Masquerade - Kapitel 5
Jag visste inte att allting skulle bli så komplicerat. Problemet är att jag måste antingen berätta för Liam innan balen eller berätta efter balen. Sara är utan tvekan inte min bästa vän längre, jag ville bara att alllting ska bli som vanligt igen men hur jag än gör så kommer jag såra Liam. Berättar jag innan balen blir han sårad och har ingen att gå med och berättar jag efter balen blir han sårad för han tycker att jag ljugit för honom så hur jag än gör kommer han bli sårad. ÅH! Vad har jag ställt till med?!
2 dagar senare - Onsdag - Efter skolan
Liam hade inte pratat med mig på hela dagen och inte Sara heller. Det var som att det ända jag kunde göra var att längta hem. För jag hade bestämt mig, jag ska berätta för Liam. Men jag vet inte om jag vågar göra det före eller innan ännu. Jag vill inget hellre än att gå på balen med Eric. Och idag skulle Eric komma hem till oss på middag och jag skulle hämta balklänningen och masken innan jag skulle gå hem. Jag tog bussen från skolan och in till stan för att hämta klänningen och masken. Jag klev av bussen och gick till butiken och fram till kassan.
- Hejsan! Kan jag hjälpa dig med något? sa kvinnan
- Ja, jag skulle hämta en klänning och mask här idag sa jag
- Okej, och vad är namnet? sa kvinnan
- Bella Jonsson sa jag, ja jag har fått min mammas efternamn men det är för mina föräldrar trodde det skulle bli jobbigare om jag fick min pappas men jag tycker om båda mina föräldrars efternamn.
- Ja, vänta så ska jag hämta den åt dig sa kvinnan
- Tack sa jag och väntade
Jag väntade i 5 minuter sen kom kvinnan ut med en lila/rosa klänning med pärlor runt midjan och på axelbanden och en mask i lila/rosa.
- Tusen tack sa jag och betalade för den
- Tack själv, ha en fin bal sa kvinnan
- Det ska jag sa jag och försökte le när hon sa det
Jag tog med mig klänningen och gick mot bussen. Jag visste inte hur jag skulle göra, jag vill gå med Eric på balen men då måste jag berätta för Liam och Liam blir sårad, jag vet inte hur jag ska göra! Mitt huvud kändes bara tyngre och tyngre av alla mina tankar. Jag åkte med bussen i ungefär en kvart innan jag kom hem. Jag gick in med klänningen till mitt rum och hängde den på en krok. Jag gick ut i köket och såg att pappa stod och lagade maten innan Eric skulle komma och mamma dukade fram. Jag gick och satte mig på sängen i mitt rum och tänkte.
PIP PIP
Det var min mobil som pep och jag tittade vem det var i från. Det var Sara, såhär stod det "Gumman, förlåt för allt dumt jag sagt till dig, jag vill stötta dig och hoppas du förlåter mig. Ring mig gärna så fort du ser det här. Kram". Jag ringde upp henne direkt och hon svarade nästan direkt.
- Sara sa Sara när hon svarade
- Sara, det är Bella sa jag
- Bella, förlåt förlåt, jag lovar att stötta dig och och hjälpa dig genom allt det här, du är min bästa vän och det är klart jag ska hjälpa dig sa Sara
- Jag förlåter dig, och jag ska prata med Liam imorgon sa jag
- Okej, jag lovar att stötta dig från och med nu gumman sa Sara
- Tack, du är bäst, jag måste gå för Eric ska komma på middag sa jag
- Wow, lycka till sa Sara
- Tack gumman, ses imorgon sa jag och vi la på
RING RING RING
- Bella kan du öppna dörren? ropade mamma
- Visst ropade jag och gick för att öppna dörren
- Ciao Bella sa Eric när jag öppnade
- Ciao Eric, välkommen sa jag och släppte in Eric
- Jag har saknat dig sa Eric och höll om mig för att sedan ge mig en kyss
- Jag har saknat dig mer sa jag och tog mina armar runt hans hals
- Välkommen Eric sa mamma som kom ut från köket
- Tack Johanna sa Eric som min mamma heter
- Eric, ragazzo che ama la mia ragazza sa pappa till Eric när han kom ut från köket
- Det betyder pojken som tycker om min flicka sa jag till Eric
- Oh, ni minns mig Alonzo sa Eric och jag översatte till pappa
- Si, Bella pensa tutto di te allora dovete ricordo il ragazzo in modo da poter tenere d'occhio per lui sa pappa och skrattade
- Det betyder Ja, Bella tycker om dig så då måste man minnas så man kan hålla ett öga på honom sa jag
- Oh, okej sa Eric och skrattade
Vi gick in och satte oss och mamma och pappa hade gjort jätte god mat, det var pasta med stora räkor och till efterätt blev det jordgubbar med italiensk glass. Det var hur gott som helst och jag tror mina föräldrar gillar Eric mycket för vi skrattade och pratade massor även om både jag och mamma fick översätta mellan Eric och min pappa men vi hade det verkligen hur kul som helst.
- Får jag och Eric gå från bordet? sa jag
- Ja det går bra sa mamma
- I tenere traccia della vostra sa pappa som betyder jag håller kolla på er och skrattade
- Alonzo sa mamma och skrattade
Jag tog Erics hand och vi gick in mot mitt rum. Min pappa är väldigt beskyddande av sig när det kommer till mig men han gillar att skoja så Eric behöver absolut inte vara orolig.
- Så det här är mitt rum sa jag
- Det är riktigt fint sa Eric och satte sig på min säng
- Tack sa jag och satte mig framför honom
- Så hur har det gått med Sara och vad heter han, Liam? sa Eric
- Sara och jag är vänner igen och jag ska prata med Liam imorgon sa jag
- Okej, men en fråga bara, vad är den där för? sa Eric och pekade på min balklänning
- Vi ska ha en maskeradbal på fredag och det är klänningen jag ska ha sa jag
- Wow, önskar jag fått se dig i den sa Eric
- Jag kan visa dig den när jag åker därifrån, men ingentligen vill jag gå med dig sa jag
- Gumman, jag önskar det med, men vi kanske borde göra något roligare innan din pappa ber mig gå sa Eric och skrattade
- Är du rädd för honom? sa jag och skrattade
- Nej, inte alls sa Eric och skrattade
- Jag tror du är lite rädd för honom sa jag och ställde mig upp på mina knän och gick framåt mot honom
- Inte alls, jag tycker han är cool sa Eric och la sina armar runt min midja
- Okej jag tror dig sa jag och la mina armar runt hans hals och kysste honom
Vi kelade och hade det jätte mysigt tillsammans och jag önskade bara ännu mer att jag fick gå med honom till balen istället för Liam. Eric låg och lekte med mitt hår och jag tittade på honom och vi log mot varandra. Det fanns ingenting som gjorde mig så glad som att få vara tillsammans med Eric, men samtidigt skar det i mitt hjärta att jag inte kunde berätta för Liam. Men jag ska göra det imorgon.
KNACK KNACK
- Hej, Eric det börjar bli sent och Bella ska till skolan imorgon så det är nog bäst om ni skiljs för idag sa mamma
- Ja, det har du nog rätt i sa Eric
- Vi ses någon annan dag sa mamma och gick ut från mitt rum
- Jag får nog gå sa Eric och hoppade upp ur min säng
- Måste du? sa jag
- Ja, ska vi ses imorgon? sa Eric
- Jag kan inte, jag och Sara ska förberda oss inför balen, men jag vill hellre vara med dig sa jag
- Så, hur gör vi då? sa Eric och log
- Jag hör med Sara om vi kan ses lite innan sa jag
- Okej, ring mig imorgon sa Eric och gav mig en kyss
- Gärna sa jag och besvarade kyssen
Eric gick ut från mitt rum och jag hörde hur ytterdörren slog igen. Jag hoppade snabbt upp från sängen och gick in i badrummet för att göra mig redo för att gå och lägga mig. Jag sa god natt till mamma och pappa innan jag gick in och la mig i sängen. Jag släckte lampan och somnade. Men jag vaknade flera gånger på natten av konstiga drömmar om hur jag skulle berätta för Liam och hur han tog det. Ju konstigare mina drömmar blev desto mer rädd att berätta blev jag. Men till slut somnade jag och fick iallafall några timmars sömn.
Nästa dag - Efter Lunch - I skolan
- Liam jag måste prata med dig sa jag
- Inte nu, vi har lektion om fem minuter sa Liam
- Men det är viktigt sa jag
- Sen, kom nu sa Liam och gav mig en puss på pannan
- Men sa jag och Liam gick mot lektionen
Jag hade försökt prata med Liam hela dagen men antingen var det lektion, kompisar eller något annat. Jag började bli så irriterad det var som att han visste vad jag skulle säga och därför undvek han mig eller så var han bara stressad. Jag orkade snart inte mer. Jag hoppades att han skulle ha tid senare. Hela dagen gick och jag hade fortfarande inte pratat med Liam. Jag höll på att bli galen. Jag gick mot mitt skåp och då kom Liam.
- Gumman, jag är ledsen att jag inte hunnit prata med dig men vi kanske kan ta det imorgon efter balen? sa Liam
- Men jag måste prata med dig nu sa jag
- Jag hinner inte, vi får ta det efter balen sa Liam och började gå
- LIAM! Jag måste prata med dig sa jag
- SENARE! ropade han och gick mot dörren
Jag började bli så frustrerad att jag smällde igen skåpdörren. Jag ville inte hålla på såhär mer. Jag trodde jag skulle bli galen på det här. Jag satte mig ner på golvet framför skåpen och jag kände bara hur hela kroppen skrek. Jag satte ner huvudet mellan mina knän och kände hur tårarna började rinna.
- Bella, hur är det ingentligen gumman? sa Sara och satte sig bredvid mig
- Jag orkar inte mer, jag har försökt prata med Liam hela dagen men han struntar i mig och min kropp bryter ihop sa Sara
- Ska jag ringa Eric? sa Sara
- Jag vet inte, det känns som allting bara faller sönder runt mig sa jag och tårarna bara rann
- Gumman, vänta här jag kommer sa Sara och gick
Saras Perspektiv
Nu var jag både arg och ledsen för Bellas skull. Liam är inte värd henne och det måste jag visa för både Liam och Bella. Jag gick en bit från Bella och ringde Eric.
- Hej det är Eric sa Eric
- Hej Eric, det här är Sara, Bellas bästa vän sa jag
- Hej Sara, har det hänt något? sa Eric
- Bella har brytit ihop, hon är jätte ledsen och jag vill be dig om en tjänst sa jag
- Ska jag komma? sa Eric
- Nej jag tror jag kan få med henne hem till sig men imorgon är det maskeradbal och jag vet hur mycket Bella att du kommer så ta på dig det bästa i kostymväg du har och en mask och kom dit sa jag
- Men Bella vet ju ingenting om det här sa Eric
- Snälla, jag ber dig, Bella vill verkligen att du kommer sa jag
- Okej jag fixar det sa Eric
- Tack Bella kommer verkligen bli så glad sa jag
- Allt för min Bella sa Eric
- Hej då sa jag och vi la på
Jag skyndade mig tillbaka till Bella och hon var fortfarande ledsen men hon hade hon börjat skaka. Jag började bli riktigt orolig för henne men jag hoppas verkligen att hon kommer att bli glad för min överraskning till henne imorgon.
Bellas Perspektiv
Sara kom tillbaka efter att varit borta en liten stund och jag vet inte vad som händer med mig men nu hade jag börjat skaka och mitt hjärta gick fortare än någonsin och jag började hyperventilera. Sara satte sig ner bredvid mig igen och jag försökte andas lugnare men det var som att min kropp inte orkade mer.
- Klarar du att gå hem? sa Sara
- Jag, jag vet inte riktigt, jag, allting snurrar sa jag
- Kom jag hjälper dig upp sa Sara och hjälpte mig upp
Sara hjälpte mig upp och hennes mamma skulle hämta henne idag så vi gick ut på skolgården och väntade på henne. Saras mamma körde hem mig och mamma bäddade snabbt ner mig och bad mig vila och tackade Sara för att hon hjälpt mig hem. Jag la mig i sängen och vilade mig hela dagen men jag mådde inte bra. Jag hade fortfarande problemet med Liam kvar och imorgon var det maskeradbal och jag skulle gå med Liam. Det var så vi hade bestämt. Medans jag tänkte på hur jag skulle lösa allting skickade Sara ett sms och jag öppnade det direkt det stod "Jag har fixat så att du och jag går till balen och Joel går med Liam. Men Liam vet ingenting om dig och Eric men hoppas detta ska lugna dina nerver. Kram Sara". Jag hade verkligen världens bästa vän och detta gjorde mig lite gladare men jag skulle samtidigt behöva träffa Liam där men jag hade ju ingen aning om vad Sara planerat åt mig. Men även om Sara ordnat det med Liam så skulle jag ändå behöva prata med honom imorgon och jag mådde sämre igen när jag tänkte på det och jag vände mig om och somnade för att inte behöva bli sjukare än jag redan kände mig.
Detta är kapitel 5, det blev längre och jag hoppas få upp kapitel 6 imorgon och då kommer fortsättningen och ni kommer få veta hur det går på balen. Och ännu en gång tack för alla fina kommentarer och att ni läser bloggen :)
Kommentarer
Nadja säger:
Vill ha nästa !!!
Elin säger:
du skriver jätte bra vill ha nästa nu! :)
Elin säger:
du skriver jätte bra vill ha nästa nu! :)
Trackback