Marching(in the name of love) - Kapitel 20
- Jaha, vad heter han då? sa jag och log för mig själv
- Du kommer nog få en chock men han heter Anton sa Annie
- Va? Ursäkta, kan du säga det där en gång till? sa jag
- Han heter Anton.....
Melanies Perspektiv
- Om du säger att det är mitt ex Anton som du dejtar så säger jag upp vänskapen sa jag
- Det är väl självklart att det inte är han. Jag var ute på krogen och träffade då Anton och vi strulade lite och nu tror jag att jag faktiskt har fått känslor för honom sa Annie
- Okej, det låter ju fantastiskt! Men kan du inte berätta vem det är mer? sa jag nyfiket
- Det är det här som jag tror kommer bli en chock för dig, men det är Anton Ewald sa Annie
- VA?! ANTON EWALD?! skrek jag så nästan hela Sogndal måste hört mig
- Lugn. Ja, det är han. Jag vet att det är idiotiskt men jag gillar honom sa Annie
- Ja, det förstår jag verkligen att du gör. Men skulle du orka med hela den grejen då? sa jag
- Du klarar det så varför skulle inte jag? sa Annie
- Tack för den! Men vi är inte ute med det. sa jag
- Det förstås men jag ska försöks ge det en chans och du känner väl mig, nästa vecka är det någon annan sa Annie och skrattade
- Hahaha, du är inte klok. Men lycka till med kärleken så ses vi snart sa jag
- Tack detsamma. Lycka till med all kärlek där borta sa Annie och skrattade
- Hej då galning! sa jag och vi la sen på
Jag kunde knappt fatta det. Anton Ewald och Annie? Men det behöver ju inte betyda något för dom hade ju faktiskt bara strulat lite och det betyder ju inte att man ska bli ett par för det. Jag gick tillbaka in till köket och klappade Dolly innan jag kramade om Eric igen.
- Förlåt, det var Annie bara sa jag och log
- Det gör inget. Jag hörde att hon träffat Anton sa Eric och log sitt sneda leende
- Ja, jag kan inte förstå det heller men så länge hon är lycklig så är jag det. Men vad var det du ville berätta för mig? sa jag
- Jag? Öh, jo,du vet ju att Tomas ringde mig igår och han sa något sa Eric
- Okej, du ser ledsen ut. Var det tråkiga nyheter? sa jag och såg på Eric
- Det beror på hur man ser det, jag måste åka tillbaka till Sverige imorgon sa Eric
- Va? Men du sa ju att du fått ledigt veckan ut sa jag och kände hur ledsen jag blev
- Jag vet. Men det är ett möte och jag måste vara där. Helst önskar jag du kunde följa med sa Eric
- Det önskar jag också. Men så stränga mina föräldrar var när jag skulle åka hit så kommer jag aldrig få åka hem tidigare sa jag
- Jag önskar du inte behövde stanna här ensam sa Eric och gav mig en puss på pannan
- Men jag kommer faktiskt hem. Men lova mig en sak och det är att inte flörta med Isabell när jag är borta sa jag
- Det är klart jag inte gör. Men nu är det dags för dig att äta mina goda pannkakor sa Eric och log
- Tack! Och som du sa, den här dagen ska bara vara för dig och mig sa jag
- Absolut sa Eric och gav mig en puss innan han serverade pannkakorna
Nu hoppas jag att det inte kommer fler överraskningar. Först Annie och Anton och sen Eric åker till Sverige imorgon. Jag ville inte ha fler besked eller vad man ska kalla det. Det skulle inte förvåna mig Aksel kom in springandes med någon helt fantastisk nyhet också. Pannkakorna var helt otroligt goda och Eric kunde definitivt bli kock om musiken stannar. Men jag kunde inte släppa det här att han åker hem till Sverige och jag blir kvar med Aksel. Nej, jag måste göra något med vad?
Erics Perspektiv
Jag hade sett hur ledsen Melanie blivit när jag sagt att jag åker hem imorgon men jag hade en liten önskan inom mig som jag hoppas ska bli sann och det är att hon får följa med till Sverige igen.
- Var det gott? sa jag och log mot Melanie
- Dom bästa pannkakorna jag någonsin ätit. Tack sa Melanie och gav mig en kyss
- Va bra. Så, vad känner du att hitta på idag? sa jag och tog undan tallriken
- Mer än att vara med dig. Ingen som helst aning sa Melanie
- Vad sägs om att vi bara chillar här en stund och sen åker ner till stan och käkar en lunch? Bara du och jag sa jag och log
- Mer än gärna. Det låter fantastiskt sa Melanie och gav mig en passionerad kyss
Jag lyfte upp henne och satte henne på köksbänken och hon la sina händer runt min nacke. Jag tog upp hennes ben mot mina höfter och smekte hennes lår lite försiktigt. Det blev hetare och hetare och jag blev lite små orolig för att hennes föräldrar skulle komma och se oss.
- Vi kanske borde fortsätta på ditt rum? sa jag
- Okej, kom sa Melanie och tog min hand och vi sprang upp till rummet
Melanie stängde och låste dörren. Sen tog jag mina händer runt Melanies höfter och drog henne tätt intill mig. Vi kysstes passionerat och jag rörde trevande på hennes kropp med mina händer. Jag lossade snörena i hennes linne och det föll till golvet. Hon tog av mig mitt linne och la sina händer mot mitt bröst. Vi lutade oss nära varandra och jag kunde höra hennes andetag och kände hur hårt hennes hjärta slog. Jag kysste hennes hals och sen backade vi mot sängen och la oss ner.
Melanie satte sig gränsle över mig och jag la mina händer mot hennes rygg. Vi rullade runt och jag la mig över henne. Vi kysstes ännu mer och hjälptes sen åt att ta av varandra dom andra kläderna. Vi låg där ihop slingrade och hade sen sex. Vi stönade tyst och hade det helt underbart.
Senare innan Eric och Melanie åker på lunch - Melanies Perspektiv
Jag hade tagit en dusch och tagit på mig en militär grön skjorta och ett par svarta korta slitna shorts. Eric satt och väntade på mig nere i hallen och jag tittade mig snabbt i spegeln innan jag gick ner.
- Wow, det kanske är bäst om vi går till ett öde ställe om du måste vara så snygg sa Eric
- Haha, det samma gäller dig isåfall sa jag och skrattade
- Det här kommer bli en fantastisk lunch med en fantastisk flickvän sa Eric och gav mig en kyss
- Å, er du nå? Ha det gøy! sa mamma som betyder Jasså, åker ni nu? Ha det så roligt!
- Det ska vi. Skulle kunna göra allt för den här tjejen. sa Eric och la sin arm runt mina axlar
- Mamma, jag måste prata med dig sen sa Melanie
- Ok. Men ikke tenk på det mer. sa mamma som betyder Ok, men tänk inte på det mer
- Nej, nu ska jag bara ha roligt med Eric sa jag och log
Vi gick ut och satte oss i bilen. Sen åkte vi till en resturang. Jag försökte hålla humöret uppe men jag var lite ledsen för att Eric skulle åka hem imorgon. Mamma skulle aldrig låta mig åka hem tidigare eftersom dom anser att det här är en familjesemester. Men när vi kom fram till resturangen så satte vi oss uteserveringen.
- Hva bestille du? sa servitören som betyder Vad vill ni beställa?
- Jag tar en tonfisksallad och ett glas vatten med citron sa Eric och log
- Jeg vil ha en Caesar salat med et glass vann med sitron sa jag som betyder Jag tar en ceasarsallad med ett glas vatten med citron
- Ok, vil det snart sa servitören som betyder Ok, det kommer snart
Eric la sin hand över min och jag log mot honom.Han reste sig lite och lutade sig över bordet för att kyssa mig.
- Jag kan inte motstå dina läppar sa Eric och skrattade
- Hur ska du då kunna klara dig utan dom i tre dagar då? sa jag och skrattade
- Jag får väl ta dom med mig. Nej, men mest av allt vill jag att du ska följa med sa Eric
- Jag också. Jag ska försöka prata med mamma men hon kommer säkert säga nej sa jag
- Man ska aldrig säga aldrig. Tänk på mig annars som måste vara ensam i Stockholm bland alla kärlekspar sa Eric och log
- Men hallå, tänk på mig som är ensam med alla kärlekspar och Aksel i hasorna sa jag och skrattade
- Där sa du något. Det är mest synd om dig sa Eric och gav mig en sista kyss innan maten kon in
Vi hade det jätte trevligt och solen sken. Men hur underbart det än är så kan jag inte sluta tänka på att Eric ska åka hem före mig. Undrar hur Annie ska kunna hantera det här med Anton? Jag står knappt ut själv av att behöva ha det såhär. Men jag hoppas snart att jag kan hitta ett jobb och en egen lägenhet snart också. Då kanske allting skulle bli så mycket enklare.
Senare på kvällen - Hemma i huset - Melanies Perspektiv
- Mamma, jag vill prata med dig nu sa jag
- Ok, hva har skjedd?sa mamma som betyder Okej, vad är det som har hänt?
- Eric ska åka hem redan imorgon och jag vill följa med sa jag
- Det er trist at Eric bør gå gammel kvinne, men dette er vår ferie sa mamma som betyder Det är jätte tråkigt att Eric ska åka gumman men det här är våran semester
- Men jag måste få följa med! sa jag surt
- Ingen Melanie! er det som jeg siersa mamma och gick därifrån som betyder Nej, Melanie!Det blir som jag säger
- Skit också sa jag och slog till en köksbänken
- Jag hörde att det inte gick sa Eric och la sina armar runt min midja
Det var bara roligt att ge Anton nummret till Annie. Dom kommer bli väldigt lyckliga tillsammans det vet jag. Men var det någonting jag saknade när jag skrivit nummret till Anton var att jag saknade Melanie ännu mer och nu skulle jag åka hem till en tom lägenhet. Jag satte mig i bilen och åkte hem. Jag skyndade mig och när jag kom hem parkerade jag bilen. Men någonting som faktiskt var lite konstigt var att Melanie inte svarade mig i telefon. Tänk om det hänt henne någonting? Nej, jag ska inte tänka så. Jag gick upp för trapporna till lägenheten och när jag såg vem som satt i trappan stannade jag bara.
- Nej, dom är sten hårda med det där. Jag antar att vi får vara ifrån varandra i 3 dagar sa jag
- Det ser så ut. Men eftersom jag måste gå upp tidigt imorgon kanske det är bäst att vi går och lägger oss sa Eric
- Mer än gärna sa jag och gav honom en kyss
Vi gick upp till sovrummet och vi gjorde oss i ordning. Vi la oss sen ner i sängen och kröp nära varandra. Eric la sina armar runt mig och jag kröp nära hans bröst. Han gav mig en puss på pannan och viskade "Jag älskar dig" innan vi somnade.
Nästa dag i Sverige - Erics Perspektiv
Jag hade precis varit på mötet och skulle jag bara åka till studion för att lämna en sak. Jag hade parkerat bilen utanför och skyndade mig in. När jag kom in satt J-son och Anton Ewald där inne.
- Tjena! Vad gör du här? Jag trodde du var i Norge sa J-son
- Jo, men hade ett möte idag det är därför sen tänkte jag lämna den här sa jag
- Sjysst. Men har du träffat Anton? sa J-son
- Hej Eric sa jag
- Anton. Trevligt att äntligen få träffa dig sa Anton
- Detsamma. Hur går det här idag? sa jag och log
- Jo, det går bra men Anton har mest tänkt på en tjej sa J-son och skrattade
- Jasså, vem är det? sa jag
- Det är just det som är problemet jag vet inte. Vi kysstes lite på krogen för några dagar sen och nu kan jag inte sluta tänka på henne. Jag vet inte vad hon heter eller hennes nummer sa Anton
- Men du har faktiskt tur. Jag vet vem det är sa jag
- Ursäkta? sa Anton och såg förvånat på mig
- Det är min flickväns bästa vän, Annie. Hon har berättat om dig också sa jag
- Det är helt otroligt. Men kan jag få hennes nummer? sa Anton
- Självklart. Här sa jag och skrev ner Annies nummer
- Tack. Det var helt fantastiskt gjort sa Anton och log
- Det var bara roligt att hjälpa dig. Jag kan säga att hon gillar dig med sa jag och log
Det var bara roligt att ge Anton nummret till Annie. Dom kommer bli väldigt lyckliga tillsammans det vet jag. Men var det någonting jag saknade när jag skrivit nummret till Anton var att jag saknade Melanie ännu mer och nu skulle jag åka hem till en tom lägenhet. Jag satte mig i bilen och åkte hem. Jag skyndade mig och när jag kom hem parkerade jag bilen. Men någonting som faktiskt var lite konstigt var att Melanie inte svarade mig i telefon. Tänk om det hänt henne någonting? Nej, jag ska inte tänka så. Jag gick upp för trapporna till lägenheten och när jag såg vem som satt i trappan stannade jag bara.
- Melanie? Är du verkligen här eller drömmer jag? sa jag chockat
- Överraskning....
Detta är kapitel 20 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det. Förlåt att det bara kom ett kapitel idag också men slutade skolan sent och hann helt enkelt inte förlåt. Men imorgon(fredag) kommer kapitel 21 och då kommer ni bla. få veta hur Melanie kom till Sverige? Hur går det mellan Anton och Annie? Vad händer på fälttävlans tävlingen? Och får Melanie ett jobb och lägenhet? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 21 som kommer imorgon(fredag). Och åter igen. Förlåt :(
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<333
Kommentarer
Ellen säger:
Sjukt bra!!!!:)<333333
Nadja säger:
Jätte bra !!!
Trackback