Marching(in the name of love) - Kapitel 5
Vi såg varandra djupt i ögonen och jag ville inget hellre än att kyssa henne men jag kunde inte. Tänk om hon inte kände samma som jag gör för henne då skulle jag få ångra att jag kysste henne men jag vill ju så gärna göra det, men vågar jag det........
Erics Perspektiv
Jag lutade mig ner mot henne och jag kunde känna hennes hjärta slå fort och nu var det bara centimetrar från att våra läppar möttes när hon puttade bort mig. Jag förstod ingenting men hon satte sig bara upp i höet igen.
- Förlåt men jag kan inte. Jag måste gå nu sa Melanie och reste sig upp och började gå mot stegen
- Melanie! Vänta! ropade jag men hon hade redan klättrat ner
Åh! Varför var jag tvungen att göra sådär mot henne?! Visst tycker jag så otroligt mycket om henne men tänk om jag gjort allting mycket svårare för henne nu? Jag reste mig upp och gick fram till stegen och klättrade ner. Jag såg inte Melanie någonstans så jag bestämde mig för att gå till bilen och åka till studion. Varför skulle jag falla för en tjej som redan är tillsammans med någon?
Samtidigt i hagen - Melanies Perspektiv
Han var bara centimetrar från att kyssa mig och vad gör jag? Jo reser mig upp och går därifrån. Jag vet att jag är dum men jag måste göra slut med Anton innan jag kan visa Eric vad jag känner för honom. Jag klappade om Maximus som gick och åt av sitt gräs i hagen medan jag tänkte på Eric.
- Är jag dum som tycker så mycket om honom? sa jag för mig själv
- Frust, frust kom det från Maximus
- Det tar jag som ett nej sa jag och skrattade och klappade återigen om Maximus
- Är det där du är Melanie! Anton har ringt flera gånger och frågat efter dig sa Anita( Ägaren av stallet)
- Sa han vad han ville? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog i bröstet
- Nej, bara att han ville att du skulle komma hem till honom sa Anita
- Okej, men Maximus då? sa jag
- Jag tar hand om honom ikväll. Åk du sa Anita och log
- Tack du är världens bästa sa jag och gav henne en kram
- Haha, tack tjejen! Åk nu och hälsa Anton från mig, och även den där andra killen sa Anita
- Va? Vilken andra kille? sa jag förvånat
- Melanie, jag ser att du tycker om den andra killen och ett råd, lyssna till sitt hjärta nu sa Anita och log
Jag nickade bara till svar och sen gick jag mot bilen. Jag hörde hur Maximus gnäggade efter mig och jag gjorde en Slängkyss mot honom även om han inte förstod vad jag gjorde så lugnade han sig. Jag startade bilen och åkte direkt hem till Anton. Det tog mig ungefär 30 minuter innan jag var där och jag parkerade bilen och gick upp till lägenheten. Jag ringde på dörren och Anton öppnade snabbt dörren.
- Varför ringde du inte tillbaka!? sa Anton lite irriterat
- Jag var i stallet och jag kan inte ha mobilen på där sa jag
- Okej. Jag ville bara fråga om vi kunde hitta på något ikväll? sa Anton och log
- Gärna. Som vadå? sa jag och log försiktigt
- Vi kan ha en myskväll. Vad säger du om det? sa Anton och kom närmare mig.
- Gärna. Men jag måste nog hem och byta om först sa jag
- Men en kram hinner jag väl få? sa Anton
- Självklart sa jag och kramade om Anton men han drog bort mig ganska hårt
- VARFÖR LUKTAR DU HERRPARFYM?! skrek Anton till mig
- Ursäkta? Vad är det för en fråga ingentligen? Sa jag surt
- Du luktar häst men du luktar också herrparfym varför? sa Anton argt
- Jag har väl gått in i någon av killarna i stallet sa jag
- Det får man inte den lukten av! Vem har du kramat ingentligen? sa Anton
- Ingen! Kan du sluta anklaga mig?! sa jag argt
Ring ring ring ring
Jag skulle precis ta upp mobilen och se vem det var när Anton tog den ur min hand och visade mig vad som stod på displayen. Han tittade bara argt på mig och kastade sedan tillbaka mobilen på mig.
- Varför ringer Eric Saade till dig? SVARA DÅ skrek Anton mot mig
- Vi är vänner. Kan du sluta skrika på mig? sa jag argt
- Tror du inte jag såg hur han tittade på dig under festen? sa Anton och gick närmare mot mig och hans blick var helt svart
- Anton sluta nu. Vi är bara vänner jag lovar sa jag och stannade när jag kom mot väggen
- Du ljuger! Du är MIN flickvän! Förstår du det?! sa Anton och ställde sig nära mig
- Ja, jag är bara vän med honom och jag behöver inte träffa honom mer sa jag
- Lovar du mig det? sa Anton
- Jag lovar det, bara du inte gör mig illa sa jag och kände hur tårarna började rinna
Anton smekte min kind och jag försökte att inte känna mig rädd längre men jag visste att jag inte kommer kunna sluta träffa Eric. Han betyder ju jätte mycket för mig men jag var så rädd för att Anton ska göra mig illa om jag gör slut med honom för idag blev han helt svart i ögonen när Eric bara hade ringt mig. Hur arg skulle han då inte bli om jag sa nej till att sluta träffa Eric?
2 dagar senare - Eric blir orolig för Melanie - Erics Perspektiv
Jag hade försökt nå Melanie i snart 3 dagar men hon har inte svarat någon gång när jag ringt henne. Mådde hon dåligt för det som hände mellan oss så kan jag förstå det men att inte svara i telefon på tre dagar känns bara lite väl onödigt. Jag satt i studion och jobbade. Jag gick in till sångbåset och min mobil låg på utsidan och jag började spela in sången när Jason Gill stängde av musiken.
- Eric, din mobil piper här hela tiden sa Jason
- Jag kommer ut sa jag och tog av mig hörlurarna och gick ut och tog mobilen
- Det är från Melanie sa jag chockat
- O..okej sa Jason lite förvirrat
Jag läste snabbt på mobilen vad det stod i smset och det knöt sig i magen på mig när jag läste texten " Hej Eric! Jag kan inte träffa dig mer. Anton blev jätte arg. Ring inte mer. Förlåt. Kram Melanie". Vad menar hon med att jag inte ska ringa henne mer? Hon kan inte mena allvar. Ska hon låta han bestämma över henne? Nej, jag måste träffa henne.
- Jag måste sticka sa jag
- Va? Du kan inte mena allvar! Vi måste göra klart det här nu sa Jason
- Det känns som att det är något som är fel sa jag
- Det måste vänta, vi måste göra klart det helt enkelt sa Jason igen
- Jag kommer tillbaka snart men det här är vikigt för mig sa jag och tog min mobil
- Eric! NEJ! du kan inte bara dra sa Jason
- Jag måste. Om det har hänt Melanie någonting så kommer jag aldrig förlåta mig själv sa jag
- Okej, men skynda dig tillbaka isåfall sa Jason
- Jag lovar sa jag och skyndade mig ut från studion
Jag hoppade snabbt in i bilen och skyndade mig att åka ut till stallet för det var jag jag trodde att Melanie skulle vara. Sms:et hade gjort mig orolig eftersom hon skrivit att Anton blivit så frukansvärt arg. Tänk om han gjort henne illa? Nej, jag får inte tänka så men tänk om. Då är det ju mitt fel, hade jag inte ringt Melanie hade han kanske inte gjort henne något, nej jag ska inte tänka så. Men...tänk om ändå....
Samtidigt i stallet - Melanies Perspektiv
Jag stod och mockade ur Maximus box när han var ute i hagen. Jag hade tagit på mig en stor luvtröja mitt i värmen men jag ville inte visa mitt ansikte idag. Jag och Anton hade bråkat igår igen för han hade hittat ett sms till Eric i min mobil och blivit jätte arg. Han hade gett mig flera örfilar och jag hade fått en stor blåtira kring mitt höger öga och jag ville därför inte visa mig så mycket. Var det någon som frågade om vad som hänt skyllde jag bara på att jag slagit i sadelhängaren. Jag fortsatte att mocka när jag hörde hur stalldörren öppnades och jag gick mer in mot det mörka partiet för att inte behöva visa mig.
- Hallå? Melanie är du här? ropade en bekant röst men jag ville inte svara
- Melanie? Snälla om du är här så svara mig sa Eric och kom fram till Maximus box
- Melanie! Varför svarade du inte? Jag blev så orolig när jag såg ditt sms sa Eric
- Det hade du inte behövt bli sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Varför står du där i mörket? sa Eric och gick in i boxen
- Jag gör rent boxen. Jag hinner inte nu sa jag och försökte ta mig runt Eric
- Melanie, visa mig ditt ansikte sa Eric och såg på mig
- Är du nöjd nu? sa jag och tog ner luvan
- Vad...har Anton gjort det där? sa jag och rörde försiktigt Melanies kind
- Vad spelar det för roll? Jag sa ju att vi inte kunde träffas mer och ändå är du här sa jag lite irriterat
- Melanie, du vet lika väl som jag varför jag är här sa Eric
- Nej, det gör jag inte och jag vill att du går nu sa jag och gick ut från boxen och gick ner med skottkärran till en annan tjej som också behövde den
- Melanie! Jag älskar dig! sa Eric bakom mig och jag stannade och vände mig om
- Jag älskar dig Melanie och det står jag för sa Eric och jag försökte hålla tillbaka mina tårar
Jag tittade bara på honom men sen kunde jag inte hålla mig längre utan jag sprang bara rakt fram till Eric och...
Detta är kapitel 5 av Marching(in the name of love) och jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det. Förlåt förlåt förlåt att det inte kom upp igår(lördag) men firade påsken hos släkten och kom inte hem förens sent på kvällen men nu ska det bli ordning igen. Kapitel 6 kommer redan imorgon(måndag) och då får ni bla. veta blir Melanie och Eric tillsammans nu? Vad händer när Melanie ska prata med Anton? Vilka är det som sover över på höskullen? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 6 som kommer redan imorgon(måndag).
TUSEN TUUUSEN TUUUUUSEN MILJONER MILJADERS BILJARDERS TACK till er ALLA som läser
bloggen! Och TUSEN TUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer. Jag är så otroligt tacksam för allt ert stöd och ni är dom BÄSTA läsarna som finns! Utan er skulle inte bloggen finnas! NI är fantastiska!! Tusen tack åter igen! Jag älskar er alla som läser bloggen!! Jag kan inte tacka er nog mycket för att ni läser bloggen!
Utan er skulle inte bloggen finnas !!
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<333<33333<333
Kommentarer
Ellen säger:
100 av 10 poäng!! Jättebra!!:)<33
Nadja säger:
Riktigt fucking awsome kapitel
Trackback