Still Loving it - Kapitel 20
- Hahaha, jag tyckte det var bra. Speciellt slutet sa Anton och vi såg in i varandras ögon
- Tyckte du verkligen det? sa jag och mitt hjärta slog fortare
- Ja, väldigt bra sa Anton och reste sig lite upp mot mig
- Och vad håller ni på med?!........
Erics Perspektiv
Jag hade kommit till House Of Shapes lite tidigare än sju. Det var bara några personer här men inte många. Jag gick runt och tittade efter danssalen där Anton och Stella skulle vara i och när jag kom dit så fick jag se dom tillsammans. Han låg under henne och hon låg över honom. Det högg till i mitt hjärta och jag gick in.
- Och vad håller ni på med?! sa jag argt
- Eric, hej. Vad gör du här? sa Stella och reste sig upp
- Jag ville träffa dig. Men du ser ut att ha annat för dig sa jag
- Anton skulle visa mig ett danstrick och jag snubblade till och råkade dra med Anton i fallet sa Stella
- Det är sant. Ingenting annat har hänt. sa Anton och såg allvarligt på Eric
- Jag trodde inte det heller. Kan jag få prata med dig? sa Eric och såg på mig
- Ja, vi ses imorgon vid 07.00 sa Stella
- Mm..första spelningen sa Anton och log mot Stella som gick med mig ut
Jag fick vänta lite för Stella skulle sätta på sig sina andra kläder. Och imorgon ska hon och Anton åka till Göteborg och ha en spelning. Dom ska stanna där en hel natt medan jag ska åka till Orsa för att spela in Moreuse m.m. Och efter det jag såg ikväll var det som att jag inte ville åka dit alls utan Stella. När hon kom ut från omklädningsrummet gick hon fram och gav mig en kyss och vi gick sen ut till parkeringen.
- Vad är det som händer mellan dig och Anton? sa jag
- Vi är vänner. Ingenting mer. Måste vi gå igenom det här igen? sa Stella
- Nej, men om ni bara är vänner varför berättade du inte att du fikade med honom och att det var därför du kom för sent? sa jag
- För jag visste att du skulle reagera precis såhär! Det var därför jag inte sa någonting! sa Stella
- Det syns ju på er att ni känner något för varandra! sa jag argt och ångrade mig direkt
- Jag tar bussen hem! Vet du vad, du kan ju tänka över hur du vill ha det med mig under dina dagar i Orsa! sa Stella argt och gick mot busshållplatsen
- FAAAN!!!! skrek jag och slog till bilen
Jag visste att det skulle sluta såhär. Jag vill inte ha dom här känslorna men dom bara kommer. Det känns som hon vänder mig ut och in, som att jag blir förblindad av kärleken till henne och därför blir det såhär. Och nu har jag nog mist Stella föralltid. För varför skulle hon vilja vara med mig när jag beter mig såhär?
Samtidigt på bussen hem - Stellas Perspektiv
Jag kände hur tårarna bara rann ner för mina kinder. Jag visste inte vad jag skulle göra nu. Jag vill inte åka till Göteborg och jag vill inte prata med Eric. Han var riktigt taskig mot mig, okej, jag har känslor för Anton men att han anklagar mig hela tiden gör det inte bättre.
Jag ramlade och det hände ingenting mellan oss, även om det var nära. Det kanske var lite hårt att säga till Eric att han skulle tänka hur han vill ha det med mig men det var just så jag kände bara. Jag åkte med bussen i 20 minuter innan jag kom hem och slängde väskan i hallen med en smäll och gick in till mitt rum och slog igen dörren hårt.
- Stella! Här smäller vi inte i dörrarna! sa pappa och öppnade dörren
- Förlåt, jag ville bara få det ur mig sa jag surt och slog på tv:n
- Vad är det som har hänt? Varför är du så arg? sa pappa
- Det har inte hänt någonting! Kan du lämna mig ifred!? sa jag
- Okej, förlåt men om du vill prata så finns jag i vardagsrummet sa pappa
- Kan du inte bara låta mig va? sa jag och tittade på tv:n
Pappa gick ut från mitt rum och stängde dörren bakom sig. Jag hade ont i hela kroppen efter det som hänt. Jag hade varit sjukt nära att kyssa Anton och nu har Eric och jag knästan förlorat varandra. Och varför då? För att jag tackat ja till att dansa med Anton och för att Eric blev svartsjuk. Är det verkligen värt det här? Är allting värt det här? Jag vet inte vad jag ska tro eller tänka mer. Jag reste mig från sängen och gick ut till hallen och tog på mig mina skor och jacka.
- Stella, vart ska du?! sa mamma
- UT! sa jag argt och drog sen igen dörren hårt
Jag gick ut från huset och sprang bort en bit när jag krockade med någon. Jag såg upp mot personen och det var Anton som hade en hund.
- Förlåt, jag såg dig inte sa jag och såg generat på Anton
- Det är okej, Masse verkar gilla dig iallafall sa Anton och log
- Är det din hund? Han är jätte söt sa jag och klappade honom
- Ja, det är min hund. Men vad gör du ute såhär sent? sa Anton
- Jag behövde ta en promenad sa jag
- Hände det något med Eric? sa Anton och höll i Masse
- Jag vill helst inte prata om det sa jag
- Okej, men vill du hänga med mig och Masse ut? sa Anton
- Är det okej då? sa jag och log blygt
- Det är klart. Men först och främst, varför är du ledsen? sa Anton
- Jag har bråkat med Eric om en sak bara. Jag vill helst inte prata om det sa jag
- Då struntar vi i det. Kom så går vi sa Anton och vi gick en promenad med Masse
Samtidigt hemma hos Stella - Erics Perspektiv
Jag måste reda ut det här med Stella. Jag hade åkt hem till henne och jag ringde på dörren till Stellas föräldrars lägenhet och väntade på att någon skulle öppna.
- Hej Eric sa Stellas pappa när han öppnade
- Hej Dan, är Stella hemma? sa jag
- Nej, hon kom hem och var väldigt arg och gick sen ut igen sa Dan
- Vet du inte vart hon är? sa jag oroligt
- Tyvärr inte, men jag kan säga att du varit här så ringer hon dig säkert imorgon sa Dan
- Ok, tack för hjälpen sa jag och gick ner för trapporna
Vart är hon? Att hon var arg förstår jag men jag var också arg på henne, förut iallafall. Nu ville jag bara reda ut allting med henne. Jag satte mig i bilen och skulle precis åka hem när jag såg Stella komma gående med Anton och en hund. Jag bet ihop hårt och jag ger snart upp nu. Varför ska hon umgås med honom hela tiden?! För det kan väl inte vara så att det är för sent?
Nästa dag i Orsa - Erics Perspektiv
Jag hade ringt Stella flera gånger idag men hon hade inte svarat någon gång. Jag kände mig hel deppig och ville egentligen bara strunta i det här och åka ner till Göteborg och träffa Stella. Men nu är jag här och jag får göra det bästa av situationen. Jag ringde en gång till men inget svar den gången heller men fick ett sms med texten:
"Kan inte prata nu. Jag ska gå på scen om 5 min. Vi får prata när jag kommer till Stockholm. Känner mig inte redo att prata än. Kram Stella"
Jaha, det här var precis det tecknet jag behövde för att veta att det säkert är slut. Varför skulle hon annars vilja vänta tills vi är i Stockholm för att prata? Jag vet inte vad jag gör om Stella gör slut med mig. Jag vill ju vara med henne och ska jag få vara med henne så måste jag slänga bort svartsjukan. Men hur då?
Senare i Göteborg - Stellas Perspektiv
- Jag vet att du inte vill prata om det men du har varit nere hela dagen och kvällen, men vad är det som är fel? sa Anton
- Det är bara bråket med Eric och att jag inte vet vad jag känner sa jag och såg in i Antons gröna ögon
- Känner? sa Anton förvirrat
- Det är som att jag är delad i två delar. En del vill en sak och den andra en helt annan sa jag
- Vad vill dom där två delarna då? sa Anton och gick närmare mig
- Den ena delen vill vara med Eric och att jag älskar honom, medan den andra delen bara vill kyssa dig nu.....
Detta är kapitel 20 av Still Loving it. Jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt om det blev lite tråkigt och ganska mörkt men kapitel 21 som kommer imorgon( söndag ) kommer bli mycket ljusare och romantiskt. Och då kommer ni bl.a. Få veta vad som händer i Göteborg? Blir det bra mellan Stella och Eric? Vem ringer Stella hela tiden? Blir allting någonsin som vanligt igen? Och vad hände egentligen i Göteborg? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer imorgon ( söndag ).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<333
Kommentarer
Nadja säger:
Bra!'
Ellen säger:
riktigt bra!!:)<3
Trackback