Marching(in the name of love) - Kapitel 6
- Melanie! Jag älskar dig! sa Eric bakom mig och jag stannade och vände mig om
- Jag älskar dig Melanie och det står jag för sa Eric och jag försökte hålla tillbaka mina tårar
Jag tittade bara på honom men sen kunde jag inte hålla mig längre utan jag sprang bara rakt fram till Eric och...
Melanies Perspektiv
- Melanie! Jag älskar dig! sa Eric bakom mig och jag stannade och vände mig om
- Jag älskar dig Melanie och det står jag för sa Eric och jag försökte hålla tillbaka mina tårar
Jag tittade bara på honom men sen kunde jag inte hålla mig längre utan jag sprang bara rakt fram till Eric och kramade om honom. Han la sina armar runt min midja och jag ville aldrig släppa honom. Jag tog ett djupt andetag medans jag hade ansiktet mot hans hals och jag kände Hugo Boss parfymen och jag försökte hålla tillbaka tårarna för jag var så glad att jag äntligen visade honom vad jag kände.
- Jag älskar dig Melanie. Jag älskar bara dig viskade Eric i mitt öra medans han tog försiktigt i mitt hår
- Säg inte så.....du får inte göra det sa jag och tårarna fortsatte bara att rinna
- Varför säger du så? sa Eric och tog mitt ansikte i sina händer
- Du får inte älska mig. Jag är bara problem. Snälla...sa jag och tittade försiktigt i Erics ögon
- Det struntar jag helt i. Jag älskar dig iallafall. Förstår du det Melanie? sa Eric
- Jag....jag älskar dig med sa jag och kände hur jag log försiktigt
- Va? Jag hörde inte det sista sa Eric och log sitt sneda leende
- Jag älskar dig också sa jag igen och log
Han la sin hand runt min nacke och lutade sig fram mot mig och hans läppar rörde försiktigt vid mina. Det var
som att jag glömde tid och rum. Hans läppar var så mjuka och smakade som hallon. Alla problem med Anton var som bortblåsta och när Eric släppte mina läppar och tittade på mig så log jag bara mot honom. Men jag kunde inte motstå honom så jag kysste honom igen och jag kunde inte vara gladare.
Erics Perspektiv
Det hände äntligen. Vi stod i stallgången och kysste varandra. Jag vet att hon redan har Anton men jag älskar henne så mycket att det värker i bröstet och nu hade hon visat mig vad hon känner för mig också.
- Hhrrmm , stör jag eller? sa någon bakom våra ryggar
- Jag borde nog gå nu sa jag och såg in i Melanies ögon
- Jag ringer dig sen sa Melanie och vi gav varandra en sista kyss innan jag skyndade mig ut därifrån
Jag hoppade sedan in i bilen och nu var jag sen tillbaka till studion. Jason kommer inte vara glad på mig men det var faktiskt värt det. Jag hade äntligen fått kyssa Melanie. Hon hade så mjuka läppar och jag ville aldrig sluta kyssa henne. När jag kom tillbaka till studion så parkerade jag bilen och skyndade mig in. Tomas och Jason tittade lite irriterat på mig.
- Vart har du varit? sa Tomas
- Jag behövde ordna en sak som är privat sa jag
- Och det kunde tydligen inte vänta? sa Tomas
- Nej. Men jag är här nu och jag kan jobba hela natten om det behövs sa jag
- Okej. Sätt igång då sa Tomas och la handen på min axel
- Det ska jag sa jag och log
Jag skyndade mig in till sångbåset igen för att spela in sången. Det gick lite lättare nu men jag kunde inte sluta le för jag var hur glad som helst men samtidigt tänkte jag på hur det ska gå för Melanie när hon måste berätta för Anton om oss. Tänk om han gör henne illa igen?
Tidigare i stallet - Melanies perspektiv
- Hhrrmm..stör jag eller? sa Mia och såg på mig och Eric
- Jag måste nog gå nu sa Eric
- Jag ringer dig sen sa jag och vi gav varandra en sista kyss innan Eric skyndade sig därifrån
- Vad håller du på med egentligen? sa Mia argt och jag hade dragit upp luvan igen
- Ingenting. Jag har gjort rent Maximus box och nu ska jag gå och hämta honom i hagen sa jag
- Sluta! Jag såg hur ni kysstes! Vet Anton om det här? sa Mia
- Nej, det var ingenting jag planerade. Men jag älskar honom sa jag
- Du kan inte mena det. Men en annan sak, Varför har du luvtröja på dig? Det är 19 grader varmt ute sa Mia
- Jag fryser. Jag håller väl på att bli förkyld sa jag
- Gumman, jag är din bästa vän! Har det hänt någonting? sa Mia och kom närmare mig
- Nej, det är ingenting som har hänt. Jag frös lite i morse bara sa jag igen och försökte komma förbi Mia
- Isåfall, ta av dig luvan sa Mia
- Nej, jag vill inte det! sa jag lite argare än jag först tänkt
- Visa mig vad som är....fel sa Mia och drog ner luvan precis som Eric gjort och hon såg min blåtira och svullna kind
- Är du nöjd nu? sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Men...vem har gjort det här? Är det Anton som gjort det här mot dig? sa Mia
- Nej, jag slog i en av sadelhängarna sa jag
- Det är inget sånt märke. Det är slag Melanie sa Mia
- Jag vill inte prata om det mer. Kan jag få hämta min häst nu? Jag måste åka hem sen sa jag
- Okej, men du vet att du borde anmäla honom sa Mia
- Vem? Sadelhängaren? sa jag och log
Mia skrattade och jag skrattade med. Även fast det inte var så roligt så var det skönt att få skratta igen. Jag gick ut till hagen och hämtade Maximus. Han var ganska smutsig så jag får helt enkelt rykta av honom och sen ge honom kvällsmaten. Jag visste iallafall vad jag skulle göra när jag kom hem och det var att ringa Eric.
Jag kunde knappt fatta att jag kysst honom. När jag kom in i stallet ställde jag upp Maximus i skötspiltan och ryktade noggrant av honom. Sen släppte jag in honom i hans box och gjorde i ordning hans mat och hönät.
Jag ställde också in en extra vatten hink så han fick dubbelt med vatten eftersom det var så varmt ute så kanske inte vatten koppen skulle räcka helt enkelt. Jag klappade om honom innan jag gick ut från boxen och stängde boxdörren. Sen gick jag med snabba steg mot bilen som stod på utsidan och åkte sen hem.
20 minuter senare - hemma hos Melanie - Melanies Perspektiv
När jag kom hem genom dörren så satt Anton och min mamma i soffan. Jag svalde hårt när jag fick se honom och det värkte i bröstet på mig. Mamma tittade chockat på mig när hon fick se min blåtira för jag hade gått ut tidigt imorse så hon hade inte sett den tidigare.
- Men kjæresten, hva har skjedd? sa mamma som betyder men gumman, vad är det som har hänt?
- Ingenting, jag slog i en av sadelhängarna bara. Vi vet ju alla hur klumpig jag är sa jag och log
- Jag får se till att vara med henne i stallet nästa gång sa Anton och log
- Haha, kanskje det. Jeg vil forlate deg i fred sa mamma som betyder, ja kanske det. Jag ska lämna er i fred
- Nej, det behövs verkligen inte sa jag snabbt men mamma hade redan gått ut till köket
- Har allt gått bra i stallet? sa Anton och log
- Ja, men jag ska duscha nu för jag ska träffa Annie och Mia sa jag och ryggade tillbaka när Anton gick närmare mig
- Är du rädd för mig eller? sa Anton
- Nej, men du gjorde mig illa! sa jag
- Okej, men måste du träffa tjejerna ikväll? sa Anton
-Ja, jag har lovat det sa jag
- Jaja, ingenting att göra åt. Men ring mig imorgon så kan vi ha en myskväll hemma hos mig? sa Anton och log
- Självklart. Det blir jätte bra sa jag och gav Anton en lätt puss innan han gick ut från mina föräldrars lägenhet
Jag kanade sakta ner mot väggen och jag försökte att hålla tillbaka tårarna. Jag ville inte att min mamma och pappa skulle se mig såhär. Jag måste ju göra slut med Anton men jag är så rädd för honom att jag inte vågar. Jag reste mig upp från golvet och gick upp till duschen. När jag duschat klart tog jag på mig ett par korta svarta jeans shorts och ett svart spets linne. Jag packade sen ner min tandborste och min sovsäck i en ryggsäck och sen gick jag till köket där min mamma och pappa satt.
- Jag åker till stallet. Jag tänkte sova där i natt med Annie och Mia sa jag
- Ok, men vil du være hjemme i morgen? sa pappa som betyder Ok, men kommer du hem imorgon
- Ja, det gör jag. Hej då sa jag och kramade om dom och gick sedan ner till bilen
Jag slängde in väskan i baksätet och ringde sen till Eric. Jag hade fått ljuga för Anton eftersom jag inte skulle träffa tjejerna ikväll utan Eric. Jag skulle förhoppningsvis få sova tillsammans med honom på höloftet ikväll. Jag ville inte sova hemma heller för det var bara tufft att förklara för mina föräldrar vad Eric gör där och inte Anton så därför var det här den bästa lösningen just nu.
- Hej gumman. Hur mår du? sa Eric när han svarade
- Jag mår jätte bra. Men det här kommer säkert låta lite konstigt men vill du sova med mig på höskullen i natt? sa jag
- Det är väl klart jag vill. Jag har bara lite jobb kvar men jag kommer dit sa Eric
- Okej, finns där när du kommer sa jag
- Jag skyndar mig mer nu. Puss sa Eric och skrattade
- Bra, för jag vill träffa dig nu med sa jag och skrattade
- Jag älskar dig Melanie. Stanna där så kommer jag dit sa Eric
- Jag älskar dig mer. Ses sen sa jag och vi la sen på
Jag startade bilen och åkte mot Subway för att köpa en varsin macka till mig och Eric. Jag köpte en med tonfisk till Eric och en vegetarisk till mig. Sen köpte jag med varsin cola och åkte sedan till stallet. Jag parkerade bilen och klättrade upp för stegen. Jag gjorde i ordning en mysig hörna för oss och la ut dubbelsovsäcken och satte mig där för att vänta på Eric. Den här dagen kommer jag nog aldrig glömma iallafall.
Samtidigt i studion - Erics Perspektiv
Jag skyndade mig det fortaste jag någonsin gjort innan. Jag hade suttit här inne hela dagen och missförstå mig rätt jag älskar att jobba med musiken men när man är nykär så vill man ju vara tillsammans med den personen hela tiden och det var så jag kände just nu. Jag skyndade mig att göra klart det sista och sen stängde jag ner allting och låste dörren bakom mig och sprang till bilen. Jag hoppade in och körde mot stallet. När jag kom dit och fick se Melanies bil stå parkerad så parkerade jag min bil bredvid och sprang det fortsatte jag kunde till stegen och det kändes som jag aldrig klättrat så fort i hela mitt liv.
- Tjena snygging. Har du sprungit hit eller? sa Melanie och skrattade när jag kom upp för stegen
- Taskig du är, jag skyndade mig ju för din skull sa jag och klättrade in till Melanie
- Jag som trodde att dansare hade bra kondition sa Melanie och skrattade
- Hey, retar du mig så vet du vad som händer? sa jag och skrattade
- Vadå? sa Melanie och log
- Det här sa jag och drog med henne ner i höet och vi kysstes passionerat
- Om det här är straffet måste jag reta dig oftare sa Melanie och skrattade
- Mer än gärna sa jag och gav henne en kyss till
- Är du hungrig? sa Melanie
- Ja, lite faktiskt. Jag hann inte käka innan jag åkte från studion sa jag
- Bra, för jag har köpt en macka till dig sa Melanie och vi gick mot dubbelsovsäcken
- Du är den fantastiska flickvännen sa jag och tog emot mackan
- Det är tonfisk fyllning. Jag hoppas du ska tycka om det sa Melanie
- Jag älskar det, men hur visste du det? sa jag förvånat
- Såg det någon gång bara sa Melanie och skrattade
- Okej, om du säger det så. Tack iallafall sa jag och gav henne en puss på kinden
Vi käkade våra mackor och det var riktigt gott. Melanie var så söt och jag kunde knappt förstå att jag får vara med henne. När vi ätit klart tog Melanie våra saker och gick ner för att slänga skräpet i papperskorgen. När hon kom tillbaka upp på loftet så la vi oss ner i höet och bara kelade. Jag smekte försiktigt hennes kind och hon drog försiktigt bort ansiktet när jag rörde hennes skadade kind.
- Förlåt, men jag är lite öm bara sa Melanie
- Det är jag som ska be om förlåtelse. Jag borde inte tagit dig där sa jag
- Anton var hos mig idag igen sa Melanie
- Va? Gjorde han dig någonting?! sa jag och satte mig upp i höet
- Nej, han ville träffa mig men jag sa att jag skulle träffa mina vänner sa Melanie
- Jag förstår om du inte vågar säga till honom att det är slut sa jag
- Jag vet att jag borde säga det men jag är rädd för honom sa Melanie
- Gumman, vi ska nog inte prata mer om honom. Det här ska vara våran kväll sa jag
- Absolut, Bara du och jag min underbara pojkvän sa Melanie och log
- Bara du och jag min underbara flickvän sa jag och gav Melanie en passionerad kyss
Vi la oss ner i sovsäcken och kysstes. Det hade blivit mörkt ute och det fanns ett litet hål i taket och vi tittade på stjärnhimlen. Det här var en helt underbar kväll med massor av romantik i luften. Jag gav Melanie en sista kyss innan hon la sig mot mig och jag la min arm runt hennes midja och hon lutade sitt huvud mot mitt bröst och vi somnade i varandras armar.
Nästa dag - Melanie kommer hem till Anton - Melanies Perspektiv
Kvällen igår hade varit helt magisk. När jag hade vaknat i morse med Erics armar runt mig så var det som att vara i himlen. Eric hade åkt till lite tidningsjobb och tv-inspelningar och jag hade gett Maximus hans mat och släppt ut honom i hagen och nu var jag på väg hem till Anton och jag har försökt samla mod till mig för att berätta om mig och Eric men ju mer jag försökte att samla mod desto räddare blev jag. När jag kom dit så ringde jag på dörren och när han öppnade såg han arg ut.
- Hej. Har det hänt något? sa jag och såg på Anton
- Jag vet inte, kom in sa Anton och jag gick in och tog av mig skorna
- Vad är det du ser så arg ut? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Vart var du igår ingentligen? sa Anton argt
- Jag var med Annie och Mia, det sa jag ju sa jag
- Hur kommer det sig då att när jag ringer dom så är du inte där sa Anton
- Spionerar du på mig?! sa jag argt
- Det hör inte hit, svara bara vart var du? sa Anton och gick närmare mig
- Jag tänker inte stanna och höra på det här sa jag och gick mot dörren när Anton drog tag i min toffs jag hade i håret
- SVARA! VART VAR DU?! skrek han och ställde sig framför mig när jag stod lutad mot väggen
- Sluta nu! Jag har sagt vart jag var! sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Du var med han va? Eller hur, du var med Eric?.......
Detta är kapitel 6 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev sjukt långt och det var inte tanken först men sen ville jag ge er ett längre eftersom det varit lite struligt här ett tag men nu ska jag skärpa mig och allting ska bli som vanligt. Men jag hoppas ni ska tycka om detta kapitel :) Kapitel 7 kommer imorgon(onsdag) och då kommer ni bla. få veta vad som händer mellan Anton och Melanie? Varför sitter Melanie utanför Erics dörr? Varför blir Eric så chockad? Vad händer ingentligen på kvällen i Erics lägenhet mellan han och Melanie? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 av Marching(in the name of love) som kommer imorgon(onsdag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser
bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Jag kan inte tacka er nog mycket för att ni läser bloggen!
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Ellen säger:
Såååå oerhört bra!!!!!<33333333333
Nadja säger:
Såååååå fantastiskt bra!!!
Trackback