Marching(in the name of love) - Kapitel 4
- Annie, jag pratade med Annie bara sa jag snabbt
- Okej, men kom nu så går vi sa Anton och la sin arm runt över mina axlar
- Visst sa jag och jag vände mig om mot Eric och jag kände hur en stor klump samlades i halsen. Varför gör jag såhär mot både han och Anton......
Erics Perspektiv
Jag kunde inte förstå att Melanie inte sagt till mig att hon redan har en pojkvän. Det gör ont i mig men i och för sig har hon inte sagt eller gjort någonting som visar att hon är intresserad av mig men det gör ju inte mindre ont för det. Jag stod och tittade på henne medans hon pratade med sin pojkvän och någon annan men när hon gick därifrån så skyndade jag mig efter henne.
- Melanie! Vänta sa jag och tog på Melanies arm
- Förlåt att jag inte kom tillbaka men Anton ville inte att jag gjorde det sa Melanie
- Okej, Men varför berättade du inte att du har en pojkvän? sa jag
- För jag tror att vi håller på att göra slut. Vi bråkar ofta och jag tänkte helt enkelt inte på det sa Melanie
- Okej, men vi kanske kan fortsätta träffas som vänner iallfall? sa jag
- Det vill jag väldigt gärna. Du kanske kan komma ut till stallet imorgon? Så du får din ridlektion sa Melanie och skrattade
- Ja, jag ska försöka men glöm ridlektionen sa jag och skrattade
- MELANIE! Kom! Vi ska gå nu ropade en kille efter Melanie
- Vem är det där? sa jag
- Anton, min pojkvän. Jag måste nog gå. Men ring imorgon så kan vi hitta på något sa Melanie och log
- Okej. Vi ses imorgon! sa jag och gav Melanie en kram innan hon gick till Anton
Han tog tag i Melanies arm och drog med sig henne in. Han verkar inte vara speciellt glad över att Melanie pratade med mig. Jag orkade inte vara kvar här längre och behöva se dom två tillsammans. Jag gick ut till hallen och tog på mig mina skor och gick sedan ut genom dörren. Den här festen blev knappast som jag tänkt mig men jag hade iallafall fått träffa Melanie. Jag hoppade in i bilen och innan jag körde hem smsade jag till Melanie med texten "Jag är glad att jag fick träffa dig igen! PoK Eric" och sen åkte jag hem till mig.
Samtidigt på festen - Melanies Perspektiv
Anton släppte mig inte ur sikte på hela kvällen och det börjar bli jobbigt nu. Varför var Alex tvungen att bjuda Anton? Jag vet att man inte ska tänka så men den här festen blev inte alls så rolig som jag tänkt mig. När jag kände hur min mobil vibrerade i fickan så gick jag ifrån Anton och dom andra för att läsa sms:ett. Det var från Eric och jag log för mig själv när jag läste det. Jag skrev tillbaka och skrev " jag är glad att du kom! Puss Melanie" jag hade inte tänkt skriva puss men jag känner ju så för honom så varför ska jag då behöva dölja det?
- Jag går hem nu sa jag till Annie
- Förlåt att Anton kom. Jag visste inte att Alex skulle bjuda honom sa Annie
- Det gör ingenting. Du kunde inte veta det. Men jag ringer dig imorgon sa jag
- Okej. Ta det försiktigt hem nu sa Annie och gav mig en kram innan jag gick ut till hallen
Jag gick hemåt till mina föräldrars lägenhet. Det ska bli så skönt när jag kan hitta en egen lägenhet. Men det lär nog dröja lite till. Har ju inte ett jobb som det är just nu eftersom fälttävlan tar upp all min tid. Men efter en promenad på 1 timme så kom jag äntligen hem. Jag borstade snabbt mina tänder och bytte om till ett linne som jag sover i och sen stupade jag ner i sängen. Jag somnade på en gång och jag log innan jag somnade för jag visste att imorgon ska jag få träffa Eric igen.
Nästa dag - Eric åker ut till stallet för att överraska Melanie - Erics Perspektiv
Jag svängde in på parkeringen till stallet och parkerade bilen. Jag gick ut och såg mig omkring lite innan jag gick mot Melanie som stod vid hagen och tittade på Maximus. Jag smög upp bakom henne och la mina händer över hennes ögon.
- Gissa vem? sa jag och skrattade
- Min mattelärare kanske? sa Melanie och skrattade
- Nej, knappast sa jag
- Okej, kan det vara Eric? sa Melanie och skrattade
- Rätt gissat. Hej gumman! sa jag och kramade om henne
- Hej! Har du kommit för att få din ridlektion eller? sa Melanie och skrattade
- Nej, jag skulle aldrig sätta mig på en häst sa jag
- Ska vi slå vad? Kom sa Melanie och tog bort en av eltrådarna som fanns vid hagen
- Du ska väl inte få upp mig på honom? sa jag och gick in i hagen
- Varför inte? Vågar du inte? sa Melanie och skrattade
- Jo, men det finns roligare saker att göra sa jag och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa Melanie och såg nyfiket på mig
- Vad sägs om att jag gör såhär? sa jag och lyfte upp Melanie i famnen
- Nej, haha, vad gör du ingentligen? skrattade Melanie
- Vad sägs om att få bada lite? Va, ska du bada? sa jag och höll Melanie över vattenkaret som fanns i hagen
- Neej, Neeeej, Hahahahaha, jag ger mig du slipper rida sa Melanie och skrattade
- Bra, jag visste att jag skulle få dig på andra tankar sa jag och skrattade
- Kanske det. Kom ska jag visa dig ett annat ställe som är lite mer privat sa Melanie
- Vart då? sa jag förvånat
- Det får du se sa Melanie och gick ut från hagen och satte tillbaka eltråden efter mig
Jag hade ingen aning om vart vi skulle men helt plötsligt stannade Melanie vid en stor stege och började klättra upp. Jag gillade ju inte höjder men jag får försöka att inte tänka så mycket på det nu för jag ville ju följa med Melanie. Jag klättrade upp på stegen och följde efter Melanie och kröp sedan in på ett höloft. Jag tittade på Melanie och hon tog försiktigt min hand och vi gick in mot höet och hon kastade sig i höet.
- Vågar du inte ligga bredvid mig eller? sa Melanie och skrattade
- Det är klart jag gör sa jag och kastade mig ner bredvid henne och jag kunde inte sluta se på henne
- Vad tittar du på? sa Melanie och log generat
- Jag tror jag fick någonting i ögat. sa jag och tittade fort bort
- När jag var mindre så brukade jag, Mia och Annie ligga här på höskullen och berätta spökhistorier sa Melanie
- Är det sant? Vad pratade ni om då? sa jag nyfket
- Ägarna till stallet brukade skoja om att det fanns en häst här som kom hit på nätterna för att skrämma folk och ju mer sagan berättades desto läskigare blev den sa Melanie
- Det är läskigt. Men inte lika läskigt som det här sa jag och kastade lite hö på Melanie
- Va taskig du är! Här får du sa jag och kastade mer hö på mig
- Nej, nu du sa jag och vi började brottas i höet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog när jag låg över henne
Vi såg varandra djupt i ögonen och jag ville inget hellre än att kyssa henne men jag kunde inte. Tänk om hon inte kände samma som jag gör för henne då skulle jag få ångra att jag kysste henne men jag vill ju så gärna göra det, men vågar jag det........
Detta är kapitel 4 av Marching(in the name of love). Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt ännu en gång att det gått lite upp och ner för hur kapitlen kommit upp men jag kan lova att det ska bli ändring på det. Kapitel 5 kommer imorgon(lördag) och då får ni bla. veta om Eric kysser Melanie? Vad bråkar Anton och Melanie om? Vad lovar hon honom? Varför vill inte Melanie träffa Eric? Och vad är det ingentligen hon avslöjar för honom? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 5 som kommer redan imorgon(lördag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser
bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Jag kan inte tacka er nog mycket för att ni läser bloggen!
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Ellen säger:
Sååå bra!!!!!:)<333333
Nadja säger:
Sååå jätte bra!!!
Trackback