Marching(in the name of love) - Kapitel 10
Jag skulle själv till stallet snart så jag åt upp frukosten och diskade upp efter mig och tog sedan på mig mina ryttarkläder som jag hade tagit med mig hit i min ryggsäck. Jag lånade en av Erics munkjackor för jag hade ingen med mig och sen tog jag på mig mina stallkängor och korta chaps och sen gick jag ut från lägenheten. Jag hade fått låna Erics reserv nyckel och jag låste dörren efter mig. Jag gick ner för trapporna och precis när jag kom ut från porten så kände jag hur någon tog tag i min arm och drog med sig mig.
- Och du kommer med mig.....
Melanies Perspektiv
- Och du följer med mig sa Anton och höll hårt i min arm
- Släpp mig! Jag har bråttom! sa jag och försökte dra mig loss
- Vart ska du då? Åka till din nya "pojkvän"? sa Anton ironiskt
- Nej, jag har en häst om du har glömt det! Varför håller du på såhär? sa jag
- Jag älskar dig. Och du är min flickvän. sa Anton och log
- Jag är inte din flickvän mer. Det är slut mellan oss sa jag
- Det är bara slut när jag säger att det är slut! sa Anton argt och släppte min arm
Jag tog då chansen att springa från honom. Jag sprang så snabbt att det kändes som att mina ben skulle gå sönder. Jag tittade bakom mig snabbt och fick se att han sprang efter mig vilket gjorde mig ännu räddare. Jag såg min bil stå på parkeringen utanför där Eric bor och sprang ännu snabbare när jag väl kom dit och öppnade dörren och satte mig i den och körde i väg direkt. Jag var livrädd och mitt hjärta slog i minst 10 000 slag i timmen. Jag hoppas att Anton inte kommer att förstöra för mig något mer nu på ett tag iallafall.
Samtidigt på ett möte - på skivbolaget - Erics Perspektiv
Jag satt på ett möte med skivbolaget idag. Vi hade redan suttit här i 1 timme nu och jag saknade Melanie hela tiden. Men jag var samtidigt orolig för att Anton skulle komma och söka upp Melanie igen. Jag nickade och svarade Ja och Nej där jag skulle göra det men jag tror att Tomas förstod att jag inte lyssnade så noga.
- Eric, vi tänkte skicka dig och Tomas till Dubai för lite viktiga möten sa en annan skivbolagets chefer
- Vad sa du för något sa du? sa jag och vaknade plötsligt till liv igen
- Vi tänkte skicka dig och Tomas till Dubai för lite viktiga möten sa mannen igen
- Jag kan inte åka till Dubai just nu. sa jag
- Biljetterna är bokade och ni åker på fredag. Jag är ledsen Eric men det är så det blir sa mannen igen
- Okej, när åker vi? sa jag
- Om 3 dagar. Det kommer bli kul, jag lovar sa mannen igen och sen var mötet klart
- Eric, nu väntar studion, men en sak först, vad menade du att du inte kunde åka just nu? sa Tomas
- Nej, det var en privat sak bara. Det ska bli kul sa jag och log
- Ok, men hoppas det löser sig iallafall sa Tomas och log tillbaka
- Ja, det gör det säkert. Jag åker till studion nu sa jag och gick ut från konferans rummet
Jaha, nu ska jag bara berätta för Melanie att jag ska åka till Dubai om 3 dagar. Jag ville inte åka utan henne för tänk om Anton passar på då jag är borta att göra henne någonting. Men jag måste åka och det kan bli roligt. Men det jobbigaste kvarstår, att bertta för Melanie. Jag satte mig i bilen för att åka till studion och jobba med kommande singeln "Coming Home" och nya albumet. Jag valde att inte ringa Melanie just nu utan att åka till henne sen och berätta om det men jag är faktiskt väldigt nervös inför hur hon ska ta det.
Senare i stallet - Melanie är ute och tränar terräng med Mia - Melanies Perspektiv
Jag och Mia var ute i terrängen idag och vi red just nu i skogen. Jag hade haft jätte roligt i stallet idag men jag hade samtidigt varit lite spänd. Varje gång jag hörde någon gå i stalldörren eller såg en bil komma på uppfarten så började mitt hjärta slå i hundra och jag trodde alltid att det var Anton som kom men det gjorde han inte. Så efter lite lunch och ryktning så hade jag och Mia bestämt oss för att rida ut och träna lite på terränghindren också. Man får inte rida ut ensam så därför hade vi besämt oss för att rida ut tillsammans. Men även Mia hade märkt av att jag varit lite spänd idag.
- Har det hänt någonting? Du hoppar till hela tiden sa Mia
- Nej, jag har bara haft det lite tufft med Anton sa jag och klappade om Maximus
- Har han inte gett sig ännu? sa Mia och svängde med Bambi(Mias häst)
- Han kommer nog aldrig ge sig. Jag är faktiskt rädd för honom sa jag och följde efter Mia
- Men det är väl tur för dig att du har Eric? sa Mia och log stort mot mig
- Ja, jag vet inte hur jag skulle klara det här utan Eric sa jag och log mot Mia
- Kan du inte fråga Eric om han vill följa med ut någon dag? sa Mia
- Jo, det kan jag gärna göra. Vad är haken? sa jag och skrattade
- Han får gärna ta med sig en kompis sa Mia och log generat
- Jag visste att det var det du ville komma åt. Ja, okej jag ska fråga sa jag
- Bra, vad säger du om i övermorgon? sa Mia
- Det blir kanon bra. Är det okej om jag hoppar några hinder? sa jag och travade in på terrängområdet
- Absolut, jag följer efter dig sa Mia och vi fattade gallop och jag hoppade det första hindret.
Jag älskade att hoppa terränghindren för det kändes som man flög på ett annat sätt. Man fick helt enkelt en riktig adrenalinkick. Maximus kändes väldigt pigg idag och jg fick kämpa hårt med att hålla tillbaka honom men det gick ganska bra ändå och jag ramlade inte av iallafall. När vi hade hoppat en liten stund så red vi tillbaka till stallet. Jag hoppade av Maximus och ledde sen in honom till duschspiltan. Det var sjukt varmt ute idag så därför behövde jag duscha av honom innan han fick gå in till sin box.
Samtidigt en liten bit ifrån stallet - Erics Perspektiv
Jag hade fått gå ifrån studion lite tidigare idag. Eller rättare sagt 10 minuter tidigare och nu var jag på väg ut till stallet för att träffa Melanie. Hon hade sms:at mig tidigare och skickat en bild när hon varit ute och ridit och skrivit att snart var det min tur. Hon kommer aldrig ge sig innan jag sitter på hästryggen men okej, jag ska rida iallafall 1 steg för Melanie annars kommer hon väl reta mig resten av livet. Jag svängde sen in på parkeringen och parkerade bilen. När jag klev ur bilen kom en av tjejerna som jag träffat här förut.
- Hej Eric! Melanie är i stallet sa tjejen
- Okej, vart i stallet? sa jag och log
- Sist jag såg henne stod hon utanför Maximus box och pratade med Mia sa tjejen och gick vidare
- Tack för hjälpen ropade jag efter henne
Jag gick in till stallet och jag fick se ryggtavlan av Melanie. Mia tittade på mig och log medans jag smög upp bakom Melanie och la mina händer mot hennes midja men hennes reaktion blev inte som jag hade räknat med.
- SLÄPP MIG! RÖR MIG ALDRIG IGEN! skrek Melanie till och sprang därifrån
- Vad gjorde jag för fel? sa jag förvånat till Mia
- Du vet ju om att Anton varit på henne sen tidigare sa Mia
- Ja, men hon brukar inte reagera så här sa jag förvirrat
- Han var på henne imorse igen. Han tog tag i henne efter att hon kom ut från dig imorse och var väldigt arg sa Mia
- Åh, då förstår jag varför hon blev så ledsen och arg sa jag
- Ja, hon sprang nog till höskullen, hon brukar göra det. sa Mia och log
- Ok, jag hoppas hon inte blir rädd igen sa jag
- Nej, men ett råd, krama henne inte bakifrån sa Mia
- Tack, det ska jag komma ihåg sa jag och gick ut mot stegen till höskullen
Jag klättrade upp för stegen och jag såg inte Melanie någonstans men sen fick jag syn på henne iallafall. Nu ville jag inte åka till Dubai eftersom Melanie inte verkar må bra alls just nu. Men jag måste ju och nu kändes det ju inte direkt bättre av att jag skulle behöva berätta för henne att jag ska behöva åka bort.
- Melanie! Förlåt, det var bara jag sa jag
- Eric! Åh ERIC! ropade Melanie och sprang fram till mig och kramade om mig och jag kände hur hon grät
- Gumman, det är ingen fara. Förlåt, hade jag vetat om det där om Anton hade jag inte gjort så sa jag
- Det är jag som ska säga förlåt. Jag är bara rädd. Det är tur att jag har dig sa Melanie
- Jag kommer alltid finnas här för dig gumman! Men det är någonting jag måste berätta sa jag
- Okej, vill du göra slut? sa Melanie och såg med rädd blick på mig
- Nej, absolut inte! Men det finns en annan sak som jag måste berätta sa jag och jag visste inte hur jag skulle säga det
- Men säg bara vad det är, så farligt kan det inte vara sa Melanie
- Nej, eller jag vet inte. Men jag och Tomas ska åka till Dubai om fyra dagar. För jobb sa jag
- Du ska åka vart då sa du? sa Melanie chockat
- Jag och Tomas ska åka till Dubai om fyra dagar för jobb.....
Detta är kapitel 10 av Marching(in the name of love) och jag hoppas ni ska tycka om det! Förlåt om det blev lite tråkigt och att det kom sent men blev inte riktigt nöjd så fick skriva om det flera gånger. Men hoppas ni ska tycka om det iallafall. Kapitel 11 kommer redan imorgon(onsdag) och då kommer det tidigare. Ni kommer också bla. få veta Vad Melanie säger när Eric ska åka till Dubai? Varför är Melanie ensam i lägenheten? Vad händer när dom går ut tillsammans? Och kommer Anton någonsin släppa Melanie? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 11 som kommer imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS BILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Utan er skulle inte jag kunna skriva bloggen och jag är så otroligt tacksam för att ni läser bloggen! Jag kan inte beskriva i ord hur mycket ni betyder för mig och ni är dom bästa läsarna i världen! Jag älskar er alla och tusen tack för alla fina likes och att ni följer på twitter det gör mig jätte glad ! NI ÄR BÄST!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<33<333
LOVE U ALL SO MUCH! ÄLSKAR ER ALLA ! <333<33<33<333
Kommentarer
Ellen säger:
Jääättteee brA!!!<33333
Nadja säger:
Absolut hundra procent bra kapitel!
Trackback