More Than This - Kapitel 23
- Va? Varför då? Det är ju klart du ska åka! sa Julia
- Ja, men det är en sak jag inte berättat för dig sa jag
- Vadå? sa Julia och såg förvånat på mig
- Det ligger i New York......
Moas Perspektiv
- Det ligger i New York sa jag och såg ner i soffan
- I New York?! Wow, det är ju hur grymt som helst ju sa Julia och log stort
- Visst, jätte grymt. Tror du att Eric säger samma sak? sa jag
- Ops, jag glömde honom där för ett tag sa Julia
- Ja, jag vet inte hur jag ska berätta det för honom. För berättar jag det för mamma och pappa så kommer dom säga att jag ska åka sa jag
- Men det här är ju en once-in-a-liftetime grej sa Julia
- Ja, men 2 år. Jag klarar inte äns att vara ifrån Eric i 1 timme sa jag
- Det förstås. När måste du bestämma dig? sa Julia
- Om 4 dagar sa jag
- Oj, ja, då förstår jag att du är nere sa Julia
- Ja, jag vet inte hur jag ska kunna berätta för Eric att jag kanske ska åka till New York i 2 år sa jag
- Men gör inte det än. Om du berättar det för honom så kommer han bara övertyga dig om att du ska stanna sa Julia
- Och? sa jag och log
- Du måste bestämma det här själv. Eric ska inte bestämma det åt dig, det här handlar bara om dig sa Julia
- Jaja, jag ska tänka över det själv. Jag borde nog gå nu sa jag
- Men du innan du går, vad säger du om att ha en parmiddag? sa Julia
- Vilka då? sa jag förvånat
- Du, jag, Eric och Ludvig sa Julia och log
- Ja, varför inte. sa jag och log
- Bra, ska vi säga på lördag? sa Julia
- Det blir jätte bra sa jag
- Och du, tänk på det här med skolan ensam nu sa Julia
- Ja, tjatmoster! Ses på lördag sa jag och gick ut till hallen och tog på mig skorna och gick sedan ut genom dörren
Jag gick den 20 minuter långa promenaden hem från Julias hus hem till mitt. Julia hade rätt i att jag skulle bestämma själv hur jag skulle göra men tänk om jag väljer fel? Visst det här är en chans men 2 år. 2 år i New York. Det hade kanske varit skillnad om det varit ett år men nu är det 2 år. Allting kan förändras på 2 år. Usch, jag vet varken ut eller in längre. När jag kommit hem till huset och gick in tog jag av mig skorna och precis när jag skulle gå upp för trappan kom mamma och gav mig en stor kram.
- Åh, vad vi har saknat dig! Vad brun du blivit sa mamma och log
- Jag har saknat er med. Förlåt att jag åkte även fast ni sa nej men det var något jag var tvungen att göra sa jag
- Jag förstår det. Du gjorde det rätta för dig. Men nu är du hemma iallafall. sa mamma
- Ja, jag är väl det sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Vad är det? sa mamma
- Ingenting, jag är lite trött bara sa jag
- Okej, men gå upp och vila lite. Men innan du gör det, har du hört något från skolan än? sa mamma och log
- NEJ! Kan inte alla bara sluta tjata om det hela tiden?! sa jag argt och gick upp på mitt rum och smällde igen dörren bakom mig
Jag kastade mig på sängen och kände hur tårarna rann. Varför måste alla prata om den där skolan nu? Mamma och Julia hade frågat och vad ska jag säga? Ja, jag kom in men jag vet inte om jag ska tacka ja än. Nej, det kan jag inte heller göra. Jag blir bara arg när jag tänker på det. Men ska jag antingen försöka undvika Eric tills jag bestämt mig eller ska jag bara låsas som ingenting hänt? ÅH! Varför måste allting vara så jobbigt!?
Senare hemma hos Moa - Erics Perspektiv
Jag hade varit hemma och packat upp allting och jag kände att jag inte ville vara ensam ikväll så jag bestämde mig för att åka hem till Moa. Hon hade inte svarat på mina sms vilket var ganska konstigt eftersom hon brukar svara på dom direkt när jag skickat men hennes mobil kanske har slut batterier eller någonting. Men när jag kom fram till Moas hus så parkerade jag bilen utanför och ringde sen på dörren.
- Hej Eric. Moa är på sitt rum sa Moas mamma
- Tack. Och förlåt att jag drog med mig Moa sådär bara sa jag
- Det är okej. Det är utagerat nu. Så det är lugnt. Jag lovar sa Moas mamma och log
- Okej, men jag går upp till Moa då sa jag och tog av mig skorna och sprang upp till Moas rum
Jag knackade på Moas dörr och gick in. Hon tittade förvånat på mig och såg lite glad ut över att se mig.Har hon tröttnat på mig nu när vi varit tillsammans i 2 veckor eller vad har hänt ingentligen? Jag satte mig bredvid henne i sängen och gav henne en kyss.
- Har det hänt något? Du ser ledsen ut sa jag
- Nej, jag är nog bara lite trött. sa Moa och log
- Är det säkert? Annars finns jag här om du vill prata sa jag
- Det är helt säkert min sötnöt sa Moa och gav mig en till kyss
- Okej om du säger det. Är det okej om jag sover här i natt? sa jag
- Självklart. Men innan jag glömmer det. Julia har bett mig hålla en parmiddag på lördag sa Moa
- Okej, med vilka då? sa jag
- Du, jag, Julia och Ludvig. Hon vill att jag ska lära känna honom bättre sa Moa och himmlade med ögonen
- Och den idéen gillar inte du antar jag? sa jag och skrattade
- Inte direkt. Jag menar han är min förra lärare. Det känns bara konstigt. Men vill du komma på parmiddag här hos mig på lördag? sa Moa
- Mer än gärna sa jag och vi gav varandra en passionerad kyss
Vi la oss ner i sängen och jag låg och tittade på Moa hela tiden. Hon slöt till slut ögonen lite försiktigt och jag tror hon somnade med kläderna på. Jag ville inte väcka henne så jag drog försiktigt bort en hårslinga från hennes ansikte och la den bakom örat och gav henne sedan en kyss på pannan och hon log. Jag log tillbaka även fast hon inte såg det. Hon måste verkligen vara trött eftersom hon somnade på bara 10 minuter. Jag la min arm över henne och sen somnade jag också.
3 dagar senare - Eric kommer till parmiddagen - Moas Perspektiv
Jag hade hållt på med maten hela dagen och nu var det äntligen klart. Men middagen var inte det värsta ikväll för jag skulle ringa till rektorn på skolan i New York för att berätta om jag vill tacka ja eller nej till platsen. Men jag hade inte bestämt mig än. Jag hade tänkt i 3 dagar nu och fortfarande hade jag inte kommit fram till något beslut än. När jag dukat fram allting så ringde det på dörren och jag sprang för att öppna.
- Hej älskling! sa Eric och gav mig en kyss
- Välkommen älskling! Du är först sa jag
- Okej, dom här är till värdinnan sa Eric och gav mig en bukett blommor
- Åh vad fina! Tack älskling sa jag och gav honom en kyss
- Du kanske kan hjälpa mig att hålla kolla på maten medans jag sätter dom här i vatten sa jag och vi gick in till köket
- Okej, när kommer dom andra? sa Eric och ställde sig vid köksbänken
- Dom borde vara här snart sa jag och ställde blommorna på köksbordet
RING RING RING RING
- Precis i tid sa jag och gav Eric en kyss innan jag sprang till dörren
- Hej välkommna sa jag och kramade om Moa och såg på Ludvig
- Tack. Det var länge sen man såg dig Moa sa Ludvig och skrattade
- Ja, sist var i ett klassrum. Eric, det här är Ludvig, Julias pojkvän sa jag och tog Erics hand
- Trevligt att träffa dig Eric sa Ludvig
- Detsamma. Det var du som var Moas mattelärare förut? sa Eric
- Ja, det stämmer. Men nu är jag inte lärare mer sa Ludvig
- Okej, men ska vi gå in och äta? sa jag och log
- Mer än gärna sa Julia och log
Vi gick in till köket men när killarna gått in så tog Julia tag i min arm och viskade " Har du berättat något för Eric än?" och jag skakade bara på huvudet som svar och vi gick in till dom andra. För några minuter hade jag glömt skolan men nu när Julia tog upp det igen så kom smärtan över mig igen. Valet jag var tvungen att göra.
Senare i vardagsrummet - Erics Perspektiv
Moa hade varit så frånvarande hela middagen och jag förstod att det var någonting som tryckte henne men hon ville aldrig säga vad det var. Vi satt just nu i soffan och snackade och jag tyckte faktiskt Ludvig var trevlig men det kändes lite konstigt att han varit Moas lärare. Det kändes nästan som man satt på ett kvartsamtal.
- Så, Julia berättade om skolan. Har du tackat ja än? sa Ludvig och log mot Moa
- Vilken skola? sa jag och såg förvånat på Moa
- Har hon inte berättat? Hon har sökt en skola i New York sa Ludvig och Moa såg argt på honom
- NEW YORK!?!?!? sa jag högt och chockat
- Det kanske är bäst att vi går sa Julia och log
- Hej då. Tack för att ni kom sa Moa och log och Julia och Ludvig gick ut till hallen och stände sedan dörren efter sig
- Så när hade du tänkt att berätta för mig att du ska åka till New York? sa jag
- Jag har inte bestämt om jag ska åka än sa Moa
- Så du funderar alltså på att åka? sa jag
- Ja, eller jag vet inte. Jag vill inte åka ifrån dig sa Moa
- Hur länge ska du vara borta? sa jag och såg allvarligt på Moa
- 2 år. Jag ska bestämma mig idag sa Moa
- 2 år?! Och du ska bestämma dig idag?! sa jag
- Ja, jag ville berätta för dig men jag behövde få tänka efter själv först sa Moa
- Okej jag förstår! Så hade du tänkt att bara skriva ett brev från andra sidan jordklotet eller? sa jag surt
- Måste du vara så taskig? Du måste förstå mig också sa Moa
- Ja, jag förstår det. Men jag vill veta Moa, Ska du åka eller ska du stanna?....
Detta är kapitel 23 av More Than This. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det kom så sent idag också. Jag ska försöka få upp det tidigare imorgon(onsdag). Då kommer kapitel 24 av More Than This och då kommer ni bla. få veta om Moa har bestämt sig för att åka? Vad händer mellan Eric och Moa? Varför står Julia på Arlanda tillsammans med Moa? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 24 som kommer imorgon(onsdag). Förhoppningsvis tidigare än idag :)
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser
bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Tack igen :)
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Ellen säger:
Sjukt bra!!! Det kan ju inte sluta nu!!!:)
Nadja säger:
Neeej hoppas hon inte åker!!!! Annars fantastico!!!
Josefin säger:
Spännande! :) <3
Trackback