Jossans Perspektiv
Det fanns något i mig som gjorde att jag ville kyssa honom. Han lyfte upp mig och satte mig på en av bänkarna och vi fortsatte att kyssas och när han blev mer intim och försökte ta på mina höfter så knuffade jag bort honom.
Det var som att jag inte förstod vad jag hållt på med förens nu.
- Vad är det som är fel? sa Martin och tittade förvånat på mig
- Jag kan inte, jag älskar Eric och det här var ett misstag sa jag
- Det verkade du inte tycka för några sekunder sen sa Martin
- Jag vet inte vad som hände men det är fel och jag kan inte. sa jag och hoppade ner från bänken
- Jossan, vänta! Det här bevisar ju bara att det finns något mellan dig och mig sa Martin
- Det spelar ingen roll, det är Eric jag älskar och det var ett misstag sa jag och började gå mot dörren
- Men du förstår väl att du måste berätta det för honom? sa Martin
- Han ska aldrig få veta något om det här för det har inte hänt någonting sa jag
- Vi har kysst varandra! Om du inte berättar så gör jag det sa Martin
- Det gör du INTE! sa jag argt
- Men berätta för honom själv då sa Martin
- Nej, för ingenting har hänt mellan oss sa jag igen
- Du vet vad som gäller, berättar du inte själv så kommer jag göra det sa Martin
- Fattar du att mitt liv förstörs om du gör det? sa jag
- Det är inte mitt problem. sa Martin
- Jag hatar dig verkligen! Jag kan inte förstå hur jag kunde se något i dig sa jag argt och gick ut genom dörren och gick snabbt till lektionen
När jag kom fram till klassrummet så fick jag be om ursäkt att jag var sen och direkt när jag satte mig så började folk viska bakom ryggen på mig och hitta på varför jag var sen och sånt där men jag kunde inte bry mig om det just nu för det som hände med Martin var i mina tankar hela tiden. Eric får inte veta någonting om det här och nu när Martin hotar med att berätta för honom så mår jag bara sämre. Jag kan ju inte göma mig eller Eric någonstans för att Martin inte ska förstöra för oss så jag måste komma på en lösning av det hela innan det är för sent.
Senare på stan - Erics Perspektiv
Jag hade tagit med mig både J-son och Alex för att leta efter en speciell julklapp till Jossan. Det var i mitten av november redan så jag ville vara ute i god tid. Men det fanns ett problem, jag hade ingenaning om vad jag skulle köpa till henne. Det var därför jag hade bett J-son och Alex följa med mig.
- Så vad hade du tänkt dig? sa Alex
- Jag vet faktiskt inte, det är så svårt sa jag
- Jag förstår det, men det finns faktiskt en idé sa J-son
- Vadå? sa jag och log
- Fria till henne sa Alex och skrattade
- Hahahaha, nja, lite tidigt för det kanske sa jag och skrattade
- Men det är ingen dum idé, inte att fria men något i smyckesväg sa J-son
- Ja, varför inte? sa jag och log
- Jag fick en idé, kom sa Alex och vi gick till en smyckesbutik
Idén Alex hade fått var att jag skulle köpa henne ett smycke där dom graverade in texten "Now and Forever och datumet jag och Jossan blev tillsammans på samt våra namn och jag gillade faktiskt den idén. Vi beställde halsbandet och jag kunde hämta det om 1 vecka. Jag var verkligen hur nöjd som helst med det men jag ville samtidigt göra någonting mer.
- Jag är jätte nöjd med halsbandet men det känns som jag vill ge henne något mer sa jag
- Men finns det ingenting hon gillar extra mycket som du skulle kunna ge henne? sa J-son
- Jag fick en idé sa jag och visste precis vad jag skulle göra.
Jossan älskar ju som många vet The Vampire Diaries och jag hade läst om att dom skulle komma till London, alltså skådisarna som spelar Stefan, Elena och Damon och hon skulle bli överlycklig om jag kunde fixa biljetter till henne. Jag skyndade mig till butiken där dom sålde biljetterna.
- Hejsan! Har ni biljetter kvar till The Vampire Diaries i London? sa jag
- Ja, det finns två olika slags biljetter sa kvinnan
- Okej, vad är skillnaden? sa jag
- Det är samma sak fast det ena är ett VIP-pass där man får träffa Paul,Nina och Ian sa kvinnan
- Jag tar det med VIP-pass sa jag
- Okej, ska det vara en present? sa kvinnan
- Ja, till min flickvän sa jag
- Okej då förstår jag. Det blir det priset sa kvinnan och gav mig biljetten
- Okej, här sa jag och betalade för biljetten
- Hoppas hon får roligt! sa kvinnan
- Det kommer hon säkert sa jag och gick sedan ut till Alex och J-son
Nu hade jag fixat två presenter till henne och jag var riktigt nöjd med dom. Jag vet att Jossan kommer bli jätte glad och det ska bli roligt att se hennes min när hon får veta att hon ska åka till London och faktiskt få träffa Paul, Nina och Ian som spelar huvudrollerna i Vampire Diaries.
- Sådär, jag tänkte faktiskt sticka hemåt om det är okej med er? sa jag och såg på J-son och Alex
- Det är lugnt bro sa J-son och vi gav varandra en kram
Jag gick mot min bil och innan jag åkte så ringde jag upp Jossan som precis hade slutat skolan. Men hon svarade inte första gången så jag ringde en gång till och nu svarade hon men hon lät så nere.
- Ja, det är Jossan sa Jossan
- Hej älskling! Jag tänkte bara fråga om du vill sova hos mig i natt? sa jag och log stort för mig själv
- Jag kan inte, jag har massor med plugg, men vi kanske kan ses imorgon, om du vill så kan du hämta mig utanför skolan? sa Jossan
- Ja, det gör jag mer än gärna, när slutar du? sa jag
- Halv fyra sa Jossan
- Okej, då kommer jag då, men har det hänt något? Du verkar så nere sa jag
- Nej, jag mår bra, lite trött bara sa Jossan
- Är det säkert? Jag vet ju att Martin var där idag, har han gjort dig något? sa jag
- Nej, jag träffade inte äns honom, men jag måste plugga vidare, ses imorgon. Och jag glöm aldrig att jag älskar dig sa Jossan
- Det kommer jag aldrig, för jag älskar dig mest av allt sa jag och vi la sedan på
Hon lät så konstig och jag är säker på att det har med Martin att göra. Varför kan han inte lämna henne ifred? Men jag får iallafall träffa henne imorgon och det längtar jag väldigt mycket efter. Men samtidigt kan jag inte släppa att hon lät ledsen. Jag vill inget hellre än att åka hem till henne men risken är att det bara blir värre då.
Men jag kan inte bara låta det vara, nej jag åker hem till henne för jag vill inte att hon ska vara ensam om hon är ledsen.
Senare hos Jossan - Jossans Perspektiv
Jag hade inte mått så dåligt i hela mitt liv. Jag hade försökt dölja att jag var nere när Eric ringt men jag tror inte han gick på det eftersom han frågade om jag mådde dåligt. Jag kommer aldrig berätta för Eric att jag kysst Martin. Det var det idiotiskaste jag någonsin gjort. Jag vet att om jag berättar för Eric om det här så kommer jag förlora honom för alltid och det kommer jag aldrig klara av därför kommer jag inte berätta om det.
Men just nu satt jag hemma och pluggade och det var faktiskt lite skönt att få skriva och bara fokusera på plugget än sitta och tänka på det här med Eric.
KNACK KNACK KNACK
Vem kan det vara? Jag väntar ju inte besök. Jag la ner boken på bordet igen för att sedan gå och öppna dörren. När jag såg att Eric stod utanför dörren så kände jag en klump i magen. Varför hade han kommit hem till mig?
- Hej älskling! Jag blev så orolig för dig sa Eric och kom in
- Varför då? Jag mår hur bra som helst sa jag och log
- Du lät så nere och ledsen när vi pratade på telefon och jag kände att jag behövde se hur du mår sa Eric och vi satte oss framför varandra i soffan
- Men älskling, jag mår bra men är bara väldigt trött sa jag
- Är det säkert? Sa Eric och lutade sig fram mot mig
- Det är helt säkert sa jag och vi kysste varandra
Det kändes först lite konstigt och jag fick en stor klump i magen när jag kysste honom men jag kände verkligen att jag älskar honom och hur kunde jag vara så korkad att bag kysste Martin? Varför?! Eric stannade en stund och vi myste lite i soffan innan han åkte hem till sin lägenhet. Jag pluggade snabbt klart innan jag tog lite middag. Sen plockade jag ihop mina böcker och sen gjorde jag mig i ordning för att gå och lägga mig. Och jag såg inte fram emot skolan imorgon för om Eric träffar Martin så är risken så stor att han berättar om kyssen. När jag lagt mig i sängen så släckte jag sedan lampan och somnade.
Nästa dag - Eric väntar på Jossan - Erics Perspektiv
Jag hade precis kommit till skolan där Jossan går och nu väntade jag på att Jossan skulle sluta. Medans jag väntade på henne så fick jag syn på Martin. Det var ganska irriterande att se honom. Men när han fick syn på mig så började han gå fram mot mig och jag ville bara hoppa in i bilen och åka.
- Tja! Väntar du på Jossan eller? Sa Martin och log
- Hur så? Sa jag
- Känsligt ämne? Sa Martin
- Ville du något vettigt eller? Sa jag
- Jag antar att Jossan inte sagt något till dig sa Martin
- Vad snackar du om? Sa jag
- Jag och Jossan kysste varandra igår. Sa Martin
Detta är kapitel 37 av Without you im nothing. Jag hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det inte kom upp förens idag men precis när jag var klar så dog mitt internet igen :( Jag lovar att kapitel 38 kommer upp redan idag(torsdag). Då kommer ni bl.a. Få veta Tror Eric på Martin? Berättar Jossan sanningen? Och hur blir julen i Kattarp? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 38 som kommer ikväll(torsdag).
TUUUSEN TUSEN TUUUSEN TUUUSEN MILJONERS MILJARDERS TRILJARDERS tack för att ni läser bloggen. Jag blir alltid lika glad att det är så många som läser och tycker om bloggen! Era kommentarer är verkligen jätte fina och jag blir alltid lika glad! NI ÄR FANTASTISKA och dom bästa läsarna som finns!!
UTAN ER SKULLE INTE BLOGGEN FINNAS! <333<333
LOVE U ALL SO MUCH! <333<3333<3333
