Without you im nothing - Kapitel 49 - Näst sista kapitlet
Jag reste mig sedan upp och jag gick snabbt ner till bussen men jag hann inte så långt. Jag gick förbi ett hus med en tunnel(genomfart) och precis när jag gått förbi så kände jag hur någon drog tag i mig. Det var en man som la sin hand över min mun och drog in mig till genomfarten. Jag kände hur hårt mitt hjärta slog och det ända jag hörde var någon som viskade "Var inte rädd, ingenting kommer hända dig " och jag försökte andas lugnt när jag hörde vems röst det var. Det var Magnus.
Jag hade väntat i minst 1 timme nu och Jossan hade fortfarande inte kommit. Jobb intervjun kan väl inte ta nästan 4 timmar? Det stämmer inte, det måste ha hänt henne något. Jag väntade i ytligare en timme men Jossan hade fortfarande inte kommit.
- Eric? Vad gör du här fortfarande? sa Tomas och kom ut från byggnaden
- Jossan har fortfarande inte kommit. Hon skulle varit här för 2 timmar sen, tänk om det hänt henne något? sa jag
- Hon kanske bara blev försenad. det behöver inte ha hänt henne något för det sa Tomas
- Men varför är jag då så orolig? sa jag
- Hon kommer snart, jag lovar sa Tomas
- Jag hoppas det sa jag och väntade lite till innan jag ringde Johan.
- Johan här sa Johan när han svarade
- Tja, det är Eric. Har du sett Jossan? sa jag
- Nej, hade inte hon anställningsintervjuer idag? sa Johan
- Jo, men sen skulle vi mötas utanför skivbolagskontoret och det var för 2 timmar sen sa jag
- Tror du det kan ha hänt henne något? sa Johan
- Jag vet inte, har Magnus varit på sitt jobb? sa jag
- Ja, fast han gick för lite drygt 3 timmar sen sa Johan
- Och han har fortfarande inte kommit tillbaka? sa jag
- Jo, han kom för en timme sen sa Johan
- Okej, ja, jag åker hem så om du ser eller träffar Jossan så be henne ringa mig sa jag
- Absolut. Hej då sa vi och la på
Jag gick sedan snabbt till bilen och när jag precis skulle sätta mig i bilen så hörde jag någon ropa mitt namn. Jag vände mig snabbt om och fick Jossan komma springandes mot mig. Hon hade en röd/lila halvmåne runt ögat och jag sprang fram till henne. Jag kramade om henne och jag kände hur hårt hennes hjärta slog.
- Vad är det ingentligen som hänt? sa jag och tog försiktigt på Jossans märke
- Ingenting, jag gick in i en lyckstolpe bara. Förlåt att du fått vänta men missade bussen sa Jossan
- Gick in i en lyckstolpe? Det får man inte ett sånt märke av sa jag
- Jo, jag gjorde det iallafall. Så ska vi åka hemåt? sa Jossan och gick mot min bil
- Visst sa jag och gick efter Jossan
Det här stämmer inte. Man får inte ett halvmåne märke vid ögat om du går in i en lyckstolpe. Och missat bussen, i nästan 3 timmar? Nej, det är någonting som inte stämmer här. Men jag vill samtidigt inte pressa henne att berätta något som hon tydligen mår dåligt av men samtidigt vill jag veta vad som hänt henne.
Tidigare på dagen - Jossans Perspektiv
Magnus höll hårt i min arm och jag försökte hela tiden dra mig loss men ju mer jag drog desto mer hårdnade hans grepp. Han släppte sedan handen över min mun och jag försökte ta djupa andetag för att få ner pulsen. Jag tittade förvirrrat på honom.
- Vad håller du på med?! sa jag
- Vad gjorde din pojkvän hos mig? sa Magnus och kastade mig mot väggen när han släppte armen
- Aaaaaj sa jag och kände hur det knakade till i foten
- Svara!! Vad gjorde han hos mig!? Vad har du sagt till honom ingentligen!?? sa Magnus och drog upp mig
- Jag vet inte vad du snackar om. Han såg märkena på min hals sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Ljug inte för mig! sa Magnus och gav mig en örfil
- Sluta! Sluta slå mig! sa jag och tog mig i ansiktet
- Du ska inte berätta för honom om det här mötet för då blir det värre för dig sa Magnus
- Det där kallas hot sa jag argt
- Gör bara som jag säger så ordnar sig allting OKEJ!? sa Magnus och tog hårt i mitt ansikte
- Ja, jag lovar att inte berätta för honom sa jag
- Bra, då träffas vi aldrig mer och du får ljuga för honom om dina märken sa Magnus
- Jag önskar jag aldrig träffat dig sa jag och kände hur tårarna började rinna och det var för smärtan i foten
- Detsamma. Stick nu! sa Magnus argt och jag skyndade mig därifrån
Jag haltade fram till bussen och jag var sen. När jag väl kom av bussen så såg jag Eric gå mot sin bil så struntade jag i hur ont det gjorde i foten och sprang fram till honom och ropade hans namn. Han kramade om mig sen och det kändes som foten skulle explodera av smärta och Eric frågade såklart vad som hänt och jag tänkte på det som Magnus sagt och jag ljög. Jag sa att jag missat bussen och gått in i en lyckstolpe men han trodde mig nog inte men han frågade inte mer.
Vi satt nu i bilen och var på väg hem men min fot värkte och den hade svullnat upp. Jag såg på Eric och kände hur tårarna rann ner på mina kinder. Eric tittade på mig fort samtidigt som han tittade på vägen.
- Vad är det igentligen som hänt? sa Eric
- Jag måste till sjukhuset, min fot, det gör så frukansvärt ont sa jag
- Men varför har du inte sagt något? sa Eric och körde snabbare och såg min fot
- Jag trodde det skulle gå över sa jag och torkade tårarna
- Älskling, ja, jag skyndar mig till sjukhuset nu sa Eric och skyndade sig till närmaste sjukhus
När vi kom fram lyfte Eric upp mig i famnen och bar in mig till sjukhuset. Jag var röd som en tomat i ansiktet och när vi kom fram till receptionen så släppte han ner mig.
- Hejsan. Jag har ont i foten sa jag
- Okej, vad är det som hänt? sa kvinnan
- Jag la den snett och den knakade till sa jag
- Det låter som den kan vara bruten eller vrickad men sätt dig i väntrummet så kommer en läkare och tittar till dig snart sa kvinnan
- Tack sa jag och Eric hjälpte mig till en av stolarna
Han la sin arm runt mina axlar och jag lutade mig nära honom och la sedan mitt huvud mot hans axel. Vi fick vänta ett bra tag innan det hände något men till slut fick jag komma in och dom kollade foten. Och när det var klart var det dags för röntgen och massa andra undersökningar.
Några timmar senare - Eric och Jossan har precis kommit hem - Erics Perspektiv
Det visade sig att Jossan hade en stukning och hon skulle få gå med kryckor i ett par veckor eftersom foten var så illa skadad och nu hade vi kommit hem efter ett par timmar på sjukhuset. Jag hade burit Jossan upp för trapporna för att hon inte skulle behöva anstränga foten och nu hade vi gjort oss i ordning för att gå och lägga oss. Även om Jossan kom inhoppande på kryckorna så var hon extremt söt i sitt genomskinliga linne som hon sover i.
Hon kröp ner bredvid mig och jag började kyssa hennes hals och hon log och vände sig mot mig och vi började kyssas passionerat. Hon satte sig upp i sängen och jag tog av henne linnet. Hon tog sin hand runt min nacke och vi fortsatte kyssas. Hennes kropp var så varm och jag kände hur hennes puls gick upp. Jag la henne sedan ner i sängen igen och vi hjälptes åt att ta av varandra underkläderna för att sedan ha sex. Det var helt fantastiskt.
40 minuter senare - Erics Perspektiv
Vi hade fått på oss våra underkläder och Jossan hade på sig sitt linne. Jossan kröp nära mig och la sig mot mitt bröst och jag la min arm runt henne och smekte hennes arm. Vi gav varandra en sista kyss innan jag släckte lampan och vi båda somnade.
2 dagar senare - Jossan första arbetsdag - Jossans Perspektiv
Jag vaknade sakta och Eric låg bredvid mig. Idag var det min första arbetsdag och jag var tvungen att gå upp tidigt och precis när jag skulle resa mig upp från sängen så kände jag hur Erics händer slöt sig runt min midja och drog ner mig i sängen igen. Jag skrattade och gav Eric en kyss.
- Jag måste gå upp nu sa jag och skrattade
- Nej, stanna kvar hos mig istället sa Eric och skrattade
- Jag önskar jag kunde men det går tyvärr inte sa jag
- Tråkig du är sa Eric och log
- Men om du ligger där så kan inte jag gå upp iallafall sa jag och tog fram kryckorna
- Varför inte? sa Eric och log flörtigt
- Nej, det säger jag inte för då kommer jag aldrig iväg sa jag och skrattade
- Okej då, men du har tur, jag måste också gå sa Eric och gick upp ur sängen också
Jag skyndade mig in i duschen och bytte sedan bandage runt foten. Jag tog sedan på mig ett par ljusa jeans och ett långt lila linne. Jag plattade sedan håret och gav Eric en sista kyss innan jag tog bussen till tidningen. När jag kom dit visade dom mig till mitt skrivbord och sen fick jag göra mig hemmastadd i någon timme innan chefen kom springandes till mig.
- Jossan, du ska få göra en intervju. Artisten sitter i konferansrum 2 just nu, klarar du det? sa Bea
- Ja, det gör jag. Men vad ska jag fråga? sa jag och reste mig från stolen
- Här är frågorna så nu är det bara att sätta igång sa Bea och gav mig ett papper med frågorna
Jag hoppade fram på kryckorna till konferansrummet. Och när jag öppnade dörren så fick jag en chock när jag såg vem som satt där.
- Eric? Vad gör du här? sa jag och log stort mot honom
Detta är kapitel 49 av Without you im nothing. Jag hoppas ni ska tycka om det och det blev ganska långt den här gången också :) Nästa kapitel som är kapitel 50 kommer imorgon(torsdag) och det är det sista kapitlet av Without you im nothing. Och då får ni bla. veta varför det är Eric som Jossan ska intervjua? Vad är det för överraskning Eric har för Jossan? Och kommer allting lösa sig till slut? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 50 av Without you im nothing som kommer imorgon(torsdag).
Ännu en gång TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack! Och tusen tack för att ni följer mig både på Instagram och twitter :)
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<33333333<3333333
Kommentarer
Nadja säger:
Sååå underbart jävla bra!!!!!
Ellen säger:
så jäkla grymt bra!!!!:)<33333333
Trackback