Miss Unknown - Kapitel 14
-Men det här kanske får dig att minnas mig sa jag och reste mig från stolen och böjde mig sedan ner över henne och kysste henne. Det var då jag kände hur Hannas händer la sig på mina och jag önskar inget mer än att hon minns mig nu.
Hannas Perspektiv
- Men det här kanske får dig att minnas mig sa Eric och reste sig från stolen och böjde sig över mig och gav mig en kyss. Jag la mina händer på hans händer och det konstiga var att jag kände igen känslan av att kyssa honom men jag har inget minne av att jag någonsin gjort det.
- Tack antar jag sa jag och såg förvånat på Eric
- Minns du mig fortfarande inte? sa Eric och såg oroligt på mig
- Nej, det är tyvärr inte som i sagorna. Att en kyss kan få mig att minnas något som inte hänt sa jag
- Menar du att bilderna är fejkade också? sa Eric
- Jag vet inte. jag vet f*n ingenting! sa jag och kände hur tårarna började rinna igen
- Förlåt mig gumman. Jag menade inget elakt sa jag och kramade om Hanna som grät i min famn
- Jag önskar jag kunde minnas det du berättat. Jag vill inte må såhär. Jag minns ingenting som hänt innan. Jag minns små bitar från maj nu men resten är bara borta sa jag och torkade snabbt bort tårarna
- Älskade gumman. Jag önskar jag kunde göra något för dig. Jag önskar jag kunde göra så du mindes allt igen sa Eric och smekte min kind
- Har du en snabb spolningsknapp som gör att tiden går tillbaka eller i mitt fall framåt? sa jag och skrattade
- Jag kan gå ut till läkaren och se om det finns en sa Eric och skrattade
- Hahaha, det känns skönt att äntligen få skratta igen sa jag och log
- Du ska veta att det är väldigt skönt att se dig skratta igen sa Eric och tog min hand i sin
KNACK KNACK KNACK
- Hej Hanna. Jag heter Eva och ag ska vara din sjukgymnast här framöver sa Eva
- Sjukgymnast? Varför? sa jag och såg på både kvinnan och Eric
- Det är för att ditt knä är operarat och därför måste du få hjälp att träna upp det sa Eva
- Kommer jag någonsin kunna fortsätta med gymnastiken sen? sa jag
- Det är upp till dig själv. Hur hårt är du redo att träna för det? sa Eva och log
- Jag gör vad som helst. Kan du göra något åt minnesluckor också? sa jag och skrattade
- Tyvärr kan jag inte det, men ditt knä ska vi se till att det blir bättre än någonsin sa Eva
- Okej sa jag och log
- Jag kommer tillbaka i övermorgon för att börja träningen, är det okej för dig? sa Eva
- Det blir väldigt bra, har inte direkt annat att göra sa jag
- Då ses vi då sa Eva och gick ut igen
- Jag måste också gå tyvärr. Men du kan behålla bilderna sa Eric
- Tack. Jag får kolla på dom hela tiden så kanske jag får minnet tillbaka sa Hanna och log
- Jag kommer gärna tillbaka imorgon efter träningen om jag får sa Eric
- Mer än gärna sa jag och log
- Ses då. Får jag kyssa dig igen? Det påminner mig om den "gamla tiden" sa Eric
- Gärna sa jag och han gav mig en kyss till innan han gick ut från mitt rum
Jag fattade ingenting. Varför minns jag känslan av att kyssa honom? Jag minns ju inte att jag gjort det och när jag ser på bilderna så blir jag ganska rädd. Varför kan jag inte minnas att jag gjort allt det här på bilderna? Men det var en bild som fastnade i mitt minne och det var bilden på Eric, mig, Rapunzel och Flynn Rider. Det var som att djupt inne i mig så mindes jag det. Men varje gång jag försökte minnas eller koncentrera mig på att minnas något så får jag sjukt ont i huvudet. Jag la sedan bilderna på mitt nattduksbord och jag somnade.
Hanna drömmer - Hannas Perspektiv
- Ser dig för! Vad håller du på med? sa jag till Eric i VitaBergsParken
- Det var inte meningen. Jag hoppas du är okej sa Eric och log
I skolan så satt jag mig på bänken utanför gymnasiet och väntade på Issa. När hon kom fram till mig så log hon lite konstigt mot mig och jag berättade att jag hade känslor för Eric.
Senare var jag i USA och gjorde massor med saker tillsammans Eric. Det var som en film som spelades upp framför mig i flera omgångar och det kändes som jag ville kräkas.
Hanna Vaknar - Hannas Perspektiv
Jag vaknade av att jag satt upp i sjukhussängen.Jag var helt kallsvettig och jag mådde illa. Vad var det ingentligen som hänt? Jag tog snabbt bilderna som låg på nattduksbordet och när jag såg på dom så kände jag igen allting. Jag minns, jag minns allt. Eric är min pojkvän och jag fattar ingenting just nu. Jag vände mig om och såg på klockan och hon var halv tre på natten. Det betyder att jag måste sovit nästan hela eftermiddagen, kvällen och halva natten.
Men allting bara snurrade inom mig och när jag kände mot min lapp jag hade på huvudet för det sved lite. Och när jag tog ner fingrarna så var det blod på dom. Jag förstod absolut ingenting men jag ringde på larmklockan och både läkaren och sköterskor kom in. Dom sa att det inte var något farligt utan att ett stygn att gått upp och dom sa att dom skulle ordna det direkt men jag orkade faktiskt inte bry mig om det för jag hade äntligen fått mitt minne tillbaka.
Nästa dag - Eric är på gymmet - Erics Perspektiv
Jag hade varit på gymmet hos min PT i snart 1 timme och det var bara lite stretchning kvar och det här var INTE min favorit sak. Jag försökte verkligen att bita ihop för när jag var klar här så skulle jag åka till sjukhuset till Hanna. Dom hade ringt tidigt i morse och berättat att hennes stygn hade gått upp men att det inte var någon fara och det kändes väldigt skönt men dom sa ingenting annat. Det verkade som hon inte fått tillbaka minnet än. Men jag kommer inte ge upp.
- Sådär Eric, då är vi klara för idag sa min PT
- Tack för idag då sa jag och skrattade till lite
Jag gick sedan ner till omklädningsrummet för att ta en dusch och sen ta på mig mina kläder. Jag la sedan ner mina träningskläder i väskan och skyndade mig sedan till bilen för att åka till sjukhuset. Jag parkerade snabbt bilen och skyndade mig sedan upp till Hannas rum.
- Hej Hanna! Hur mår du idag? sa jag när jag kom in genom dörren
- Hej, bättre. Men innan du säger något mer så vill jag första säga att jag är väldigt ledsen för att jag inte minns dig sa Hanna
- Det är okej, jag kommer inte ge mig heller. Jag ska göra allt för att du ska bli kär i mig igen sa jag och log
- Du är väldigt söt. Men det är något jag vill säga till dig sa Hanna och log hemlighetsfullt
- Vadå? sa jag och kände hur hårt hjärtat slog
- Jag älskar dig Eric Saade sa Hanna och log stort
Detta är kapitel 14 av Miss Unknown. Jag hoppas ni ska tycka om det. Det blev lite kortare och kanske lite tråkigare än dom tidigare men kapitel 15 som kommer imorgon(fredag) kommer bli roligare och förhoppningsvis längre :) Då får ni bla. veta vad Eric säger när Hanna minns allt ingen? Kommer Hanna någonsin bli bra i sitt knä? Och när får hon och Eric ett riktigt förhållande igen? Det och mycket mycket mer kommer ni få veta i kapitel 15 som kommer imorgon(fredag).
TUUUSEN TUUSEN TUUUUUUSEN TUSEN MILJONER MILJARDER TRILJARDERS TACK för att ni läser bloggen! Ni betyder så otroligt mycket för mig och bloggen! Utan er skulle jag inte kunna skriva bloggen! Jag älskar er alla som läser bloggen och ni är dom BÄSTA OCH MeST FANTASTISKA läsarna som finns!! TUUSEN TUSEN TACK ÅTER IGEN!!!!!!
Utan er skulle inte bloggen finnas!! <3<3<3
LOVE U ALL SO MUCH ! <33<33<33<33<33<3<3
Kommentarer
Nadja säger:
Åh älskar det som fan!!!
Ellen säger:
Så jävla fuckingbra! Hanna fick ju tbx minnet!!! :)<3<3<3<3<3<3<3<3
Josefin säger:
Hej! Jag har precis börjat läsa din blogg och måste säga att den här novellen är sjukt bra, längtar till nästa kapitel. :D Du är jätteduktig! :D
Trackback