Miss Unknown - Kapitel 18
- Ja, jag sa det förut, men jag har valt att åka till Dublin iallafall sa jag och kände hur tårarna började rinna
- Va? Kan du ta om det där tror du? sa Eric och såg chockat på mig
- Jag ska åka till Dublin....jag är så ledsen älskling.....sa jag och tårarna bara rann ner......
Hannas Perspektiv
- Jag ska åka till Dublin.....jag är så ledsen älskling. Men du sa det själv att det här är en Once in a lifetime sa jag
- Jag fattar det inte. Varför ändrade du dig helt plötsligt? Sa Eric och drog bort sina händer från mig
- Jag pratade med mina föräldrar och det här kanske bara händer en gång sa jag och tårarna fortsatte att rinna
- Så du ska vara borta i 1 år?! Sa Eric och reste sig från sängen
- Jag är verkligen ledsen men ett år kommer gå fort sa jag
- Du tycker inte att vi har gått igenom tillräckligt mycket? Ska du åka bort i ett år nu också? Sa Eric
- Jag vet inte vad jag ska säga mer. Jag tycker också att det här är jobbigt du får inte tro något annat sa jag
- Okej, men först åker du till USA I tre månader, sen är du med i en olycka och tappar minnet och nu ska du till Dublin i ett år, kan du förklara för mig hur jag ska reagera? Sa Eric
- Nej,det kan jag inte men vi kan fortsätta när jag kommer hem. Vi kan ha Skype och ringa varandra sa jag
- Jag älskar dig så det värker i mitt bröst men det känns som jag inte orkar mer nu sa Eric och jag såg hur hans ögon vattnades
- Jag älskar dig med, vad menar du med att du inte orkar mer? Sa jag och ställde mig upp från sängen och gick fram mot Eric
- Jag vill inte vara tillsammans mer. Det har varit för mycket. Jag är ledsen Hanna sa Eric
- Du kan inte mena allvar! Sa jag
- Jo. Jag vill inte mer. Kan du vara snäll och gå nu? sa Eric och jag såg hur tårarna rann ner på hans kinder
- Eric, älskling snälla. Du får inte göra såhär sa jag
- Hanna, jag älskar dig verkligen men jag pallar inte. Sa Eric och la sina händer mot mina kinder
- Jag stannar isåfall, jag tänker inte åka om det betyder att jag förlorar dig sa jag
- Hanna, snälla. Bara gå härifrån jag vill inte mer sa Eric och gick ut från sovrummet och jag skyndade mig sedan fort ut från lägenheten och jag sprang ner för trapporna även fast mitt knä värkte.
Tårarna rann ner för mina kinder och det ända jag tänkte på var att få komma hem. Mitt knä värkte men jag orkade inte bry mig mer. Jag ville bara komma hem och då spelade det ingen roll om mitt knä tog skada av det. Vad gjorde det om mitt knä gör ont när jag iallafall har förlorat Eric?
Samtidigt hemma hos Eric - Erics Perspektiv
Jag stod vid vardagsrums fönstret och såg hur Hanna sprang bort från huset. Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder och jag fattade inte vad jag gjort. Jag lutade huvudet mot glaset och lutade mig mot det medans tårarna fortsatte att rinna. Jag hade ingen lust att göra någonting just nu. Jag gick sedan tillbaka in i sovrummet och jag tog upp koftan som Hanna glömt här. Jag satte mig på sängen och la ansiktet i koftan. Jag tog ett djupt andetag och när jag kände hennes parfym så kom tårarna ännu mer. VAD F*N HADE JAG GJORT?!
1 timme senare - Erics Perspektiv
KNACK KNACK
Jag hade tydligen somnat till för jag vaknade av att det ringde på dörren. Jag gick sakta upp ur sängen och gick sedan mot dörren. När jag öppnade och fick se att Nicklas, Hannas bror stod där så ville jag ingentligen bara stänga igen dörren men det kunde jag inte göra.
- Jag vill snacka med dig sa Nicklas
- Kom in sa jag och släppte in honom
- Vad har du gjort mot Hanna ingentligen?! sa Nicklas och stängde dörren bakom sig
- Har hon bett dig att komma hit? sa jag
- Nej, jag bryr mig om min syster och hon ligger just nu hemma och gråter. Vad har du gjort ingentligen? sa Nicklas igen
- Jag har gjort slut, jag ville inte det ingentligen. Men det var bäst så helt enkelt sa jag
- För att hon skulle åka till Dublin i ett år?Var det värt det?! sa Nicklas argt
- Nej, det var det inte. Men jag kan inte göra det orgjort sa jag
- Jo, det är just det du kan sa Nicklas
- Det är ett år, mycket kan hända på ett år, det är just det som är problemet sa jag
- Om du älskar Hanna så mycket som du säger så borde du inte se det som ett problem sa Nicklas
- Jag vet det, men nej, det går inte sa jag och vände bort blicken från Nicklas
- Hanna är på Arlanda i övermorgon kl 12.00, om du vill säga hur du verkligen känner sa Nicklas och gick sedan ut genom dörren innan jag hann säga något. Men jag förstod att han hade rätt. Älskar jag Hanna så mycket som jag gör borde jag inte göra såhär.
Tidigare hemma hos Hanna - Hannas Perspektiv
När jag kom hem så sparkade jag snabbt av mig skorna och gick sedan in på mitt rum och kastade mig på sängen. Jag kunde inte göra annat än att gråta. Nicklas kom in till mig och satte sig på sängkanten bredvid mig.
- Vad är det som hänt syrran? sa Nicklas och smekte min rygg
- Eric har gjort slut. Och allt är den där Dublin resans fel sa jag
- Va? SKa du åka iallafall? sa Nicklas
- Ja, jag kanske bara får den här chansen men Eric tycker det är för lång tid så han gjorde slut och ingentligen är det mamma och pappas fel sa jag
- Varför då? sa Nicklas
- Dom sa att jag borde åka för att jag skulle ångra mig annars och att Eric säkert fanns kvar här när jag kom tillbaka men det gör han inte. Dom hade fel sa jag
- Men du kan ju inte bara skylla på dom sa Nicklas
- Jag visste att du inte skulle förstå sa jag
- Jag förstår, men är det säkert att Eric gjort slut då? sa Nicklas
- Ja, han kunde ju inte bli mer tydlig om man säger så sa jag
- Var är han?! Är han hemma? sa Nicklas
- Ja, men vart ska du? sa jag
- Snacka med honom, han ska inte behandla dig såhär sa Nicklas
- Nej, gör inte det! sa jag och satte mig upp i sängen
- Lugn, Hanna. Ja ska bara snacka med honom sa Nicklas och gick ut från mitt rum
Det här kan inte bli värre än det redan är. Jag torkade tårarna efter en stund och ringde Issa som kom direkt. Min mamma hade ringt och sagt att jag inte kommer till sjukgymnasten mer och dom hade även sagt upp min skolplats. Så nu var det bara att börja packa. Mamma knackade på dörrkarmen och jag såg Issa stå där också.
- Issa är här sa mamma och log
- Hej gumman! Jag är så ledsen för din skull. sa Issa och kramade om mig
- Jag kan inte förstå att han gjorde slut. Jag älskar honom så mycket sa jag och jag började gråta igen
- Såja gumman. Han kommer tillbaka jag lovar det sa Issa
- Nej, det kommer han inte. Det är lika bra att åka till Dublin och glömma allt igen sa jag
- Jag önskar det fanns något jag kunde göra för dig sa Issa
- Gör så jag får minnesförlust igen kanske? sa jag
- Nu är du bara dum Hanna. Allting kommer ordna sig. Han älskar dig mest sa Issa
- Gjorde. Han älskade mig sa jag
- Kom nu så hjälper jag dig att packa sa Issa och vi tog fram mina resväskor
När Nicklas kom hem berättade han vad Eric sagt och jag önskar nästan att han inte berättat vad Eric sagt för det gjorde bara ännu mer ont i mig. Jag älskar honom så mycket och det här kan vara en chans för mig och det sa han själv så varför gör han då slut med mig? Åh, Eric. Varför måste jag älska dig så att mitt hjärta går sönder?!
2 dagar senare - Eric letar efter Hanna på flygplatsen - Erics Perspektiv
Jag hade kommit lite tidigare än tolv för att vara säker på att Hanna var här. Men jag kunde inte se henne någonstans. Jag sprang runt hela Arlanda och när jag precis fick se henne så var det nästan för sent. Hon skulle snart gå på planet och jag sprang som en galning hela vägen fram till henne.
- HANNA! HANNA ! VÄNTA! ropade jag och hon stannade och såg på mig
- Eric, vad gör du här? sa Hanna och såg chockat på mig
- Snälla åk inte. Jag älskar dig så hjärtat går sönder. Du är mitt allt och jag vill inte att du åker sa jag
- Du gjorde slut med mig. Jag älskar dig också men det här är något jag måste göra sa Hanna
- Snälla, se på mig. Älskar du mig inte lika mycket som jag älskar dig? sa jag
- Det är klart jag gör sa Hanna
- Snälla, kan du inte stanna här då? sa jag....
Detta är kapitel 18 av Miss Unknown. Förlåt att det kom så sent men har handlat julklappar hela förmiddagen. Men hoppas ni ska tycka om det ändå :) Kapitel 19 som kommer imorgon(lördag) kommer bla. innehålla detta. Kommer Hanna ångra sig och stanna? Varför mår Eric så dåligt? Vem är det han tror att han ser på gatan? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 19 som kommer imorgon(lördag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SOOOO MUCH!!!! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Nadja säger:
Du är Såå bäst på att skriva !!!!!
Ellen säger:
Såååååååååååååå hääääääääääääääääääär suuuuuuuupppppppeeeeeeerrrrrr duuuuuuuuuuuuuuuppppppppeerrrr öveeeeeerrrrrrrrrr braaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!!!!!!!!!!!!!!<3
Josefin säger:
Riktigt bra! :D mer mer!! :)
Trackback