Without you im nothing - Kapitel 18
Jag hann inte svara på Eric innan min mobil pep till och jag tog snabbt upp mobilen och det var ett mms från en okänd person. Jag kände inte igen nummret iallafall och när jag öppnade det så kände jag hur hårt mitt hjärta började slå. Det var en bild av mig och Eric utanför H&M butiken kyssandes och texten under bilden var bara " Är du lycklig med honom?" och nu började jag faktiskt bli riktigt rädd, mer rädd än jag varit innan.
Erics Perspektiv
- Vad är det? Vad står det? sa jag och såg chockat på Jossan
- Va? Nej, det var inget. Det var bara mamma sa Jossan och jag såg att hon var orolig
- Får jag se? sa jag och tog mobilen och när jag fick se vad det stod så såg jag på Jossan
- Vad är det? Det är ju bara en bild sa Jossan och log
- Älskling, det här är ju inte okej, den här personen har ju fått tag i ditt mobil nummer och skickar bilder, har du fortfarande ingenaning om vem det kan vara som gör det här? sa jag
- Nej, jag vet inte det och jag kanske bara borde vara glad att han gillar mig, vem det nu är sa Jossan
- Men gumman, ja, jag har sagt vad jag tycker om det men blir det värre så lova att säga till mig sa jag
- Ja, jag lovar, men måste inte vi åka nu? sa Jossan
- Oj, ja, det måste vi nog sa jag och gav Jossan en kyss och sedan reste vi oss och medans Jossan plockade in disken i diskmaskinen så gjorde jag mig i ordning.
Jag tog på mig mina ljusa jeans och sedan tog jag på mig ett svart linne och min ljusa jeansväst med nitar på ryggen. När jag kom ut till Jossan som väntade på mig ute i hallen så log jag stort. Jag tog på mig mina skor och precis när jag öppnade dörren så stod Frida där. Både Jossan och jag tittade förvånat på henne.
- Hej, jag hoppas jag inte stör sa Frida
- Vad gör du här? Ska du förstöra förhållandet igen? sa Jossan bakom mig
- Nej, jag ville bara komma och be om ursäkt för hur jag betedde mig sist sa Frida
- Det är okej, vi är ju tillsammans nu så det är okej sa jag
- Okej, va bra. Men ja det var bara det jag ville säga sa Frida
- Ja, vi har lite bråttom så om det inte var något mer sa jag och såg på Frida
- Nej, det var bara det sa Frida och sedan gick vi ut genom dörren och låste.
Vi hoppade sedan in i bilen och jag åkte mot Jossans jobb för att släppa av henne innan jag skulle åka till en tidningsintervju. Men det där sms:et låg och störde mig lite faktiskt. Vad menade han med " Är du lycklig med honom?". Och speciellt läskigt är det ju att han tog bilden utanför hennes jobb. Då måste han ju vetat om att hon jobbar där. Ja, läskigt är det iallfall.
- Ses vi hemma ikväll? sa jag när jag stannade bilen utanför Jossans jobb
- Ja, det är klart vi gör sa Jossan
- Då ses vi då och var rädd om dig och ring mig om det händer något sa jag
- Absolut sa Jossan och gav mig en kyss för att sedan gå ur bilen och gå in mot sitt jobb
Jag vinkade till henne innan jag åkte till tidningen JULIA där jag skulle göra en intervju idag. Och jag hoppas verkligen att Jossan får veta vem hennes hemliga beundrare är för just nu märks det på Jossan att hon inte mår bra alls.
Senare på Jossans jobb - Jossans Perspektiv
Jag hade haft det väldigt bra idag med på jobbet och jag hade inte tänkt så mycket på min beundrare idag vilket kändes väldigt skönt. Jonas och jag hade jobbat på väldigt bra idag. När jag sedan gick mot ungdomsavdelningen så kom en annan av mina kollegor fram till mig.
- Jo, jag ville bara säga grattis, ni är verkligen ett fantastiskt par sa Lea
- Va? Vad pratar du om? sa jag förvånat
- Du och Magnus såklart sa Lea
- Jag och Magnus? Vem har sagt det? sa jag irriterat
- Magnus berättade det för alla i morse sa Lea
- Är han på sitt kontor? sa jag
- Ja, han var där förut sa Lea och såg förvirrat på mig medans jag gick dit
Vad håller han på med ingentligen? Men nu förstod jag vem min hemliga beundrare är iallafall, det är min chef Magnus. När jag kom fram till dörren så struntade jag faktiskt i att knacka på innan jag gick in för nu var jag faktiskt arg.
- Jossan? Du måste faktiskt knacka innan du går in här sa Magnus
- Varför ska jag visa dig respekt när du inte visar mig respekt? sa jag argt
- Vad menar du nu? sa Magnus och såg förvånat på mig
- Du har ju gått och sagt att vi är tillsammans! Varför har du gjort det? sa jag
- Jag tycker väldigt mycket om dig och jag har sett på dig att du känner något för mig med sa Magnus
- Va? Jag är inte ett dugg kär i dig! Jag känner inte dig äns! Så är det du som skickat blommor,presenter,brev och sms till mig? sa jag
- Ja, det är jag och det är för att jag tycker så mycket om dig sa Magnus och log stort
- Fattar du inte att jag blivit rädd? Jag har haft mardrömmar och jag har känt mig iaktagen sa jag
- Det är tråkigt men det jag gjort är för att visa att jag tycker om dig och jag vet att du tycker om mig också sa Magnus
- Du är ju galen! Jag åker hem nu och jag vill aldrig mer ha blommor eller någonting mer från dig! sa jag och smällde igen dörren efter mig
Jag tog snabbt mina saker ifrån personalrummet och sprang ut från butiken och jag fortsatte att springa till bron vid drottninggatan. Jag stannade och tog snabbt upp min mobil och jag kände hur tårarna börjat rinna och jag slog snabbt nummret till Eric.
- Ja, det är Eric sa Eric
- Hej älskling! det är jag, har du något för dig nu? sa jag och kände hur tårarna rann
- Vad är det som har hänt gumman? sa Eric med en orolig ton
- Jag vet vem det är och jag är borta från jobbet sa jag
- Okej, vart är du nu? Jag ska på dansrep så jag kan komma och hämta dig sa Eric
- På bron vid drottninggatan sa jag
- Okej, stanna där, jag kommer på en gång sa Eric och vi la på
Jag väntade en stund på att Eric skulle komma och medans jag stod där på bron så kände jag mig iaktagen. Jag vet inte om det var för att jag visste att Magnus var beundraren eller om det bara var något inom mig som gjorde att jag blev orolig för att han faktiskt stod där någonstans och såg på mig eftersom han tagit bilden av mig och Eric igår.
20 minuter senare - Eric kommer till bron - Erics Perspektiv
När Jossan ringt så fick jag panik direkt. Jag hade hoppat in i bilen direkt och kört mot bron och det hade tagit mig ungefär 20 minuter och när jag väl kom fram hoppade jag ur bilen och kramade om henne. Hon grät så jag trodde hjärtat skulle gå sönder på henne.
- Såja gumman, berätta vad som hänt sa jag och kramade om henne hårt
- Det är Magnus, det är han som skickat hem blommor,presenter och brev till mig sa Jossan
- Va? Din chef? sa jag chockat
- Ja, och han sa att jag gillar han med, att han ser att jag gillar honom sa Jossan
- Men det här är ju inte klokt. Det låter ju som han är en stalker ju sa jag
- Nej, det är han inte, han gillar mig bara sa Jossan
- Jossan, det kan han ju visst vara, kom så får du följa med på dansträningen så får vi prata om hur vi ska fixa det här sa jag och vi hoppade in i bilen för att åka till dansträningen
Magnus? Magnus? Jag kunde inte få in det i mitt huvud att det är han som varit Jossans hemliga beundrare men när Jossan berättade att han sa att han tycker sig se att Jossan känner något för honom det gör mig faktiskt lite rädd för att han skulle gå längre. Jag försökte att inte visa Jossan att jag faktiskt var orolig för henne. Men när jag tittade lite på henne så såg jag hur rädd hon faktiskt var och jag tror att djupt inom henne själv så tror jag att hon visste att jag hade lite rätt i det jag sa om att han faktiskt börjat förhölja henne.
Senare på kvällen - Jossan åker hem till lägenheten medans Eric är på jobb - Jossans Perspektiv
Eric var tvungen att jobba så jag fick åka hem till min lägenhet själv för att hämta posten och när jag kom in genom dörren så hörde jag hur det spelades lugn musik i hela lägenheten och det var tända ljus och rosen blad runt hela lägenheten och jag kände hur mitt hjärta fylldes av glädje.
- Åh, älskling du hade inte behövt göra allt det här sa jag medans jag tog av mig skorna och gick in i lägenheten
Men när jag gick igenom lägenheten så svarade inte Eric överhuvudtaget. Jag förstod ingenting. Jag letade i hela lägenheten men han var ingenstans och när jag sedan gick ut i köket stod det en blombukett med ett kort i som det stod " Du är mitt öde Kram Magnus". Det här händer inte. Jag sprang mot ytterdörren och låste snabbt efter mig och jag satt vid dörren hela tiden tills jag hörde hur någon öppnade brevinkastet och jag hade aldrig varit såhär rädd i hela mitt liv.
Detta är kapitel 18 av Without you im nothing. Hoppas ni ska tycka om det. Nästa kapitel som kommer imorgon (fredag) är kapitel 19. Då kommer ni bla. få veta vem är det som knackar på dörren? Varför åker Eric och Jossan till Spanien? Och varför väljer Jossan att flytta hem till Kattarp igen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Jag läsar dom alla och blir alltid lika glad av att se att ni tycker så mycket om bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA OCH MEST FANTASTISKA LÄSARNA! TACK IGEN!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<3333<33
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<3333<33
Kommentarer
Nadja säger:
Herregud så spännande !!!!
Trackback