Miss Unknown - Kapitel 28
- Ja, vi har fått igång Hannas hjärta igen. Båda två mår bra sa Martin
- Ursäkta? Vad sa du? sa jag chockat
- Din flickvän är gravid i vecka 5. Det var det som blodproven visade. Gratulerar sa Martin.....
Erics Perspektiv
- Vänta lite här, är Hanna gravid!? sa jag
- Ja. Vi kanske kan gå in på mitt kontor så ska jag förklara allt sa Martin
- Okej sa jag och följde med Martin till hans kontor
Han stängde dörren bakom mig och sen satte han sig ner vid sitt skrivbord. Jag satte mig framför honom och jag hade inte förstått att Hanna verkligen är gravid.
- Vi tog flera blodprover på Hanna när hon kom in och i hennes blod fanns det ett hormon som heter hCG och när vi upptäckte det så gjorde vi ett ultraljud på henne och därefter kunde vi fastställa att Hanna är gravid i 5 veckan sa Martin
- Men fallet då? Hur klarade barnet det? sa jag
- Eftersom hon landade på ryggen och hon inte är så långt gången så har barnet inte tagit skada sa Martin
- Är hon vaken nu? sa jag
- Det vet jag inte. Hon får hjälp med andingen just nu men du får gärna gå in till henne sa Martin
- Tack sa jag och skyndade mig sedan in till rummet Hanna låg i
Hon hade fått hjälp med andingen genom en slags slang i näsan. Jag satte mig ner bredvid henne och smekte försiktigt hennes hår. Jag önskade bara att Hanna skulle vakna snart. Hanna vet ju inte om att hon är gravid än och jag var väldigt nervös för hur hon ska reagera. Jag kommer finnas här för henne vad hon än bestämmer sig för att göra.
1 timme senare - Hannas Perspektiv
Jag kände mig lite konstig. Det var som att jag sugits tillbaka in till verkligheten igen efter att ha varit borta. Jag öppnade sakta ögonen och vände försiktigt huvudet mot Eric. Jag tryckte försiktigt hans hand för att visa att jag hade vaknat. Min hals kändes öm och det gjorde ont att försöka få fram ett ord.
- Hej min lilla törnrosa, sovit gott? sa Eric och log mot mig
- Mii..n ha...ls...är öm viskade jag fram
- Jag förstår det gumman, vänta så ska jag hämta läkaren sa Eric
Jag hann inte svara innan Eric gick ut för att hämta läkaren. Jag mådde fortfarande illa och var yr. Ryggen värkte lite fortfarande men annars var det ganska okej. Efter 10 minuter kom Eric och läkaren in till mig.
- Hej Hanna. Hur känns det? sa Martin, min läkare
- Halsen är öm, ryggen gör inte lika ont men mår illa sa jag
- Det är bra att din rygg känns bättre. Och det finns en anledning till ditt illamående sa Martin
- Vad är det? sa jag och såg trött på Eric
- När du kom in så tog vi flera blodprov från dig och testerna visade att du hade mycket av ett hormon som heter hCG och då bestämde vi att göra ett ultraljud på dig och det visade oss att du är gravid i 5 veckan sa Martin
- VA!!!?? skrek jag rakt ut utan att tänka på min hals
- Du är gravid i vecka 5. Gratulerar sa Martin
- Är det här ett skämt eller något? sa jag chockat
- Nej, det är det inte sa Martin
- Men varför har jag inte märkt något? sa jag
- Du är så tidig i din graviditet att symptomen inte påverkat dig än. sa Martin
- Men du har ju varit trött och yr sa Eric
- Ja, det är två tecken på graviditet men jag ska låta er vara så ni får prata om det här sa Martin och gick ut
- Berättade han det för dig förut? sa jag
- Ja, det gjorde han. Jag blev lika chockad som du men jag vill att du ska veta att vad du än bestämmer dig för så kommer jag finnas vid din sida sa Eric
- Ja, just nu vet jag inte vad jag vill sa jag
- Jag förstår det. Men jag kommer alltid finnas här sa Eric och gav mig en kyss
- Älskar dig mest sa jag
- Älskar dig mer sa Eric och log stort
Jag kunde inte få in i mitt huvud att jag var gravid. Jag var inte riktigt säker på hur jag skulle berätta det här för mina föräldrar. Dom kommer bli så arga, det vet jag och den som kommer bli mest arg är Nicklas. Jag vet inte hur jag ska göra och jag kände hur tårarna började rinna.
- Gumman, jag lovar att vara med dig när du berättar för din familj sa Eric och tog min hand och la sin andra hand över mitt huvud.
- Dom kommer aldrig förlåta mig för det här. sa jag och tårarna fortsatte att rinna
- Vi kommer lösa det här gumman, jag lovar dig det sa Eric och gav mig en puss på pannan och torkade mina tårar
- Hur kan du se allt i vitt hela tiden? sa jag och skrattade lite
- Man måste det ibland sa Eric och log
- Jag älskar dig så mycket sa jag
- Och jag älskar dig mer sa Eric och log stort
Efter att vi pratat en stund kom läkaren tillbaka in och pratade med mig. Han pratade om ryggen och vad som hänt där och även hur jag ville göra med min gravidiet. Jag hade till lite före vecka 18 att bestämma mig och jag hade ingenaning om hur jag skulle göra. Allting snurrade runt i mitt huvud och det kändes som jag ville kräkas. Läkaren berättade att jag kunde åka hem redan i övermorgon och jag hade ingen som helst lust till det.
2 dagar senare - Eric och Hanna är på väg hem till Hannas föräldrar - Erics Perspektiv
Jag hade precis hämtat Hanna på sjukhuset för att åka hem till henne. Hon mådde illa och var trött. Men jag märkte också att hon var nervös för att berätta för sina föräldrar att hon är gravid. Vi hade pratat fram och tillbaka om det men Hanna var fortfarande chockad och förvirrad så hon kunde inte bestämma något än. När vi kom hem till Hannas föräldrars lägenhet gick vi in till hallen för att ta av oss skorna och jackorna.
- Hallå? Är det någon hemma? sa ropade Hanna
- Vi är i köket ropade Hannas mamma
- Det kommer gå bra sa jag och tog Hannas hand och vi gick in till köket
- Hej gumman! Vad skönt att du är hemma igen sa Hannas mamma och gav Hanna en kram
- Det är skönt att vara hemma också, men är pappa hemma? sa Hanna
- Ja, han är i vardagsrummet sa Hannas mamma
- Kan du hämta honom? sa Hanna
- Ja, ni kan sätta er ner undertiden sa Hannas mamma
- Jag pallar inte, jag kan inte berätta det sa Hanna och såg på mig
- Jag finns här. Vi kommer klara det här sa jag och tog Hannas hand igen
Hannas föräldrar kom in till köket igen så kände jag hur hårt mitt hjärta slog och då förstod jag hur hårt Hannas hjärta måste slå. Vi satt och tittade på både Jim och Maria och dom såg oroligt på både mig och Hanna.
- Vad är det ni vill prata med om oss? sa Maria
- Jag fick ett besked på sjukhuset som jag inte hade väntat mig sa Hanna
- Vad var det för besked? sa Jim och såg på Hanna
- Jag vet inte hur jag ska säga det här men jag är gravid i vecka fem sa Hanna
- Kan du ta om det där? sa Jim
- Jag är gravid i vecka fem sa Hanna
- Hur kunde det hända?! sa Maria
- Vi visste inte änns att du hade sex! sa Jim
- Jag är ledsen, jag trodde väl inte att jag skulle bli gravid sa Hanna irriterat
- HUR KAN DU VARA SÅ DUM?! Har vi inte LÄRT dig någonting?! skrek Jim
- Allt är inte Hannas fel sa jag
- Nej, och jag har ingen lust att prata med dig just nu! sa Jim och såg argt på mig
- Varför inte då? sa jag
- DU HAR GJORT MIN DOTTER GRAVID! sa Jim
- Pappa, lugna ner dig sa Hanna
- Du är 17 år! Du förstår väl vad du måste göra? sa Maria
- Jag vet inte om jag vill göra abort än sa Hanna och såg ner i bordet
- Hanna, du är 17 år och Eric är 22 snart 23, det funkar inte sa Jim
- Jag vet inte vad jag vill göra än sa Hanna igen
- Kan du gå är du snäll? sa Jim och såg på mig
- Det här är något jag vill vara med på också sa jag
- Det spelar ingen roll, jag vill inte att du är här mer sa Jim
- Går Eric, går jag med sa Hanna
- GÅ BÅDA TVÅ!! Jag vill inte ha det här samtalet mer sa Jim
- Bra, då går vi. Tack för ditt fina stöd sa Hanna argt
- JAG FÖRSÖKER STÖTTA DIG! DU BORDE VÄLJA ABORT MEN DU LYSSNAR JU INTE Skrek Jim
- Jim, lugna dig nu sa Maria
- Du fattar ju f*n ingenting sa Hanna och reste sig från stolen och sprang in på sitt rum och smällde igen dörren
Jag valde att inte gå efter henne utan jag gick ut till hallen och tog på mig skorna för att åka hem. Jag visste att Hannas föräldrar skulle bli chockade men dom hade gått för långt. Jag hade aldrig blivit så illa behandlad förut. Jag tycker så synd om Hanna som måste stå ut med det där. Jag skyndade mig sedan ner till bilen och åkte hem till mig och jag hade så ont i magen för det kändes inte alls bra att lämna Hanna där ensam.
Samtidigt hemma hos Hanna - Hannas Perspektiv
Jag hörde hur Eric gick ut genom dörren och jag förstod honom. Jag hade inte velat vara kvar här heller. Min pappa hade gått för långt. Jag torkade mina tårar och bestämde mig för att ringa till Oskar, regisören till Trassel för att berätta hur jag mår.
- Oskar här sa Oskar
- Hej det är Hanna sa jag
- Hej Hanna, hur mår du? sa Oskar
- Jag mår bra, det var inget allvarligt men jag fick ett annat chockbesked sa jag
- Okej, vad menar du? sa Oskar
- Jag är Gravid i vecka fem sa jag
- Oh, okej. Jag antar att jag får säga grattis. Men ska du behålla det? sa Oskar
- Jag vet inte ännu, men jag tänkte att det kanske var bra att berätta det nu sa jag
- Eftersom du inte vet ännu så tycker jag det bästa för oss båda är om vi hittar en ny Rapunzel sa Oskar
- Du gjorde mitt val enklare. Tack sa jag
- Varsegod antar jag. Lycka till med allt och kommer det en roll så vet jag vem jag ringer sa Oskar
- Tack för att du förstår sa jag och vi la sedan på
Jag smög snabbt ut från mitt rum och jag tog på mig skorna och min jacka för att sedan smyga ut från lägenheten. Min mobil ringde och det var mina föräldrar. Jag hade inte ork att prata med dom just nu och jag var tvungen att berätta för Eric vad jag beslutat först. Jag satt äntligen på bussen och var på väg till Eric. Jag hoppas Eric ska acceptera mitt beslut och jag är faktiskt glad att Oskar hjälpte mig med beslutet för det var faktiskt det han gjorde. När jag sedan åkt med bussen i 20 minuter så kom jag äntligen fram till Erics lägenhet. Jag skyndade mig sedan upp för trapporna och ringde på dörren och Eric öppnade dörren.
- Hej älskling. Jag har aldrig varit så orolig i hela mitt liv, vad hände? sa Eric
- Han blev väldigt arg. Men han vet inte en sak sa jag
- Vadå? sa Eric och såg förvånat på mig
- Jag har tagit ett beslut nu sa jag
- Okej, vad blev ditt beslut? sa Eric och såg nervöst på mig
- Jag har beslutat mig för att......
Detta är kapitel 28 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och ännu en gång förlåt att det kom så sent. Mitt nyårslöfte är ju att få upp kapitlen tidigare och det lovar jag att försöka hålla :) Men i kapitel 29 som kommer imorgon(tisdag) så kommer ni bla. få veta Vad Hannas beslut är? Varför får inte Eric komma hem till Hanna mer? Varför pratar inte Hannas pappa med Hanna mer? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 29 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Nadja säger:
Så spännande!!!
Josefin säger:
ÅH GUD! Du gjorde det alldeles för spännande nu! Måste veta hur det går! :D <3 Måste bara inflika att du är jätteduktig på att skriva! :)
Trackback