Marching(in the name of love) - Kapitel 13
- Men det är ju helt fantastiskt! Grattis älskling! sa jag och gav henne en kram och en kyss
- Ja, men det finns ett litet problem sa Melanie
- Okej, men problem är till för att lösas sa jag och log stort
- Bra, att du ser det så men problemet är att den ligger i Oslo i Norge....
Melanies Perspektiv
- Bra, att du ser det så men problemet är att den ligger i Oslo I Norge sa jag
- Säg att jag hörde fel. Snälla Melanie säg att du sa fel sa Eric och såg chockat på mig
- Nej, jag skojar inte. Lägenheten är min om jag vill ha den. Jag kommer aldrig vara fri från Anton så länge jag stannar här sa jag
- Så du låter han vinna helt enkelt? Förstår du inte att du flyr? sa Eric och reste sig från soffan
- Ja, jag orkar inte mer! Det är därför. Anton är som Gaston i Skönheten och Odjuret. Kan han inte få mig ska ingen annan det heller och han kommer aldrig sluta förens han kommit i mellan dig och mig sa jag
- Så vad händer med oss om du flyttar? sa Eric och jag såg hur han försökte tvinga tillbaka tårarna
- Det kommer alltid vara du och jag! Att jag bor där ska inte få förstöra mellan oss sa jag och reste mig upp från soffan och la mina armar runt Erics hals
- Jo,det är det som är problemet. Vi kommer knappt hinna ses. sa Eric
- Jag älskar dig och jag tänker göra allt för att få det här att fungera sa jag
- Jag älskar dig så att mitt hjärta kan gå sönder,men du gör bara det här för att bli fri från Anton? sa Eric
- Ja, så länge jag bor här så kommer han aldrig släppa taget om mig sa jag
- Okej, jag förstår. Men nu pratar vi inte mer om det. Sätt dig i soffan så ska du få något av mig sa Eric och log
- Okej sa jag och satte mig i soffan och väntade på Eric
Erics Perspektiv
Jag trodde jag hade hört fel när Melanie sagt till mig att hon ska flytta till Oslo! Det är ju inte direkt runt kvarteret utan det är flera mil, jag måste ta flyget dit. Och allting är den där Antons fel. Jag valde att inte berätta för Melanie att jag ska ta mig ett snack med honom för jag tänker göra allt för att få Melanie att stanna här. Men nu skulle jag äntligen få ge henne presenterna. Jag tog upp dom från resväskan och mitt halsband låg även i asken. Jag gick in till Melanie och jag log stort när jag såg in i hennes mörks bruna ögon.
- En liten present från mig till dig sa jag och gav henne presenterna
- Men varför då? sa Melanie chockat och tog i mot presenterna
- För att jag älskar dig och ville ge dig något speciellt från Dubai sa jag
- Jag vet inte vad jag ska säga. Tack älskling sa Melanie och kramade om mig
- Varsågod! Du är värd allt det där och mer sa jag och log
- Nu blir jag generad också sa Melanie och skrattade
- Det är meningen. Jag hoppas du ska tycka om det sa jag
- Det är klart! sa Melanie och öppnade paketet från Victoria Secret först
- Men gud vad fint! Jag älskar det! Tusen tack! Jag vet inte hur jag ska kunna tacka dig nog mycket sa Melanie och log
- Vi får komma på något sa jag och skrattade
- Ja, det måste vi göra sa Melanie och skrattade för att sen öppna asken med halsbanden i
- Dom är helt fantastiska! Jag förstår fortfarande inte att du gjort allt det här för mig sa jag
- Vänta ska jag hjälpa dig sa jag och tog halsbandet och hon lyfte upp sitt hår och jag knäppte halsbandet
- Det är det finaste jag någonsin fått sa Melanie och rörde försiktigt vid halsbandet
- Det står för Eric, och M:et är för Melanie till mig sa jag och tog upp det andra halsbandet och satte det på mig
- Förstår du hur mycket jag älskar dig ? sa Melanie och satte sig närmare mig
- Nej, inte riktigt. Kan du visa? sa jag och skrattade
- Ungefär såhär sa Melanie och la sina händer runt min nacke och gav mig en passionerad kyss
- Jag måste ha missat det, hur mycket var det nu igen? sa jag och log snett
- Såhär mycket sa Melanie och vi kysste varandra passionerat
Jag kände hur mycket jag hade saknat henne när mina läppar rörde hennes. Vi la oss ner i soffan och fortsatte att kyssas och kelade tills Melanie var tvungen att gå hem. Jag följde henne till dörren och gav henne en sista kyss. Hon gick ut genom dörren och jag stor kvar i 10 minuter ungefär så jag var säker på att hon inte skulle se mig. För nu var det dags för mitt lilla samtal med Anton.
Samtidigt i bilen - Melanies Perspektiv
Jag skulle träffa Annie på stan för jag hade lovat henne att hjälpa henne att köpa en present till sin lillebror och sen var det väldigt skönt att prata med henne om det här med flytten. Men det konstiga var inte att Eric blev jätte ledsen ut att han inte ville prata om det mer. Tänk om han ska, nej nu är jag bara dum och inbillar mig saker, men tänk ändå om han ska prata med Anton? Nej, det skulle han aldrig göra, det är bara jag som inbillar mig saker. Jag skakade bort tanken och körde mot närmaste parkeringen utanför Toys R Us där jag skulle träffa Annie. Jag klev ur bilen och låste och gick sen fram till Annie och gav henne en stor kram.
- Hej gumman! Tack för att du hjälper mig det här sa Annie
- Det är bara roligt. Men det är en annan sak sa jag
- Ok, men vänta, vilket fint halsband. Ah, jag förstår du har träffat Eric sa Annie och log
- Ja, vi sågs för några minuter sen. Han hade köpt det här och ett nattset till mig på Victoria Secret sa jag och blev generad
- His a keeper sa Annie medans vi gick in till butiken
- Absolut, men jag berättade för honom om flytten idag sa jag
- Oh oh, var det bra eller dåligt? sa Annie och tittade lite på olika saker
- Jag vet faktiskt inte. Han blev så konstig bara. Först blev han ledsen och så men sen ville han inte prata om det sa jag
- Oj, men tror du att han kommer åka till Anton och snacka med honom? sa Annie och tittade lite på legot
- Jag hade också den tanken förut men det borde han inte göra. Eller? sa jag
- Nej, det tror inte jag. Varför skulle han prata med honom? sa Annie
- För att jag inte ska flytta, du vet ju att anledningen, eller den största anledningen till det är Anton sa jag
- Ja, det förstås. Men nej, jag tror inte han skulle snacka med Anton sa Annie och valde till slut presenten till sin lillebror
- Jag hoppas verkligen att du har rätt sa jag och log
Senare hos Anton - Erics Perspektiv
Jag ringde på dörren flera gånger innan jag hörde hur någon gick på insidan av dörren och ropade "Ja, ja jag kommer" och jag var bered på att få snacka med honom. När Anton öppnade tittade han lite förvånat på mig som att han inte riktigt förstod varför jag var där.
- Jaha, vad vill du nu då? sa Anton irriterat
- VAR DET DET HÄR DU VILLE?! VA!? skrek jag och tryckte upp han mot väggen
- Vad snackar du om?! sa Anton och tryckte bort mig
- Melanie ska flytta till Norge tack vare allt du gjort mot henne! sa jag
- Du skojar med mig sa Anton och skrattade bara bort det
- Nej, det är just det jag inte gör. Melanie har köpt en lägenhet i Norge och ska flytta sa jag igen
- Det var inte det jag ville. Men jag har varit tillsammans med Melanie i 4 år och du måste förstå hur svårt det var för mig när hon valde dig istället sa Anton
- Så pass svårt att du var tvungen att misshandla henne? sa jag surt
- Ja, eller jag vet inte. Det slog slint men jag vill inte att hon ska flytta sa Anton
- Det ska är bäst att du ställer det här till rätta innan det är för sent. Jag måste gå nu sa jag
- Mmmm...kanske borde göra det sa Anton och jag gick ut genom dörren igen
Jag hoppas verkligen att han stället allting till rätta. För jag vill inte att Melanie ska flytta. Jag gick ner till bilen igen och jag körde mot stallet där jag skulle träffa Melanie och jag valde att inte berätta för henne att jag pratat med Anton. Men nu körde jag mot stallet för att träffa mina fantastiska flickvän.
Senare i kaffeterian - Melanies Perspektiv
Jag hade precis ridit med Maximus och nu satt jag och några kompisar i fiket med Eric. Men det fanns en tjej som jag inte gillade och det var Isabella. Det var som att hon inte såg hur hon stötte på Eric. Jag tittade surt på henne men det verkade hon inte bry sig om ett dugg. Jag blev sjukt irriterad och Mia tittade lite på mig som att hon förstod att jag var irriterad på Isabella.
- En så snygg kille som du har väl redan en flickvän sa Isabella och la sin arm mot Erics
- Ja, det har han faktiskt sa jag argt
- Pratade jag med dig eller? sa Isabella surt
- Jag är faktiskt tillsammans med Melanie. sa Eric och log
- Men allting kan ju förändras, speciellt nu när Melanie ska flytta till Norge sa Isabella och log hånfullt mot mig
- Jag kommer aldrig släppa taget om henne bara för det sa Eric och såg lite irriterat på Isabella och drog undan armen
- Jaja, men när du har tid kanske vi kan hitta på något sa Isabella och log igen
- MELANIE! Hur MÅNGA gånger ska jag behöva säga till dig att du inte ska lägga papper i sadelkammaren sa Maria
- Just det Melanie, hur många gånger ska hon behöva säga till? sa Isabella och log hånfullt
- Jag har inte lagt något papper där. sa jag förvirrat
- Nehe, men det står ditt namn på det här kuveret.sa Maria och gav mig ett kuvert
- Ja, jag har inte lagt det där sa jag
- Okej, jag får tro dig. Men gör inte om det iallafall sa Maria och gick därifrån
- Vem är det ifrån? sa Eric och såg på mig
- Vet inte, jag trodde det var från dig sa jag och gav Eric en kyss
- Nej, det är inte från mig. Men du kanske ska läsa det sa Eric
- Okej sa jag och öppnade kuveret och tog ut brevet
Jag höll på att ramla över Eric när jag läste brevet. Det var från Anton och jag trodde jag drömde. Varför skickar han mig det här nu?! Jag läste igenom det och det stod såhär:
Brevet
Hej Melanie!
Jag fick besök tidigare idag av Eric. Han berättade för mig att du ska flytta till Norge pga allt jag gjort mot dig och jag kan förstå dig. Jag ångrar allt ont jag gjort mot dig och skulle jag kunna ta det tillbaka skulle jag göra det direkt. Men det kan jag inte men jag kan be dig att stanna i Sverige. Jag såg hur mycket Eric älskar dig när han kommer hem hit till mig för att be mig sluta göra dig illa. Jag skrev det här brevet till dig för att förklara för dig att jag tänker lämna dig ifred nu.
Det var bara det att jag har älskat dig i 4 år och helt plötsligt vändes allt upp och ner bara för att du träffade honom. Det var som att jag inte orkade mer och därför slog jag dig. Men snälla Melanie, jag kan inte förstå att jag säger det här ingentligen men stanna i Sverige för Erics skull. Jag kommer iallafall lämna dig ifred från och med nu.
Kramar Anton
Tillbaka i verkligheten - Erics Perspektiv
Jag såg på Melanies ansiktsuttryck att det inte var roligt det som stod i brevet och speciellt inte efter hur hon såg på mig. Jag ville nästan sjunka genom golvet för hon såg inte alls glad ut. Jag log lite försiktigt mot henne men visste inte vad jag skulle säga.
- Kan jag få prata med dig här utanför bara? sa Melanie
- Självklart sa jag och vi reste oss upp och gick ut på gårdsplanen
- Vad HÅLLER du på med? sa Melanie argt
- Vad pratar du om? sa jag förvånat
- Du har varit hemma hos Anton och bett mig stanna i Sverige! sa Melanie
- Jag antar att brevet är från Anton. Och ja, det gjorde jag för jag älskar dig av hela mitt hjärta Melanie och jag visste att det bara fanns ett sätt för dig att stanna och det var att prata med honom sa jag
- Men du gick bakom min rygg när du fick för att prata med honom! sa Melanie
- Jag är ledsen, men jag kommer göra allt för att få dig och stanna förstår du det? sa jag och rörde försiktigt hennes kind
- Jag förstår det, och jag älskar dig av hela mitt hjärta och ännu mer men...sa Melanie
- Men vadå? Du har bestämt dig eller hur? sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Jag har bestämt mig för att.....
Detta är kapitel 13 av Marching(in the name of love). Förlåt att det inte kom igår kväll men jag hann inte få det helt klart det var därför men nu är det iallafall uppe och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni ska tycka om det. Kapitel 14 av Marching(in the name of love) kommer redan imorgon(tisdag) och då komer ni bla. få veta vad Melanie bestämt sig för? Varför fortsätter Isabella stöta på Eric när hon vet att han är tillsammans med Melanie? Vad säger Melanies föräldrar när hon berättar om sitt beslut? Det och mycket mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 14 som kommer imorgon(tisdag) och självklart kommer det bli hett och mycket kärlek också :)
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<333
Kommentarer
Ellen säger:
Super bra!!!
En fråga bara hur gammal är du?? :)<333
Nadja säger:
Fantastiskt!!! Love it!!
Trackback