Without you im nothing - Kapitel 6
Vi tog på oss skorna och hoppade sedan in i Erics bil för att åka till mitt jobb. När vi kommit fram så hoppade vi snabbt ur bilen och började gå mot butiken och när vi var några meter från butiken såg jag Chris och en annan tjej. Jag stannade till och Eric såg på mig. Jag kände hur det högg till i hjärtat när jag vände mig om och fick se Chris kyssas med den andra tjejen. Hur kunde han?!
Jossans Perspektiv
Jag kunde inte slita blicken från dom och jag kände även hur tårarna började rinna ner för mina kinder. Jag kände hur Eric la sin arm runt mina axlar och jag vände mig om mot honom och kramade om honom. Det var som att en del av mitt hjärta gick i tusen bitar.
- Vill du åka hem igen så förstår jag det viskade Eric i mitt öra
- Mmm.. jag ska bara skynda mig att låsa sa jag och torkade sedan tårarna och sprang snabbt in till butiken
När jag larmat så skyndade jag mig att låsa och jag gick med snabba steg mot Eric när jag plötsligt hörde någon säga mitt namn bakom mig.
- Älskling! Vad gör du här? sa Chris och log mot mig
- Vad gör du själv här? sa jag argt
- Jossan, vi kanske ska gå innan du gör något du får ångra? sa Eric bakom min rygg
- Vad snackar du om? sa Chris och såg på Eric som stod bakom mig
- Jag såg dig! Jag såg dig hångla med någon annan sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Jag kom precis så det kan inte varit jag sa Chris
- Jag hatar dig och jag vill aldrig se dig mer! Det är slut! sa jag argt
- Om du hatar mig varför hatar du inte Eric då? sa Chris surt
- Vad snackar du om? sa jag irriterat
- Han visste om att jag träffade andra bakom din rygg men han berättade det aldrig sa Chris och log
- Va?! Är det sant? sa jag såg på Eric
- Jossan, jag...jag är så ledsen, jag ville berätta men jag ville inte såra dig sa Eric
- Jag vill aldrig mer se dig heller sa jag och sprang därifrån
Jag sprang bort från både Eric och Chris och när jag kommit långt därifrån så började jag gå igen. Det kändes som att mitt hjärta hade gått i tusen bitar. Jag hade inte bara blivit sviken av min pojkvän utan jag hade också blivit sviken av min bästa vän. Jag kunde inte få in det i mitt huvud att det just hänt. Jag gick mot bussen och åkte sakta hemåt. Jag kände hur tårarna började rinna igen och jag skyndade mig att torka dom för jag ville inte att någon skulle se mig gråta. Men det konstiga var att jag var mer ledsen för att jag förlorat Eric, inte att jag blivit bedragen av min pojkvän.
Samtidigt i stan - Erics Perspektiv
- Hur kunde du berätta att jag visste om det?! sa jag argt
- Hon hade rätt att få veta det, och nu vill hon varken se mig eller dig sa Chris och log
- Du är verkligen en idiot sa jag argt och knuffade till honom
- Passa dig! Jag drar nu! Hälsa Jossan, oh just det hon vill inte se dig mer sa Chris och skrattade hånfullt
Det kokade i mig när han sa det. Jag är ju inte bara Jossans bästa vän utan jag är ju faktiskt kär i henne också. Det var som att mitt hjärta krossades när hon sa till mig att hon inte ville se mig mer. Jag ska ju åka hem till Stockholm på söndag också och det känns inte bra att bara lämna Jossan när vi var ovänner. Det gjorde så ont i mig och jag kände hur tårarna började rinna ner för mina kinder.
Jag hoppade sedan in i bilen och jag körde hemåt. Jag visste att jag skulle åka till Jossans hus direkt och försöka prata med henne för jag ville inte säga något om vad Chris gjorde för jag visste hur sårad hon skulle bli men det här som hänt nu gjorde att jag önskade att jag faktiskt hade sagt sanningen på en gång. När jag kommit hem igen sprang jag direkt till Jossans hus och ringde på dörren.
- Hej Eric! Du vill träffa Jossan antar jag? sa Jossans mamma
- Ja, är hon hemma? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Ja, hon är på sitt rum, hon är väldigt ledsen så det är nog bra att du går upp sa Jossans mamma
- Okej, tack sa jag och gick snabbt upp till Jossans rum och knackade på dörren
- Kom in hörde jag Jossan ropa innifrån sitt rum
- Hej, det är jag sa jag och gick in försiktigt i rummet
- Vad vill du?! sa Jossan argt och satte sig snabbt upp i sängen
- Jag är verkligen ledsen, jag ville berätta men jag ville inte se dig ledsen sa jag
- Är det bättre det du gjort nu då eller? sa Jossan argt
- Självklart inte! Jag är verkligen ledsen Jossan, snälla kan du inte förlåta mig? sa jag
- Nej, jag trodde du kunde vara så pass ärlig att du kunde berättat som det var sa Jossan
- Men du är min bästa vän sa jag och kände hur det högg till i hjärtat
- Inte längre, kan du vara snäll och gå nu? sa Jossan och la sig ner i sängen
- Men...sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- GÅ sa jag sa Jossan argt
- Jag kommer inte ge upp dig, du är min bästa vän och jag kommer inte ge upp det sa jag innan jag gick
Jag stängde dörren efter mig och gick snabbt ner trapporna och sedan ut genom dörren. Det kändes som något stoppat en kniv i mitt hjärta och sen vridit om flera gånger om. Det gjorde så ont, det värkte praktiskt taget i bröstet på mig och när jag kom hem igen skyndade jag mig att borsta tänderna och sedan tog jag av mig mina kläder och la mig i sängen för att sova men innan jag somnade kom jag på den perfekta idéen till hur jag ska få Jossan att förlåta mig. Lite iallfall. Sen somnade jag.
Nästa dag - Jossan har vaknat men vill inte gå upp - Jossans Perspektiv
Jag ville inte gå upp idag. Jag hade ringt till jobbet och sagt att jag fått influensa så jag behövde inte göra någonting speciellt idag. Jag hade bara legat och stirrat in i väggen nästan hela mogonen. Både Eric och Chris hade ringt till min mobil flera gånger redan men jag hade inte svarat på ett ända samtal. Jag hörde hur någon knackade på dörren och jag ropade att man kunde komma in.
- Ska inte du till jobbet idag gumman? sa mamma
- Nej, jag är sjuk, influensa sa jag
- Har du? Men du är inte varm sa mamma och la handen på min panna
- Men jag är sjuk, så jag stannar hemma i ett par dar sa jag
- Okej, men det är inget annat som har hänt då? sa mamma
- Nej, jag är juk, det är inget annat sa jag surt
- Okej, men jag kommer upp med lite frukost till dig snart sa mamma och gick ut i rummet
Jag vände mig om mot väggen igen när mamma gått ut och jag drog upp täcket över kroppen och jag hörde inte äns när mamma kom in med frukosten för då hade jag redan somnat om igen.
Senare hos Eric - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit hem igen efter att jag varit i affären. Jag hade nämligen varit och handlat hur mycket godis som helst och även en helium ballong som det står "Förlåt" på. Och nu var jag hemma och höll på att göra en stor godisbukett med massa godis i en liten kartong och jag fick lite hjälp av mamma att göra den som en mer bukett liknande present till Jossan.
- Sådär, tror du hon kommer tycka om det? sa mamma och log mot mig
- Jag hoppas det sa jag och log försiktigt mot mamma
- Vad är det ni bråkat om ingentligen? sa mamma
- Inget viktigt ingentligen sa jag och kände hur det knöt sig i magen
- Okej, Lycka till nu gubben! sa mamma och gav mig korgen/buketten
- Tack mamma! sa jag och log
Det var nu det gällde. Jag hade lagt ett kort också som det stod "Förlåt mig. Eric" på och jag har tänkt att jag ska ringa på dörren och sen lägga korgen/buketten utanför och sen gå därifrån. Jag vet inte om just den idéen är så bra men jag hoppas den ska funka ändå. Jag gick ut och sprang ganska snabbt över till Jossans hus. Jag ställde korgen/buketten utanför deras dörr och sedan ringde jag på. Jag sprang och gömde mig bakom deras husknut och såg när Jossans mamma öppnade dörren. Hon tittade sig omkring och sen fick hon syn på korgen/buketten och hon tog in den och även om jag inte visste om det skulle funka så tändes ett litet ljus inom mig.
Detta är kapitel 6 av Without you im nothing. Jag hoppas ni ska tycka om det :) Förlåt att det kommer lite sent men jag hoppas att kapitel 7 kommer redan ikväll men hinner jag inte det så kommer det upp imorgon bitti(måndag). Och då får vi den spännande fortsättningen och då får ni bla. veta om Jossan och Eric blir vänner igen? Kommer Jossan förlåta Chris? Och vad är det ingentligen som händer på Jossans födelsedagsfest om 2 veckor? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 7 som förhoppningsvis kommer ikväll.
TUUUSEN TUUSEN MILJONERS TACK till alla er fantastiska läsare! Hade ni inte läst bloggen så skulle den inte finnas och tusen tusen miljoners tack för alla era underbara kommentarer och ert stöd som ni visar för bloggen och att ni vill att jag ska fortsätta skriva ! Ni är verkligen fantastiska !
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS !! <3<3<333
LOVE U ALL SO MUCH <3<3<3333
Kommentarer
Ellen <3 säger:
Nä gu vad gulligt! :')<3
Nadja säger:
Aa aw vad göllit
Trackback