Marching(in the name of love) - Kapitel 7
- Jag tänker inte stanna och höra på det här sa jag och gick mot dörren när Anton drog tag i min toffs jag hade i håret
- SVARA! VART VAR DU?! skrek han och ställde sig framför mig när jag stod lutad mot väggen
- Sluta nu! Jag har sagt vart jag var! sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Du var med han va? Eller hur, du var med Eric?.......
Samtidigt hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade varit på flera tidningsintervjuer, två tv-inspelningar och nu hade jag bara en en photoshoot att göra inför kommande album. Jag var helt euforisk efter kvällen igår. Det hade varit helt underbart. Även fast det varit lite kallt ibland på natten så var det som bortblåst när jag vaknade på morgonen och fick se Melanies underbara ansikte.
- Eric, där är kläderna och sen är det bara lite smink sa fotografen
- Va? sa jag och kom tillbaka till verkligheten
- Kläderna är där och sen ska du bara få lite smink sa fotografen och skrattade
- Ja, kanon sa jag och gick för att byta om
Jag tog på mig kläderna jag skulle ha på mig och på bilderna. Sen fick jag lite smink och sen var det bara att sätta igång med bilderna. Det var riktigt roligt men helst ville jag åka hem och få ringa till Melanie men det fick vänta medan jag jobbade.
1 1/2 timme senare - Eric är på väg hem - Erics Perspektiv
Efter att ha jobbat i ungefär 1 1/2 timme så var det äntligen dags att åka hem. Det kändes som jag inte gjort annat än att jobba idag vilket jag i och för sig inte gjort heller. Men det har bara varit roligt. När jag kom hem så parkerade jag bilen och öppnade port dörren. När jag skulle gå upp för trapporna så fick jag syn på små röda fläckar men jag tänkte bara att det måste varit färg eller något så jag fortsatte bara upp mot lägenheten. När jag kom upp fick jag se Melanie sitta ihop krupen utanför min dörr.
- Melanie! Vad är det som har hänt? sa jag och satte mig på huk framför henne
- Jag visste inte vart jag skulle gå sa Melanie med ansiktet dolt under en stor luvtröja
- Gumman, vad är det som har hänt egentligen? sa jag och tog hennes hand
- Jag vill inte att du ska se mig såhär sa Melanie och jag såg hur hon grät
- Kom så går vi in sa jag och hjälpte henne upp och låste upp dörren
- Jag borde åka hem sa Melanie och gick in i lägenheten
- Nej, kom här. Berätta för mig vad som har hänt sa jag och stängde dörren bakom oss
- Jag....jag kan inte sa Melanie och vi satte oss i soffan
- Se på mig Melanie sa jag och hon tittade försiktigt på mig
- Jag skulle aldrig ha åkt dit sa Melanie och tog ner luvan och då fick jag se hur sönder slagen hon var
- VEM har gjort det här mot dig?! sa jag chockat
- Anton. Jag skulle förklara för honom att det var slut men han blev arg och slog mig sa Melanie
- Vänta här så ska jag hämta lite sårtvätt bara sa jag
- Tack för att du är så snäll mot mig sa Melanie
- Jag älskar dig så det är klart jag vill ta hand om dig sa jag och log
- Även fast jag ser ut såhär? sa Melanie och försökte le
- Ja. Det är klart. Men du vet att du måste anmäla honom va? sa jag
- Jag kanske borde gå nu sa Melanie
- Nej, jag ska inte tvinga dig. Men klarar du att berätta för mig vad som hände? sa jag
- Okej, men först, får jag sova här i natt? Jag vill inte gå hem sa Melanie
- Det är klart du får sova här gumman sa jag och gjorde rent såret hon hade på läppen
- Tack, du är bäst. Men jag vet inte hur jag ska börja sa Melanie
- Ta det bara från början sa jag och smekte försiktigt hennes kind
Tidigare hos Anton - Melanies Perspektiv
- Du var med han va? Du var med Eric eller hur? SVARA DÅ! sa Anton argt
- Jag vill gå nu. Jag tänker inte prata med dig när du är så här sa jag
- Där kom svaret. Du var med Eric. Vet du hur besviken jag blir nu? sa Anton
- Sn...älla gör inget dumt nu sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Varför skulle jag göra det? Du har väl inte kysst honom eller något sånt? sa Anton och backade från mig
- Jag.....jag är kär i honom och i natt kysstes vi sa jag
- DU GJORDE VAD?! DU ÄR VADÅ?! Skrek Anton och knuffade in mig i väggen
- Snälla snälla sluta sa jag och tårarna ville inte sluta rinna
- Gjorde ni något mer än kysstes? sa Anton och satte sig på huk framför mig
- Nej, vi kysstes bara och sov bredvid varandra sa jag och svalde hårt
- Fattar du hur mycket jag hatar dig för det här?! sa Anton argt och hans ögon var svarta
- Låt mig bara gå nu sa jag och reste mig försiktigt upp
- DU STANNAR HÄR! Jag är inte klar med dig sa Anton och drog mig i armen
Jag blundade medan jag stod framför honom och då kom första smällen. Tårarna bara rann och jag orkade inte stå upp mer. Jag satte mig på golvet och han skrek och kallade mig massor av saker. Han kom fram flera gånger och gav mig örfilar. Han tog hårt i mina armar så det kändes som dom skulle gå av. Jag kröp det snabbaste jag kunde för att komma undan men han tog tag i mitt hår och drog i det för att få mig tillbaka.
- AAAAAJJJ!!!! Sluta nu! Sluta!! skrek jag och tårarna bara rann
- Du har bedragit mig! Du förtjänar det här!!! Hör du det!!! Skrek Anton och jag fick några fler örfilar
Jag minns knappt vad som hände sen. Jag vaknade till av att jag låg på golvet och det blödde från läppen och jag var öm. Jag såg inte Anton någonstans så jag sprang ut från lägenheten och skyndade mig därifrån. Jag ville inte gå hem såhär så jag sprang till Eric och ringde på dörren. Men ingen öppnade så jag drog upp luvan jag hade på tröjan och satte mig utanför hans dörr och väntade på att han skulle komma hem.
Tillbaka till Erics Lägenhet - Erics Perspektiv
Jag kunde knappt tro det Melanie just berättat för mig om vad Anton gjort henne. Hur kan man vara så otroligt vidrig och elak mot någon som man dessutom säger att man älskar? Jag skulle aldrig kunna göra Melanie illa och det hoppas jag hon vet.
- Du borde anmäla honom Melanie. Jag kan följa med dig sa jag och la mina armar runt Melanie
- Jag kan inte....jag vill bara lägga det här bakom mig sa Melanie
- Men han kommer aldrig släppa taget om dig sa jag
- Jag orkar inte bara...kan jag ta en dusch? sa Melanie och log försiktigt
- Det är klart du kan. Kom ska jag hjälpa dig sa jag och tog Melanies hand
- Jag kan faktiskt ta av mig fortfarande. Eller är det bara ett sätt att få se mig naken? sa Melanie och skrattade
- Både och får jag säga då sa jag och skrattade
- Du är världens finaste, även fast du är lite finurlig ibland sa Melanie
- Du med. Säg till om du behöver något sa jag
- Det ska jag sa Melanie och gav mig en kyss innan jag gick ut från badrummet
Melanie ställde dörren lite på glänt och kille som jag är kollade jag i smyg och fick då se hennes blåmärken på ryggen och armarna. Han måste ha gjort henne väldigt illa. Någon borde ta sig ett snack med den där killen. Men sen gick jag ut till vardagsrummet och plockade bort lite av bomulls tussarna som vi användt för att göra rent Melanies sår. När jag gick tillbaka till vardagsrummet och satte mig i soffan så kom Melanie tillbaka i en av mina handdukar runt sig.
- Tack för att jag fick låna din ducsh sa Melanie
- Det är väl klart. Du ser ut att må bättre sa jag och log
- Ja, det känns faktiskt bättre. Men jag är lite öm fortfarande sa Melanie och satte sig bredvid mig
- Hur länge har han gjort dig illa? Jag såg dina blåmärken sa jag
- Tjuvkikade du på mig? Om du menar blåmärkena på ryggen så är det från ridningen när jag ramlat av sa Melanie
- Förlåt jag kunde inte koncentrera mig när du har den där sa jag och skrattade
- Hahaha, va taskig du är!! Jag ska nog gå och byta om nu sa Melanie och reste sig från soffan
- Nej, vänta. Kom, jag vill visa dig något först sa jag och tog med mig Melanie in till sovrummet
Jag snurrade henne runt så vi stod med ansiktet mot varandra. Jag lutade mig fram mot henne och våra läppar möttes i en passionerad kyss. Jag kunde känna hennes hjärta slå hårt i hennes bröst. Hon tog av mig mitt linne och jag lossade på hennes handduk så den föll till golvet. Jag kysste försiktigt hennes hals och hon la sina händer mot mitt bröst och jag tog hennes hand och vi la oss på sängen. Jag rörde försiktigt hennes höft och hon kysste min hals. Jag stönade till och det kändes som det brann inuti min kropp. Vi hjälptes åt att ta av mig dom andra kläderna och vi hade sedan sex. Vi stönade och det var helt underbart.
40 minuter senare - Melanies Perspektiv
Det kändes helt overkligt att jag låg här bredvid Eric och att vi hade gjort det. Han smekte försiktigt min axel och vi hade tagit på oss våra underkläder igen och jag hade fått låna Erics turkosa AH linne. Jag tittade upp mot Eric och han log stort mot mig. Det var inte vad jag hade trott skulle hända.
- Du är så otroligt vacker sa Eric och smekte min kind
- Man kan nästan tro att det är du som slagit i huvudet sa jag och skrattade
- Haha, du ska bara veta hur otroligt vacker du faktiskt är sa Eric igen
- Sluta, du generar mig sa jag och blev röd som en tomat i ansiktet
Ringklockan ringer - Erics Perspektiv
- Väntar du besök? sa Melanie
- Nej, det kanske är grannarna som kommer säga att vi är för högjudda sa jag och skrattade
- Är du retstickan idag? sa Melanie och låg kvar i sängen
- Kanske det, vänta där och rör dig inte sa jag och gav henne en släng kyss
- Nej då chefen sa Melanie och skrattade
Jag gick mot dörren och när jag öppnade så hann jag inte säga något innan någon tryckte upp mig mot väggen. Jag förstod ingenting men när jag fick se killen som stod framför mig började jag förstå vem det är, Anton.
- VAR ÄR MELANIE?! ÄR HON HÄR?! SVARA DÅ!!!!.....
Detta är kapitel 7 av Marching(in the name of love) och jag är ledsen att det inte kommit i tid men mitt internet är inte pålitligt just nu. Jag vet inte varför det bryter hela tiden men jag ska försöka byta nu och jag hoppas det ska gå bra ändå och att ni förlåter mig för det. Kapitel 8 kommer imorgon(lördag) och då kommer ni få den spännande fortsättningen. Då kommer ni bla. få veta vad händer mellan Eric och Anton? Vad händer vid stranden? Kommer Melanie och Erics förhållande hålla med alla problem som kommer? Och självklart mer hetta ;) Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer imorgon(lördag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser
bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Jag kan inte tacka er nog mycket för att ni läser bloggen!
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Nadja säger:
Sååå sjukt jätte bra så jag vill bara ha fler och fler kapitel!!!!
Ellen säger:
Såsåååååå sjukt jäkla bra!!!!!<333
Trackback