Miss Unknown - Kapitel 15
- Du är väldigt söt. Men det är något jag vill säga till dig sa Hanna och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna och log stort
Erics Perspektiv
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna och log stort mot mig och jag fattade inte riktigt vad hon sa först. Det var som att jag tappat minnet för en sekund.
- Ursäkta? Vad sa du sa du? sa jag och såg chockat på Hanna och gick sedan fram till hennes säng och satte mig på sängkanten
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna igen och tog min hand
- Du minns vad jag heter. Du minns mig eller hur? sa jag och kände hur mina ögon vattnades
- Ja, jag kommer inte ihåg allt som varit men jag minns dig, delar från när vi var i USA, när jag berättade för Issa att jag gillade dig, när du krockade in i mig och att du kom hit för att visa mig din kärlek även fast jag inte mindes det förut det är det finaste någon någonsin gjort för mig sa Hanna
- Jag älskar dig så mycket sa jag och kramade om Hanna
- Och jag älskar dig mer sa Hanna och kramade om mig
- Men vad hände? När började du minnas? sa jag
- Jag låg och tittade på bilderna du gav mig igår och sen började jag må illa. Jag la dom ifrån mig och sen började jag drömma om massa saker. Saker på bilderna. Jag vaknade sen av att jag var helt kallsvettig och det blödde lite från mitt sår. Men då när jag såg på bilderna igen så förstod jag att det hänt. Jag mindes delar av det igen sa Hanna
- Jag är så glad att du minns delar av det vi hade. Och du minns att jag är din pojkvän va? sa jag
- Det är klart jag gör. Men jag är glad att du vill vara tillsammans med mig även fast jag inte minns allt än sa Hanna
- Inte äns köttätande djur skulle kunna hålla mig borta från dig älskling sa jag och gav henne en kyss
- Då ska du nog akta dig för sköterskorna här, dom vill inte att snygga och gulliga pojkvänner hos patienterna här sa Hanna och skrattade
- Åh, då måste jag gå och gömma mig nu alltså sa jag och skrattade
- Ja, precis. Jag är så glad att jag minns dig igen sa Hanna
- Inte lika glad som jag är. Vet du när du blir utskriven? Sa jag
- Om några veckor. Det beror på eftersom min blödning i hjärnan. Men om några veckor tror jag iallafall sa Hanna
- Hoppas det blir innan jag åker till Norge sa jag
- Det hoppas jag med. Önskar du fick sova här i natt sa Hanna
- Jag stannar så länge jag får för sköterskan sa jag
- Men kan du inte gömma dig på toan när sköterskan kommer för att släcka för natten och när hon går så smyger du ut igen? Sa Hanna
- Du menar allvar? Sa jag och såg finurligt på Hanna
- Ja, jag vill inte vara ensam här sa Hanna
- Okej, men om vi frågar och hon säger nej så gör vi din plan sa jag
- Okej, men då får du koppla på charmen som du ger mig sa Hanna och log flörtigt
- Så mycket charm? Den hade jag tänkt spara till dig sa jag och log flörtigt
- Du får ha mellan charmen. Som när du krockade mig och log sådär gulligt sa Hanna
- Det var ju min största charm sa jag och skrattade
- Oops sa Hanna och skrattade
Jag böjde mig sedan ner över henne och hon la sina händer i mitt hår och vi började kyssas. Jag hade saknat det här. Att få kyssa henne och känna att hon faktiskt minns mig. När vi kyssts en stund så kom plötsligt en sköterska in och log lite mot oss.
- Besökstiden är tyvärr slut snart sa sköterskan
- Men kan inte Eric få stanna här i natt iallafall? sa Hanna
- Är du en familjemedlem? sa sköterskan
- Ja, det är jag sa jag snabbt eftersom jag säkert inte skulle få stanna annars
- Ja, alltså vi brukar inte tillåta det men vi kan göra ett undantag sa sköterskan
- Så han får stanna över natten? sa Hanna och log stort
- Ja, det är okej, men du får sova i fotöljen sa sköterskan
- Inga problem sa jag och log
- Då kommer jag tillbaka sen så du får sista medecinen innan natten sa sköterskan
- Tack sa Hanna och tog min hand
Jag log mot henne och tryckte sedan lätt hennes hand. Hon tog sedan tag i mitt linne och drog ner mig mot henne och vi började kyssas passionerat igen. Jag önskade att vi var hemma hos antingen mig eller henne så vi kunnat gå längre. Men det här var minst lika fantastiskt också. Oh, vad jag älskar Hanna helt enkelt.
Nästa dag - Hanna skjutas ner till patient fiket - Hannas Perspektiv
Idag hade jag äntligen fått komma ut från mitt hemska rum. Det hade bara blivit plågsamt att ligga där inne. Men jag blev ofta körd i en rullstol eftersom mitt knä inte var helt läkt ännu. Jag satt i en av sofforna i fikarummet och det var bara jag och en kille som satt i rummet men det var ändå skönt att komma ut från mitt rum ändå. När jag hörde steg i korridoren så började mitt hjärta slå lite fortare och när Eric kom in i fika rummet så kunde jag inte sluta le.
- Hej snyggaste tjejen på hela sjukhuset sa Eric och kysste mig för att sedan sätta sig tätt bredvid mig
- Snyggaste? Med den här lappen? sa jag och pekade mot min stora lapp som jag hade på sidan av huvudet
- Du skulle vara lika snygg med en plastpåse på huvudet sa Eric och log
- Shit, vad du ljuger sa jag och buttade till honom
- Det skulle jag aldrig göra. Du är ju min heta gymnast sa Eric och kom närmare mig
- Om jag någonsin kan bli det ja sa jag och såg ner i golvet
- Är du rädd för att du inte ska klara det? sa Eric
- Livrädd. Jag minns delar av dig men inte allt och vem säger då att knät ska bli bra då? sa jag
- Jag säger det. Du har en drivkraft inom dig som kommer göra att du kommer bli en gymnast i OS-klass sa Eric
- Jag får sikta på det då sa jag och log
- Du kommer fixa det! Men det är något jag måste berätta för dig sa Eric
- Vadå? Tänker du göra slut? sa jag och såg oroligt på Eric
- Va? Självklart inte! Jag älskar ju dig söt nöt. Men Norge resan är flyttad till imorgon sa Eric
- Imorgon? Åker du redan imorgon? sa jag och försökte hålla tillbaka tårarna
- Jag är ledsen att jag måste det. Jag vill så gärna vara kvar här hos dig sa Eric och tog min hand i sin
- När kommer du tillbaka? sa jag
- Om 1 vecka, kanske 2 sa Eric
- Jag ska tänka på dig varje gång jag tränar mitt knä sa jag och log stort
- Och jag ska skicka tio tusen sms till dig varje dag sa Eric
- Du är världens bästa pojkvän vet du det? sa jag och vi såg djupt in i varandras ögon
- Och att du är världens bästa flickvän. Den snyggaste och underbaraste flickvännen som finns sa Eric och vi kysstes
Jag kunde verkligen inte ha en bättre pojkvän. Men det kommer bli jätte jobbigt för mig att inte ha honom här under nästan 1-2 veckors tid. Vi satt kvar en lång stund i fiket innan det var dags för mig att rullas tillbaka till mitt rum. Dom skulle ta fler prover på mig och jag skulle senare på röntgen för att kolla hur mitt huvud mår.
- Jag kommer tillbaka ikväll efter att din röntgen är klar sa Eric
- Okej, saknar dig redan sa jag och vi gav varandra en kyss innan Eric gick ut och min läkare, Igor kom in för att förbereda mig på röntgen. Och nu hoppas jag att mina värden är bra så jag får åka hem och leva ett vanligt liv igen.
Senare på kvällen - Erics Perspektiv
Jag hade precis packat ner mina saker så jag kunde åka till Oslo tidigt imorgon bitti. När jag blev klar så tog jag på mig min gröna kofta och ett par svarta skor för att sedan gå ner till bilen och åka till Hanna på sjukhuset. Jag saknar henne hela tiden och nu vill jag bara att Hanna blir helt frisk och får åka hem så vi kan fortsätta vårt vanliga liv igen.
Men nu satt jag i bilen på väg till sjukhuset. När jag kom fram parkerade jag bilen och skyndade mig sedan in till Hannas rum. När jag kom in så låg hon och sov. Jag smög försiktigt in till henne och viskade lite saker i hennes öra.
- Jag kommer sakna dig älskling. Men jag kommer snart tillbaka. Kommer alltid älska dig och träna hårt!
Sen gav jag henne sedan en puss på pannan och sen var det dags för mig att åka hem för att sova. Jag skulle upp klockan fem på morgonen så därför var jag tvungen att åka hem tidigt och det kändes bra att låta Hanna sova också. När jag satte mig i bilen igen så öppnade jag handsfacket och tog fram en present som jag ingentligen skulle gett till Hanna idag men jag ska ge den till henne när jag kommer tillbaka från Norge istället. Det skulle bli ett tecken på att jag alltid kommer finnas vid hennes sida, vad som än händer.
2 veckor senare - Eric kom till sjukhuset efter Norge resan - Erics Perspektiv
Jag hade landat för en timme sen och jag skulle inte hem utan jag skulle åka direkt till sjukhuset och jag hade precis kommit fram till sjukhuset och gått upp till den avdelningen där Hanna ligger och gick fram till kvinnan i receptionen för att fråga om Hanna var på sitt rum eller på sjukgymnastiken.
- Hej. Vad kan jag hjälpa dig med? sa kvinnan
- Jag ska träffa Hannna Lakile. Är hon på sitt rum eller på sjukgymnastiken? sa jag
- Vänta ska jag se efter sa kvinnan och kollade i datorn
- Jag är ledsen men det finns ingen patient här med det namnet sa kvinnan
- Jo, hon ligger på rum 341 sa jag
- Tyvärr, det finns ingen Hanna Lakile sa kvinnan igen och jag förstod absolut ingenting....
Detta är kapitel 15 av Miss Unknown. Hoppas ni ska tycka om det och förlåt att det kommit så sent men jag hoppas verkligen att kapitel 16 kommer upp som det ska och det blir imorgon(söndag). Då kommer ni bla. få veta vart Hanna är? Vad tycker hon om Erics present? Kommer Hanna klara skolan och vad är det för brev som kommer hem till Hanna? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 16 som kommer imorgon(söndag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Nadja säger:
Älskar dina kapitel så jävla mycket!!
Ellen säger:
Så apigt jäkla bra!! :)<3<3<3<3
Josefin säger:
Jättebra! :) Längtar till nästa. :D <3<3
Trackback