Imagine - Kapitel 22
- Nej, men min flickvän eller ex-flickvän är sa jag
- Tyvärr, bara elever kan komma in hit, du får sätta dig i publiken som alla andra sa läraren
- Du måste skämta! Kom igen kan du göra ett undantag?! sa jag
- Nej, hur tydlig kan jag vara?! sa läraren igen bestämt
- Jag ber dig, jag måste få prata med henne, snälla jag ber dig.....
Samtidigt bakom scenen - Elenas Perspektiv
Jag hade bytt om och hade gjort mig klar för att gå ut på scenen. Jag hade Elsa klänningen på mig och gjort håret i en inbakad fläta och jag hörde våran lärare prata med någon men sen kom hon in och såg på oss alla.
- Nu ska vi börja, och enligt Matte ska ni inte göra en duett Elena? sa Trine och såg på mig
- Precis, vi ska göra varsin sak sa jag och log
- Okej, men då går jag ut och börjar showen. Och Elena du är först ut sa Trine
- Ok, det funkar för mig sa jag snabbt
- Bra, vad ska du göra? sa Trine innan hon gick ut på scenen
- Jag ska sjunga Let it Go från Frozen sa jag och tog ett djupt andetag
- Okej, lycka till sa Trine och gick ut på scenen
Jag ställde mig i öppningen och jag kände hur hela min kropp skakade. Jag fick en mikrofon och musiken började sen spelas. Jag gick sakta ut på scenen och började sjunga första versen. Sen ställde jag mig på mitten av scenen och gjorde allt som Elsa gör i filmen. Men när jag gick fram mot kanten så kändes det som mitt hjärta stannade. Eric stod där och jag fick panik.
- You never see me cry. Here i stand and here i stay! Let the storm rage on sjöng jag och såg på Eric
Jag svalde sen hårt och det var som att någon slog mig i magn varje gång jag såg på honom. Det här funkar inte längre. Jag sjöng klart låten och sen sprang jag snabbt in bakom scenen igen och jag bytte om det snabbaste jag kunde och packade sen ner allting.
- Vart ska du? sa Matte förvånat
- Jag måste hem, säg till Trine att jag inte mådde bra. Vi ses sen sa jag och sprang sen ut från skolan
Jag orkade inte med att prata med Eric som det är just nu. Jag skyndade mig till bussen och kom precis med den och jag försökte hålla tillbaka tårarna. När jag kom hem så gick jag upp på mitt rum och tog upp Luffsen i famnen och tårarna bara rann ner för mina kinder. I övermorgon är det iallafall studenten och sen kan jag flytta härifrån för alltid. Men jag kommer aldrig glömma Eric för det.
Samtidigt i skolan - Erics Perspektiv
Jag väntade tills showen var över men Elena fanns inte där. Jag förstod ingenting. Jag sprang fram till Stina och hon såg lite förvånat och samtidigt irriterat på mig.
- Vad gör du här efter att du gjort slut med Elena? sa Stina
- Jag måste få prata med henne. Vet du vart hon är? sa jag snabbt
- Nej, och även om jag visste det skulle jag inte berätta det för dig sa Stina
- Snälla, om du vet vart hon är så måste du berätta det för mig sa jag
- Men jag vet inte vart hon är. Du får väl leta efter henne sa Stina och gick därifrån
- Ursäkta, men Elena åkte hem. Hon mådde inte så bra sa Matte
- Va? Men varför då? sa jag och förstod varför
- Det sa hon inte. Men vill du prata med henne så är mitt råd att du åker hem till henne sa Matte
Jag nickade bara till svar och tackade honom för hjälpen. Jag vet att hon åkte hem för att hon såg mig. Jag gick ut till bilen och det gjorde bara ont i mig. Jag startade och åkte hem mot min lägenhet. Hon tar studenten i övermorgon och det kanske är min ända chans att få träffa henne och prata med henne. För jag vill inte att hon åker tillbaka. Jag vill bara göra det bra mellan oss igen. Om jag nu kan det förstås....
Två dagar senare - Elena tar studenten - Elenas Perspektiv
Jag och hela min klass hade sprungit ut till våra familjer för ungefär 20 minuter sen och det kändes helt fantastiskt att få ha så mycket släkt här. Jag såg mig omkring för att försäkra mig om att inte Eric kom för jag orkade inte med att hantera det idag. Jag ursäktade mig lite och gick iväg med Anton.
- Jag åker snart sa jag och såg ner i marken
- Du ska veta att jag kommer sakna dig sa Anton och log
- Jag kommer sakna dig med, och alla mina vänner här sa jag och log
- Det är någonting jag måste berätta dock sa Anton
- Vadå? sa jag och stannade
- Jag berättade om flytten för Eric. Att du inte kommer tillbaka sa Anton
- Varför då? sa jag och förstod nu varför Eric kommit till konserten
- Han har rätt att få veta. Det var så jag tänkte. Förlåt om det blev fel sa Anton ledsamt
- Det är okej, men jag måste gå tillbaka för min pappa har någon slags överraskning sa jag
- Okej, men lycka till i LA och lova att ringa, smsa och mejla så mycket du kan sa Anton och gav mig en kram
- Detsamma. Hej då Anton sa jag och gick mot mina föräldrar
Jag sa hej då till Stina och Ellie också. Vi lovade att hålla kontakten också. Det kommer vi alltid göra. Det kände jag på mig. Jag skyndade mig sen till pappas bil och hoppade in. Jag såg fram emot överraskningen men mest av allt önskade jag bara att Eric varit här. Jag lutade huvudet mot bilrutan och jag tänkte på Eric hela tiden. Varför skulle det sluta såhär?......
Samtidigt i skolan - Erics Perspektiv
Jag måste vara en idiot. Jag hade inte gått fram till Elena när jag såg henne stå där och vara lika vacker som hon alltid är. Det gjorde ont i mig. Och det gjorde ju inte saken bättre att hon gick iväg med Anton. Det kändes bara som att dom rev ut mitt hjärta ännu en gång och jag pallade inte med det igen. Och nu har hon åkt härifrån med sin pappa. Jag har förlorat Elena föralltid nu. Hade jag inte varit så dum så kanske jag hade sagt hur mycket jag älskar henne.
Jag suckade tungt och gick iväg mot bilen igen. Det är lika bra att åka till studion och göra klart låten. Då får jag iallafall tänka på någonting annat än Elena hela tiden. Fast hur nu det ska gå till eftersom hon är den ända som jag tänker på hela tiden?....
5 minuter senare i studion - Elenas Perspektiv
Pappa tog med mig in och sen stannade han mig i lobbyn och jag förstod ingenting.
- Nu ska du bara gå in till studion så väntar din överraskning där sa pappa hemlighetsfullt
- Okej, du skrämmer mig nu sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Nej då, gå nu sa pappa och jag svalde hårt och gick in
Jag gick in till studion och jag såg ingen överraskning. Stolen var vänd mot mixerbordet och allt var som vanligt. Har pappa lurat mig nu igen? Det här är verkligen jätte kul pappa. Men sen snurrades stolen om och jag fick en chock.
- Suprise on your graduation! sa killen
- OMG....Is it really you....Harry?......
Detta är kapitel 22 av Imagine. Jag vet att det inte är så bra som jag hade tänkt mig men jag hade inte tillräckligt med inspiration. Men kapitel 23 ska bli både längre och bättre det lovar jag. Men kapitel 23 kommer inte förens på söndag. Det kan komma imorgon(fredag) men troligast är att det kommer på söndag. Och få kommer ni bla få veta vad som händer mellan Elena och Harry? Vad händer när Eric kommer till studion? Blir Eric och Elena tillsammans igen? Vad är det för flyttbil utanför Elenas hus? Och kommer Eric försent? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 23 som kommer på söndag!
Jag vet att jag säger det här i varje kapitel men jag menar varje ord !! Utan er finns inte bloggen! Ni ger mig så mycket stöd och fina ord! På riktigt: Tuuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!! Tack för att ni gör bloggen levande!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333333
Kommentarer
Josefin säger:
Åh.. vill ha mer nu!! hoppas Elena & Eric blir ihop igen!!! :) <3
Nadja säger:
Jätte fantastiskt bra!!!!
Trackback