Still Loving it - Kapitel 13
- Men det ska ju vara bara Stella och Rim sa jag förvånat
- Det är det som är grejen Eric, Stella ringde mig i morse och slutade sa Aldaro
- URSÄKTA!? Vad sa du att hon gjort?! skrek jag ut chockat
- Stella har slutat och kommer inte vara med på turnén.......
Erics Perspektiv
- Stella har slutat och hon kommer inte vara med på turnén. Jag är ledsen Eric sa Aldaro
- Jag måste få prata med henne sa jag och skulle precis gå när någon tog tag i min arm
- Det får du göra efter träningen. Nu kör vi sa Aldaro
- Nej, jag måste få prata med henne nu! sa jag argt och drog åt mig armen
- Eric! Stella försvinner inte för att du repar någon timme sa Aldaro argt
- Du fattar inte hur det känns. Jag....älskar henne sa jag och kände hur ögonen fylldes med tårar
- Jag är verkligen ledsen Eric, men det här är mitt jobb och nu kör vi sa Aldaro och satte igång
Jag hade så ont i bröstet och magen under hela träningen och det kändes bara fel att inte få göra det här med Stella igen. Jag hade äntligen sagt att jag älskar henne för det gör jag verkligen men inte till den som jag vill ska höra det. Vad har jag gjort egentligen?
Samtidigt hemma hos Stella - Stellas Perspektiv
- Ska inte du vara och repa idag? sa mamma och kom in till mig i mitt rum
- Nej, jag har slutat. Det är slut med Eric också. sa jag och zappade lite på tv:n
- Va? Men vad är det som har hänt? sa mamma och satte sig på sängkanten
- Han sa att om jag inte kom till Helsingborg så skulle det vara över och jag valde dansuppvisningen istället och nu är det slut sa jag
- Jag förstår att det måste göra ont inom dig sa mamma
- Ja, men jag vill helst glömma det och bara fokusera på examen om 2 veckor sa jag
- Okej, men vad ska jag säga om han kommer hit? sa mamma och la sin hand mot mitt knä
- Har han varit här? sa jag förvånat
- Han frågade efter dig förut men jag sa att du jobbade sa mamma
- Säg det igen. Jag vill inte träffa honom sa jag
- Men Stella sa mamma och såg oroligt på mig
- Nej! Jag vill inte! Acceptera det! skrek jag och mamma gick ut från mitt rum och stängde dörren
Jag kastade en av kuddarna mot dörren och la mig sen ner på sängen och tårarna bara rann. Jag tryckte kudden när ansiktet och skrek bara rakt ut i den. Även fast jag ville prata med Eric så kunde jag inte. Det han sagt sist gjorde fortfarande ont i mig. Det kändes som att jag inte betydde mer för honom när han sa så.
Jag skulle få ett slutbetyg nu och det kan få mig att söka andra dansjobb och jag hade önskat av hela mitt hjärta att jag hade fått honom att förstå hur viktigt det var för mig. Jag hörde hur det ringde på dörren och mitt hjärta slog hur hårt som helst men ingen kom in hit. Varför gör jag såhär mot mig själv?
Samtidigt utanför dörren - Erics Perspektiv
Jag hade bönat och bett på mina bara knän att få sluta dansen nu och det hade Aldaro gått med på och jag hade tagit en snabb dusch och sen kört det fortaste jag kunde till Stellas lägenhet och jag hade sprungit upp för trapporna och nu stod jag här utanför hennes dörr och ringde på.
- Hej! Eric var det va? sa en kvinna som måste vara Stellas mamma
- Ja, trevligt att träffas igen, förlåt jag uppfattade inte ditt namn sa jag
- Eva, Stellas mamma sa Eva och skrattade
- Okej, appropå Stella är hon hemma? sa jag och bet mig i läppen
- Tyvärr inte, hon är fortfarande hos Mitzi sa Eva
- Snälla, om hon är här så måste jag få prata med henne sa jag
- Stella har sagt att hon inte vill träffa dig och jag måste lyssna på det. Jag är ledsen Eric sa Eva
- Men, jag måste få förklara mig sa jag
- Mm...men ge henne lite tid bara sa Eva
- Ja, jag antar det. Men hälsa henne att jag vill träffa henne sa jag och började gå mot trappen
- Eric, vänta. Det finns kanske ett sätt för dig att träffa henne sa Eva och förklarade för mig
Jag gillade den idéen och vi kom överens om att genomföra den. Jag hoppas bara att det ska fungera. För gör den inte det så kommer nog jag och Stella aldrig få vara tillsammans igen. Och allt det är mitt fel.
2 dagar senare - Stella jobbar - Stellas Perspektiv
Jag hade gått till skolan och jobbet och ibland träffat Mitzi och hängt med Agnes. Men det var ändå inte lika roligt att inte få vara med på Dansreptitionerna och på konserterna. Fast det sa jag inte till någon. Både Mitzi och Agnes tror att jag kommit över Eric för gott nu så därför säger jag ingenting om honom helst enkelt.
- Stella Eriksson? sa ett bud och höll ett paket i handen
- Ja, det är jag sa jag och såg förvirrat på honom
- Det här är till er sa budet och gav mig paketet
- Tack sa jag och han gick iväg
- Agnes, kan du ta över bara medan jag kollar det här? sa jag
- Självklart sa Agnes och tog över medan jag gick till personalrummet och öppnade paketet
Det var ett halsband och en lapp inuti. Halsbandet var en berlock som gick att öppna och i den låg en bild av mig och Eric. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder när jag såg det. Och på lappen stod det " Jag var en idiot. Måste prata med dig. Din Eric". Jag la bara ihop allting igen och sen la jag in det i skåpet som jag har på jobbet. Jag slog till skåpluckan en gång innan jag gick ut till Agnes igen.
- Vad var det för någonting? sa Agnes och log
- Inget speciellt. Bara något från min mamma sa jag snabbt
- Var det därför du slog i ditt skåp? sa Agnes medans hon gjorde en latte
- Vad har du med det att göra?! snäste jag argt
- Förlåt, det var inte menat som något illa sa Agnes och gick härifrån
Vad händer med mig? Jag är bara arg och ledsen nu för tiden. Och det blir inte bättre ju mer blommor och presenter jag får av Eric. Det går inte direkt att glömma någon som alltid ringer eller skickar saker. Mamma hade försökt prata med mig om det men vad är det som är så svårt att förstå?! Jag vill inte prata med honom. Fast jag måste medge att jag är nyfiken på hur han reagerade när han fick veta att jag slutat.
1 vecka senare - Eric kommer till ett skivbolagsmöte - Erics Perspektiv
- Du ser helt förstörd ut, vad har hänt? sa Tomas och såg oroligt på mig
- Jag har sovit dåligt bara det är okej sa jag
- På vadå 100 dagar? sa Tomas och log
- Haha, Okej, jag har sovit dåligt i några dagar nu och jag ska bli bättre sa jag
- Det handlar om Stella eller hur? sa Tomas
- Ja, jag saknar henne och jag har gjort allting för att få prata med henne men hon vill inte sa jag
- Ge henne tid, det är det ända jag kan säga sa Tomas
- Tid? Ja, om jag ger henne mer tid så kommer jag aldrig få sova sa jag och skrattade
- Haha, ja, men om du stressar henne så finns risken att hon tar fel beslut sa Tomas
- Ja, det förstås. Men nu går vi på det här mötet sa jag och öppnade dörren till konferansrummet
Jag hälsade på alla och satte mig sen ner på en av stolarna och jag lyssnade på vad som sa och vad dom bestämde. Men det var svårt att inte somna för jag var hur trött som helst. Jag hade på mig mina solglasögon inne för hade jag tagit av mig dom hade man trott att jag var ihålig i ögonen för jag var mörk under dom och ja, jag såg helt enkelt inte klok ut. Men om några dagar ska jag få träffa Stella och förhoppningsvis vill hon lyssna på mig då.
- Då åker ni till Spaninen och spelar in musikvideon då? sa en av cheferna
- Va? När då? sa jag och vaknade plötsligt till
- Om 6 dagar sa Tomas
- Okej, det funkar sa jag och kände hur jag fick lugna ner mina hjärtslag
- Hade du något annat planerat? sa Tomas
- Nej, absolut inte. Jag fixar det. Är vi klara för idag? sa jag
- Ja, det är vi. Då går vi sa Tomas och vi reste oss från stolarna
Det var mitt hjärta nära på att stanna när dom sagt det. Hade jag inte fått vara kvar här om 5 dagar så vet jag inte vad som hänt. Då skulle jag få vänta ännu längre på att få träffa Stella och det hade jag aldrig klarat av. Fast det finns ju inget som säger att det ska bli vi efter det heller. ÅH! Det känns som jag ska explodera. Vad ska jag göra egentligen? Stella är ju den enda jag vill ha ju!
5 dagar senare - Stella tar examen - Stellas Perspektiv
Efter några dagar med mycket deppande och arghet så var dagen äntligen här. Jag hade äntligen tagit min examen från skolan och nu var det bara fritt fram att söka dansjobb. Det var sjukt mycket folk utanför danscenter huset och alla träffade sina familjer och släktingar. Men varje gång jag såg mig omkring och inte fick se ett speciellt ansikte så kändes det så hårt i mitt hjärta. Fast varför skulle han komma hit efter att inte ha pratat med honom?
- Grattis världens bästa dansare! sa mamma och kramade om mig
- Tack! Det känns helt underbart sa jag
- Grattis gumman! sa pappa och kramade om mig också
- Nu är det såhär att vi har en speciell överaskning till dig längre ner här på gatan sa mamma
- Va? Vadå? sa jag nyfiket
- Det kan jag inte säga. Men fortsätt ner här på gatan och sen stannar du precis vid korsningen så ser du sa pappa
- Vad har ni hittat på? sa jag och såg frågande på dom
- Det får du se när du gått neråt sa mamma och log
Jag skakade bara på huvudet och gjorde som dom sa. Har dom blivit galna eller? När jag gick neråt vände jag mig och fick se mina föräldrar och Lisa stå och le stort åt mig. Det här känns alldeles för skumt. Dom har någonting på gång det känns i hela kroppen. När jag sen kom till korsningen och stannade så såg jag ingenting.
- Haha, jätte kul mamma och pappa sa jag för mig själv
- Ja, lite kul iallafall. Överraskning Stella......
Detta är kapitel 13 av Still Loving it och jag hoppas att ni ska tycka om det. Förlåt att det kom lite sent men jag hann inte få upp det tidigare. Hade familjemiddag och sånt där eftersom det är eller var Sveriges nationaldag så ja, det var därför det blev lite sent men jag hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 14 kommer redan imorgon(fredag) och då kommer ni bla. få veta vem det är som smyger fram bakom byggnaden? Vad händer i Spanien? Vad är det för mystiskt telefonsamtal Stella får och från vem är det? Och den stora frågan, Blir det Eric och Stella nu eller är det för sent? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 14 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST! Och tusen tack för era fina ord här på bloggen och twitter och instagram! Era ord värmer så mycket! TUSEN TACK FÖR ATT NI FORTSÄTTER LÄSA BLOGGEN! NI ÄR FANTASTISKA!!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<333
Kommentarer
Ellen säger:
Superbra!!!!:)<33
Nadja säger:
Verkligen super bra!
Trackback