick-damlag och se om dom kan vara med i musikvideon sa Tomas
- Okej, det låter väldigt trevligt. När ska vi göra det? sa jag nyfiket
- I övermorgon. Funkar det för dig? sa Tomas
- Det funkar hur bra som helst sa jag och log för mig själv
- Bra, då ses vi på första matchen imorgon sa Tomas
- Det gör vi. Hej då sa jag och vi la på
Flick-damlag. Ja, det kommer bli jätte roligt faktiskt. Vem vet, kanske kan spela lite med dom också. Men det får man se i övermorgon. Jag zappade vidare på tv:n innan jag tröttnade och gick för att spela lite på gitarren och se om jag kom på någonting och jag satt där ett bra tag. Vilket var både roligt och lite ensamt. Tänk om man kunde ha någon här ibland.
Senare hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
- Det var verkligen gott. Tack för att vi fick äta här sa Leila och log
- Självklart. Vad säger ni om att kolla lite på tv:n? sa jag och såg på Leila och Pontus
- Jag måste nog gå hem. Men vi kan väl ses imorgon? sa Leila
- Ja, kanske. Har ju träning imorgon och sånt, vi får se helt enkelt sa jag
- Okej, hej då gumman sa Leila och gick ut till hallen och tog på sig skorna och gick ut genom dörren
- Jag stannar gärna sa Pontus och log blygt
- Va kul! Kom då sa jag och vi gick in till vardagsrummet och jag slog på tv:n
När jag zappade omkring så kom det en intervju med Eric Saade. Han hade gjort den officiella låten till fotbolls EM för damer " Winning Ground". Jag gillade honom i smyg. Pontus tittade på tv:n och fick en sur min i ansiktet.
- Vad är det som är så speciellt med honom? sa Pontus surt
- Han är grym på det han gör såklart sa jag snabbt
- Vadå tycker du om honom? sa Pontus förvånat
- Jag tycker om hans musik men jag känner honom inte om det är det du menar sa jag
- Okej, jag bara undrade sa Pontus och la sin arm runt mina axlar
- Är du svartsjuk eller? sa jag och såg på Pontus och tog bort hans arm
- Va? Varför skulle jag vara det? Vi är ju vänner du och jag sa Pontus generat
- Precis. Vänner ingenting annat sa jag och fortsatte titta på tv:n
- Som vän, så tänkte jag fråga om du vill följa med och se matchen imorgon? sa Pontus
- Va? Har du biljetter dit? sa jag förvånat
- Ja, jag har en extra som pappa fick via jobbet. Vad säger du? sa Pontus
- Självklart följer jag med. Men bara som vän sa jag igen
- Haha, ja, bara vänner sa Pontus och log stort
- Haha, bara vi är vänner sjöng jag fram och skrattade
Pontus började också skratta och det var faktiskt väldigt roligt att få vara med honom. Han och Leila är mina absolut bästa vänner även fast Pontus ibland önskar att det skulle vara något mer mellan oss men det kommer aldrig hända för jag ser honom inte som något mer än en vän. Fast imorgon kommer bli en riktigt bra dag. Först tränning och sen matchen på kvällen. Att gå med Pontus ska bli kul men djupt inom mig ville jag gå med någon helt annan. Någon som jag aldrig kommer få träffa.
Nästa dag - Nina och Pontus är på matchen - Ninas Perspektiv
Pontus hade gått lite i förväg till våra platser och jag gick efter honom fast med min mobil framför mig. Jag såg lite smått vart jag gick men jag krockade sen in i någon och det var inte meningen att låta så arg men jag antar att jag var stressad och speciellt nu när Pontus gått och jag inte hittar honom heller.
- Se dig för! sa jag argt
- Du skojar va? Det var ju inte direkt jag som gick med mobilen framför mig sa killen som jag kände igen direkt
- Nej, du gick in i mig också sa jag och såg bestämt på Eric Saade
- Kaxig tjej. Du kanske borde gå vidare om du har bråttom sa Eric och log
- Nina! kommer du? ropade Pontus efter mig
- Tack för krocken! sa jag och gick därifrån
- Nina! Jag hoppas vi krockar igen sa Eric och jag gick med Pontus mot våra sittplatser och jag kunde inte rå för det men jag hoppades faktiskt lite på att få träffa honom igen......
Detta är kapitel 1 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det inte kom upp igår men jag har haft privata familjeproblem det är därför som jag har haft svårt att skriva kapitlet men jag ska börja skriva på kapitel 2 direkt och hinner jag kommer ni få det ikväll. Och i kapitel 2 kommer ni bla. få veta om Eric och Nina träffas igen? Hur går det med flick och damlaget Eric träffar? Vad är det som gör Nina så arg på sin styvpappa? Och varför tittar Eric på Nina mer än matchen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 2 som jag hoppas kommer upp ikväll :) Och direkt efter det här kapitlet kommer vinnaren av tävlingen :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
TACK IGEN FÖR ATT NI ÄR SÅ FANTASTISKA OCH OMTÄNKSAMMA MOT MIG! TACK!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333<33333
