Without you - Kapitel 2
- Ja, det kan jag. Men en fråga vad heter du? sa Eric och log stort
- Jag? Jag...jag alltså....jag heter Moa sa jag och log blygt
- Fint namn. Vi kanske ses fler gånger sa Eric och såg rakt igenom mina ögon
- Vad händer här då?........
Moas Perspektiv
- Vad händer här då? sa Oscar och såg på mig
- Vi ses Moa sa Eric och gick iväg
- Hej, han var nära att köra över mig förut så han såg mig här och bad om ursäkt sa jag och log
- Okej, men när du haft en så trevlig kille här så antar jag att du inte saknat mig? sa Oscar och skrattade
- Haha, jag saknar faktiskt alltid dig. Kom sa jag och satte mig på handduken igen och Oscar satte sig bredvid mig
- Ni kommer väl på festen imorgon? sa Elvira och satte sig upp
- Självklart, varför skulle vi inte göra det? sa Oscar och log mot mig
- Precis, varför skulle vi inte det? sa jag och såg mot Eric och sen på Oscar igen
- Är det någonting som är fel? Du verkar bara så konstig sa Oscar
- Nej, det är ingenting. Jag ska nog svalka av mig lite sa jag och reste mig upp och sprang sen ner i vattnet
Oscar sprang efter mig och la sina händer mot mina höfter och drog mig tättintill sig. Jag la mina armar runt hans hals och vi gav varandra en kyss. Jag älskar Oscar av hela mitt hjärta men varför kändes det som att någon hela tiden tittade på oss?
Erics Perspektiv
Jag såg på den där tjejen, Moa flera gånger medan jag och Peter gick iväg och köpte en flaska Loka Crush hallon. Vi satte oss sen på muren och tittade på lite alla som var på stranden. Men min blick gick hela tiden till Moa. Jag såg att killen som hade kommit förut började gå därifrån och jag såg på Peter men han tittade åt ett annat håll hela tiden.
- Känner du henne? Moa sa hon att hon heter sa jag
- Känner kan man inte säga men vet lite vem det är sa Peter
- Killen då? sa jag och tog lite vatten
- Vet inte så mycket om han heller. Hurså? sa Peter och såg nyfiket på mig
- Nej, jag bara undrade. Jag eller ja jag höll på att krocka med henne förut idag sa jag och såg lite generat på Peter
- Va? Jaha, då förstår jag varför du bad om ursäkt sa Peter och skrattade
- Hon var jätte arg, så tro ingenting. sa jag och såg med misstänksam blick på honom
- Jag tror ingenting, men jag vet att det där leendet betyder trubbel sa Peter och skrattade
- Vad för leende? Du är galen sa jag och knuffade till honom
- Haha, jag säger bara vad jag ser. Men säger du att det inte är något så får jag väl tro dig sa Peter och skrattade
- Ja, det får du. Men jag måste erkänna att hon är otroligt vacker sa jag och log stort
Senare utanför Moas hus - Moas Perspektiv
Jag och Elvira hade tagit en promenad hem från stranden och det hade verkligen varit en annorlunda upplevelse. När Eric hade kommit dit och att han kollade på mig så där mycket gjorde mig lite jag vet inte...nervös kanske. Det kändes nästan som jag dolde någonting för honom fast det var just det jag inte gjorde. Allting var bara så märkligt helt enkelt.
- Du, en fråga varför var du så stel med Oscar? sa Elvira allvarligt
- Var jag? Det tänkte jag inte änns på. sa jag och försökte verka normal
- Det syntes iallafall. Har du något på gång med den där Eric? sa Elvira
- Är du inte klok? Varför skulle jag ha det? Ärligt talat sa jag lite surt
- Jaja, om du säger det så, för det kändes bara lite märkligt sa Elvira
- Vänta lite, vad håller du på med, är du intresserad eller? sa jag lite irriterat
- Nej, men så upprörd som du blir så kan man ju inte låta bli att undra sa Elvira
- Lägg dig inte i hela tiden sa jag och gick upp till lägenheten
Jag sprang upp för trapporna och slängde sen i väskan i hallen och gick in på mitt rum och smällde igen dörren. Jag pallar inte med Elvira ibland. Varför ska hon alltid tolka allting till något konstigt? Känslor för Eric? Jag kan inte ha det, jag menar jag har ju bara träffat honom en gång...alltså inte för att jag skulle få mer känslor för honom om jag lärde känna honom mer..eller inte mer åh jag blir galen! Jag vet ju inte vad jag känner längre! Varför var han tvungen att komma hit?.....
Nästa dag - Eric fikar med Peter - Erics Perspektiv
Jag och Peter satt på ett av vårat favorit fik och snackade lite. Jag hade drömt om Moa inatt. Och nu tänkte jag på henne hela tiden. Jag önskar bara jag kunde veta vem den där killen som var nere på stranden var. Peter snackade om någonting men jag hörde inte på för jag dagdrömde om Moa.
- Jorden till Eric...hallå? sa Peter och viftade med handen framför mig
- Va? Vad snackade du om? sa jag och såg på Peter
- Mår du bra? Du verkar lite konstig. Eller du kanske tänker på någon sa Peter och såg klurigt på mig
- Lägg....av sa jag och såg Moa komma in med den där killen
- Förföljer hon oss eller? sa Peter och skrattade
- Äh..men du vet fortfarande inte vem killen är sa jag
- Jo, nu ser jag ju, det är Oscar sa Peter och log
- Oscar? sa jag och såg mot Moa och Oscar
- Ja, Moas pojkvän, jag kände inte igenom honom igår. Visste du inte det? sa Peter förvånat
- Vadå? sa jag och såg på Moa hela tiden
- Att hon hade en pojkvän? sa Peter och såg på mig
- Nej, har dom varit tillsammans länge? sa jag
- 2 år tror jag, är inte helt säker. Oscar! sa Peter och Oscar vände sig om och såg på oss
- Moa, kom sa Oscar och gick fram till oss
- Tjena Oscar! Moa, hur är läget? sa Peter och skrattade
- Det är grymt bra, vad gör ni här då? sa Oscar
- Fikar och snackar lite, det här är Eric förresten. Han hälsar på här under semestern sa Peter
- Hej Oscar, och det här är min flickvän Moa sa Oscar och skakade min hand
- Vi har träffats, men trevlig att träffa dig Oscar sa jag och såg på Moa
- Vi kanske ska gå och sätta oss sa Moa nervöst
- Kommer ni på festen ikväll då? sa Oscar och såg på mig och Peter
- Vilken fest? sa jag och såg på Oscar
- Elviras, ni borde komma dit, kommer mycket folk sa Oscar
- Vi är där, vart är det? sa jag och log stort
- I Bruces skogen, ni kan inte missa det , det är runt 19.00 sa Oscar
- Okej, vi är där sa Peter och log mot mig
- Vi ses sen då sa Moa och gick sen iväg med Oscar
Jag log mot Peter och kände mig väldigt nöjd för nu har jag en chans att snacka med Moa. Att hon har pojkvän behöver inte betyda att det inte kan bli någonting. Allting kan ju förändras och dessutom så får hon mig att få fjärilrar i magen....
Samtidigt vid ett annat bord - Moas Perspektiv
- Hur har ni träffats? sa Oscar och tog ett bett av sin bulle
- Han höll på att köra över mig som jag sa sist, sen bad han om ursäkt, det var nog det han menade sa jag
- Okej, för på honom så låt det som ni hade träffats flera gånger sa Oscar
- Det har vi inte säger jag ju. Men var du tvungen att bjuda dom till festen? sa jag lite irriterat
- För det vore roligt med lite nytt folk helt enkelt sa Oscar
- Men ändå...du vet ju hur det kommer bli, alla kommer vara på honom sa jag och såg lite irriterat på Oscar
- Men vad spelar det för roll? Det behöver inte vi bry oss om sa Oscar
- Isåfall kan du gå själv om du inte stör dig på det sa jag och reste mig upp från bordet
Jag gick ut från fiket och gick med snabba steg mot bussen. Jag var så irriterad för varför skulle Oscar bjuda Eric? Jag har sett hur han ser på mig och jag blir lite konstig av det hela också. Jag kommer inte gå nu, varför ska jag sitta där och känna mig genom tittad hela tiden? Det finns inte en chans att jag gör det. Men jag kan inte svika Elvira....
Sent på kvällen - Eric och Peter dyker upp på festen - Erics Perspektiv
Jag och Peter hade precis kommit till festen och det var ganska sent för vi hade inte hittat hit direkt men nu var vi äntligen här och det var väldigt mycket folk. Men jag såg Moa direkt, hon satt på en bänk med en läsk i handen och jag gick fram till henne.
- Tjena, du ser lite övergiven ut sa jag
- Kanske det, jag gick inte med Oscar som jag tror du vet är min pojkvän nu sa Moa och såg allvarligt på mig
- Ja, jag vet det nu. Fast jag förstår inte varför det är viktigt för dig för jag tänkte vi kunde bli vänner sa jag
- Ja, det förstås. Jag skulle ha tänkt på det. Förlåt sa Moa och såg ner i marken
- Det gör ingenting, vad säger du om att ta en promenad ? sa jag
- Okej, det finns inte direkt så mycket mer att göra här ändå sa Moa och reste sig upp
Vi gick en lång promenad och vi pratade om allt möjligt. Vi skrattade och hade det väldigt roligt tillsammans. Hon var verkligen helt perfekt. Ibland fick jag känslor att hon kände något för mig också. Vi gick ut mot en bro som var upplyst och vi stannade.
- Så, du är bara här på semester alltså? sa Moa
- Ja, men det känns roligt och bra för tillfället, sen kommer jag alltid tillbaka om det finns något att komma tillbaka för sa jag och log
- Vad menar du med det? sa Moa och ställde sig framför mig
- Du förstår nog vad jag menar sa jag och strök bort en hårslinga ur Moas ansikte
- Vad gör du? sa Moa och ryggade lite undan mig
- Jag försöker visa vad jag känner sa jag och lutade mig fram och gav henne en lätt kyss
- Hrrmm...sa någon bakom oss
- Det här är inte som det verkar sa Moa och såg nervöst på mig
- Kan du förklara hur det är isåfall?......
Detta är kapitel 2 av Without you. Jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 3 kommer idag (fredag) jag ska skriva så mycket jag bara kan eftersom på lördag kommer inget kapitel eftersom jag ska på 1D konserten och sen från söndag till måndag kommer det tidsbestämda kapitel, kan inte säga när ännu men så fort jag vet så säger jag det för jag ska till Danmark. Men ja, jag hoppas det är okej och att ni gillar det här kapitlet.
Kapitel 3 kommer som sagt idag(fredag) och då kommer ni bla. Få veta vem som sett Moa och Eric? Är det Oscar eller någon annan? Vad är det Eric egentligen vill med Moa och vad vill Moa? Kan Moa och Oscar reda ut sitt bråk? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 3 som kommer idag (fredag).
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Super bra!!
Josefin säger:
så bra!!<3
Trackback