Timeless - Kapitel 17

- Va? sa Eric och såg förvånat på mig
- Jag kommer stanna i London för att gå klart skolan. Jag kommer inte följa med tillbaka till Sverige sa jag och tårarna fortsatte rinna

    


Erics Perspektiv
 
Jag trodde jag hade hört fel när hon sa att hon kommer stanna i London och inte följa med tillbaka. Det var som att hon satt en kniv i bröstet på mig och vred om varje gång hon sa att hon stannar där. 
 
- Säg att du skojar? sa jag
- Nej, jag är verkligen ledsen men jag kan inte gå kvar i den där skolan. Jag kommer gå klart skolan i London sen kommer jag tillbaka sa Chloé
- Hur länge kommer du stanna där? sa jag och kände hur tårarna började rinna
- 6 månader sa Chloé och tog mina händer
- Du hade lika gärna sagt att det är slut då sa jag och drog undan mina händer
- Vad menar du? sa Chloé förvånat
- Jag är hellre ensam i 6 månader utan att sakna dig än att sakna dig i 6 månader sa jag och kände hur det högg i hjärtat
- Du kan inte mena allvar sa Chloé
- Jag är ledsen Chloé, jag älskar dig över allt annat men jag klarar det inte, det är slut sa jag och började gå därifrån
- ERIC! ERIC! Gå inte! ropade Chloé efter mig men jag ville inte höra det gjorde för ont
 
Jag kan inte fatta att jag gjort slut med Chloé. Jag ville inget hellre än att vara tillsammans med henne men att vara utan henne i 6 månader kommer jag inte klara av. När jag väl kom tillbaka till hotellet bytte jag om för att sedan packa ner mina saker. Jag skulle åka till flygplatsen för att sedan åka hem redan idag för jag kan inte vara kvar här tillsammans med Chloé nu när jag gjort slut vilket jag ångrar mer än något annat.
 
När jag hade packat klart la jag Chloés biljett på nattduksbordet och gick sedan ner till lobbyn för att ta en taxi mot flygplatsen. När jag väntade på att få gå ombord så tänkte jag på Chloé. Jag älskar henne så frukansvärt mycket men jag skulle inte klara av att vara utan henne i 6 månader. ÅH! vad har jag gjort ingentligen?!
 
Några dagar senare - Chloés Perspektiv
 
När Eric hade sagt att det var slut mellan oss så var det som att jag inte fick luft. Och det var nu 4 dagar sedan det tog slut mellan oss. Jag hade hämtat mina saker hos Eric och sen åkt direkt till London. Eric var i London också men han ville inte träffa mig. Jag hade försökt ringa honom flera gånger men han svarade varken på min sms, mejl eller telefonsamtal. Till och med Tracy hade försökt prata med honom men han ville inte prata med mig mer för det. Jag önskar bara att han kunde prata med mig igen. 
 
- Jag går ut en stund sa jag till mamma som satt i köket
- Okej, kommer du vara borta länge? sa mamma
- Nej, jag tror inte det sa jag och tog snabbt på mig skorna och tog sedan min jacka för att ta tunnelbanan till stan
 
Jag visste vilket hotell Eric både på så jag skulle åka dit för att prata med honom för jag vill inget hellre än att få vara tillsammans med honom, det får inte sluta såhär. Jag kom dit och frågade vilket rum Eric hade och när jag fått tjatat lite så fick jag nummret och gick sedan upp och knackade på och Eric öppnade.
 
- Hej sa jag tyst
- Hej, vad gör du här? sa Eric och ställde sig i dörröppningen
- Jag måste få prata med dig sa jag
- Om vadå? sa Eric och jag förstod att han inte ville ha mig här
- Det får inte vara slut, det kan inte vara slut sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Jag är ledsen, men det går inte. Jag älskar dig så mycket att hjärtat går sönder men det går inte sa Eric
- Men om du älskar mig varför kan vi då inte försöka igen? sa jag
- Chloé, det är nog bäst du går sa Eric och stängde dörren framför mig
 
Jag kände hur tårarna forsade ner från mina kinder och jag kunde inte förstå hur han kunde vara så kall mot mig. Jag gick ner igen och skyndade mig till tunnelbanan för att åka hem. Jag ville inte att någon skulle se mig gråta så jag skyndade mig bara hem och nu kände jag bara att det var kört mellan mig och Eric.
 
Samtidigt hos Erics hotell rum - Erics Perspektiv
 
Jag fick en chock när jag fick se Chloé stå utanför dörren. Jag hade sagt åt henne att gå hem för det gjorde alldeles för ont att se henne. Jag älskar henne verkligen men jag kunde inte. Jag satte mig på sängen för att tänka lite när det knackade på dörren igen. Jag torkade snabbt mina tårar som runnit ner på mina kinder för att sedan gå och öppna och det var Tomas. 
 
- Hej! Vad har hänt? sa Tomas och såg förvånat på mig
- Ingenting, ska vi dra eller? sa jag och tog mina saker
- Eric, det syns att du inte mår bra sa Tomas
- Jag mår bra, kan vi bara gå? sa jag och blev irriterad
- Okej, men det är Chloé eller hur? sa Tomas
- Måste vi prata om Chloé?! Jag orkar inte prata mer om henne sa jag och tårarna började rinna igen
- Eric, vi kanske ska ställa in intervjun idag sa Tomas
- Nej, nu går vi sa jag irriterat
 
Vi gick ner till lobbyn för att sedan ta bilen som Tomas hyrt för att åka till intervjun. Tomas såg på mig att jag var ledsen men jag ville inte prata om det mer för det gör mig bara ledsen. Jag saknar Chloé så mycket och jag vet inte om jag någonsin kommer att komma över henne.
 
2 månader senare - Chloé väcks för skolan - Chloés Perspektiv
 
- Chloé?gumman? sa mamma och smekte mitt hår
- Lämna mig ifred sa jag och drog täcket över huvudet
- Chloé, du har inte varit ute på nästan två månader, du måste gå till skolan nu sa mamma
- Nej, jag måste ingenting sa jag
- Chloé, jag vet att du saknar honom men du måste gå vidare sa mamma
- GÅ! GÅ! sa jag och kände hur tårarna började rinna
 
Mamma gick ut från mitt rum för att sedan stänga dörren. Varför skulle jag gå till skolan?! Jag saknar Eric och jag kommer inte över honom, aldrig, det finns inte en chans men problemet är att han är i Sverige igen och jag är här. Jag reste mig sedan från sängen för att gå till skolan. Tracy följde mig först till skolan men gick sedan till sin lektion och jag till mina men jag kände inte att det var roligt att vara i skolan. När jag kom dit så var alla glada och snälla mot mig. 
 
- Chloé, OMG you are back sa Colin och log
- Hi Colin! Yes, but i don´t think that i will stay sa jag
- What? Why not? sa Colin
- I miss someone so much that i cant stay here sa jag
- Oh, im so sad for you sa Colin 
- Thats ok, i need to go sa jag och gav Colin en kram innan jag gick
 
När jag var i skolan så förstod jag att det här är inte vad jag vill. Jag vill inte stanna här, vad är viktigast för mig ingentligen? Skolan eller Eric? Jag önskar bara att jag kunde hoppa av den här skolan och sen gå dom sista månaderna i den gamla skolan i Sverige men det vet jag inte kommer funka så antingen går jag klart här och kanske mister Eric föralltid eller så hoppar jag av, skaffar ett jobb i Sverige och är med Eric. Hur svårt ska det ingentligen vara?!
 
Hemma i Sverige - Erics Perspektiv
 
Jag satt just nu i studion med J-son,Jason Gill och Tomas. Jag var inte på världens bästa humör och det hade jag inte varit dom senaste månaderna. Jag saknade Chloé varje dag och det hade ibland gått ut över mitt humör. Vi jobbade vidare och jag försökte koncentrera mig men det gick inte.
 
- Eric, kan jag få prata med dig lite? sa Tomas
- Okej, sa jag och gick snabbt efter
- Eric, du måste ringa Chloé nu för det här håller inte. Du är på dåligt humör, har svårt att koncentrera sig sa Tomas
- Jag tänker inte på Chloé. Jag har bara varit trött sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Men Eric, du älskar Chloé och Chloé älskar dig. Varför måste du vara så envis? sa Tomas
- För hon kommer vara där i 4 månader till sa jag
- Men är det värdt det? Att må dåligt? sa Tomas
- Eric, ring NU sa Tomas och tog sin hand på min axel
- Nej. Jag mår bra, jag går inte till dom andra sa jag och gick in till dom andra medans Tomas stod kvar
 
Tomas Perspektiv
 
Nej, nu får det räcka. Eric mår inte bra av det här och jag bryr mig så pass mycket om Eric att jag inte vill se honom såhär ledsen. Jag slog Chloés nummer medans jag såg till att Eric satt kvar inne med dom andra och hon svarade nästan på en gång. 
 
- Hej det är Chloé sa Chloé
- Hej Chloé, Det är Tomas, Erics manager sa jag
- Hej sa Chloé förvånat
- Chloé, det är dags att komma hem nu sa jag

Detta är kapitel 17 av Timeless. Jag hoppas ni ska tycka om det. Jag är ledsen om det blev lite tråkigt men jag hoppas ni ska tycka om det ändå. Kapitel 18 som kommer imorgon(torsdag) och då får vi bla. veta Vad kommer Chloé svara Tomas? Vad kommer Chloé välja, skolan eller Eric? Det och mycket mycket mycker mer kommer ni få veta i kapitel 18 som kommer imorgon(torsdag).
 
TUUSEN TUUUSEN TUSEN TACK för alla era underbara kommentarer och för att ni läser bloggen! Ni är verkligen HELT fantastiska och underbara! Förlåt att vissa inlägg blivit tidsintällda men pga att det blir fel dag när dom senare inläggen kommer så måste jag tidsinställa dom :) Men åter igen TUSEN TUSEN TACK! Ni är verkligen dom bästa läsarna man kan ha!
 
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS!
 
NI ÄR BÄST! LOVE U ALL SOOO MUCH! <33<3333<33333<3333

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback