Without you im nothing - Kapitel 16
- Inga fans bakom scenen sa vakten argt
- Ursäkta? sa jag surt tillbaka
- Du hörde vad jag sa! Inga fans bakom scenen sa vakten argare
Jossans Perspektiv
- Inga fans bakom scenen sa vakten argt
- Ursäkta? sa jag surt tillbaka
- Du hörde vad jag sa! Inga fans bakom scenen sa vakten argare
- Jag är inget fan, jag är Erics flickvän sa jag
- Det säger alla så som jag sagt tidigare så inga fans bakom scenen så försvinn nu! sa vakten argt
- Men är du dum på något sätt? Jag är Erics flickvän, han väntar på mig sa jag igen
- Tyvärr, jag har hört det tusen gånger tidigare och nu får du GÅ! sa vakten och flyttade bort mig
- Men fråga honom då så får du se själv! sa jag argt
- Sorry tjejen! Du får gå in i den vanliga entrén som dom andra fansen sa vakten och gick sedan tillbaka
- Idiot! ropade jag efter honom och gick sedan därifrån
Hur ska jag nu kunna komma in? Den där vakten verkar ju inte riktigt klok ju! Jag talade ju faktiskt sanning men jag kan förstå om han hört det förut men han kunde väl ändå ha gått och frågat Eric istället för att tvinga bort mig därifrån. Så sjukt otrevlig alltså. ÅH! Hur ska jag komma in nu du? Risken är väl att han ringer polisen om jag går dit igen. Jag får ringa Eric istället tänkte jag och började leta i väskan efter min mobil men den var inte där. Jag är inte smart alltså, jag har glömt mobilen hemma i lägenheten, alltså det här händer bara inte. Bara inte Eric tror att jag struntar i honom nu.
Samtidigt bakom scenen - Erics Perspektiv
Jag hade ringt flera gånger till Jossans mobil men hon hade inte svarat någon gång och nu började jag bli orolig. Antingen så har hon glömt mobilen hemma eller så har det hänt något på vägen hit. Jag måste gå och fråga vakten om någon kommit och frågat efter mig för det här är inte likt Jossan.
- Du har det varit någon tjej här och frågat efter mig? sa jag till vakten
- Ja, det har varit väldigt många tjejer här och frågar efter dig sa vakten lite små irriterat
- Ja, men jag menar inte fans, jag menar min flickvän sa jag och försökte hålla mig lugn fast vakten var sur
- Det var någon tjej här som sa att hon var din flickvän men jag körde iväg henne sa vakten
- Va? Varför då?! sa jag chockat
- Jag trodde hon var ett fan, hon sa visserligen att hon var din flickvän men jag trodde hon ljög så ja jag körde iväg henne sa vakten
- Men alltså, varför kom du inte och frågade mig om det stämde då? sa jag irriterat
- Det ingår inte i mitt jobb, mitt jobb är att se till att inga obehöriga kommer in här sa vakten surt och såg argt på mig
- Vart gick hon?! sa jag och kände hur stressad jag blev
- Jag sa åt henne att gå in i den vanliga entrén som dom andra fansen sa vakten
- Alltså nästa gång någon säger att dom är min flickvän så fråga mig! sa jag argt och gick imellan staketen
- Vart ska du nu!? ropade vakten efter mig irriterat
- Jag ska hämta min flickvän som du inte släppt in sa jag argt och sprang ut mot entrérna för att se om jag kunde se Jossan
Jag såg henne ingenstans. Jag var så sjukt irriterad på den där vakten. Varför kunde han inte bara kommit och sagt till mig att det var en tjej som sa att jag var hennes pojkvän så hade det här aldrig hänt. Jag gick vidare och letade över allt men jag såg henne ingenstans och nu började mitt hjärta slå så hårt. Vart kan hon vara? Jag gick tillbaka en bit till den stora entrén och då fick jag äntligen syn på henne.
- JOSSAN! Jossan! ropade jag och hon vände sig om och sprang sedan fram mot mig och jag lyfte upp henne i famnen och kramade om henne så hårt
- Förlåt att jag blev sen men den där vakten vägrade släppa in mig sa Jossan och jag såg in i hennes ögon
- Jag vet. och jag skällde ut honom efter noter för det också sa jag
- Gjorde du? Varför då? sa Jossan förvånat
- För man behandlar inte dig på det sättet sa jag och kysste henne
- Jag älskar dig så mycket sa Jossan och log
- Och jag älskar dig mer sa jag och tog Jossans hand för att sedan gå tillbaka mot vakten
- Har du backstagepass? sa vakten åt Jossan
- Nej, men det fixar vi sa jag och vi smet i mellan staketet och jag såg hur sur i vakten blev men det brydde jag mig inte om
Vi gick till Tomas som fixade ett backstage pass till Jossan och vi gick för att käka och sen var det bara att vänta tills konserten skulle börja. Och jag var hur taggad som helst. När vi sedan varit lite på Grönan ensamma så var det dags för mig att gå och göra mig iordning och Jossan satt på en stol vid sidan av scenen och innan jag gick upp på scenen gav jag henne en kyss och sen var det bara att köra.
I slutet av konserten - Jossans Perspektiv
Jag hade suttit hela konserten bakom scenen och tittade på när Eric körde sin konsert och han var verkligen hur bra som helst. Och nu började konserten närma sig sitt slut och det skulle sluta med låten "Without you im nothing" innan det var dags för extra nummren. Han sjöng till publiken men när det blev mellanspel så sprang han fram till mig och kysste mig passionerat och jag kände hur jag blev helt svag i kroppen. Och innan han skulle ut igen så viskade han till mig "Utan dig vore jag ingenting" och sen sprang han ut till publiken igen och jag kände hur det verkligen bubblade i hela kroppen.
Sedan var det dags för dom två extra nummren och jag gick ner från scenen och in i logen för att vänta på Eric där och när jag gick mot logen så fick jag syn på Jonas och jag fick en chock. Jag skyndade mig snabbt in till logen så han inte skulle få syn på mig för då skulle han nog bli väldigt ledsen eftersom jag ljög eller inte ljög att jag skulle hit med en vän. Men jag ljög ju inte på det sättet, jag sa bara inte vem jag skulle hit med. Åh, jag hoppas verkligen att han inte sett mig.
Jag satte mig i soffan och när jag hörde hur dörren öppnades så hoppade jag först till lite grann. Men sen när jag såg att det var Eric så log jag stort mot honom.
- Shit va bra du var sa jag och reste mig från soffan
- Tack. Vill du ha en svettkram? sa Eric och gick fram till mig
- Haha, nej faktiskt inte sa jag och skrattade
- Då får du en ändå sa Eric och gav mig en kram
- Tack för den sa jag och log stort
- Varsegod, väntar du på mig eller ska vi ses imorgon? sa Eric och la sina armar runt min midja
- Jag känner mig lite trött så vi kanske kan ses imorgon? sa jag och la mina armar runt hans nacke
- Gärna, vad sägs om att du kommer hem till mig på kvällen? sa Eric
- Det blir hur bra som helst sa jag och vi gav varandra en kyss för att sedan gå ut genom dörren och sen ta bussen hemåt
Det hade verkligen varit en helt fantastisk kväll och nu hade jag äntligen kommit hem. Jag gick snabbt av bussen för att sedan gå hem till min lägenhet. När jag kom upp för trapporna och kom fram till min dörr så låg det en bukett rosor utanför dörren och jag blev jätte glad. Eric är verkligen världens gulligaste. Jag tog upp rosorna och öppnade sedan dörren och gick in. När jag satt blommorna i vatten så såg jag kortet.
Jag log för mig själv när jag läste kortet där det stod "Längtar tills vi ses igen! Puss från din hemliga beundrare". Men samtidigt förstod jag inte varför han skrev sitt namn istället för hemliga beundrare. Men det är ändå hur gulligt som helst. Jag gick sedan in i badrummet och tog på mig mina korta shorts och ett linne för att sedan gå och lägga mig. Jag smsade sedan ett sms till Eric och tackade för blommorna men jag hade redan somnat när mobilen pep till.
Nästa dag - Eric väntar på Jossan - Erics Perspektiv
Det där smset som Jossan skickat till mig igår kväll hade gjort mig väldigt förvirrad. Jag hade inte skickat några blommor till henne och det läskiga var att då måste hon verkligen ha en hemlig beundrare. Men jag vet inte vem än och inte Jossan heller. Jag hoppas verkligen att det inte blir jobbigare för Jossan. Men nu väntade jag på att hon skulle komma hit. Det var ganska sent nu och vi skulle gå ut till parken för att ta en promenad och sedan se på stjärnorna för jag hade en speciell överraskning till Jossan.
KNACK KNACK KNACK KNACK
Jag gick snabbt till dörren och öppnade och där stod Jossan och hon var hur söt som helst.
- Är du redo att gå? sa jag och log mot Jossan
- Absolut sa jag och tog på mig skorna och la ner överraskningen i fickan
Jag låste sedan dörren och vi gick ner för trapporna för att sedan gå mot parken. Jossan hade inte fått något mer brev eller blommor eller presenter idag från sin hemliga beundrare men hon sa att hon känt sig ut tittad på jobbet men hon trodde det var inbillning och jag hoppas verkligen att hon har rätt. När vi gått en stund så satte vi oss ner i gräset och jag la min arm runt Jossans axlar.
- Visst är det vackert? sa jag och log
- Ja, men det finns något som är vackrare sa Jossan och log mot mig
- Vadå? sa jag och lutade mig närmare henne
- Dina ögon är vackrare än någon stjärna i hela universum sa Jossan och lutade sig närmare mig
- Det går inte, för dina ögon är dom vackraste i hela universum sa jag och vi började kyssas passionerat i gräset och när vi sedan släppte varandras läppar så kände jag efter i fickan och tog fram ett papper och såg på Jossan
- Ser du den där stjärnan? sa jag och pekade
- Ja, den är vacker sa Jossan och såg förvånat på mig
- Den är väldigt speciell, den heter Josefine sa jag och såg hur Jossan såg chockat på mig
- Va? Hur kan den göra det? sa Jossan chockat
- Jag har köpt en stjärna till dig, och det här är beviset på att den är din sa jag och gav henne lappen
- Wow, har du verkligen köpt den här? sa Jossan förvånat
- Ja, den är din. Och det är ett sätt för mig att visa hur mycket jag älskar dig sa jag
- Jag älskar dig min underbara pojkvän sa Jossan och vi började kyssas igen och jag kunde inte vara gladare
Vi låg och kysstes en väldigt lång stund och när det började bli kallt så började vi gå hemåt mot min lägenhet för jag ville att Jossan skulle sova hos mig i natt för jag tyckte inte om att hon skulle sova där ifall det faktiskt skulle hända något. Vi gjorde oss i ordning och sedan fick Jossan låna ett av mina linnen att sova i och sedan la vi oss i sängen och jag la mina armar runt Jossan och hon la sig nära mig och jag kände hennes värme och det var verkligen hur mysigt som helst. Jag gav Jossan en kyss på pannan innan vi båda somnade.
2 dagar senare - Jossan kommer hem till Erics lägenhet - Jossans Perspektiv
Jag hade fått ett brev från min hemliga beundrare och nu hade jag faktiskt blivit lite rädd. Han hade skrivit att han sett mig på jobbet och att jag var fin och massa sånt och det kändes obehaligt för jag hade känt mig iaktagen i snart 3 dagar på jobbet och det gjorde det bara jobbigare när jag fick brevet så jag hade tagit bussen hem till Eric och jag ringde snabbt på dörren.
- Hej älskling! Vad gör du här såhär sent? sa Eric och skrattade
- Hej älskling! Är det jag som är tidig eller du som är sen? sa jag och såg på Eric i hans bara överkropp
- Det är jag som är sen, kom in sa Eric och släppte in mig
- Jo, jag fick det här idag av min hemliga beundrare och nu är jag rädd på riktigt sa jag och såg på Eric
- Får jag läsa? sa Eric och tog brevet
- Ja visst sa jag och Erics läste brevet och jag kände hur hårt mitt hjärta slog för nu var jag verkligen rädd.
Detta är kapitel 16 av Without you im nothing. Jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det och förlåt igen för att det kom så sent men jag hoppas att kapitel 17 som kommer imorgon(onsdag) ska komma tidigare. Och i kapitel 17 så får vi bla. veta vem Jossans hemliga beundrare är? Vad vill Frida när hon kommer till Erics hem igen? Och vad gör Chris i Stockholm? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 17 som kommer imorgon(onsdag).
TUUUSEN TUSEN TUSEN TUSEN MILJONERS MILJARDERS TACK för att ni läser bloggen och för alla era underbara kommentarer! Jag läsar dom alla och blir alltid lika glad av att se att ni tycker så mycket om bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA OCH MEST FANTASTISKA LÄSARNA! TACK IGEN!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<33<3333<33
LOVE U ALL SO MUCH! <3333<3333<33
Kommentarer
Nadja säger:
Nuu är det riktigt spännande :D
Ellen <3 säger:
Jag håller med Nadja riktigt spännande!!!! :)<3<3<3<3<3
Trackback