Winning Ground - Kapitel 28
Vad menar du? sa jag och kände hur mitt hjärta slog hårdare- Jag kom också försent men fick bara en varning. Men Nina en kvarsittning. Hon har blivit ombedd att stanna för extra lektioner förut och det är något konstigt sett han ser på Nina sa Carro
- Åh nej!! Jag är en idiot! Nu vet jag vem som låste in henne.....
- Åh nej!! Jag är en idiot! Nu vet jag vem som låste in henne.....
Lite tidigare i träningslokalen - Ninas Perspektiv
- Så, vad ska jag göra under kvarsittningen? sa jag och såg på våran tränare, Anders
- Jag vill veta hur du trivs här. Jag hörde det där om omklädningsrummet sa Anders och ställde sig framför mig
- Vadå om omklädningsrummet? sa jag och fick en obehaglig känsla i kroppen för jag hade inte sagt till någon om att jag blivit inlåst
- Det här med att någon låste in dig. Det måste varit en hemsk upplevelse eller hur? sa Anders och gick runt mig och ställde sig bakom mig och la sina händer mot mina axlar
- Ja, det var det. Men hur vet du det? sa jag och förstod hur nu.
- Din vän Carro nämde det förut. Men nu ska vi inte prata om det. Du är ju här av en anledning sa Anders
- Ja, men min pojkvän väntar på mig så vi får nog ta den här kvarsittningen en annan dag sa jag och reste mig från stolen
- Det går inte. Den måste ske nu. Din vän får helt enkelt vänta tills du och jag pratat färdigt sa Anders och jag önskade av hela mitt hjärta att Eric skulle komma nu.
Samtidigt på parkeringsplatsen- Erics Perspektiv
- Åh Nej! Jag är en idiot! Nu vet jag vem som låste in henne sa jag
- Låste in henne? Vad snackar du om? sa Carro förvirrat
- Jag förklarar sen. Vart är dom just nu? sa jag och såg allvarligt på Carro
- I träningshallen. Vad är det som är fel? sa Carro och jag sprang därifrån
- Jag förklarar allting senare! ropade jag och sprang det snabbaste jag kunde till träningslokalen.
Jag hade ingenaning vart dom kunde vara men jag slet upp alla dörrarna som fanns här och när jag kom till den sista så var den låst och jag förstod att det var här inne dom var. Jag försökte göra allt för att få upp dörren men det gick inte. När jag tog sats för att få upp dörren så hörde jag ett klickande och dörren öppnades.
- Nina! Åh Nina är du okej? sa jag när jag fick se Nina
- Jag vill härifrån nu sa Nina och jag såg hur rädd hon var
- Nina, vi får fortsätta vårat samtal en annan gång sa tränaren
- Du ska låta henne vara! Hör du det?! sa jag argt och tog Nina i min famn och kramade om henne
Vi gick sen ut från träningslokalen och Nina skakade. Jag stannade och höll om henne hårt så hon inte skulle falla ner på marken. Hon kändes tung och jag förstod att det var rädslan som gjorde henne såhär.
- Vad hände? sa jag och såg på Nina
- Det är han....det är han som låst in mig sa Nina och hon föll ihop i mina armar
- Nina! Nina snälla säg någonting! ropade jag och tillslut vaknade hon till
- Förlåt, jag måste ha svimmat. Kan vi åka hem? sa Nina och såg trött på mig
- Det är klart vi kan sa jag och vi gick sakta mot min bil
Vi satte oss i bilen och jag körde hem henne till sin pappas lägenhet. Jag fick hjälpa henne ur bilen och upp till lägenheten. Hennes pappa var inte hemma ännu men jag bäddade ner Nina och satt hos henne en stund tills hon somnat. Jag gick ut och satte mig i vardagsrummet en stund och jag var irriterad på mig själv för att jag inte förstått det här tidigare. Jag hörde hur någon låste upp ytterdörren och jag reste mig snabbt upp.
- Hallå? Nina är du hemma? ropade hennes pappa
- Nina sover. Hon eller jag vet inte riktigt vad som hände men jag tror det har med hennes tränare att göra sa jag
- Vad pratar du om? sa Ninas pappa
-Hon får kvarsittningar och enligt en i hennes klass tittar han konstigt på henne. Hon blev inlåst i omklädningsrummet för några dagar sen också sa jag och svalde hårt
- Menar du att han skulle vara ute efter henne på något sätt? sa Ninas pappa allvarlig
- Ja, faktiskt sa jag
- Nej, det tror jag inte. Dom vet nog vad dom gör på den där skolan ska du se. Och kvarsittningen var ju nödvändig när hon kom försent sa Ninas pappa
- Men du förstår inte. Carro i hennes klass kom med försent men hon fick igen kvarsittning sa jag
- Eric, det är jätte bra att du bryr dig om Nina. Men hon har inte sagt något om det här själv så jag kan tyvärr inte tro på det sa Ninas pappa
- Men det är sant! Du måste tro mig. Jag går in till Nina sa jag och gick mot Ninas rum
-Eric, det kanske är bäst om du inte sover här på dagarna. Helgerna går bra men på veckodagarna så blir det bäst om ni inte sover ihop sa Ninas pappa och jag nickade bara till svar
Jag gick sen in till Nina och hon var vaken. Hon tittade bara rakt ut i luften och jag satte mig på sängkanten och smekte försiktigt hennes arm. Hon tittade lite på mig och jag log försiktigt mot henne.
- Är du okej? sa jag och rörde hennes arm
- Jag antar det. Jag hörde att du berättade för pappa men det behövde du inte. Ingenting hände sa Nina och såg på mig
- Men han försökte ju låsa in dig. sa jag chockat
- Ja, men jag vill inte gå vidare med det. Ingenting har hänt okej. Lovar du mig det? sa Nina
- Jag lovar. Men händer det någonting så måste du lova mig att du ringer mig direkt sa jag
-Jag lovar. Tack för att du tog mig hem. Men nu måste jag till cheerleadingen sa Nina och reste sig upp från sängen
- Du, din pappa sa att jag inte får stanna i natt så jag antar att vi inte ses förens på bröllopet imorgon sa jag
- Jag ska prata med honom. Men vi kan väl höras ikväll ändå? sa Nina och la sina händer runt min nacke
- Det gör vi. Jag älskar dig Nina sa jag och gav henne en kyss
- Och jag älskar dig Eric. Vi ses imorgon. På bröllopet sa Nina och gav mig en till kyss
- Du kommer vara den vackraste där sa jag och log stort - Inte lika snygg som du kommer vara sa Nina och log
- Kom, vi måste åka nu. Annars kommer vi försent igen sa Eric och log
- Kom, vi måste åka nu. Annars kommer vi försent igen sa Eric och log
- Okej sa Nina och vi gav varandra en kyss innan vi gick ut från hennes rum
Vi gick sen ner för trapporna och Nina gick återigen mot bussen och jag hoppade in i bilen för att åka till studion och spela in det sista på albumet och det skavde inom mig att inte Ninas pappa trodde mig och att inte Nina ville gå vidare med det men jag får acceptera det, men tänk om det händer något mer igen?
Senare på Cheerleadingen - Ninas Perspektiv
Jag hade tappat några lektioner men jag hade tur för dom skulle börja på en ny koreografi idag och vi hade strechat upp lite och nu var vi i fullgång. Men jag var samtidigt lite virrig. Även fast jag satte det mesta så var jag ändå lite yr. Det hade hänt alldeles för mycket just nu för att jag skulle kunna koncentrera mig till hundra procent.
Jag ville inte vara ensam i omklädningsrummet idag. Jag var den som var först klar och var snabbt ute. Jag kommer nog aldrig bli av med den rädslan att bli instängd igen men jag antar att jag måste det om jag inte ska behöva förklara för alla varför jag är så harig och rädd av mig. Jag tog sen bussen hem och när jag kom hem så kastade jag träningsväskan i ett hörn i hallen och min pappa kom ut från vardagsrummet.
- Gick träningen bra? sa pappa och log
- Ja, det var jätte roligt att få träna igen. sa jag och log
- Va roligt! Jag vet inte om du hörde det men Eric får inte sova här på vardagarna mer sa pappa
- Ja, han sa det. Men det är okej sa jag och gick in till mitt rum
- Nina, innan du går in på ditt rum. Kan du förklara en sak för mig? sa pappa och jag stannade utanför mitt rum
- Ja, vadå? sa jag och svalde hårt
- Varför sa Eric att du blir trakasserad av din tränare?........
Detta är kapitel 28 av Winning Ground. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det tog tid men blogg har varit irriterande idag. Varje gång jag sparat det så har all text satt ihop sig så det inte går att läsa och jag har fått ordna det minst 10 gånger men nu hoppas jag att det ska funka. Men kapitel 29 kommer imorgon(tisdag) och då kommer ni bl.a. Få veta vad Nina svarar sin pappa? Vad händer på Ninas mammas bröllop? Vad sjunger Eric? Varför börjar Nina och Eric bråka? Vad är det Eric missförstår? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon ( onsdag ).
TUSEN TUUUSEN TUUUSEN TUUUUUUUSEN MILJONERS TACK för alla era fina kommentarer på bloggen, på instagram, twitter och KIK. Jag blir verkligen helt fantastiskt glad och det betyder verkligen så mycket att ni skriver så fina saker till mig! Men det är ni som gör att jag kan fortsätta skriva bloggen för om inte ni läste den skulle jag inte kunna skriva den. NI ÄR FANTASTISKA OCH HELT UNDERBARA och stöttande! Att ni tycker om bloggen så mycket värmer i mitt hjärta! TACK TACK, jag kan inte tacka er nog mycket för ni är helt fantastiska! UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! LOVE U ALL SO MUCH!!! ÄLSKAR ER ALLA !!!! <333<3333<3333
Kommentarer
Josefin säger:
super bra!!!!! <3
Nadja säger:
Jätte fantastiskt bra!!!
Trackback