Winning Ground - Kapitel 3
Jag skyndade mig att sätta upp håret i en toffs och sen sprang jag också ut på planen och när jag kom fram och fick se vem som stod på planen så trodde jag att mitt hjärta skulle stanna.
- Du skojar med mig.....
Lite tidigare - Erics Perspektiv
- Är det sista laget vi ska till nu? sa jag och såg på Tomas medan vi åkte mot nästa fotbollsplan
- Ja, det är ett lag med 18-19 år gamla tjejer sa Tomas
- Okej, vet du något mer? sa jag och såg på Tomas
- Nej, tyvärr inte. Tänkte du på något speciellt? sa Tomas och såg nyfiket på mig
- Nej, jag bara undrade. Det ska bara bli kul att träffa dom sa jag och tänkte på den där tjejen Nina
Tomas skakade bara på huvudet och körde vidare. Jag hade försökt vara mig själv idag men Nina fanns i mitt huvud hela tiden. Jag förstår så väl att jag inte kommer få träffa henne igen men om jag kunde dra tillbaka tiden till igår så hade jag gjort det och iallafall tagit hennes nummer. När vi kom fram parkerade Tomas bilen och vi hoppade ur. Jag gick mot fotbollsplanen där laget stod och väntade på mig.
- Hej och varmt välkommen Eric! sa tränaren
- Tack. Hej alla sa jag och log
- Hej Eric! sa laget och log stort mot mig
- Vi väntar fortfarande på en person. Oh, här kommer hon visst sa tränaren och jag vände blicken mot byggnaden med omklädningsrummen
Jag tittade på tjejen som kom ut och hade en 10 på tröjan och när hon kom närmare och jag såg vem det var så slog mitt hjärta dubbla slag. Det är inte sant. Hon stannade och tittade lika förvånat på mig och jag visste inte vad jag skulle säga.
- Du måste skämta med mig sa Nina och såg chockat på mig
- Känner ni varann? sa en av tjejerna i laget
- Nej, vi har krockat ihop två gånger helt enkelt sa Nina och gick och ställde sig i laget
- Då kan vi börja då. Kom igen tjejer! sa tränaren och dom visade upp lite av sin träning och sånt
Jag försökte se på alla men det var bara en som drog min blick till sig hela tiden. Nummer 10, Nina Matsson. Hon var helt grymt duktig och jag kunde inte sluta le när jag tittade på henne. Tänk att hon spelade med i det här laget. Det börjar nästan kännas som att det var menat att vi skulle ses här igen. Men nu är frågan hur jag ska gå vidare med det jag känner?
Samtidigt på plan - Ninas Perspektiv
Det var så typiskt Katarina att fråga om jag kände Eric. Hon var avundsjuk och det kändes ända ner i marken. Men jag måste erkänna att jag är glad att det var han som kom. Jag ville ju träffa honom igen men jag vet inte hur jag ska våga ta kontakt med honom.
- Då var träningen över! Gå in och duscha nu! ropade tränaren
- NINA! Vänta! ropade Eric och sprang fram till mig
- Ja, det var oväntat att du skulle komma idag sa jag och blev röd om kinderna
- Förstår det. Men vad säger du om att spela lite? sa Eric och log stort
- Nu? sa jag förvånat
- Ja, vad säger du? Jag måste inte åka förens om 30 minuter sa Eric och log
- Är det säkert? Han, ser inte så glad ut sa jag och nickade mot killen som var med Eric
- Tomas? Det är lugnt. Han förstår. Vad säger du? sa Eric igen och la fotbollen framför sina ben
- Okej då, men då måste du vara beredd på det här också sa jag och tog bollen från Eric
- Hey! Nu ska jag visa dig sa Eric och sprang efter mig och vi hade det jätte roligt
Eric var helt sjukt bra på fotboll och han lyckades dribbla bort bollen från mig ibland. Efter att vi spelat ett tag så satte vi oss ner på gräsmattan och precis då satte sprinklersystemet igång och vi fick allt vatten på oss.
- Hahaha! Hade du planerat det här eller? sa Eric och skrattade
- Nej, faktiskt inte. Men nu är det din tur att ha blöta kläder iallafall sa jag och skrattade
- Ja, men jag får nog åka om jag ska hinna byta om nu också sa Eric och log och tog bort en hårslinga från mitt ansikte och la det bakom mitt öra
- Okej, men innan du går. Här, ifall du vill hitta på något sa jag och gav honom en lapp med mitt telefonnummer på
- Tack. Det kommer jag absolut göra sa Eric och log snett
- ERIC! Vi måste åka! ropade Tomas
- Jag måste åka nu sa Eric och skrattade
- Mm..jag hör det. Men vi ses sa jag och öppnade dörren till omklädningsrummet
- Det gör vi garanterat sa Eric och gick mot Tomas och bilen medan jag gick in till dom andra
- Värst vad du var sen då sa Katarina surt
- Och? Får man inte göra vad man vill för dig eller? sa jag irriterat
- Nej, speciellt inte med honom sa Katarina hånfullt
- Lägg ner! Låt mig byta om ifred nu sa jag och bytte om
- Du, man undrar ju vad han ser i dig sa Katarina och gick ut från omklädningsrummet
- I dig ser han väl en skallerorm sa jag och gjorde mig klar för att gå därifrån
Jag tog min väska och tog bussen tillbaka in till stan. Jag skulle träffa Leila på fiket och jag den här dagen hade faktiskt varit bra. Först trodde jag att jag aldrig skulle få träffa Eric igen och nu fick jag det och dessutom gett honom mitt nummer. Hoppas han vill träffa mig igen och att inte skallerormen Katarina fäller krokben för mig.
Senare - Eric jobbar med J-son i studion - Erics Perspektiv
Jag hade lappen med Ninas telefonnummer i fickan och jag kände så den var där nästan hela tiden. Jag och J-son satt i studion och jobbade på det sista av kommande skivan men jag tänkte mest på Nina. Vi hade haft så roligt idag och jag ville egentligen bara strunta i det här nu och ringa henne men det gick inte.
- Hallå? Är det någon hemma? sa J-son och viftade med handen framför mig
- Va? Sa du något? Sa jag förvånat
- Jorden anropar! Eric Khaled Saade! Hör du mig? sa J-son och skrattade
- Haha, lägg av. Jag är här. Vad sa du för någonting? sa jag och skrattade
- Låt mig gissa, du tänker på en tjej sa J-son och höjde på ögonbrynen
- Nej, det gör jag inte sa jag och blev generad
- Vad heter hon? sa J-son och log
- Nina. Vi träffades på en fotbollsmatch och idag träffade jag hennes fotbollslag sa jag
- Låter som din drömtjej. sa J-son och log snett
- Ja, hon är speciell. Hon gav mig sitt nummer idag. Jag ska ringa henne någon dag sa jag och kände på lappen i fickan
- Nice. Du har henne på kroken alltså sa J-son och skrattade
- Äh, lägg av och fortsätt jobba nu sa jag och skrattade
- Okej, du vara chef sa J-son och vi började skratta båda två
Men han hade faktiskt rätt i en sak, jag hoppades på att jag skulle ha Nina på kroken för hon var något alldeles extra. Hoppas hon tycker om mig också, så som jag tycker om henne.
Ninas Perspektiv
Jag och Leila satt på en uteservering och fikade. Jag hade berättat lite om fotbollsmatchen igår men inte vem jag hade träffat.
- Så, hände det inget mer på matchen? Pontus sa att du spillde cola över dig sa Leila och skrattade
- Riktigt så var det inte. Jag krockade med en person två gånger och andra gången spillde han läsken på mig när vi krockade sa jag
- Okej, vem var det då? sa Leila och log
- Du kommer inte tro mig men det var Eric Saade sa jag och log generat
- VA?! Du skojar? sa Leila och läsken flög ur hennes mun
- Tack för duschen. Och nej, jag skojar inte. Han kom faktiskt till träningen idag med sa jag
- Varför händer alltid sånt här dig? sa Leila och såg avundsjukt på mig
- Vet inte. Kan det vara ödet? Jag gav honom faktiskt mitt nummer idag sa jag
- Du gjorde vadå?! sa Leila chockat
- Jag gav han mitt mobilnummer. Jag vill faktiskt träffa honom igen det var därför sa jag och tog ett bett av kanelbullen
- Tror du han menar allvar med dig då? sa Leila allvarligt
- Varför skulle han inte mena det? sa jag surt
- Förlåt, det var mest av omtanke till dig som jag frågade sa Leila förvånat
- Okej, men vi får väl se om han ringer först. Innan du gör en kontroll av honom sa jag och skrattade
- Bra, men berätta mer. Vad hände? sa Leila och log stort
Jag berättade mer om vad som hade hänt på matchen och träningen idag och det märktes nog väldigt tydligt hur mycket jag tycker om honom för jag kände hur det hettade till i mina kinder varje gång jag tänkte på honom. Men tänk om han inte ringer då? Det kanske bara är en dröm och vad händer om jag vaknar ur den drömmen?
Nästa dag - Nina träffar sin riktiga pappa - Ninas Perspektiv
- PAPPA! ropade jag och sprang fram till min pappa som väntade på gräsplan
- Hej gumman! Vad stor du blivit sen sist. Minst 1 meter extra sa pappa och kramade om mig
- Sluta. Vad säger du om att jag vinner i straffar? sa jag och skrattade
- Haha, tror du ja kom då sa pappa och tog fotbollen och vi gick mot målet
RING RING RING RING RING
- Förlåt, men jag måste ta det här först sa jag och tog upp mobilen
- Nya pojkvännen eller? sa pappa och skrattade
- Äh, sluta sa jag och gick iväg och såg på displayen
När jag såg att det var ett nummer jag inte kände igen så slog mitt hjärta hårdare i bröstet på mig och jag hoppades att det var den jag tror det är.....
Detta är kapitel 3 av Winning Ground och jag hoppas ni ska tycka om det. Samma sak som igår, det blev väldigt långt och därför kom det lite sent men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 4 kommer imorgon( onsdag ) och då kommer ni bla. få veta vem som ringer? Blir det någon första dejt mellan Eric och Nina? Varför bråkar Nina med sin mamma? Vad säger Pontus till Eric? Vem pratar Eric med efter en av Ninas matcher? Och varför blir Nina svartsjuk? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 4 som kommer imorgon (onsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kommentarer
Nadja säger:
Så underbart bra kapitel! Längtar tills du ska skriva min novell !
Ellen säger:
Riktigt jäkla bra!!!!:)<3<3<3
Josefin säger:
Sååå himla bra!!!! längtar tills nästa kommer :) <3
Trackback