Without you im nothing - Kapitel 7

Jag sprang och gömde mig bakom deras husknut och såg när Jossans mamma öppnade dörren. Hon tittade sig omkring och sen fick hon syn på korgen/buketten och hon tog in den och även om jag inte visste om det skulle funka så tändes ett litet ljus inom mig.

  
 
Jossans Perspektiv
 
Jag hörde hur det ringde på dörren men jag orkade inte gå upp för att öppna så jag låg kvar i sängen. När mamma sedan kom upp och knackade på dörren igen blev jag faktiskt lite chockad. Hon hade en stor korg/bukett med godis med sig och jag förstod verkligen ingenting.
 
- Den här stod utanför dörren, den är till dig sa mamma
- Till mig? sa jag förvånat
- Ja, det står till Jossan på så det är till dig sa mamma
- Okej, tack sa jag och tog i mot den och satte den sedan i sängen
- Vem är den från tror du? sa mamma
- Jag vet faktiskt inte. Är det okej om jag öppnar den själv? sa jag
- Självklart, jag lämnar dig ensam sa mamma och log stort innan hon gick ut från mitt rum

När jag öppnade upp plasten och fick se att det låg ett kort i så anade jag vem det var ifrån. Det måste vara från antingen Chris eller Eric eftersom det fanns en liten ballong där det stod "Förlåt". När jag öppnade kortet så kom det tårar igen. Det var som att jag började förstå mina känslor nu. Jag har varit svartsjuk och jag har haft fjärlilar i magen under hela tiden jag varit med Eric.
 
Jag har blivit kär i min bästa vän. Min bästa vän. Eric hade verkligen gjort det här för mig. När jag insåg mina äkta känslor för honom och när jag förståt att korgen/buketten var från honom så skyndade jag mig att sätta på mig ett par korta jeansshorts och min rosa munkjacka för att sedan springa ner och ta på mig skorna. Jag sprang till Erics hus och när jag fick se honom med Sanna så stannade jag.
 
Dom kramade varandra och när Sanna gav honom en puss på kinden så var det som att jag inte skulle få vara med Eric ändå. Jag skyndade mig tillbaka till huset igen innan han fick syn på mig. Det här var bara för mycket. Jag gick och satte mig framför tv:n i vardagsrummet och tog sedan upp mobilen och slog nummret till Chris. Ville han vara tillsammans med mig igen så är det okej med mig, för kan jag inte få den jag älskar så kan jag lika gärna vara med Chris.
 
Senare hos Eric - Erics Perspektiv
 
Det var en chock för mig att Sanna kom förbi. Vi hade pratat en liten stund innan hon skulle vidare. Hon hade då gett mig en kram och en puss på kinden och det som var jobbigt var just att när jag tittade mot Jossans hus när Sanna kramade mig så fick jag en chock. Jossan stod där och hon såg på mig. Hon måste ha trott att jag och Sanna har något på gång eftersom hon även gav mig en puss på kinden.
 
Nu var det garanterat kört för oss att bli vänner igen. Jag gick in till mig igen och jag packade ihop mina kläder för jag skulle åka tillbaka till Stockholm snart. Och det värsta var att den här veckan inte blev som jag tänkt mig. Jag hade blivit kär i min bästa vän och även förlorat min bästa vän samtidigt. ÅH! Varför varför varför blev det såhär?! När jag sedan packat klart mina saker gav jag mamma en sista kram innan jag gick ut och satte mig i bilen och jag åkte hem till Stockholm igen och jag kan berätta att det kändes väldigt mycket i hjärtat.
 
2 dagar senare - Jossan och hennes mamma pratar om födelsedagsfesten - Jossans Perspektiv
 
Jag och mamma höll på att prata om min födelsedagsfest som vi skulle ha om två veckor. Vi pratade lite om tårtorna, maten och vilka förutom släckten jag ville skulle komma. Jag och Chris är tillsammans igen men det känns ändå inte rätt. Jag hade tänkt på Eric i två dagar nu och jag var fortfarande sjukskriven från jobbet. Jag hade ingen som helst lust att gå dit och träffa Sanna och höra hur underbart hon och Erics förhållande är. 
 
- Jag har bjudit Eric med sa mamma
- Va? Varför då? sa jag förvånat och kände hur det stack till i hjärtat
- För han är din bästa vän Jossan, jag kan ju inte strunta i att bjuda honom sa mamma
- Jaha, då får vi väl bjuda Sanna också sa jag surt
- Varför då? sa mamma förvånat
- Hon och Eric är ju tillsammans, det är väl klart han vill ha sin flickvän här sa jag surt
- Är det därför du inte vill gå till jobbet? sa mamma
- Kanske det sa jag
- Ska jag berätta något för dig? sa mamma
- Ja, vadå? sa jag lite irriterat
- Man kan se hur mycket du och Eric älskar varandra. Jag tror inte att han är tillsammans med Sanna ingentligen sa mamma
 
- Det tror jag. Och hur länge har du vetat att jag är kär i Eric? sa jag förvånat
- Det har jag förstått länge, det syns på er så väl sa mamma
- Ja, men nu är det försent iallfall så sa jag
- Nej det är det inte, för han kommer till din fest sa mamma
- Jippi sa jag sarkastiskt
- Jossan! Då får du äntligen chansen att berätta för honom vad du känner sa mamma
- Kanske, men Chris då? sa jag
- Ärligt talat, han är inte den bästa pojkvännen du haft sa mamma
- Nej, jag vet men jag blev faktiskt bara ihop med honom igen för jag trodde att det var kört med Eric sa jag
- Åh Jossan! Ja, det här kommer inte bli lätt sa mamma
- Berätta något jag inte redan vet sa jag
- Men vi ska lösa det här på något sätt, det lovar jag sa mamma och tog min hand
- Jag hoppas det sa jag

Jag hoppas mamma har rätt för jag vill ju inget hellre än att vara med Eric men efter det jag gjort så är chansen ganska liten. Varför skulle han överhuvudtaget vilja se åt mitt håll igen? När vi var klara gick jag upp till mitt rum och slog på datorn. Jag tittade in på twitter och instagram och när jag såg vad Eric skrivit och lagt upp för bilder så kändes det i mitt hjärta. Det gjorde verkligen ont i mig. Det jobbigaste han skrivit var " I just lost someone that i love so much" och då förstod jag vad han menade. Det högg till så hårt i magen.
 
Samtidigt i Stockholm - Erics Perspektiv
 
Jag satt just nu i möte med mitt skivbolag och det var som att jag bara lyssnade med ett öra på vad dom pratade om för det ända jag kunde tänka på just nu var på Jossan. Hennes mamma hade ringt mig och frågat om jag ville komma på Jossans födelsedag och det var väl självklart att jag ville men samtidigt var jag orolig för hur jag skulle reagera när jag fick se henne och Chris tillsammans igen. Jag hade sett nya bilder på dom tillsammans på instagram och det hade verkligen knäckt mitt hjärta. Det var då jag gått in på min twitter och skrivit " I just lost someone that i love so much". För det var verkligen sant. Jag hade verkligen mist den personen som jag älskar mest. 
 
- Eric vad tycker du? sa Tomas
- Va? sa jag frånvarande
- Vad tycker du om det vi pratat om? sa Tomas
- Det är jätte bra sa jag lika frånvarande
- Okej men då kör vi på det sa Tomas och såg konstigt på mig
- Bra, då kan vi säga att det här mötet är avslutat sa en kvinna
- Ja, det blir bra sa Tomas och när jag skulle resa mig för att gå tog han tag i min arm
 
- Eric, vad är det med dig idag? sa Tomas
- Vad menar du? sa jag förvånat
- Ända sedan du kom hem från Kattarp har du varit så frånvarande, vad är det ingentligen som hänt? sa Tomas
- Ingenting, jag är bara lite trött sa jag
- Jag ser att det är något annat sa Tomas
- Ärligt, låt mig vara ett tag bara sa jag och drog åt mig armen för att sedan gå
 
Jag gick sedan ner till bilen för att åka till en intervju. Jag vet att jag är frånvarande och kanske lite små sur men det är för att jag inte kan sluta tänka på Jossan. Det är inte meningen att det ska gå ut över andra men det gör tyvärr det när jag inte kan kontrollera mina känslor. Jag hoppas jag kan sluta tänka på Jossan under dom kommande intervjuerna. Och att jag klarar att sköta mitt jobb innan jag ska åka ner till Kattarp igen för att träffa henne. Jag hoppas verkligen att det ska gå bra.
 
2 veckor senare - Jossan firar sin 20-årsdag - Jossans Perspektiv
 
Jag och Chris var tillsammans nästan hela tiden under festen och jag hade inte sett Eric ännu och det gjorde mig lite nervös. Det som gjorde mig nervös var att jag inte trodde att han skulle komma överhuvudtaget. Men när jag såg hur dörren öppnades och jag fick se Eric så var det som att mitt hjärta hoppade över 20 slag minst. 
 
- Vad gör han här nu då? sa Chris surt
- Mamma bjöd honom sa jag försiktigt
- Jaha, jag ska bara snacka lite med din pappa sa Chris och log
- Hej Jossan sa Eric och kom fram till mig
- Hej Eric! Kul att du kunde komma sa jag och log blygt
- Tack för att jag fick komma. Grattis på 20-årsdagen sa Eric
- Tack! Så, hur är det med Sanna? sa jag
- Jag vet inte, hur är det mellan dig och Chris? sa Eric lite irriterat
- Bra, det kunde inte vara bättre sa jag
- Hur kan du vara med honom ingentligen?! sa Eric
- För den jag ingentligen älskar kan jag aldrig få så varför inte ta någon som jag kan få sa jag argt

Detta är kapitel 7 av Without you im nothing. Jag hoppas ni ska tycka om det. Kapitel 8 kommer imorgon(måndag). Då får ni den spännande fortsättningen och får bla. veta vad som händer mellan Eric och Jossan? Kommer dom bli tillsammans? Varför slutar Jossan på H&M? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 8 som kommer imorgon(måndag).
 
TUUUSEN TUUSEN MILJONERS TACK till alla er fantastiska läsare! Hade ni inte läst bloggen så skulle den inte finnas och tusen tusen miljoners tack för alla era underbara kommentarer och ert stöd som ni visar för bloggen och att ni vill att jag ska fortsätta skriva ! Ni är verkligen fantastiska ! 
 
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS !! <3<3<333
 
LOVE U ALL SO MUCH <3<3<3333 

Kommentarer
Nadja säger:

Åh varje kapitel är så jävla bra !!

2012-10-08 | 06:29:52
Ellen <3 säger:

Dom e nt så smarta :) såååååå braaaa :)<3<3

2012-10-08 | 06:46:36
rebecca säger:

sååå bra <3

2012-10-08 | 20:23:32
Bloggadress: http://writeaboutsaade.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback