Miss Unknown - Kapitel 27
- Hon andas inte, hon måste ha ramlat ner från tyget! sa Tom
- Gör första hjälpen så ringer jag ambulansen sa Oskar
- Skynda dig !! HON ANDAS INTE! ropade Tom till Oskar som sprang in till kontoret......
Erics Perspektiv
Jag stod i studion för att spela in fler låtar till det kommande albumet när min mobil började ringa. Jag gjorde ett paustecken innefrån sångbåset och gick sedan ut för att svara i min mobil. Nummret på displayen var inget jag hade sett förut men jag skyndade mig att svara ändå.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hejsan Eric. Mitt namn är Martin och jag är Hanna Laklies läkare sa Martin
- Vänta nu, vad menar du med läkare? sa jag
- Hanna Laklie har kommit in till oss efter en olycka sa Martin
- Vart är hon nu? sa jag chockat
- Hon är på intensivvårdsavdelningen sa Martin
- Tack jag kommer direkt sa jag och la på
Jag hade inte förståt att Hanna var på sjukhuset igen. Jag sa till dom andra att jag var tvungen att sticka och att vi fick göra klart det här senare. Jag sprang ut till min bil och körde det fortaste jag kunde till sjukhuset. När jag kom fram parkerade jag snabbt bilen och sprang alla trapporna för att komma till intensivvårds avdelningen. Jag såg Hannas mamma och pappa i väntrummet och sprang fram till dom.
- Vad är hon? Var är Hanna? sa jag och kände hur hårt mitt hjärta slog
- Eric, lugn. Hon är på röntgen just nu sa Maria(Hannas mamma)
- Men vad har dom sagt? sa jag oroligt
- Hon har tydligen fallit från en hög höjd och landat på ryggen. Hon slutade andas och dom röntgar hennes ryggrad just nu sa Maria
- Slutade hon andas?! Men andas hon nu? sa jag
- Ja, det gör hon men hon måste ha hjälp med det men läkaren ska komma snart sa Maria
- Jag måste få träffa henne nu sa jag och gick bort mot röntgen
- Eric, det går inte. Kom och sätt dig här med oss så kommer läkaren snart sa Maria och tog med mig tillbaka till väntrummet
Jag satte mig ner på en av sofforna och la ansiktet i mina händer. Jag kunde inte förstå hur det här kunde hända igen. Hanna hade redan varit med om en olycka och nu ska hon vara med om en till. Jag vet att det finns risker inom det hon håller på med men just nu känns det mer som om hon vore olycksdrappad. Efter att vi fått vänta i 30 minuter så kom äntligen läkaren ut till oss.
- Är ni Hanna Laklies familj? sa Martin(Hannas läkare)
- Ja, det är vi. sa Jim (Hannas pappa)
- Hur är det med henne? sa jag och såg oroligt på Martin
- Vi har tagit prover på henne och även röntgat hennes rygg sa Martin
- Vad händer med henne? sa jag oroligt
- Det kanske är bäst att du följer med så jag kan förklara bättre sa Martin och började gå mot ett av rummen
Jag följde med honom in till ett undersökningsrum och han stannade framför en röntgen tavla med bilder på Hannas ryggrad på. Jag förstod ingenting av bilderna men jag såg att det fanns någonting som inte stämde.
- Jo, Hanna har slagit i sin rygg när hon föll ner. Som du ser här så har hon haft en frukansvärd tur för hennes benmärg är inte skadad. sa Martin
- Okej, men vad betyder det? sa jag
- Det betyder att hon inte kommer få några bestående men av det är något vi behöver undersöka. Vi har tagit ett blodprov och det finns någonting vi måste kolla upp sa Martin
- Vad menar du? sa jag
- Jag kan inte säga något innan vi är säkra på vad det är. sa Martin
- När får jag träffa henne? sa jag
- Jag föreslår att du åker hem så ringer jag när vi är klara sa Martin
- Men kan du inte säga om det blir om en timme eller mer? sa jag
- Det kan jag tyvärr inte, men åk hem och vila lite så ringer vi så fort vi är klara sa Martin
- Okej, ring så fort jag får träffa henne sa jag och gick sedan ut från undersökningsrummet
Jag gick sedan ner till bilen för att åka hem och vila lite. När jag kommit hem la jag mig på soffan och hade tänkt vila lite bara men jag märkte inte änns att jag somnade.
5 timmar senare - Läkaren ringer - Erics Perspektiv
Jag vaknade med ett ryck av att telefonen ringde. Jag gnuggade mig lite försiktigt i ögonen innan jag svarade i mobilen.
- Ja, det är Eric sa jag
- Hej Eric, det är Martin. Hanna är just nu undersökt och hon ligger i rum 405 sa Martin
- Får jag komma dit nu? sa jag
- Ja, vi tror att hon kan vakna när som helst så det vore bra om var här då sa Martin
- Jag kommer direkt sa jag och skyndade upp ur soffan
Jag sprang ut till hallen och tog på mig skorna och tog sedan på mig jackan och sprang det snabbaste jag kunde ner till bilen och skyndade mig sedan till sjukhuset och jag ville bara komma dit så jag fick se Hanna igen.
Senare på sjukhuset - Hannas Perspektiv
Jag vaknade sakta och jag mådde illa. Det kändes som att allting snurrade och min rygg värkte. Jag förstod ingenting. Jag vände försiktigt på huvudet när jag hörde hur dörren öppnades. Eric log stort mot mig och sprang sedan fram till min säng och kramade om mig.
- Aj, det kändes lite sa jag och skrattade
- Förlåt, jag har varit så orolig, vad var det ingentligen som hände? sa Eric
- Min fot halkade ur spännet innan jag hann få tag i tyget och det sista jag minns är att jag föll ner och att ryggen knakade till sa jag
- Men jag har pratat med läkaren och dom sa att du kommer bli bra igen sa Eric och gav mig en kyss
- Det gör ont...det gör....ont sa jag tyst
- Vart gör det ont gumman? sa Eric
- Här....Eric glöm inte att jag älskar dig sa jag och kände hur det högg i hjärtat
- Ska jag hämta någon? sa Eric
- Glöm inte....det sa jag och kände hur mina ögon slöts och jag mindes inget mer
Samtidigt IRL - Erics Perspektiv
- Hanna? HANNA! ropade jag och såg på skärmen att hjärtfrekvensen blev ett streck och det började pipa
- HANNA! ropade jag och försökte ruska liv i henne när läkarna kom in till rummet
- Det är bäst att du går ut sa Martin och skyndae sig fram till Hanna
Jag gick ut från rummet och jag kan inte fatta att Hanna fått hjärtstillestånd. Tänk om hon inte vaknar igen? Jag ska inte tänka på det. Klart hon kommer klara sig, det måste hon göra iallafall. Jag väntade i flera minuter innan Martin kom ut och jag försökte läsa av hans ansiktsutryck. Men det gick inte.
- Har hon klarat sig? sa jag
- Ja, vi har fått igång Hannas hjärta igen. Båda två mår bra sa Martin
- Ursäkta? Vad sa du? sa jag chockat
- Din flickvän är gravid i vecka 5. Det var det som blodproven visade. Gratulerar sa Martin.....
Detta är kapitel 27 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det och ännu en gång förlåt att det kom så sent. Mitt nyårslöfte kommer bli att få upp kapitlen tidigare :) Men i kapitel 28 som kommer imorgon(måndag) så kommer ni bla. få veta hur Eric tar det att Hanna är gravid? Kommer hon behålla det? Och varför bråkar Hanna med sin familj? Kommer Hanna kunna fortsätta sin roll i Trassel? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 28 som kommer imorgon(måndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Vinnaren av tävlingen har blivit utsedd så det inlägget kommer ligga antingen under eller över detta :) Kram
Kommentarer
Nadja säger:
Bra kapitel :)
Ellen säger:
Sååååå braaaaa!!!!!! <33333
Anonym säger:
jättebra kapitel! Du är jättebra på att skriva. Du slutar alltid när det är som mest spännande, men det är bra för då har man något att längta till sen. :)
Josefin säger:
Åh shit va spännande! :) MÅSTE VETA HUR DET GÅR NUU! <3
Trackback