Winning Ground - Kapitel 34
- Hej gumman! Varför svarar du inte när jag ringt? sa jag oroligt
- Låt mig vara bara! sa Nina irriterat och började gå därifrån
- Nina!! Vänta! Vad är det som har hänt? ropade jag och sprang efter henne
- Låt mig vara i fred i fortsättningen!! Jag vill aldrig mer se dig!!.......
Tidigare i skolan - Ninas Perspektiv
- Vad menade du med vad vi känner för varandra? sa jag och försökte vara stadig på rösten
- Det vet du mycket väl gumman. Det är ingenting jag behöver förklara sa Anders
- Du tror väl inte att jag är intresserad av en sån möglig gammal gubbe som du? sa jag och kände hur jag blev arg och rädd samtidigt
- Passa dig! Nu gör du mig arg och du borde veta bättre än att göra mig arg sa Anders och gick närmare mig
- Låt mig gå härifrån då! Så glömmer vi det här sa jag och försökte byttan undan Anders men han var för tung
- Du ska få veta vad som händer när du gör mig såhär arg och besviken! sa Anders och jag var livrädd
Jag tog ett djupt andetag och blundade när första smällen kom. Han slog mig med hårda slag och jag ramlade ner på golvet och försökte krypa därifrån men han tog tag i mina ben och armar och fortsatte slå.
- Hjälp!!! Hjälp mig! skrek jag och jag kände hur tårarna rann och jag såg blodet som rann ner från läppen
- Ingen hör dig! Du ska få ångra det här! skrek Anders och jag orkade inte sparka och försöka ta mig därifrån
När jag hörde ljud i från utsidan så slutade han slå på mig och sprang snabbt därifrån som att han trodde att någon kom dit. Jag låg kvar på golvet och jag kunde knappt resa mig upp. Det gjorde ont i hela kroppen och jag orkade tillslut resa mig upp och tog mina saker. Jag tog på mig en munkjacka med luva innan jag gick ut och sen gick jag in mot stan.
Jag satte mig på en bänk vid Sergelstorg och jag kände hur tårarna rann och jag torkade bort dom och blodet som kom från läppen. Jag trodde faktiskt att han skulle slå ihjäl mig. Varför gick jag dit ensam? Jag kan inte låta Eric se mig såhär. Jag vill inte det. Jag hörde steg bakom mig och jag blev stel som en pinne av rädsla.
- Hej gumman! Varför svarar du inte när jag har ringt? sa Eric
- Låt mig vara bara! sa jag irriterat och gick därifrån
- Nina!! Vänta!, vad är det som har hänt? ropade Eric efter mig
- Låt mig vara! Jag vill aldrig mer se dig! sa jag och sprang så fort jag kunde och jag ångrade orden direkt efter att jag sagt dom
- NINA! NINA!!! VÄNTA!! ropade Eric och jag tittade försiktigt bakom mig och han sprang efter mig men jag sprang bara fortare
- Eric! Sluta! Låt mig vara! Gå din väg! sa jag och sprang snabbare och tillslut hörde jag inte något mer och jag såg honom inte heller
Jag är en total idiot. Visst, jag ville inte att Eric ska se mig såhär men att göra slut vilket jag antar att gjorde var det värsta som kunde hända. Jag hatar mig själv mer än någonsin just nu.
Samtidigt lite längre bort - Erics Perspektiv
Jag förstod absolut ingenting. Hade Nina just gjort slut med mig? Jag ville springa efter henne men om jag gjorde det skulle jag missa tidningsintervjun och det kan jag inte göra så jag får gå hem till henne senare. Men jag var helt förvirrad när jag gick tillbaka. Till och med under intervjun så kändes det konstigt. Det var som att jag bara svarade och tänkte på något helt annat. Men efter ett tag så var jag äntligen klar och nu var det bara att åka hem till Nina för jag måste verkligen få veta vad som hänt. För hon kan väl inte slutat älska mig? Eller?
Samtidigt hemma hos Nina - Ninas perspektiv
När jag hade kommit hem hade pappa mött mig i dörren och jag förklarade allting som hänt och han tvingade med mig till sjukhuset men det var inga frakturer eller hjärnskakning så jag fick rådet att bara vila. Men jag hade ont iallafall. Mest i hjärtat och det berodde på hur jag behandlat Eric men jag vill inte träffa någon som det är just nu. Jag låg på sängen i ett linne och ett par korta shorts och bara tittade på tv.
- Hur är det gumman? sa pappa och tittade in genom dörröppningen
- Vet inte. Men om det kommer någon så vill jag inte träffa någon sa jag snabbt
- Inte änns Eric? Han har ringt och det har Leila och Pontus med sa pappa
- Nej, speciellt inte Eric. Jag vill inte att han ska se mig såhär sa jag
- Okej som du vill. Vila dig nu sa pappa och stängde dörren bakom sig
- Mm..det ska jag sa jag och försökte stänga ena ögat medan det andra var så svullet att jag inte såg något på det.
Jag tittade på min mobil och fick se att Eric hade ringt flera gånger men jag ville inte svara. Det är perfekt, han vann tillslut den där Anders. Ingen skola, grovt misshandlad och ingen pojkvän. Livet kunde inte bli bättre. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder igen och jag önskar bara man kunde spola tillbaka tiden men det kan man tyvärr inte.
2 dagar senare - Eric försöker träffa Nina igen - Erics Perspektiv
Jag hade varit hos Ninas pappa flera dagar nu och jag hade fortfarande inte fått träffa Nina. Han säger att hon inte vill träffa mig men jag tror honom inte. Idag ska jag iallafall få en chans att prata med henne, och sen ska jag prata med Leila och även Carro för att se om dom vet varför Nina är så instängd. Jag ringde på dörren hem till Nina och hennes pappa öppnade.
- Hej! Är Nina hemma? sa jag och log
- Hej Eric! Ja, men hon vill fortfarande inte träffa dig sa Fredrik
- Men jag måste träffa henne. Snälla försök övertala henne sa jag
- Jag har försökt i flera dagar men hon vill inte. Jag är ledsen Eric sa Fredrik och la sin hand mot min axel
- Inte lika ledsen som jag sa jag och gick ner för trapporna
- Hon kommer ändra sig sa Fredrik efter mig
- Kanske det sa jag och gick ner till bilen igen
Jag fattar ingenting. Absolut ingenting. Nu skulle jag träffa Leila och se om hon vet vad som är fel med Nina. Jag är nästan helt säker på att något hände när hon var i skolan. Jag parkerade bilen i stan och gick sen till vitabergsparken för att träffa Leila.
Ring ring ring ring
Jag tog snabbt upp mobilen och såg att det var Tomas och jag svarade.
- Ja, det är Eric sa jag och såg Leila
- Vart är du? Du ska ha spelning och signering om 2 timmar sa Tomas
- Jag måste reda ut det här med Nina. Det är därför sa jag
- Der är jätte tråkigt det som hänt mellan dig och Nina men du måste komma nu sa Tomas igen
- Du sa två timmar. Jag lovar att jag är där om 2 timmar sa jag och log
- Men Eric! Det går inte sa Tomas
- Ses då Tomas sa jag och la på innan han hann protestera mer
- Hej Leila! Förlåt om du fått vänta sa jag och gav henne en kram
- Det är okej. Men jag förstod inte riktigt varför vi skulle mötas just här sa Leila förvirrat
- Nina har gjort slut tror jag. Men det är något som inte stämmer. Vet du om det har hänt henne något? sa jag
- Nej, jag vet inte. Hon vill inte träffa mig just nu så jag vet inte. Men om du vill veta något så borde du prata med Carro. Om det var efter Nina var i skolan det hände någonting så borde hon veta sa Leila
- Du har rätt! Tack! För hjälpen menar jag sa jag och log
- Det var så lite. Jag hoppas det löser sig så du och Nina blir tillsammans igen sa Leila
- Det hoppas jag också. Tack igen sa jag och sprang bort mot bilen och nu var det Carro.
Jag borde ha pratat med henne först men jag tänkte inte på det men det blev så uppenbart när Leila sagt det. Tomas ringde flera gånger och jag hade 1 1/2 timme på mig nu så det var bråttom. När jag kom fram till skolan så sprang jag ner mot fotbollsplanen där Carro hade träning med den där Anders. Jag kände hur jag blev arg i hela kroppen när jag såg honom och vinkade sen till Carro som kom springandes.
- Eric? Om du söker Nina så är hon inte här mer sa Carro
- Nej, jag sökte dig. Nina var ju här och hämtade sina saker vet du om det hände någonting då? sa jag
- Nej, eller hon frågade om jag kunde följa med henne ner till omklädningsrummet för hon skulle hämta lite saker men jag kunde inte för jag hade lektion men det är om det hänt något då sa Carro
- Vänta lite, hade han lektion då? sa jag och nickade mot Anders
- Nej, inte vad jag vet. Varför frågar du? sa Carro förvirrat
- Jag var nyfiken bara. Tack ändå för hjälpen sa jag och gick snabbt därifrån
Det kräket. Det kokade inuti mig och jag förstod nu varför Nina varit så konstig! Jag hoppade in i bilen och skickade först ett sms till Nina sen startade jag bilen för att åka hem till henne. För nu vet jag vad som hänt.
Samtidigt hemma hos Nina - Ninas Perspektiv
Jag hade sovit någon timme när min mobil pep till och jag tittade på den och det var ett sms från Eric där det stod "Jag kommer hem till dig nu. Jag vet vad som hänt. Längtar efter dig. Din Eric". Hur kan han veta vad som hänt mig? Jag har inte sagt det till någon men jag antar att jag får öppna när han kommer så jag får förklara. Eller så han får förklara vad han vet.
Knack knack knack knack
- Jag öppnar ropade pappa men jag reste mig upp från sängen
- Nej, jag gör det. Det är okej pappa sa jag och gick mot dörren
- Okej, jag ska lämna er ensamma sa pappa och gick. Jag tog ett djupt andetag och öppnade sen dörren
- Så, jag antar att det var det här du kom för att se? sa jag och såg på Eric
- Ooh....herre....Gud......
Detta är kapitel 34 av Winning Ground. Förlåt om det blev sjukt tråkigt. Jag förstår er om ni tycker det för jag tycker själv det blev lite grått. Men jag är hård mot mig själv. Men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 35 kommer tyvärr inte förens på lördag. Jag kommer inte hinna skriva idag(fredag) för jag har skola och sen dans och sen idol så det funkar inte att klämma in skrivandet också men hoppas det är okej. Men i kapitel 35 så kommer ni bl.a. Få veta vad Eric säger när han ser Nina och vad trodde han hänt? Blir dom tillsammans nu? Kommer Nina börja på en ny fotbollsskola eller kommer hon skippa fotbollen helt? Vad är det för mysiga planer Eric planerar? Och för vem? Det och mycket myckt mer och massor massor massor av kärlek kommer ni få veta i kapitel 35 som kommer först på lördag.
Tuuuusen TUUUSEN tusen tuuuuusen miljoners miljarders tack för alla era fina kommentarer och för allt ert stöd ni ger mig! Jag skulle inte klara att skriva bloggen om det inte vore för er! Ni är helt fantastiska och jag är så otroligt glad för allt fint ni skriver till mig på bloggen, instagram, Twitter och Kik. Att ni försöker få Eric att läsa bloggen gör mig tårögd! NI BETYDER ALLT FÖR MIG OCH BLOGGEN! Ni är dom fantastiska här!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! GLÖM ALDRIG DET!!!
LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA SÅÅÅ MYCKET!!!! <33333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Jätte super duper bra!!
Josefin säger:
såååå himla bra!!!<3
Trackback