Without you im nothing - Kapitel 47
- Josefine Berg? Du kan komma med oss in sa rektorn och jag kände hur hårt mitt hjärta slog för det var nu som jag skulle få veta om jag klarat av kursen och skolan.
Jossans Perspektiv
- Varsågod och sitt sa rektorn
- Tack. Så vad är domen? sa jag och försökte lugna pulsen
- Du har gjort ett jätte bra jobb men dom två senaste proven gick sämre, vad hände där? sa rektorn
- Jag vet inte varför men jag har haft svårt att koncentrera mig. Har flyttat och sånt också sa jag
- Då förstår jag. Men som jag sa du har utmärkta betyg sen innan och du fick ju godkänt på proven så därför har du blivit godkänd sa rektorn
- Va? Har jag klarat det? Har jag klarat skolan? sa jag förvånat
- Ja, här är ditt avgångsbetyg så det är bara att gå ut och söka jobb sa rektorn
- Tusen tusen tack sa jag och tog emot betyget
- Grattis och lycka till med arbetssökandet sa rektorn och log
- Tack igen sa jag och tog rektorns hand och gick sedan ut genom dörren
- Så, hur gick det? sa en av mina klasskompisar
- Jag är godkänd. Jag kan knappt förstå det sa jag
- Grattis! Hoppas jag med blir det med sa tjejen
- Det är klart du blir. Jag måste tyvärr gå men hoppas du blir godkänd också sa jag
- Tack sa hon och log
När jag kom ner till skåpen så tog jag mina böcker och anteckningsblock för att sedan lägga ner dom i min väska. Jag skyndade mig sedan till bussen för jag skulle åka till Eric som var i studion just nu. Jag ville berätta det här för honom direkt. Och det tog ungefär 20 minuter innan jag kom fram och nu var det bara 5 minuters gångtid tills jag var i studion och jag skyndade mig men jag hann inte långt innan jag stötte ihop med Magnus och nu var jag faktiskt lite rädd.
Senare i studion - Erics Perspektiv
Jag var sjukt nervös just nu. Jag hade ringt Jossan flera gånger men hon hade inte svarat någongång. Förut kan jag förstå om hon inte svarade men nu borde hon väl vara hemma. Tänk om det hänt henne något? Fast vad skulle det vara? Nej, det är bara jag som är nervös och inbillar mig.
- Eric, är det något som är fel? sa Jason Gill
- Va? sa jag innifrån sångbåset
- Du har inte sjungit på snart en kvart sa Jason
- Jag är bara orolig för Jossan, hon har inte hört av sig på ett tag nu sa jag
- Men det behöver ju inte vara något, du måste sluta oroa dig för henne sa Jason
- Det är inte så lätt, hon har haft problem med två killar sen innan, det är därför jag är orolig sa jag
- Okej, men hon kommer nog snart ska du se sa sa Jason
KNACK KNACK KNACK KNACK
Jag skyndade mig ut från sångbåset och öppnade dörren. När jag såg att det var Jossan så kramade jag om henne hårt. Jag hade som sagt varit orolig för henne så därför kramade jag om henne lite hårdare än jag först tänkt.
- Jag har ringt massor sa jag när Jossan kom in och satte sig i soffan
- Har du? Jag har nog haft mobilen avstängd tyvärr sa Jossan
- Okej, men hur gick det? Blev du godkänd? sa jag och satte mig bredvid Jossan i soffan
- Jag blev....godkänd. Jag klarade kursen sa Jossan
- Du skojar? Är det sant? sa jag
- Här är betyget sa Jossan och gav mig betyget
- Grattis grattis ! sa jag och kysste Jossan och la mig sedan över henne i soffan och vi kysstes passionerat
Precis när jag la min hand mot Jossans höft så harklade sig Jason och vi satte oss upp i soffan. Det var då jag såg märkena på hennes hals. Vad hade hon gjort? Det var märken efter ett par fingrar. Och dom där märkena skulle jag aldrig göra.
- Vad är det som har hänt på halsen? sa jag och smekte hennes märken
- Ingenting, jag har nog bara ätit något konstigt sa Jossan
- Det där ser inte ut som något man får av att ha ätit något konstigt, det är märken efter fingrar sa jag
- Jaha, vad konstigt, det kanske är jag som gjort något sa Jossan
- Vad är det ingentligen som hänt? sa jag
- Ingenting, jag har väl bara tryckt för hårt mot halsen sa Jossan
- Gumman, jag är inte dum, vad är det ingentligen som har hänt? sa jag igen
- Jag träffade Magnus när jag var här utanför sa Jossan
- Är det han som gjort det där?! sa jag och kände hur det kokade i mig
- Han blev arg, han tog tag i min hals och tryckte till men släppte mig sedan och drog sa Jossan
- Vad blev han arg på? sa jag
- Att jag sa åt honom att jag önskade att inte träffat honom och sånna saker sa Jossan
- Men varför skulle han vilja skada dig? sa jag förvirrat
- Han hatar mig lika mycket som han tycker om mig sa Jossan
- Så, du är inte säker längre? sa jag
- Det är klart jag är säker. Han kommer inte skada mig, Det finns inte en chans att vi kommer träffas igen sa Jossan
- Okej, jag hoppas att du har rätt, men vad händer nu? sa jag
- Jag ska söka jobb, så om det är okej med dig så åker jag hem och förbereder mig sa Jossan
- Självklart, jag kommer så fort jag kan sa jag och vi gav varandra en kyss innan Jossan gick
När Jossan hade gått och jag gick tillbaka in i sångbåset så kunde jag inte sluta tänka på den där Magnus igen. Varför ska det hända nu? Vi har haft det helt underbart och helt plötsligt så kommer Magnus och tar stryptag om Jossans hals. Det här ska han inte komma undan med. Jag måste snacka med honom. När jag var redo nickade jag till Jason som satte på musiken.
Senare hemma hos Eric och Jossan - Jossans Perspektiv
Nu hade jag skickat ut massor med mejl till olika tidningar och jag hoppas att någon av dom ska vilja ha en anställningsintervju med mig men det kommer säkert blir svårt eftersom en del kommer se mig som Eric Saades flickvän och därför inte vilja ha mig som journalist för att jag inte kan vara opartisk i det jag skriver om honom men jag ska visa dom motsatsen.
När jag var klar stängde jag av datorn och bytte om till en velourkjol och ett linne. Jag satte mig sen i soffan och kollade på "Vänner" och ju längre tiden gick så började jag fundera på vad Eric gör ingentligen. Han borde varit hemma för ungefär 1 timme sen men han är fortfarande borta. Vart är han ingentligen?
Samtidigt i H&M butiken - Erics Perspektiv
Jag skulle ingentligen åkt hem för en timme sen men jag kunde inte släppa det som Magnus gjort mot Jossan. Det är inte okej att han gjort sådär mot Jossan och den här gången ska jag få honom att förstå det helt enkelt. Jag parkerade bilen och gick sedan in till butiken och jag gick fram till Johan.
- Tja! Är Magnus på sitt kontor? sa jag
- Ja, har det hänt något? sa Johan efter mig medans jag gick mot Magnus kontor
- Nej, vill bara snacka med honom sa jag och struntade åter igen i att knacka
- Är det du nu igen sa Magnus
- Vad är det du håller på med ingentligen?! sa jag argt
Detta är kapitel 47 av Without you im nothing! Förlåt att det inte kom tidigare som jag lovade men har haft migrän hela dagen och har inte haft orken att skriva tyvärr men nu kom det upp iallafall och det blev lite längre också. Men jag hoppas verkligen att ni ska tycka om det. Kapitel 48 som kommer imorgon(tisdag) och då får ni bla. veta Vad Eric säger till Magnus? Kommer Jossan få ett jobb? Och varför kommer inte Jossan hem efter en jobbintervju? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 48 som kommer imorgon(tisdag). Förlåt igen att det inte kom tidigare :(
Ännu en gång TUUUSEN TUUSEN TUUUUSEN MILJONER MILJARDERS TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Och för alla super fina kommentarer! Ni är dom bästa läsarna som finns och utan er skulle jag inte kunna göra bloggen! NI ÄR DOM BÄSTA LÄSARNA !!! Det går inte att beskriva hur mycket ni betyder för mig och bloggen! NI ÄR FANTASTISKA helt enkelt så ännu en gång tuuusen tusen tack!
UTAN ER INGEN BLOGG! <33<333<3333
LOVE U ALL SO MUCH!!! <3333<33333333333333333<33333333333
Kommentarer
Nadja säger:
Sååå jävla bra !!!!
Ellen säger:
Riktigt bra!:)<333333333
Trackback