We are Beautiful - Kapitel 7
- Ja, jag är sjuk och därför kom jag inte till inspelningen men jag blir snart bättre sa Ellen
- Du är inte alls sjuk, jag vet varför du inte kom sa jag
- Vad snackar du om? Jag är visst sjuk sa Ellen lite irriterat
- Nej, för du kom inte till studion för du ville inte träffa mig eller hur?........
Ellens Perspektiv
- Det har ingenting med dig att göra sa jag ju. Jag är faktiskt sjuk sa jag
- Sluta! Om du inte kan berätta för mig vad som är fel så behöver du aldrig mer ta kontakt med mig igen sa Eric surt
- Du förstår ju inte sa jag
- Men förklara för mig vad det är jag inte förstår! sa Eric
- Okej, kom in så ska jag förklara hela historien sa jag
Jag släppte in Eric till lägenheten och vi gick in till soffan. Jag satte mig ner och Eric satte sig bredvid mig. Jag visste inte hur jag skulle börja men Eric tittade bara på mig och det var nu eller aldrig.
- Kan du förklara hur allt det här ligger till egentligen? sa Eric och såg på mig
- Okej, anledningen till att jag inte kan släppa in dig i mitt liv är egentligen mycket enkel sa jag
- Vadå? sa Eric
- För ungefär 3 år sen, var jag tillsammans med min pojkvän Aron. Vi var tillsammans i 2 år och han friade till mig och vi skulle gifta oss och vara tillsammans för alltid, men det fanns ett problem sa jag
- Okej, vadå? sa Eric och såg oroligt på mig
- Jag hade ett modelljobb jag skulle göra så jag fick åka på kvällen för att hinna dit. Men när jag var i bilen så ringde dom och sa att det blev inställt. Så jag fick åka tillbaka och när jag kom hem så satt Lucy och Aron i soffan och kysstes passionerat sa jag
- Va? Men vänta lite, Lucy är inte hon? sa Eric och såg chockat på mig
- Jo, hon är min bästa vän, men hon är också Arons ex så jag antar att dom fann varandra den kvällen igen. Jag bad Aron dra och bröt förlovningen med honom och ville aldrig prata med Lucy igen. Men nu har vi återfunnit vår vänskap igen sa jag
- Då förstår jag varför du inte kan släppa in mig i dit liv, du är rädd helt enkelt sa Eric och smekte min kind
- Ja, och jag kan fortfarande inte släppa in dig, jag vågar helt enkelt inte sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Ellen, jag tycker så otroligt mycket om dig, kan jag inte få bevisa för dig att du kan lita på mig? sa Eric
- Hur då? sa jag och såg nyfiket på Eric
- Vi kan hyra film och äta massor med popcorn och bara ha en mysig film kväll tillsammans sa Eric och log
- Och det skulle få mig att lita på dig? sa jag och skrattade
- Haha, ja, jag är en expert på micro popcorn sa Eric och skrattade
- Okej då, jag går med på det sa jag och log blygt
Eric drog upp mig från soffan och jag gick in för att byta om till ett par korta jeans shorts och ett vit/svart randig crop Top och gick ut till Eric. Han log stort mot mig och jag log mot honom innan vi gick ut från lägenhet och vi gick sen till ICA för att handla lite. Och det började faktiskt kännas som jag kunde lita lite mer på Eric....hoppas jag.....
Erics Perspektiv
Ellen var så otroligt vacker och jag tycker så mycket om henne men nu när jag vet varför hon var så hemlighetsfull mot mig förut så ska jag göra allt så hon vågar lita på mig. Vi gick runt i butiken och handlade lite till filmkvällen.
- Nej, dom här är bättre sa Ellen och tog smörsmakande popcorn
- Du får förklara det för min PT sen sa jag och skrattade
- Haha, mer än gärna sa Ellen och log
- Så, är ni tillsammans nu eller? sa en tjej bakom oss
- Lucy, hej. Nej, vi ska se en film ihop ikväll bara sa Ellen
- Så det är du som är den berömda Lucy sa jag och såg på tjejen
- Ursäkta mig? sa Lucy och såg surt på mig
- Eric, kan jag få prata med Lucy lite själv bara sa Ellen och såg bedjande på mig
- Okej, jag går i förväg sa jag och gick iväg
Jag såg på Ellen och Lucy och jag hoppas jag inte gjort något dumt nu men jag blev bara så irriterad när jag träffade Lucy. Det var någonting med Lucy som gjorde mig irriterad. Jag litar inte på Lucy, hon har någon baktanke men vad kan jag inte svara på just nu.....
Ellens Perspektiv
- Så, vad menade han med det där? sa Lucy surt
- Med vadå? sa jag och såg oförstående på Lucy
- Att jag var den berömda Lucy, vad har du sagt om mig till honom egentligen? sa Lucy
- Jag sa varför jag inte kunde släppa in honom i mitt liv, du får skylla dig själv som gjorde det du gjorde sa jag irriterat
- Det var 1 år sen! När ska du komma över det? sa Lucy
- Du kysste min fästman! Ska jag bara glömma allt sånt? sa jag surt
- Du hade aldrig träffat honom om det inte varit för mig sa Lucy surt
- Alltså, du kan vara så otroligt envis och elak ibland sa jag
- Detsamma, men vi får väl hoppas att du inte faller för Eric då för vem vet, historien kan ju upprepa sig sa Lucy hånfullt
- Du skulle bara våga! sa jag och såg argt på Lucy
- Ja, det skulle jag sa Lucy och log
Jag var så otroligt arg på henne och jag skyndade mig därifrån. Jag letade efter Eric och vi handlade det sista. Jag ville inte visa att jag var ledsen så jag försökte glömma bråket med Lucy. Vi hade inte bråkat såhär på länge men jag hatar när hon ska bli sådär så fort jag träffar någon som jag faktiskt tycker om. När vi sen kom hem till min lägenhet igen så poppade Eric popcornen och jag ställde fram drickan och godisskålen.
- Det luktar bränt sa jag och skrattade medan jag gick till köket
- Ska dom inte...host...vara såhär? sa Eric och tog ut den rykande påsen
- Haha, nej,verkligen inte sa jag och skrattade så jag fick tårar i ögonen
- Haha, smaka? sa Eric och försökte ge mig lite av dom brända popcornen
- Nej,sluta sa jag och skrattade
- Jo, dom är jätte goda sa Eric och försökte fånga mig
- Haha, nej, sa jag och skrattade och vi hamnade på soffan
- Haha, förlåt det var inte meningen sa Eric och såg på mig
- Det kanske är bäst att jag gör popcornen så sätter du i filmen sa jag och log
- Bra ide, kom här sa Eric och hjälpte mig upp från soffan och jag nuddade hans läppar med mina
Jag blev generad och såg ner i marken innan jag gick in till köket och gjorde om popcornen. Jag hörde att Eric ordnade med filmen och jag hoppas jag inte ska bli så generad igen. Jag gick in till vardagsrummet igen när popcornen var klara och satte mig ner bredvid Eric. Han tryckte snabbt på play och lutade sig tillbaka i soffan. Han la armen runt mina axlar och jag log för mig själv. Jag ska nog ge efter med mina känslor...tror jag iallafall....
Erics Perspektiv
Filmen var helt okej men det som hade hänt innan var det som rörde mina tankar just nu. Jag var så glad att vi kunde vara tillsammans som vänner eller hur man ska uttrycka sig. När vi hade kysst varandra av misstag eller iallafall rört varandras läppar så var det som att jag ville ha henne kvar nära mig men hon sprang därifrån direkt. Jag antar att jag måste ta det lite lugnt.
Jag såg lite på Ellen och helt plötsligt så la hon upp benen i soffan och lutade sitt huvud mot mitt bröst. Jag log stort för mig själv och försökte fokusera på filmen men det gick inte. Jag tror hon hade somnat till så jag smekte försiktigt hennes kind och tog bort en hårslinga.
- Jag hoppas du en dag ska lita på mig........
Detta är kapitel 7 av We Are Beautiful. Jag är så ledsen att det inte kommit upp tidigare men jag är i Florida på semester med min familj det är därför det varit svårt att blogga men ska försöka få upp fler kapitel även fast jag är här :) Kapitel 8 kommer på tisdag och då kommer ni bla. Få veta om Eric och Ellen kan vara tillsammans? Hur blir dom andra dejterna? Blir det fler? Kommer Lucy och Ellen bli sams igen? Och vem är det egentligen som dyker upp hemma hos Ellen och vem är då redan där? Det och mycket mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer på tisdag :)
Glöm aldrig att UTAN ER ÄR JAG INGENTING!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte bra!!!
Josefin säger:
Grymt bra!!<3
Trackback